En fråga om mig och Arras

Vad har ni varit med om för med och motgångar under åren?

2003– Arras blev min, till en början fick jag bara rida lätt på Arras och lugna ned steget, han var en stressad liten häst. Jag red lätt i en månad, innan jag satte mig ned. Efter ett tag startade jag min första tävling. Det var en Lätt B och vi kom på andraplats.

Första året gick bra med Arras, han var fem år och vi kvalade till Flyinge (femårs championatet). Väl där hade vi inte mycket att säga till om eftersom det var Jan Brink och gänget vi mötte. Men en otrolig erfarenhet rikare.

2004- åkte vi ned till skåne och jobbade, Arras följde självklart med mig. Det var dags för att lära ut byten och detta var väldigt svårt. Arras sparkade bakut varje gång vi skulle byta. Trots detta lyckades vi kvala till Flyinge även detta år (sexårs championatet). Väl där sparkade Arras bakut i bytena, men domarna gillade honom ändå och vi hamnade strax utanför finalplats.

2005- var vi tillbaka i Karlstad och tränade för Anki igen. Bytena började släppa och detta år tävlade vi om att vinna en trailer. Den som skrapade ihop mest poäng under ett år vann denna hästtrailer. Vi tävlade enormt mycket och det gick oerhört bra detta år och trailern hamnade i min ägo. Vi debuterade MsvB och vann vår första start.

2006- var ett litet mellanår då jag inte tävlade så mycket. Jag var helt enkelt lite trött på det efter fjolårets tävlingssäsong. Vi startade en del Msv och det gick bra, bytena satt lite bättre men det var 50/50 att de skulle fungera på tävling då spänningar då yttre omständigheter spelade in!

2007- tävlade vi lite mer, även detta år en del msvb och det gick bra.

2008- debuterade vi st: george och MsvA. Serierna var inte riktigt hundra och Arras hade det kämpigt med piruetterna. Resultatena blev väldigt blandade, tredje starten lyckades vi ändå vinna. 2007 och 2008 vann vi DM i värmland.

2009- red vi bara george och msva. Detta året provade vi på några få nationella tävlingar och det gick helt okej, men absolut inga placeringar på den nivån (nationell).

2010- red vi endast george och placerade oss i alla starter utom två och de två starterna var på en nationell tävling.

2011- har vi debuterat Intermedier I på 63,9 och 64% Samt placerat oss på nationell nivå i George…

En del personer säger till mig att ”herregud du har ju harvat runt i George länge nu”, men det är eftersom jag och Arras lär oss allting ihop. Allt vi lär oss är helt nytt för oss båda. Då tar det lite extra lång tid. Men jag är oerhört glad att jag ändå kommit så långt och fått vara med om massor av roliga upplevelser under åren!

Jag är en hobbyryttare som ändå tränar så seriöst som möjligt, men jag rider endast på fritiden, medan många av de jag tävlar mot har detta som yrke, att träna och tävla hästar. Så jag räknar aldrig med något, utan är bara väldigt glad över att vi utvecklas och att det går bra! Jag anser inte att vi varit med om så många motgångar. Motgångar är för mig när hästen blir skadad eller liknande och PEPPAR PEPPAR TA I ALL VÄRLDENS TRÄ så har Arras hållit sig frisk!

Lite bilder under åren. Som ni ser finns det inte mycket ridbilder, pappa har mestadels dragit fram kameran på prisutdelningar…                              

/Maria

Svar på en fråga!

