Fin idag!

Idag var det dags för första dressyrpasset efter helgens tävlingar. Jag skrittade först ut i skogen, det var helt underbart väder, 15 plus och sol. Därefter gick vi in i tältet en stund för att känna igenom Arras lite.

Idag red jag med det gummiklädda bettet, och det kändes helt okej! Inga mirakulösa skillnader gällande kontakten, men han kändes ändå helt okej i munnen till en början. Han var faktiskt överlag riktigt mjuk och fin med tanke på att han inte gått på tre dagar.

Jag värmde upp först i båda varven, i trav och galopp. Och mot slutet krävde jag att han växlade små korta tempoväxlingar, två steg fram – två steg passage – två steg fram och snabbt tillbaka. Han blev KANONfin i slutet, jag red passage längst med långsidorna, och hade spegeln rakt framför oss. Vi gjorde passage och samlade upp så mycket det gick och försökte trampa till lite.

Superambitiös och det var ett riktigt roligt pass! Imorgon är det dags för Bosseträning 13.15. Jag gissar att ingen är ledig då, så jag får åka själv!

image

Jag har krångel med att föra över mobilbilderna till bloggen, men lyckades iallafall med en av alla!

/Maria

 

 

 

Värmepellets – so far..

Jag köpte ju värmepellets förra veckan. Jag fyllde på med en säck och kan meddela att jag är mycket positiv så här långt.

Trots att jag bara haft i en säck så märker jag redan skillnad i boxen, så jag gissar på att det bara kommer bli bättre om jag fortsätter att fylla på med samma pellets. 

* Spånet ligger mycket mer stilla i boxen, än med endast kutterspån.

* Det är enklare att mocka i.

* Kisset samlar sig som en packad kaka längst ner i botten.

* Behöver jag bara fylla på med en säck i veckan, så kommer det bli billigare för mig. 

Än så länge är jag alltså bara positiv till värmepellets, så jag tänker fortsätta med det. Imorgon är det dags för en säck till och då var det 6 dagar sedan jag fyllde på med första säcken. (Dock har Arras inte bott i boxen under helgen…) Men ändå!

/Maria

Trött tjej?

Halv fem dök jag upp i stallet idag, lite stressad för lektionerna började klockan sex. Vad jag inte hade tänkt på var att Mini har sovstund just då…

 

Arras stod och vakade på andra sidan!

Jag kunde inte med att gå in och jaga upp henne, men jag gick in och klappade lite på henne. Det har jag aldrig kunnat göra förut, hon har klivit upp så fort jag har öppnat boxdörren, men idag kunde jag sitta och klia lite, sen gå ut igen. Men sen gick hon upp, och jag trodde jag skulle ha en trött häst idag. Men icke!

Det hoppades i ridhuset när vi red, och Mini blev lite taggad och det kändes som hon mest studsade runt. Jag red inte så jättelänge och i slutet kändes hon relativt lugn om än lite för het. 

Lite gullig grej. Hon fick stå i boxen utan täcke ett tag, och när jag gick för att borsta av henne så stod hon och kliade sig frenetiskt med svansen mot gallret. Tina sa att hon hade stått så ett tag, och när jag tittade på rumpan på henne, så låg det tussar av päls där. Jag hade för dagen ganska långa naglar (brukar klippa av dom snabbt som ögat…), så jag började skrubba uppe på rumpan. Gudars vad skönt hon tyckte det var! Hon krullade ihop hela halsen, överläppen vispade runt som en propeller, och tillslut så rann det skum runt munnen på henne.. Söt! 😀 (Och det låg högar med päls i boxen efteråt..)

// Emma

Uteritt med ”gummibett”!

Idag åkte jag till Färjestad Rid och Trav för att titta på gummibett. Jag hittade ett som jag skulle vilja prova, det är metall i grunden men klätt i gummi, eller hur jag ska förklara. Dock kan man inte prova och lämna tillbaka. Därför valde jag att köpa latextejp och klä bettet med det, för att se om han gillade det.

Jag red ut i skogen så det var svårt att känna någon skillnad, men imorgon tänkte jag rida med kandaret och det gummiklädda bettet för att se om det blir någon skillnad!

 
image

Såhär blev resultatet!

image

En supermysig ridtur i helt perfekt väder!

