Kategoriarkiv: Firozi

Ett bra veterinärbesök

Jag skrev ju att Fiffi har varit väldigt jobbig med munnen – i princip sedan vi satte igång henne igen. Dock blev det klart värre de sista två gångerna, det var också då jag bokade en tidigare veterinärtid och då planerade vi inte in några mer ridpass.

Och det var – med facit i hand – ett otroligt klokt beslut! Jag hade ingen möjlighet att vara med idag (jag kan inte ta semester på mitt jobb om jag inte lämnar in en ansökan minst 2 månader i förväg, alltså inte ens en dag…) så världens snällaste Christine (som även rider Fiffi) stuvade om sin jobbplanering och tog hand om Fiffus.

Jag hade bokat en veterinär som heter Caroline och som tidigare har arbetat på Husaby. Nu har hon en ”rullande klinik” och gör hembesök. Väldigt smidigt att kunna göra vissa saker på hemmaplan.
När Fiffi tillslut blev ordentligt drogad (krävdes 3 sprutor och utbyte av verksam substans) så uppdagades problemet ganska snabbt. Den ena vargtanden var helt sprucken och blodig, den andra var intakt men hade orsakat sår i kinden. Stackars lilla bebis-Fiffi! Hon har även världens aktivitet i munnen och håller på att byta ut varenda mjölktand på en gång, så det var tydligen en riktigt märklig syn att se.

Men nu är båda vargtänderna borta och mjölktänderna gör man ju inte så mycket åt, det får naturen sköta på egen hand. Det blir ungefär 2 veckor utan bett sen testar vi igen. Förhoppningsvis förknippar inte Fiffi bettet med obehag och kommer åter ha den där fina munnen som hon har visat prov på tidigare. Hon hade varit så himla snäll idag, även om drogerna inte bet på henne så var hon lugn och snäll hela tiden, bara lite väl vaken för en tandutdragning. 😉

Och än en gång TACK till Christine som offrade en halv arbetsdag för Fiffis – och vår – skull. Så jäkla underbart att ha sådana människor omkring sig! 💕

Ett litet avbrott!

Fiffi har inte varit riktigt nöjd sedan vi satte igång henne igen. Jag misstänker starkt att det kommer ifrån munnen, då hon visar ett beteende som är ganska typiskt för en ”munhäst”. Sista gången vi red (i onsdags) så slog hon med huvudet och försökte liksom vrida sig bort från kontakten. Eller ja, hon vill gärna ha stöd på ena sidan och när den släpps får hon nästan panik. Hon har även ett ändrat tuggmönster, främst med godis och morötter, så jag tror (och hoppas!!) att det är vargtänderna som spökar. Hon har dessa på båda sidor, så på måndag kommer veterinären och drar ut dem.

Det blir då två veckor utan bett, men jag ska istället lägga fokus på lastträning och kanske löshoppning om tillfället kommer upp. Under tiden ska även Fiffi fälla klart sin päls hade jag tänkt mig, men med tanke på mängden av den varan så känns det inte så hoppfullt…

Världens mysigaste är hon iallafall, igår hade vi frisering och spadag, det var oerhört uppskattat av fröken.

Överbyggd?! Nej, inte ett dugg….!

Hej från oss! Våren är HÄR!

Gårdagens ridning!

Igår reds Fiffi igen. Vi försöker få till 3 dagar i veckan iallafall. Så fort utebanan blir snö- och isfri tänkte jag börja tömköra lite också.

Jag började med att longera henne och hon får ju sina tokryck, men är ändå lite mer sansad tycker jag nog, än tidigare. Hon har inte några sadeltvångstendenser, men hon sparkar bakut i galoppfattningarna, speciellt i höger varv. Till saken hör att fröken Fiffi är extremt känslig för all form av beröring, särskilt nu i fällningstider. Ska man ta på henne ska man tag ordentligt, annars kan det kvitta hälsar Fiffi och kan då lyfta på bakbenet… (men då säger jag faktiskt ifrån, nån måtta får det vara! 😉 ). Hon är en väldig snäll häst, men helt klart en bebis.