Jeanette ställde en fråga:

Hej!
Jag har en foderhäst just nu som inte är så utbildad. Han har tidigare gått på travet så trots sina 11 år så är det mest att svänga och gå framåt och stanna som han kan. Han är dock inhoppad och tycker det är kul :P
Håller på att förösker träna in skänklarna och att ställa lite lätt (för att föröska mjuka upp sidorna på honom) kan ni ge tips på hur ni har gjort med era hästar i början. Lärt in skänklarna och så….
Vore guld om man fick lite tips

Mvh

Till att börja med så är det väldigt bra om hästen förstår att den ska få fram för smackning och eventuellt med hjälp av spö. När den fattar det, så kopplar man ihop de hjälperna med skänkeln. Alltså du smackar och lägger till benen samtidigt, så han förstår att det är en framåtdrivande hjälp. Det är också viktigt att man ger eftergift med tygeln när ma nger hjälperna, för att övertydliga att det är ok att gå framåt. Är man konsekvent så förstår hästen ganska snabbt att den ska gå fram för skänkeln, men det kanske är lite svårare med en häst som har gått på travet såpass länge. Det kan ta lite längre tid, men ha tålamod! Hästar är intelligenta varelser som är tacksamma att jobba med, då dom lär sig snabbt, om man gör rätt och berömmer mycket.

Hoppas det är till någon hjälp! 🙂

// Emma

 

 

PRE-korsning

Jag har länge tänkt att ska jag döpa en häst någon gång  så ska han heta Aragorn. Det finns en väldigt fin ponny som heter nästan likadant, Arragon. Detta är en PRE-korsning som kommit till Sverige från Spanien för två och ett halvt år sedan. Arragon med ryttaren Anna Drugge vinner det mesta de startar, sju av åtta starter.

Den skulle vara intressant att se live! PRE-korsningsponny, jag gissar att den är häftig att titta på.

/Maria

Ett tack till Sunne RF!

Som vanligt så hade jag för lite pengar på mitt TDB-konto när det skulle dras i fredags. Jag hade räknat lite fel och trodde att premierna från förra helgen skulle räcka till anmälningsavgiften. Det visade sig att det fattades 20 kr…

Men jag fick ett mail från Sunne i lördags, där dom frågade om jag ville vara med, och isåfall behövde jag bara säga till, så slapp jag betala efteranmälan!

Tacktacktack!!!

// Emma

Svar på frågestund Part 1!

Sara H: Jag undrar va ni har får mål med era hästar?

Maria: Mitt mål med Arras i år var att rida Intermediaire och få godkäna resultat och det målet har vi redan uppnått två gånger. Anki nämnde förra träningen att vi kan ha som mål att rida Svår B1 och steget dit från där jag är nu är ganska stort. Arras måste lära sig piaff och fler byten i varje, men helt omöjligt känns det inte. Så såsmåningom så är nog målet att rida svårB1 som idag heter Intermediaire IB

Emma: Mitt mål med Mini är att kortsiktigt befästa bytena och starta några MSVC med godkända resultat. Långsiktigt har jag ingen direkt plan än, vi får se hur hon utvecklas med tiden.

Josefin: Hur många timmar ägnar ni i stallet varje dag (ca)?

Maria: Cirka tre timmar

Emma: Mellan två och tre timmar.

Vid tömkörning, föredrar ni benlindor, benskydd, eller utan?

Maria:  Jag varierar mellan benlindor och skydd oavsett tömkörning eller ridning. Benlindor gillar jag lite bättre eftersom jag tycker att det ibland kan komma in lite skit mellan skydd och ben när man använder skydd och då kan Arras få början till skav.

Emma: Jag har nästan alltid skydd när jag tömkör.

Hur ser Arras och Minardis foderstater ut?

Maria:  Arras får ca 2 kilo havre, 1 ½ kilo krafft grund, 1 kilo betfor och ca 8 kilo hösilage + salt

Emma: Mini får ca 8 kilo hösilage, 1 1/2 kg krafft grund och 1/2 kg krafft musli röd

Hur väljer ni tävlingar?

Maria: Jag väljer helst tävlingar som är så nära som möjligt. Det måste finnas rätt klasser (George och intermediaire). En fördel om min tränare eller min tävlingskompis Elin Lind ska dit. De ska inte ligga för tätt, en i månaden är lagom då det blir dyrt att åka på meeting.

Emma: Jag åker ju mest på lokala och regionala tävlingar och det finns det ganska gott om häromkring. Jag brukar tävla ungefär 2 ggr i månaden, och väljer då tävlingar där jag trivs med tävlingsplatsen, och beroende på hur jag jobbar. (Jobbar helger)

Har priset på produkter/märken på utrustning någon betydelse för er, varför?

