Sommarbete!

Nu går Fiffi och hennes kompis Swea på bete! Lite jobbigt för den överbeskyddande matten som mår lite dåligt över att bebis ska sova ute, behöva titta på kossor och bli blöt osv. 😉 Första dagarna var jag där tre gånger per dygn ungefär, men jag tycker ju faktiskt att hästar ska gå vara just hästar, men jag lämnar henne inte helt vind för våg! De har det superbra i hagen iallafall, och har även tillgång till en stor, halmad ligghall där de kan gå in om det regnar eller är för varmt! Just nu är det främst det sistnämnda, inte en droppe regn i sikte kommande veckan.

Swea är ett 2-årigt sto som kommer från Minis uppfödare, och de har funnit varandra fint. De går sida vid sida hela tiden och kliar varandra när de inte har fullt upp med att äta. Underbart! 😍

Vi får se hur länge det blir, tyvärr är ju återväxten på gräset sådär i denna torkan. 🙃 Förhoppningsvis kan de gå där en bit in i augusti, även om vi kanske får slänga till dem lite hö mot slutet.

Skönt!

Igår blev Fiffi riden igen, på lugn hemmaplan, i alla gångarter. Inga konstigheter, trots ny ryttare som är betydligt längre än den förre (den ryttaren skadade sig tyvärr lite i fallet och hade ingen möjlighet att ta sig an ridningen just nu.. 🙄). Fiffi var precis som vanligt och trots att det blåste och att hon är jättebrunstig så gick det fin-fint!

Nu släpper vi detta och Fiffi ska få gå på det planerade betet tillsammans med stallkompisen Swea. Nya tag till hösten, då ska matte introduceras i sadeln! 😄

Gårdagens test – mycket blandat resultat

Då var det gjort. Fiffis treårstest! Hur gick det då? Ja, vart ska jag börja… Jag kan iallafall säga att jag är helt nöjd med hennes bedömning och siffror. Det var ungefär det jag väntade mig, + 1 cm på mankhöjden (jag gissade 168, hon var 169 med spänning i kroppen 😉 ). Hon fick väldigt fina omdömen av gångartsdomaren som tyckte att hon var väldigt välutvecklad men för dagen något i framvikt. Hon hade vägvinnande gångarter men lite svårbedömd i skritten. Helt i sin ordning tycker jag. Fiffi var spänd men försökte sitt bästa (hon försökte även sitt bästa med att bli av med knopparna, och fick panik när flätorna lossnade och stack henne på halsen… Ston?!)
Hon fick poängen 8-7,5-7,5-7-8-8, 46 poäng och klass 1. Hoppade för godkänt betyg.

Men sen kom ridningen. Troligtvis en total missbedömning från vår sida, hur spänd hon faktiskt var. Vi trodde verkligen att hon skulle vara trött och velade till och med om vi skulle longera henne eller inte. Nu gjorde jag det och hon galopperade snällt åt vänster, men bockade en del åt höger, något hon har gjort även hemma. Dock aldrig med ryttare på. När Christine hoppade upp och började trava såg det helt okej ut, men man såg att Fiffi var lite spänd för omgivningen, tittade på staketet osv. När galoppfattningen kom fick hon världens sadeltvång och var ytterst nära att slå runt. Christine försökte klamra sig fast, men  ramlade till sist av.

Jag vet verkligen inte vad den utlösare faktorn var, det kanske var lite av varje som till slut slog över. Hon har aldrig visat några tendenser hemma, förutom en gång i vintras men det var inget mot gårdagens reaktion. Senaste två månaderna har hon vart riktigt avspänd att rida, sista gången i fredags var hon helt suverän.

Så nu har jag en hel del att fundera på och skulle verkligen uppskatta några kloka råd!

Jag borde verkligen rida henne en gång innan betet, på hemmaplan i lugn och ro. Men vågar jag det? Det vet jag inte. Ska jag bara låta saken vara och tro att det var en engångsgrej? Låta henne gå på bete i två månader och ta tag i det till hösten? Ska jag då skicka iväg henne på utbildning hos någon som är mer unghästkunnig?
Ridprovsdomaren tyckte att jag skulle betäcka henne och låta henne mogna på det sättet. Är det en bra idé? Då kommer ju direkt 18 följdproblem (eftersom jag har en tendens att se just problem istället för möjligheter i allt jag gör), vart ska jag ha henne när hon ska föla? Hur gör man? Är det värt det?