Det kan vara en sån sak att hon sparkar mot att schabraket flyttar sig på ryggen när hon galopperar, det ligger tussar med päls på korset på henne när jag tar av sadeln. Ja, jag vet inte, men hon får iallafall inte sparka så när någon sitter på.

Så igår travade Christine bara, och det gick riktigt bra! Hon gick superfint längst fyrkanten, kunde byta varv i trav och fick bara ett stolleryck. Hon är en väldigt explosiv pålle, och det är inte alltid man vet vad hon reagerar på. Vi försöker få henne att tänka framåt hela tiden, då slappnar hon av mer och söker sig till en fin form. När hon backar av blir hon mer slängig med huvudet. Jag ska se om jag kan fixa till en liten film och lägga in här! Nästa gång blir på lördag och söndag.

Jag har föresten köpt en höboll till Fiffi som jag med spänning väntar på! Det finns ju inget i hagen att pilla på eftersom våren dröjer så förbaskat, så trästolparna har fått sig en hård match under vintern. Med höbollen hoppas jag att tuggtiden kan förlängas lite, plus att hon gillar att leka med saker. Får hoppas att hon inte sparkar in den till grannen bara. 😀

Bild från www.equipage.se

Bild från 24 november, 2017, när vi köpte lilla Fiffi. Herregudars vad hon har växt sedan dess!! (Den grimman skulle jag aldrig någonsin få på henne nu…)

Ridning pågår!

Förra helgen satte vi igång med ridningen igen, på en (minst) halv decimeter högre Fiffi (och 50 kg tyngre…). Det var lite spänt i början, men det verkar som att hon kom ihåg vad som gällde. Christine får fortsätta rida henne ett tag till, men sen ska jag allt hoppa upp med! Fokus nu ligger på styrning och att hon ska slappna av. Hon sparkar rätt mycket i galoppen på lina, mest på grund av spänning ser det ut som. Det beteendet vill vi ju inte ha i ridningen, så än så länge har vi bara travat. Det gäller att lägga en bra grund!

Jag tränar också från mitt håll, med att lyfta hovarna… Fiffi tycker att det är rätt så pest att hålla upp fötterna – speciellt bak – så det är ett litet projekt. Hon tror nog att hon ska tappa balansen, och det blir en sådan våldsam reaktion när hon väl lyfter hoven, inte så att hon är dum på något sätt, men hon överdriver lyftmomentet så kopiöst mycket. Så nu tränar jag med kommando och så får hon en godis så fort hon lyfter upp hoven korrekt. Lite träning varje dag!

Annars verkar ju våren äntligen vara på ingång! Mycket välkommet och jag bara längtar tills det blir plusgrader dygnet runt så täcket kan ryka för gott! Det behöver Fiffis päls… Och bara utebanan blir bar så tänkte jag även introdusera tömkörning som komplement, det kan nog bli bra!

Vy från ridhuset – solning pågår!

2018 – Fiffi blir 3 år!

Vi lämnar skitåret 2017 bakom oss och hoppas 2018 bjuder på fler glädjeämnen än sorg.

I helgen var det exakt 1 månad sedan vi provade sadel på Fiffi för första gången sen hon kom, och det var också då det totalt lossnade med galoppfattningar, springa rakt fram och att det gick att driva på henne i galopp utan att hon spände sig. När det även gick att svänga byta varv utan att hon stannade, så ansåg vi oss klara för nu.

Planen framöver är att Fiffi ska få vila ungefär 2 månader – tills början av mars. Då ska vi köra igång med ridningen igen, samt även lägga in några löshoppningspass. 3-årstestet i Värmland går 3:e juni, det blir precis lagom med att lägga in sommarbete efter det! 🙂 (Ska bara hitta något lämpligt först..)

Fiffi är verkligen så fantastiskt fin och trevlig på alla sätt, men hon är väldigt vaken och känslig. Dessutom verkar hon vara mörkrädd och blir då väldans bakskygg, så hon har levt lite rövare med de som tar ut henne på morgonen. Men så fort det frös igen, är hon mer fokuserad på vart hon sätter fötterna och glömmer lite bort vad som händer runt omkring. Får hoppas att ljuset återvänder snart eller att vi åtminstone kan få lite snö – något som det har varit extrem bristvara på i Karlstad denna vintern. 🙁

Fina Firozi!