/Maria

 

Gårdagens träning!

Igår var det dags för Anki-träning igen. Det har vart uppehåll i två veckor nu, så vi var taggade att träna igen!

Anki tyckte att Mini såg fin ut från början, att hon var bra samlad och jobbade på bra med bakbenen. Det är alltid kul att man slipper ta halva lektionen till att få igång aktiviteten, sådana dagar har vi ibland.

Vi började med att göra övergångar från trav till galopp. Hon ville göra sig lite lång på yttertygeln i fattningarna, så jag fick vara noga med att hålla ordning på yttersidan. Galoppen kändes fin från början, och vi la in ett byte åt varje håll tidigt i passet. Dessa två sätter hon perfekt, lugnt och rena!

Vi gick sen över till travarbetet och öppnorna på långsidan. I vänster varv vill hon inte riktigt ta yttertygeln i öppnan, den blir lite svag och hon rinner iväg. Anki märkte att jag gärna lägger över högerhanden mot mankammen, vilket jag inte tänkte på själv, så jag fick fokusera på att ha kvar den på plats och istället leda in med vänsterhanden. När jag tänkte på detta så blev det genast bättre.

I höger varv så var hon bättre i sidan och öppnan var tydligare, men är tog hon knappt yttertygeln över huvudtaget. Jag fick ta tag i henne ganska ordentligt och sakta av till skritt för att hon skulle förstå, sen lyssnade hon bättre.

Vi provade även två diagonala slutor och de tyckte Anki var riktigt bra och att det syns att hon har mycket lättare för dem än för öppnorna. Sen har även jag lättare för slutor så det gör nog sitt till!

Sen la vi in ett litet skrittpass. Mini visar inte riktigt när hon blir trött, så det är lätt att glömma bort att låta henne ta små pauser. Nu menar jag inte att vi inte skrittar henne, men det kan gå lite långt mellan gångerna. Men bara för att vi skrittar så behöver det inte betyda lång tygel. Jag fick rida samlad skritt och hon skulle ta små, korta, aktiva steg. Sen vände jag en skrittpiruett, fast bara två steg, och de stegen skulle vara aktiva. Detta fick jag göra flera gånger i rad, och hela tiden skulle skritten vara aktiv, utan att gå iväg. Detta är ett slags ”förarbete” inför piaffen senare i utbildningen.

I galoppen sen fick jag samla upp henne så mycket jag kunde,och rida med lite tagen bakdel på en liten volt, med lite tanke mot en arbetspiruett. Det gjorde hon ganska så bra, fast hon är ju såklart inte så stark än!

I det stora hela är jag väldigt nöjd med träningen. Det var väldigt kul att hon var så fin från början, och hon jobbade på väldigt ambitiöst hela passet! Det enda som blev mindre bra, var när vi skulle göra några fler galoppombyten mot slutet. Då blev hon hetsig och kastade sig, bytte före och drog. Jag fick inte riktigt klart henne inför bytet och kunde inte lätta på innerhanden, och då byter hon inte fram. Förmodligen är det så att hon orkar inte när vi har ridit nästan ett helt pass, och då gör hon så här. Anki funderade också på att jag kanske inte ska göra några byten på framridningen, utan bara gå in och göra dem direkt på banan. De första bytena i passet gör hon nästan alltid bra, så det låter ju som en rimlig teori!

Film kommer i morgon från träningen!

Vi provade de gula igår! Mycket nöjd! 🙂

// Emma

 

Gummibett

Skara Hästsport var på plats i Lidköping och jag och Emma kunde såklart inte hålla oss därifrån. Jag pratade lite med tjejen som stod och sålde deras prylar om bett. Jag berättade om hur Arras var i munnen och hon tyckte att jag skulle prova att rida med gummibett.

Vi funderade på om man får rida med gummibett när man rider på kandar. Emma kollade senare upp detta i TR, och det verkar som att detta ska vara okej.

Är det någon av er som använder sig av gummibett?

Är det någon som rider med kandar som kombinerar gummibett med stången?