Maria: Jag är väldigt noga med kvalitén på produkterna. Saker jag sliter på såsom sadel, ridbyxor etc, lägger jag mer pengar på eftersom de måste hålla. MEN jag är student och min ekonomi är begränsad så jag spenderar inte mycket pengar i onödan på dyra grejer. Det är faktiskt så att allt som är dyrt, är inte alltid bäst, men ofta så håller de lite längre och då kan det vara värt att lägga lite extra på vissa saker.

Emma: Svarar som Maria här. Kvalitén går i första hand.

Vem betalar er utrustning?

Maria: Jag betalar all utrustning själv förutom min sadel, som därmed inte är min, utan min pappas!

Emma: Jag betalar allt själv, men mamma kan komma med en liten present då och då 😉

Under hur lång tid har ni byggt upp er utrustning och känner ni fortfarande att det fattas saker?

Emma: Min nuvarande utrustning har jag väl samlat på mig under ca 10 års tid, sen jag började med stor häst. Den blir nog aldrig komplett. Det som ligger närmast till hand att införskaffa är ett kandar.

Maria: Jag har också haft hästar sedan jag var 7 år så man har ju samlat på sig en del grejer, men frågan är om man någonsin blir färdig, det tror jag inte! Jag vill hela tiden köpa nya grejer, saker går sönder och man vill förnya sig. Tömkörningsprylar är något som jag inte har!

Mitt kaos (Madde 😉 ): Är man lika nervös innan en dressyrtävling som en hopptävling? ;-)

Emma: Jag var ju så nervös när jag tävlade i hoppning att jag nästan svimmade, och det är jag ju inte nu längre. Sen vet ju alla att hoppning är en livsfarlig sport, där man faktiskt kan dö ( 🙂 ). Nu blir jag lagomt nervös, det är lite värre när jag inte har tävlat programmet i fråga innan.

Maria: Jag tror att det där har med rutin att göra, när jag tävlade hoppning när jag var liten var jag precis lika nervös som när jag tävlade dressyr vid samma ålder. (Första dressyrtävlingen spydde jag nästan upp min frukost). Så det har nog ingen betydelse om det är hoppning eller dressyr!

Lina: Bästa häsen ni/du har ridit?

Emma: Förutom Mini då? 😉 Jag har ridit på den godkända hingsten Playtime 1104, en sagolik häst. Sen har jag även ridit olika hästar som har varit utbildade tom svår dressyr, det är alltid en upplevelse!

Maria: När jag jobbade hos Anki fick jag rida hennes Grand Prix häst Edelbert. Den var underbar, annars är det nog min egen häst.
Bästa ponnyn du/ni har ridit?

Emma: Oj, vad svårt. Mina egna ponnier har ju vart fina, men kanske inte ”dom bästa”. Marias Patrick var ju en riktigt fin ponny, som jag red några gånger när han gick som bäst. Får väl svara honom, så blir Maria glad!

Maria: Haha jag tackar för Emmas svar ovan 😛 Mitt svar är Patrick, han var superläcker och om man bara såg till hans kvalitéer så kunde han nog blir topp tio i Sverige.  
Värsta avramligen?

Emma: När jag blev avkastad av en treåring i Skåne, och blev sparkad medvetslös så ambulansen fick hämta mig i ridhuset. Kom undan med en lindrig hjärnskakning och en knallblå rygg.

Maria: Jag har aldrig slagit mig illa vid avramling faktiskt, men jag hoppade en seg sak på ridskolan när jag var liten och ramlade rakt in i en oxer. Jag tappade luften och tyckte förmodligen oerhört synd om mig själv!

Värsta häsen du/ni har ridit (typ en pissmärr som bar astannar etc)

Emma: Min första ponny Cherry. Jag var 11 år. Ponnyn 4. En dålig kombination. Grät under varje ridpass. Hon gjorde allt för att slippa undan. Sparkade, stegrade sig, bockade, bet, stannade. You name it!