Hjälp!!

Nöjd med Fiffus iallafall, hon fick inte den optimala resan dit. När vi åkte kom såklart världens värsta åskregn och följde med oss halva bilturen. Inte lätt för en ljudkänslig häst.

Idag – sliten bebispålle.

5 dagar kvar…

På söndag är det dags. Då går treårsttestet av stapeln. Jag måste erkänna att jag är så himla nervös! Jag vet att det är treåringar vi pratar om, de har aldrig varit ute på liknande saker tidigare, de kan reagera hur som helst, men samtidigt så vill jag ju så gärna kunna visa upp henne så bra som möjligt. Vi vet att vi har en fin häst, och det vill jag att resten ska se med! 😉

Jag tror att hon kommer att vara ganska så spänd men jag hoppas att det inte påverkar gångarterna allt för negativt. Testet är flyttat från Lillerud i Karlstad till Hammarö RF, det ridhuset är inte helt optimalt, då läktaren går längst med hela långsidan på banan. Nu vet inte jag hur de har tänkt att bygga och hästarna kanske inte alls tänker som jag ( 😛 ), men jag hoppas att det inte påverkar allt för mycket. Det blev lite med kort varsel som testet flyttades, så det var ju tur att det fanns en anläggning ledig.

Hur det än går, så kan jag iallafall säga att Fiffi är såpass förberedd som det går, med tanke på våra förutsättningar. Det har inte varit någon lätt vinter för Fiffi, med den kroppsförändringen (hur stor hon har blivit ska bli mycket intressant att veta, vi har nästan slagit vad i stallet, jag tippar på 168cm!), den spräckta vargtanden som ställde till så mycket och på det alla mjölktänder som vandrade runt i munnen på henne. Jag får försöka se det som en rolig grej att vara med på, som jag har sagt förut så är det inte slutmålet i Fiffis liv – det är knappt början!

Jag minns när jag visade Mini på kvalitén (hon var aldrig visad som treåring). Jag var så jäkla nervös att jag nästan kräktes innan. Mini var aldrig riden utomhus, löshoppad inte allt för många gånger, och kunde knappt fatta galopp. Lite nivåskillnad mot de andra hästarna som var med kan jag säga. Jag visste inte exakt hur det skulle gå till, men på något sätt så klarade vi oss igenom det ändå. Mini förvånade oss alla genom att vara stencool i ridningen, men visade absolut inga gångarter. Hon fick blygsamma 6:or rätt igenom, hoppade sisådär (rakt upp och rakt ned), men i slutänden blev hon ändå en av de mest framgångsrika dressyrhästarna i den årgången (av de som var med på vårt test!), så det säger definitivt inte allt!

Håll tummarna för oss på söndag – hela team Fiffus!

En liten fin ögoninfektion kom precis lagomt, som tur var räckte det med ett vattenbad av ögat och en mössa så var det problemet väck!

Löshoppning

Fiffi fick i torsdags åka väg på sin livs första löshoppning! Det blev premiär både för det och för att komma till ett nytt ställe.

Det började bra med att jag såg i transportkameran att hon lyckades få över huvudet på fel sida av ”pelaren” som sitter mellan mellanväggarna. Hon var uppbunden aningens för långt och skulle kika på andra sidan, men kom inte tillbaka… så vi fick stanna, jag fick hoppa in och knäppa loss henne men hon hade behövt att backa för att komma rätt, och det går ju inte när det är stängt… 😅 Jag fick helt enkelt åka med henne den kilometern som var kvar. Fruktansvärt obehagligt måste jag säga, jäklar vilket oväsen det är inne i en transport!!

Väl framme så var Fiffi faktiskt väldigt snäll, såklart taggad, men höll sig på mattan. Vi släppte henne först i ridhuset så hon fick springa lös. Sen fick hon springa över bommarna, något som hon inte riktigt förstod vitsen med och studsade över dom som en kanin.

Men! När hinderna kom upp så förstod hon direkt vad som gällde! Fort gick det och hon måste lära sig att bromsa lite men kolla vad duktig:

❤️

Vi ska försöka komma iväg åtminstone två gånger till innan testet!