Hon fick ett nytt pannband i julklapp – hon kan ju inte få ärva allt från Mini. Tyckte hon passade så bra i detta! 🙂

Ser ni henne lååååångt där borta? Det var ju sol för första gången på evigheter, så alla hästarna passade på att flytta sig så de hela tiden stod i solen, så länge den var kvar. Härligt att se!

Annars gör hon mest som kompisarna gör – biter du så biter jag! Design och Fiffi gör fint…

A-barn!

Fiffi har verkligen varit så himla duktig senaste veckan. Från att dag 1 blivit sutten på och gått 20 meter, till dag 4 travat runt fyrkanten och bytt varv – utan medhjälpare! Ett varv i galopp har det blivit också, då dock på lina.

Hon har verkligen inte spänt sig alls för ryttaren, dock kan omkring-händelser vara ganska så spännande. Men att det skulle gå så här bra, det trodde jag faktiskt inte. Jag hade en förhoppning när jag köpte henne att vi kanske, kanske hade åtminstone kommit upp i sadeln innan jul, men att vi skulle kommit så här långt… Kul!! 🌟

Jag har precis gått av min nattvecka nu, 4 nätter på rad med ungefär 5 timmars sömn per dygn sätter sina spår kan jag lova, och i morse när jag slutade åkte jag nästan direkt till stallet för då skulle Fiffi skos för första gången! Jag (och min hovslagare…) minns fortfarande första gången Mini skulle skos. Det slutade med en stegrande häst som slog huvudet i taket. Allt som egentligen hände var att hovis slog en gång på skon – Mini blev hysteriskt jätterädd. Jag minns att vi provade med bomull i öronen, då blev hon ännu räddare och jag fick inte ur bomullen på 3 dagar! 😋

Men Fiffi stod som ett ljus! Hon fick till och med premiära med att stå med hoven på ”pinnen med bollen på” (vet inte vad den heter…) och det gick jättebra! Stora A i uppförande, helt klart! 😄

Så nu kanske hon kan gå någorlunda i den halkan vi tyvärr har nu. Hon är så extremt rädd för att halka så hon tar ett steg i taget och stannar så fort jag säger till. Det tar en evighet att gå ut och in med henne, men hellre det än att hon ska halka omkull. Visst slinter hon med bakbenen fortfarande, men nu har hon åtminstone fäste fram.

Hovis tyckte inte hon skulle ha skor sen när halkan försvinner, hovarna var inte helt färdigutvecklade än. Men just nu finns det inga alternativ var vi överens om, hon måste ju kunna röra sig.

Imorgon ska Christine sitta upp på henne igen, vi kör lite intensivt nu en månad ungefär, sen blir det långledigt. Jag rider Christine och Hannahs lilla c (d?)-ponny ungefär 1 gång i veckan, så vi kör lite byteshandel i stallet! Win win liksom! 🙂

God Jul till er alla – jag är ledig på julafton för första gången på 10 år och vi börjar firadet i stallet med det traditionella julaftonsfikat! Ska bli så kul att kunna vara med för en gångs skull! 😃🎅🏻

Den här bilden har jag helt enkelt stulit från Fiffis uppfödare Malins instagram. Men hur fin är den inte? För att inte tala om Fiffi ❤️😍

Tystnad – inridning pågår!

Världens bästa Fiffi har nu under helgen gjort två premiärer – 1) Haft ryttare på sig för första gången och 2) Travat med ryttare på sig för första gången! 😀 Jag har bästa Christine och hennes sambo Robban som hjälp med detta, jag håller mig till marken än så länge. Jag har blivit alltför feg (förståndig) med åren, och det är inte en så bra kombination med en icke inriden 2,5-åring och en feg (förståndig) människa! 😉

Longeringsbiten har varit ganska så spännande, speciellt de första gångerna. Något litet skutt och hopp har det blivit, men det släpper ganska så snart och har blivit bättre för varje gång. Men för säkerhetsskull så gjordes första traven runt fyrkanten med ledare. Fiffi tyckte att det var fruktansvärt märkligt att Robban helt plötsligt skulle leda henne på höger sida, och hon vägrade helt sonika att röra sig. Lite som att ”Hörrududu, gör om och gör rätt”.