Maria: Vi hade en ponny på prov för länge sedan som alltid sprang in i mitten och sparkade mot andra hästar. Han gjorde vad han ville med mig och min syster som var väldigt små. (Vi lämnade tillbaka honom).

Tycker ni att det är jobbigt att ha mens på tävlingar? (vita ridbyxor)
Jag kan verkligen inte anmäla mig till en tävling om jag vet att det är den veckan i månaden.. Några tips att komma över det?

Emma: Jag har aldrig känt det som ett problem faktiskt. Om man inte märker av det i vardagen, tror jag inte att det är något problem på tävlingar heller. Tampong och dubbla bindor kanske? Maria kanske har ett bättre tips.

Maria: Det är inget problem för mig, men äter man P-piller så kan man fixa så att man inte får mens utan hopparöver denna. Om inte man äter P-piller så kan man köpa piller som gör att man blöder mindre (finns på apotek). Annars är det tampong som är the thing!

Detta var del ett av alla frågor! Vi fortsätter i ett senare inlägg. Vissa frågor gör vi egna inlägg av, då vi tyckte att det var lite större frågor!

Vad kul det här var!!

// Emma och Maria

Gårdagens pass

Igår började jag passet med mycket skritt. Jag ville känna att jag hade full kontroll över varje steg och vart bakbenen var. Att jag kunde driva in bakbenen rakt in under hästen.

Jag hörde Anky sagt det någon gång, att du måste ha kontroll på VARJE steg hästen tar. Full kontroll, det är det dressyren handlar om.

Jag värmde upp och gjorde Arras mjuk i sidorna. Sedan blev Arras taggad och efter ett tag försökte jag passaga lite. När han inte riktigt tyckte att han skulle behöva ta i svängde han lite med rumpan och gick lite lite på sidan. Det fick han inte, han skulle gå rakt fram. Det tyckte han var jobbigt och sade ifrån vid ett par tillfällen.

När Arras blir upprörd, så kan inte jag bli arg tillbaka. För om jag skulle bli arg när han blir frustrerad, så skulle jag lika gärna kunna hoppa av. Eftersom en del hästar blir heta i huvudet och kan bli frustrerade, så måste man ta allt med ro och ge det lite mer tid, det kan räcka med att bara byta övning. Utan att bli frustrerad. Det är tålamodsprövande men eftersom jag haft hästen i åtta år, så har jag lärt mig.

När de heta hästar sedan lugnat ned sig och fattar vad de ska göra, så blir det ofta superbra! Igår blev Arras super i slutet av passet!

/Maria

Ingen start nu heller

Det blir ingen start för Mathias Rath och Totilas i Munchen i början av juni. Han har nämligen inte kvalat på 64 % vid två tillfällen. Bra att dom håller på reglerna även fast jag kan tänka mig att alla vill ha med dom som ett wild card.

Världen väntar……../Maria

 

 

 

Svar på en fråga!

Fia ställde en fråga som löd så här:

Hej Emma och Maria!
Jag har ett problem som jag egentligen inte vet om det är ett problem… Min häst (kanske framförallt jag själv) blir stressad när det är mycket andra hästar runt omrking. Han blir på riktigt rädd när andra hästar galopperar emot honom, kastar sig och blir lite okontaktbar. Jag blir själv också stressad när det är mycket andra ekipage runt omkring och kan inte fokusera och rida som vanligt..Det här känns inte riktigt bra eftersom jag ska tävla om några veckor. Det blir hans debut (han har aldrig tävlat) och jag har inte heller gjort det på kanske 10 år. Det känns som att framridningen kan bli jobbig. Hjälp… Har ni några bra tips hur jag kan tänka för att inte stressa upp mig? Jag vill ju kunna rida min häst precis som vanligt fast att det är massa andra som rider runt omkring. Känns jobbigt att jag tänker på det redan nu.

Tack för en bra blogg förresten :)

Kände att detta var något som jag kan försöka svara på, då Mini är exakt likadan.