Träningsvärk

Mindre än en månad kvar till visning! Jag måste erkänna att jag är sjukt nervös för detta, jag har ju ingen som helst erfarenhet av treårstest, mer än att vi visade några stycken när jag arbetade i ett dressyrstall, men det är ju liksom 11-12 ÅR sen! Det enda jag kommer ihåg var att vi vid ett tillfälle körde mot rött ljus på vägen till visningen för att min chef skulle peka ut en fotbollsarena.

Jag har läst massor av artiklar och anvisningar hur det går till, och tittat på filmer från SWB.  Tänk om det hade varit en vanlig dressyrtävling, det kan jag iallafall!

Igår tränade jag på att springa med Fiffi. Sist jag gjorde det filmade jag, och jag har nog aldrig orsakat så mycket skratt som när jag visade den filmen i stallet sen. Jag tyckte liksom att jag sprang snabbt och kontrollerat och att Fiffi hade en bra tempo. Ja ni ser ju själva…..

Så igår sprang jag snabbare än jag någonsin gjort tidigare, vilket resulterade i träningsvärk idag. En klar förbättring, men jag måste få Fiffi lika engagerad som jag verkar vara!

Jag fullkomligt flyger fram, 10-poängare?!

Annars tränar vi vidare med lastning, ridning och på torsdag ska vi löshoppa. Det är något vi tyvärr ligger väldigt mycket efter med, men jag hoppas att det ordnar sig.
Jag tror att Fiffi kommer må gott av en sommar i stillhet sen!

Vi har bytt stall också, till ett rent sto-stall! Tror det blir riktigt bra!

Ridning och lastträning

Hej och hå, nu får Fiffis hjärna (och kropp!) träna på ordentligt. Vi kör ridning ungefär 3-4 ggr/veckan, beroende på hur det passar i våra scheman, vi lasttränar så ofta vi bara kan, vi ska iväg och löshoppa nästa vecka och däremellan tränar vi på att springa och ställa upp. Fullt upp alltså!

Rigningen går sakta men säkert framåt. Christine har ridit henne i alla gångarter på utebanan, runt fyrkanten, och även om Fiffi fortfarande slår med huvudet ibland, speciellt när hon blir trött, så är det väldigt mycket bättre än innan. Hon gör faktiskt mycket bra galoppfattningar (för att vara bebis) och fattar nästan alltid rätt galopp. Bara att jobba vidare, drygt en månad till visning! Tyvärr verkar hon fortfarande ha en hel hög med mjölktänder kvar som ställer till det lite för henne, men jag hoppas att den värsta tiden snart är över. Det kommer bli bra för Fiffus att gå på långsemester sen!

Jag har även tagit tag i lastträning. Det är liksom ett måste om vi ens ska komma iväg på något alls. 😆 Jag läste en superbra artikel om Eamon Hickeys sätt att lasträna, och gjorde mig en ”light” variant av den (läs HÄR). Jag började med att flytta henne framför transporten, så som det står i artikeln, bara för att ha henne i rörelse hela tiden. Sen gick vi några steg upp på lämmen för att sedan backa ut igen. Fiffi lyssnar väldigt bra på just back-kommando och jag försöker se till att det hela tiden är jag som ber henne backa, så att hon inte går ut själv.
Det tog inte lång stund innan hon helt var inne i släpet, första gången hade hon lite svårt att vänta kvar där inne bara. Men vi tränade några korta sekvenser flera dagar i rad, och dag tre gick hon in och vi kunde stänga luckan bakom henne. Hon blir lite nervös, men vi tar det bara lugnt, jag vill inte att hon ska bli skrämd, då blir det bara värre sen. Hon är iallafall inte rädd för att gå in, andra gången vi tränade så puttade hon undan mig och gick in själv! 😁

Idag väntas ridning igen, efter två dagars vila! Vi ska även byta stall idag (vi har tre stalldelar på gården), en annan unghäst i stallet är i stort behov av miljöombyte, så då får Fiffi flytta in i den ”nya” delen, där det (av en slump) bara finns tjej-hästar! 👯‍♀️ Det blir nog bra!

Två steg fram, ett tillbaka

Ena dagen sliter jag mitt hår och min sambo får påminna mig om att jag har berättat mängder av historier om en vild Mini-unghäst (jag förtränger detta lätt), men dagen efter är allt på topp igen. Unghästar! 

