Känslig häst…!

Jag har en liten känslig poni-hest. När jag badar honom så är han väldigt noga med värmen på vattnet.

När jag tycker att det är ljummet, så kan Arras steppa runt i vattenspiltan och vara väldigt missnöjd. Höjer jag då värmen på vattnet, såpass att jag själv tycker att, det här verkar ju lite varmt, ja då står Arras som ett ljus!

Är det någon som känner igen sympomet?

/Maria

Fick ett tips från Charles!

Charles ringde mig nu på fredagskvällen och tipsade om att Ulrica Strindinger kommer till Stockholm och Dalarna i helgen.

Av henne kan man måttbeställa sina favoritstövlar, som sedan sys upp i Ungern om jag förstod det rätt och stövlarna går aldrig på mer än 4995kr oavsett vad man vill ha för design. 

Jag är i skåne nu och jobbar på söndag, så jag kan tyvärr inte åka dit, men jag tänkte ändå tipsa er om ni är intresserade!

Här kan ni kika in på hemsidanhttp://ridingboots.vpsite.se/default.html

/Maria

 

Dagens Mini (och lite Arras)!

Idag blev jag sen till stallet så Mini fick sig en skrubbning med de nya borstarna och sen en liten promenad. Hon börjar bli riktigt pigg nu, och i morgon hinner jag inte rida heller.. Befarar att jag har en bombliknande häst på söndag, som då får bocka av sig i töm tror jag!

Vi måste ju tempa hästarna varje dag och det är inte direkt Minis favoritsysselsättning.. I början gick det bra, men sista dagarna har hon börjat krångla lite mer. Springer fram och tillbaka på gången, med mig hängandes i svansen.. I morgon får någon stå med en morot framför näsan på henne!

Jag har faktiskt kollat upp Minis normaltemp, och det är en väldigt bra sak att göra! Hon ligger ganska så högt i temp, runt 37,7-37,9. Vissa hästar har feber vid 38,0 men hon har inte feber förräns tempen hamnar på runt 38,4-38,5. För att kolla normaltempen så kan man tempa varje dag i 4-5 dagar, gärna vid samma tid. Sen tar man ett medelvärde! (Tempa dock inte direkt efter ansträgning.)

Och till Maria (om du läser detta..), Arras hade 37,0, han lever och mår prima!

Är det för tidigt att börja längta till sommaren??

// Emma

En kommertar värd att uppmärksammas!

Ni har väl läst Marias inlägg om ”Fruktansvärda ideal”. Annars Gör det!

Det inlägget fick en kommentar i från Lina. Vi tyckte att den kommentaren skulle få ett eget inlägg, för den bör alla läsa.

Jag är så innerligt less på alla dessa ideal, jag är själv 14 år nu och när jag var runt 11 år fick jag en ätstörning, bulimi.

Det hela började ju såklart med allt som stod i tidningarna och alla modeller som var så långa och smala, det var dom som lyckades, det var dom som fick gå på stora modevisningar i Paris och New York. Vad hade dom som inte jag hade? Jag satt varenda dag och studerade deras kroppar i tidningar och tv program. En sak hade alla gemensamt. DOM VAR SMALA, det var tydligen det man behövde för att lyckas trodde jag då..

Jag började räkna kalorier och försökte springa bort allt jag hade ätit. Sen gick det vääldigt snabbt utför, i ett halvår så höll jag på och räknade kalorier och sprang bort allt, jag kom på ursäkter för att slippa äta. Och om jag hade ätit frukost så var jag tvungen att prioritera bort antagligen lunchen eller middagen för annars så skulle jag få i mig alldeles för mycket mat.

Efter att det halvåret hade gått så kom jag på att jag inte var tillräckligt smal, jag dög inte för jag var tjock, jag var så jävla fet. 11 åriga Lina som vägde 27 kg och var 150 centimeter lång. Jag hade inbillat mig själv att jag var för tjock, tjock? det var fasen det sista jag var!
Smal och underviktig var bara förnamnet!!

Mina föräldrar var helt förkrossade över att jag hade rasat i vikt så himla mycket, jag hade inte berättat för dom utan jag hittade alltid på ursäkter. Dom hade inte en aning om vad jag höll på med. Jag fick därför regelbundet gå till doktorn och väga mig och kolla av vikten.