 

/Maria

Shortchaps från Hööks!

Vi har fått lite frågor om vad vi tycker om våra chaps vi köpte från Hööks. Nu har inte jag och Maria exakt samma, men de är väldigt lika.

Jag är jättenöjd med mina, helt underbara att rida med och snygga! I affären sa de att de kommer att töja sig ganska rejält, så de ska sitta snortajt när man provar. De sjunker även lite på höjden. Jag fick på mig ett par small (vilket är ett mirakel, då jag har tjockisvader…), men de blev för korta så jag tog ett par medium. 

Jag har ju bara haft mina ett par veckor, så att uttala sig om kvalitén är väl lite tidigt, men än så länge har jag inget att klaga på!

// Emma

Film från Int I i Lidköping!

Jag tycker att man allt som oftast rynkar på näsan när man ser sig själv på film, gör inte ni det? Man blir ju aldrig riktigt nöjd och kanske är det bra för det gör att vi uppmärksammar detaljer och utvecklar oss. Det kan vara när man ser sig på film som man ser att man vinklar armbågarna mycket mer än man tror, och inser då att man faktiskt måste göra något åt detta.

Det jag tänkt på nu på senare, är att jag faktiskt tittar väldigt mycket ner på hästen och att jag inte har mina tummar som högsta punkt på handen.

Men vet ni vad? Jag är stolt över den här ritten och det är nog första gången jag yttrat den meningen… Arras är verkligen underbar! Det som är extra kul är att mycket är bättre än förra året. Slutorna till exempel, som vi har tränat till dess förbannelse, har jag fått bättre betyg på i år än förra året!

Ritten resulterade i 65,8%

(Om ni undrar vad jag gör med handen emellanåt, är det att jag försöker dra ut tyglarna som ligger under sadeln)

/Maria

 

 

Världens smartaste grej?!

I stallet som Arras stod i under helgen, fanns en supersmart lösning för att fylla på vattenhinkarna i boxen. Jag har aldrig sett något liknande!

Den svarta slangen går in till vattenhinken, den sitter där permanent. 

Man stoppar i den gula slangen i den svarta när man ska fylla på vatten.

Sen drar man helt enkelt i kedjan som är kopplat till vattenröret, och hinken fylls med vatten! Hur bra och smidigt som helst! 😀

// Emma

Mentala biten…

I förmiddags hade jag ett möte med min handledare till min uppsats och vi började genast prata om tävling och prestation. Han undrade hur det gick i Lidköping och jag berättade att jag var nöjd med helgens prestation.

Han gick lite mer på djupet och frågade om hur jag presterade inne på själva banan. Han frågade om jag taggar till, eller om jag tappar energi själv inne på banan, om jag blir spänd osv. Sådana här frågor om hur just JAG presterar och varför det blir så, pratar jag sällan om.

Jag berättar att jag inte rider precis som jag gör på träning inne på banan. Jag blir lite för mesig och det blir lite slätstruket. Han tyckte att jag skulle jobba för att hitta mål som inte var resultatriktade. Att jag mer och mer skulle tänka bort domare, och resultat, för att istället sätta upp mål med hur jag ska agera inne på banan.

Det kan vara att jag ska jobba med tekniken på ett visst sätt, att jag själv måste försöka slappna av/ eller tagga till lite mer. När jag pratar med honom nästa gång, ska jag ha klart för mig vad jag siktade på med min egen prestation och jag ska snabbt och enkelt kunna tala om hur det gick. 

Han tyckte att det verkade som att jag hade mycket energi innan tävling/under och efter. Och då är det enkelt att försöka pytsa denna energi till själva momentet inne på banan. Jisses, vi skulle kunnat prata om detta under flera timmar, men jag var ju där för att prata om själva uppsatsen… Hur som helst, han har många vettiga tankar och idéer! 

Är det någon av er som håller på med mental träning?

/Maria

Emmas nya kompisar!

I stallet där Arras stod uppstallad i när vi var i Lidköping, fanns det tre stycken tjurar. Jag har alltid haft en förkärlek till kor, och kunde inte hålla mig från att gå fram för att klappa lite på dem. Så söta! Jag vill ha en ko..

// Emma