Vi har så smått börjat rida igen efter att vargtänderna försvann. Under de två veckorna hon har gått utan bett, har jag logerat henne med en kapson och sadel. Det har gått över förväntan! Fiffi har varit jättelugn och tillfreds. Vi har även tränat att springa för att kunna visa för hand. Hrm, det är något vi (jag) behöver träna på…

Första gången vi skulle rida, tror jag Fiffi kom ihåg att det hade gjort ont tidigare. Hon var inte helt lugn och både bockade och sparkade bakut som en tok när jag longerade, något hon inte alls gjorde med kapsonen. Hon var lite på tårna redan innan, av någon anledning kunde hon helt plötsligt inte stå på stallgången längre utan kastade sig bakåt och sprängde ena kedjan. Något hon inte har gjort en endaste gång sedan i höstas. Varför? Har absolut inte en blekaste aning. Men Fiffi ser mycket som ingen annan ser så det var väl något sådant som spökade.

Igår red vi för andra gången och det var så mycket bättre! Inte en endaste bock eller spark, och mycket lugnare i munnen är vi red. Vi skyndar otroligt långsamt och har endast ridit med lina, och endast i trav. Jag vill absolut inte hetsa fram något bara för att hon ska visas om drygt en månad. Det är liksom inte treårstestet som är målet i Fiffis liv – det finns allt större mål! (Men jag kan inte förneka att jag känner mig stressad av alla lugna, fina treåringar som springer i perfekt form, avslappnat i alla gångarter. Vi är inte riktigt där kan jag säga!)

Annars har faktiskt Fiffus lugnat ned sig och landat i tillvaron bra, hon är (oftast) snäll i all hantering, lugn i hagen och blir inte stressad av att bli lämnad själv i stall eller hage.

Vi håller även på med lastträning, inte helt självklart att gå in, men hon är inte speciellt stressad. Hon parkerar mest och fryser fast. Jag har läst lite tips från Eamon Hickey som jag ska testa nästa gång, även där vill jag inte stressa fram något. (Och även här får jag påminnas om att det tog ca 45 minuter att få in Mini i släpet första året…)

Vi övar även uppställningar! Här ser hon inte lika överbyggd ut, och vinterpälstussarna på benen kan knappt anas! 😉

Såååå himla härligt att kunna ha hästarna utan täcke i hagen! Vi har så bra vindskydd/hus som de kan gå in i om det regnar, så Fiffi får gå utan täcke även när det är blött!

Fiffis haggranne sov gott i hagen idag, hon undrade mest vad han höll på med..

 

Ett bra veterinärbesök

Jag skrev ju att Fiffi har varit väldigt jobbig med munnen – i princip sedan vi satte igång henne igen. Dock blev det klart värre de sista två gångerna, det var också då jag bokade en tidigare veterinärtid och då planerade vi inte in några mer ridpass.

Och det var – med facit i hand – ett otroligt klokt beslut! Jag hade ingen möjlighet att vara med idag (jag kan inte ta semester på mitt jobb om jag inte lämnar in en ansökan minst 2 månader i förväg, alltså inte ens en dag…) så världens snällaste Christine (som även rider Fiffi) stuvade om sin jobbplanering och tog hand om Fiffus.

Jag hade bokat en veterinär som heter Caroline och som tidigare har arbetat på Husaby. Nu har hon en ”rullande klinik” och gör hembesök. Väldigt smidigt att kunna göra vissa saker på hemmaplan.
När Fiffi tillslut blev ordentligt drogad (krävdes 3 sprutor och utbyte av verksam substans) så uppdagades problemet ganska snabbt. Den ena vargtanden var helt sprucken och blodig, den andra var intakt men hade orsakat sår i kinden. Stackars lilla bebis-Fiffi! Hon har även världens aktivitet i munnen och håller på att byta ut varenda mjölktand på en gång, så det var tydligen en riktigt märklig syn att se.

Men nu är båda vargtänderna borta och mjölktänderna gör man ju inte så mycket åt, det får naturen sköta på egen hand. Det blir ungefär 2 veckor utan bett sen testar vi igen. Förhoppningsvis förknippar inte Fiffi bettet med obehag och kommer åter ha den där fina munnen som hon har visat prov på tidigare. Hon hade varit så himla snäll idag, även om drogerna inte bet på henne så var hon lugn och snäll hela tiden, bara lite väl vaken för en tandutdragning. 😉

Och än en gång TACK till Christine som offrade en halv arbetsdag för Fiffis – och vår – skull. Så jäkla underbart att ha sådana människor omkring sig! 💕

Nya grejer!