Efter cirka 7 månader av att räkna kalorier och springa så började istället spy. Efter varje måltid så spydde jag. Höll på så i cirka tre månader innan min mamma kom på mig och efter ett rejällt snack så berättade jag allt, jag grät och mina föräldrar grät. Det var hemsk, det var då jag insåg till en viss del av jag faktiskt höll på med..

När jag vägde som minst så vägde jag 25 kg och var hela 152 centimeter lång.. Ett stenkast ifrån döden.

Efter några månade med stöttande föräldrar och mina otroligt underbara och värdefulla bästa vänner som varenda dag berättade hur vacker och vilken fin kropp jag hade och att jag var värdefull så gick det bättre och bättre. Och min häst som jag bara behövde titta på så tändes det hopp och lycka i mig om ett friskare liv.

Varenda dag, varenda timme och varenda minut var en kamp, en kamp om livet. Och det gjorde så ont att idag veta att jag har haft en sjukdom, en ideal sjukdom som nästan höll på att ta livet av mig.
INGEN människa borde få gå igenom det som jag och på tok för många andra har gått igenom, ingen.

Nu tre år senare så så har jag nästan kommit över allt, jag har min bästa vän Linn som alltid stöttar mig och aldrig vänder kappan efter vinden och talar om för mig varenda dag hur värdefull jag är och att jag är bra precis som jag är. Mina underbara föräldrar som alltid stötar mig och sedan min underbara pojkvän som är mitt ljus i mörkret. Och inte mins min häst, min underbara lilla ponny som jag alltid har kunnat krama om och gråta i hans päls i svåra situationer.

Ibland så får jag dock återfall och måste ut och springa men jag räknar ALDRIG kalorier eller stoppar fingrarna i halsen längre och jag tycker inte heller att jag är för tjock eller fet och ful längre. Jag är så sjukt stolt över mig själv idag. Jag kan nu med lycka säga att jag är nöjd med min kropp för min kropp är helt underbart vacker, hela jag är vacker. Jag har en normalvikt på 56 kg och är cirka 161 centimeter lång, men det viktigaste av allt är att jag har en hälsosam kropp!

Man har inte förlorat för ens man har gett upp, och jag förlorade definitivt inte, jag vann!

Kramar Lina.
(förlåt om det vart en hel uppsatts om detta nästan, men jag kände för att skriva av mig..)

Vilken stark tjej du är Lina, och vi hoppas att alla barn som tycker att de är tjocka eller överviktiga, läser detta och inser vad fel det kan gå! Ni duger som ni är!

// Emma & Maria

Inhandlat!

Igår var jag på Hööks och inhandlade detta:

Magic brush och en Solocomb! Och självklart var jag tvungen att prova direkt, och oj vad nöjd jag är med båda sakerna! Mini fullkomligt älskade borstarna (och jag med, för vilka coola färger!) och ville nog att jag skulle stå och skrubba hela kvällen.. All smuts hamnade i borsten och inget flög runt som det annars gärna gör.

Solocomben var också mycket bra, fast jag hade inte tid att ta så mycket, men av det jag hann med var jag mer än nöjd!

Två bra köp! 🙂

Som en liten parentes; Jag kom till stallet 17:15. Alltså mitt i ”vilotimmen”. Och ja, så här såg det ut:

// Emma

Virusabort…

Ja nu har provsvaren kommit och tyvärr så visade det sig vara EHV-1, dvs virusabort. (Jag har väldigt svårt att inte skriva abortvirus, men detta är tydligen det korrekta namnet…)

Lite kort om detta virus, som alltså kan drabba alla hästar, inte bara dräktiga ston.

Förekomst

Infektioner med herpesvirus är mycket vanliga inom hästpopulationen både i Sverige och övriga världen. Det finns flera olika herpesvirus som drabbar häst. EHV-1, det mest fruktade av dessa förorsakar abort, övre luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom.

Symptom

EHV-1 ger förkylningssymtom som feber, nedsatt aptit och trötthet. Symptomen kan vara mycket milda men även hög feber, seröst näsflöde och sporadisk hosta förekommer framför allt hos unga hästar. Även ödem (svullnad) i benen kan förekomma.

Smittvägar

EHV-1 är framförallt en luftburen smitta. Hästar med övre luftvägsinfektion, orsakat av herpesvirus, sprider miljoner viruspartiklar med nysning eller hosta. Dessa fångas upp i näsborrarna av mottagliga hästar. Även tysta smittbärare kan sprida smitta med utandningsluften utan att själva visa tecken på sjukdom.