Planen nu är att rida henne två dagar till, då har hon gått fyra dagar i rad (nu snackar vi 10-15 minuterspass), sen ska hon få smälta detta. På fredag ska hon även få skor fram, det blir spännande att se hur det går! Första gången Mini skulle skos fick hovis vända hem efter att Mini stegrat sig och nästan slagit runt. Jag har samma hovslagare än idag och han pratar fortfarande om denna första gång. 😛

En sak som vi måste träna lite på är att tränsa. Fiffi har tagit sig lite väl stora friheter och kör gärna upp huvudet och springer iväg när jag ska försöka få på tränset. Än så länge gör jag detta i boxen, då jag inte vill riskera att hon rymmer från mig. Jag har nu börjat ha en grimma på henne och lägger först på nackstycket över öronen, och har bara sidostycket knäppt på en sida. Sen får hon ta bettet i munnen och så knäpper jag på sidostycket igen, då går det utan problem. Hon är inte det minsta rädd om huvudet och när väl tränset är på plats kan jag göra ”vad som helst” med henne – ändra inställningar, greja med nosgrimman etc.

Men hon kan ju inte vara bäst på allt! Sadla är däremot inga problem, hon reagerar inte det minsta på sadelgjorden. Skönt!

Nedan är ett klippbart klipp med första traven och även lite longering. Jag vågade knappt andas när de travade…

http://dressyrsnack.se/wp-content/uploads/2017/12/720p.mov

 

Absolut första gången! 🙂

Fin vy igår. Imorgon ska det regna igen…

Fiffi har fått Minis gamla boll, och uppskattar det väldans! 😀

Lära känna varandra!

Nu har Fiffi bott hos oss i 1 1/2 vecka, och hon börjar komma in i rutinerna. Hon har verkligen varit supersnäll att ta in och ut från hagen, mest för att hon nog är jätterädd för att halka och att hon inte gillar att gå på frusna lerhögar. Men hon går snällt på sin sida, försöker inte att knuffas och om hon blir rädd för något så hoppar hon aldrig mot en, något en del unghästar har en förkärlek för.

Vi har inte gjort så mycket avancerat än, utan lär fortfarande att känna varandra. Jag vill gärna veta ungefär hur hon reagerar i olika situationer innan vi går vidare. Det som är väldigt skönt är att vi absolut inte har bråttom med något alls.
I lördags fick hon ha en longergjord med svaga inspänningar på sig, inga problem tyckte Fiffi. Hon spände sig inget för gjorden, nu var den ganska snäll men ändå. Jag longerade henne lite åt båda hållen, och även om hon var spänd och lite rädd för sargen och skuggor, så gick hon hela tiden fram när jag bad henne om det. Hon har även (nästan) vant sig vid att se sig själv i spegeln, inget är ju självklart hos en bebishäst! 🙂

Idag gick vi en liten promenad i ridhuset med träns på, det gick fint tills en ponny började leva rövare, då blev det väldigt läskigt. Men så fort vi kom ut i mörkret utanför så gick hon som en hund igen.

Jag har varit lite försiktig med att ha henne på stallgången än så länge, då hon en gång tidigare (hos förra ägaren) kastade sig i linorna när hon vart lite spänd. Hon har inte gjort några tendenser än så länge, men vill gärna smygbacka och då vet jag av tidigare erfarenhet att när linorna blir för sträckta kan paniken komma (Hej Mini som unghäst 😉 ). Men idag var hon så otroligt duktig, hon stod på gången i säkert 20 minuter, med folk som gick omkring henne med säckar och burkar, fyllde vattenkannor osv, och hon stod bara där och kollade läget. Jag kunde till och med ta av och på täcket utan ett snedsteg! 😉

Jag undrar dock hur stor hon tänker bli… Hon är betydligt högre bak nu… 😛

En sak är säker; Fiffi älskar mat!