Våren är här, då kommer köpbegäret igång! 😉 Eller ja, jag köper bara ”nödvändiga” saker..

Ett superbra täcke hittade jag på Hööks! Det är vattentätt, lite högre hals och lättfodrat (50 g tror jag). Riktigt, riktigt bra passform. Och en himla bra ”mudd” längst fram vid bogen, det blir som ett bogskydd. Mycket nöjd med detta köp!

Ignorera vattenbadet please… Hon har massor av torr hage bakom sig! 😛

Sen har vi höbollen! Också ett bra köp, även om jag inte kan använda den fullt ut än. Det är lite väl lerigt och blött för att Fiffi ska få leka med den, det slutar bara med att hon käkar mer lera än hö. Sen ska jag försöka komma på ett bra knep för att den ska stanna kvar i hagen, och inte in till haggrannen… Men Fiffi förstod grejen direkt och verkade uppskatta den!

Nästa och sista grejen har jag inte fått än, men den beräknas komma till veckan. Nämligen en Trailer Cam! Min nuvarande transportkamera har för länge sen sagt upp kontakten med oss, det slutade med att det enbart var störningar och att hästen av någon anledning var upp och ned, trots att vi inte hade ändrat några inställningar. Så nu köpte jag en lite dyrare variant som hade fått bra omdömen, så jag hoppas det blir bra. Jag vill inte köra Fiffi en endast meter utan att kunna se vad som händer i transporten. Hon är inte alls van att åka och sist hon åkte så hade hon blivit jätterädd ute på motorvägen när lastbilarna kom för nära.

Ni ser, tre mycket nödvändiga köp! 😉

Ett litet avbrott!

Fiffi har inte varit riktigt nöjd sedan vi satte igång henne igen. Jag misstänker starkt att det kommer ifrån munnen, då hon visar ett beteende som är ganska typiskt för en ”munhäst”. Sista gången vi red (i onsdags) så slog hon med huvudet och försökte liksom vrida sig bort från kontakten. Eller ja, hon vill gärna ha stöd på ena sidan och när den släpps får hon nästan panik. Hon har även ett ändrat tuggmönster, främst med godis och morötter, så jag tror (och hoppas!!) att det är vargtänderna som spökar. Hon har dessa på båda sidor, så på måndag kommer veterinären och drar ut dem.

Det blir då två veckor utan bett, men jag ska istället lägga fokus på lastträning och kanske löshoppning om tillfället kommer upp. Under tiden ska även Fiffi fälla klart sin päls hade jag tänkt mig, men med tanke på mängden av den varan så känns det inte så hoppfullt…

Världens mysigaste är hon iallafall, igår hade vi frisering och spadag, det var oerhört uppskattat av fröken.

Överbyggd?! Nej, inte ett dugg….!

Hej från oss! Våren är HÄR!

Gårdagens ridning!

Igår reds Fiffi igen. Vi försöker få till 3 dagar i veckan iallafall. Så fort utebanan blir snö- och isfri tänkte jag börja tömköra lite också.

Jag började med att longera henne och hon får ju sina tokryck, men är ändå lite mer sansad tycker jag nog, än tidigare. Hon har inte några sadeltvångstendenser, men hon sparkar bakut i galoppfattningarna, speciellt i höger varv. Till saken hör att fröken Fiffi är extremt känslig för all form av beröring, särskilt nu i fällningstider. Ska man ta på henne ska man tag ordentligt, annars kan det kvitta hälsar Fiffi och kan då lyfta på bakbenet… (men då säger jag faktiskt ifrån, nån måtta får det vara! 😉 ). Hon är en väldig snäll häst, men helt klart en bebis.

Det kan vara en sån sak att hon sparkar mot att schabraket flyttar sig på ryggen när hon galopperar, det ligger tussar med päls på korset på henne när jag tar av sadeln. Ja, jag vet inte, men hon får iallafall inte sparka så när någon sitter på.