Mini har en grym mötesfobi. Hon blir jättestressad när det kommer andra hästar mot henne eller upp bakom henne. Det blir värre i trav och nästintill omöjligt i galopp.

Det absolut bästa man kan göra är att först och främst försöka att inte tänka på det själv. (Inte så lätt, jag vet!). Du själv tänker bara på att du ska förbi den andra hästen, focusera på en punkt längre bort, och rid dit. Se även till att hästen är precis mellan dina hjälper och att du har den med dig hela tiden. Det kan också hjälpa att ställa hästen bort från den mötande.

Jag brukar alltid försöka att vara på insidan hela tiden, så att man slipper bli trängd mot sargen. Har även funderat på att knyta en röd rosett i svansen på henne, för att folk ska hålla avstånd från oss. Tyvärr på framridningar, så är vissa så inne i sin egna ridning, så det blir lätt kollisioner, vilket inte uppskattas av den mötesrädda hästen……

Annars är det bara att träna hemma, med hästar som man känner. Det går oftast över med tiden, men det tar tid! Tålamod krävs.

Hoppas det var lite till hjälp iallafall!

// Emma

Lindor i mängder!

Här ser ni vilken färgskala jag gillar bäst. Här har mamma eller möjligtvis pappa lindat ihop lindorna åt mig. Supersnällt MEN det är inget vidare att försöka linda på en linda som är alldeles för ”mjukt” ihoplindad.

Förstår ni vad jag menar? 

/Maria

Ridbilder under Minis första år!

Nu är Mini riden i ungefär 2 år och är kommer lite bilder under de åren!

Lektion för Anki februari förra året. Notera det röda hoppspöet. Det var det enda spöet hon accepterade.

April förra året. Här börjar jag få någorlunda koll på henne.

Maj förra året. Andra tävlingen. LB:2, fick runt 65-66% har jag för mig!

Juni förra året. Första Breederskvalet. Blev totalt misslyckat, jag fick utgå efter halva programmet, eftersom Mini vägrade galoppera mot domaren. Jag höll på att ge upp våran tävlingskarriär.

Men det var ju tur att jag inte ger upp så lätt, för då hade vi inte fått vara med om detta! Oktober förra året, Breedersfinalerna på Flyinge!

Och från mars i år!

Tyvärr har jag inga bilder från vårat första år, åtminstone inga ridbilder. Kan har berott på att då hade Mini dött av skräck. Nu är hon en betydligt mer van fotomodell! 🙂

// Emma

Finaste bilden..

Alla har vi väl våra favoritbilder?

Jag har en bild som står på mitt nattduksbord, eftersom min pojkvän inte vill ha tavlan någon annanstans i lägenheten! Jag är nöjd med att ha den där, jag tittar på den varje dag och minns en underbar tävlingshelg i Falkenberg.

Detta var nog 2005 gissar jag på och vi var där på sommaren. Vi bodde vid havet och hade det helt underbart. Vi vann även en klass och som pris fick man en bild som togs på prisutdelningen. 

Har ni några favoritbilder som kanske hänger på väggen hemma hos er?

Här är min:

/Maria

 

Jag mellan jobben..

Sitter nu hemma på min två-timmarsrast. Jag har redan hunnit att rida och jobbet kallar om 20 minuter! Det kan hända att jag kanske gick något tidigare än vad som står på schemat… 😉

Mini var jättepigg idag! Vi red en sväng inne i tältet och hon kändes fin. Jag hade tänkt att prova några byten, men hon kändes lite för laddad i galoppen, så jag koncentrerade mig på övergångar idag istället.

Vi håller på att svara på frågorna för fullt, men det tar lite tid! I morgon dyker den första omgångens svar upp! (Vi fick dela upp det lite!)

Back to work!

// Emma

Nojig!

Arras har gått ned lite i vikt under våren och ser inte längre ut som en liten tjock ponny. Ibland blir jag lite nojig över ifall han blivit för smal. Men jag tog ett kort på honom fredag när han stod och åt, här får jag bekräftat att han inte är för smal. Skönt!

/Maria