Herpesvirus finns kvar latent i  kroppen i  vilostadium och kan reaktiveras vid senare tillfällen i livet. I vilofas är virus inte smittsamt. 

Behandling

Vila i samband med förkylningssymtom och vid behov symtomatisk behandling. Kontrollera hälsotillstånd och kroppstemperatur dagligen. Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör hästen vila minst ett par veckor till en månad efter att den varit fri från symtom.

Prognos

De flesta okomplicerade fall läker på några veckor.

Vi kommer att vara isolerade i tre till fyra veckor efter att sista hästen är feberfri. Dvs ingen träning på en lång tid framöver.

// Emma

Globen – Here I come!

Sådärja! Nu har jag bokat och köpt biljett till clinicen som är på fredagen den 25:e november! Jag kommer gå själv och sitta uppe på taket i Globen, men det gör inget, jag kommer nog höra vad som sägs ändå…

Mässan kommer självfallet att besökas, och jag tror, om det inte är för mycket folk, att jag gör det under fredagen också. Tåget hem på lördag går relativt tidigt, och på mässan vill man ju ha gott om tid att strosa runt på… 😉

Är det någon läsare som ska på clinicen? Eller kanske gå någon annan dag?

Lite tråkigt att inte Maria följer med dock….

 

// Emma

Fick en fråga…

Fick en fråga för längesen som jag faktiskt glömde bort att svara på, förlåt!

Men det frågades iallafall vad jag tvättade det vita på benen med, för att det skulle bli vitt. Och jag använder samma schampo som till resten av hästen, fast på benen brukar jag skrubba lite extra med en piggborste med schampo i.

Mitt favoritschampo just nu är quick-color. Det är ett schampo som förstärker hästens naturliga färg, och faktiskt det funkar! Hästen får en helt annan lyster och lite ”djupare” färg. Första gången jag öppnade flaskan blev jag väldigt skeptisk, för det är mörklila till färgen. Men Mini är fortfarande brun, så jag tror inte det är någon fara.. 😉

Inhandlat på våran favoritsida xtremehorsemakeover.com

// Emma

Patrik Kittel

Red idag Silvano i Lyon och fick i världscupkvalet 68,289%, med Edward Gahls ridstövlar!! Kittel hade tydligen glömt sina ridstövlar och fick låna Edwards.

Tydligen så har de samma storlek på ben och fötter då… Jag trodde i ärlighetens namn att Patrick var mycket längre och större än Edward, Edward som för övrigt är bland de smalaste människorna jag sett sedan andra världskriget. (Okej jag tog i lite där)

/Maria

Beslutsångest..

Mini har ju för första gången i sitt vuxna liv fått vinterpäls. Jag trodde att hon skulle utveckla den ponny-pälsen hon hade när hon kom till mig. Men den verkar ha avstannat. Nu är hon rätt så luddig på halsen, mindre luddig på mitten och inte alls luddig på baken.

Om det inte kommer nån ”päls-explosion” nu, så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Nu är det ju rätt så varmt, och då blir hon väldigt svettig när jag rider henne. De dagar det har vart runt nollan så blir hon överkomligt svettig, alltså hon torkar när jag skrittar av henne.

Jag vill ju inte klippa henne ”bara för att”. Nån sa till mig att börjar man en gång klippa, så sätter de mer päls kommande år. Och jag vill ju inte klippa bara halsen? Kommer ju se jättedumt ut…

Och som ytterligare ett argument, jag måste ju droga henne, och hade tänkt åka till ATG för att göra allt samtidigt. Men nu är vi ju isolerade och kommer att vara det i minst två veckor till. Om ens då. Känns nästan som det kan kvitta då…

Men jag vet inte….. Som sagt beslutsångest!

Mini som 3-åring och med björnpäls! Ok, det kanske inte syns men jag lovar, den var rejäl!

// Emma

Det gick!

Jag fick hjälp med att ta bort den fula plastrongen som hängde utanför fracken. Dels fick jag hjälp av Christian, men även Linn Ingvarsson (Dressyrmupparna) var så snäll och gjorde ett försök! Båda blev jättebra…

Bild nummer ett är Christians bild, bild nummer två är Linn´s!:

/Maria