Så igår travade Christine bara, och det gick riktigt bra! Hon gick superfint längst fyrkanten, kunde byta varv i trav och fick bara ett stolleryck. Hon är en väldigt explosiv pålle, och det är inte alltid man vet vad hon reagerar på. Vi försöker få henne att tänka framåt hela tiden, då slappnar hon av mer och söker sig till en fin form. När hon backar av blir hon mer slängig med huvudet. Jag ska se om jag kan fixa till en liten film och lägga in här! Nästa gång blir på lördag och söndag.

Jag har föresten köpt en höboll till Fiffi som jag med spänning väntar på! Det finns ju inget i hagen att pilla på eftersom våren dröjer så förbaskat, så trästolparna har fått sig en hård match under vintern. Med höbollen hoppas jag att tuggtiden kan förlängas lite, plus att hon gillar att leka med saker. Får hoppas att hon inte sparkar in den till grannen bara. 😀

Bild från www.equipage.se

Bild från 24 november, 2017, när vi köpte lilla Fiffi. Herregudars vad hon har växt sedan dess!! (Den grimman skulle jag aldrig någonsin få på henne nu…)

Ridning pågår!

Förra helgen satte vi igång med ridningen igen, på en (minst) halv decimeter högre Fiffi (och 50 kg tyngre…). Det var lite spänt i början, men det verkar som att hon kom ihåg vad som gällde. Christine får fortsätta rida henne ett tag till, men sen ska jag allt hoppa upp med! Fokus nu ligger på styrning och att hon ska slappna av. Hon sparkar rätt mycket i galoppen på lina, mest på grund av spänning ser det ut som. Det beteendet vill vi ju inte ha i ridningen, så än så länge har vi bara travat. Det gäller att lägga en bra grund!

Jag tränar också från mitt håll, med att lyfta hovarna… Fiffi tycker att det är rätt så pest att hålla upp fötterna – speciellt bak – så det är ett litet projekt. Hon tror nog att hon ska tappa balansen, och det blir en sådan våldsam reaktion när hon väl lyfter hoven, inte så att hon är dum på något sätt, men hon överdriver lyftmomentet så kopiöst mycket. Så nu tränar jag med kommando och så får hon en godis så fort hon lyfter upp hoven korrekt. Lite träning varje dag!

Annars verkar ju våren äntligen vara på ingång! Mycket välkommet och jag bara längtar tills det blir plusgrader dygnet runt så täcket kan ryka för gott! Det behöver Fiffis päls… Och bara utebanan blir bar så tänkte jag även introdusera tömkörning som komplement, det kan nog bli bra!

Vy från ridhuset – solning pågår!

Lite vila kvar!

Ungefär 3 veckor återstår av Fiffis vila. Sen börjar nedräkningen mot 3-årstestet! Eller ja, hon får allt se till att växa ikapp sin framdel först… 🙈😅

Igår tyckte hon tydligen att hagen var för liten.. vi stod uppe i stallet och tittade på henne när hon studsade runt i hagen, då vände hon sig helt plötligt om och travade rakt genom staketet in till grannen. 🤭🙃 Inte hysteriskt på något sätt, och hon försökte inte ens hoppa (vilket får mig att fundera på om hon ens kan det? 🤣), men när hon väl kommit igenom blev hon jätterädd för trådarna som var runt henne – men som tur var gick av och inte fastnade någonstans, och började springa som en tok inne hos den förskräckta b-ponnygrannen. Det var ju fantastisk tur att vi var där, så vi kunde lätt fånga in henne och placera henne i boxen.

Efter lite lagning fick hon gå ut igen och var då lugn som en filbunke, som att inget hade hänt. Sen stod husse i 4 timmar på kvällen och drog en extra hög tråd runt hela hagen som nu är ca 160 cm på sina håll. Som sagt så försökte hon ju inte hoppa men jag tänker att det avskräcker lite. ☺️

Idag blev hon skodd för andra gången – guldstjärna i protokollet återigen, och blev även verkad bak. Hon kommer inte behöva skor bak på länge och så snart sommaren kommer ryker skorna fram med. Hovarna behöver utvecklas lite mer men just nu är behovet av brodd större! ❄️

Jag börjar bli så sugen på att klättra upp på henne men Christine kommer få äran att fortsätta med henne ett tag till, så testkör jag när hon blir mer tam! 😂

Jag rider en liten ponny 1 gång i veckan, f.ö. Montanas dotter! En söt liten dam med humör! 😉 Men trevlig!