Bästa ridvägarna!

Vi kan ha världens bästa ridvägar! 😍

Idag körde vi intervallträning på rakbanan som finns ca 15 minuters promenad från stallet. Mini blev sjösvett och riktigt trött! Det märks att orken inte finns där, men detta är också första gången vi har galopptränat så mycket sedan skadan. Men det är dags att komma i form nu! 💪

Dagarna går!

Jag jobbar otroligt intensivt in i det sista nu innan semestern. Jag förstår inte riktigt, men det känns som att jag jobbar mycket mer än mina kollegor som också gör heltid..? Trots att vi lägger egna schema så verkar jag jobba typ varenda dag! 😅 Nu väntar helgjobb, sen två veckor natt sen fyra (4!) veckors semester!! Förra sommaren hade jag ingen ledighet i och med att det var min första sommar efter examen, men nu är det min tur! 👌 Inte mycket står på schemat mer än en utlandssemester och eventuellt en trip till Göteborg och EM!

Mini tränas på, första träningen för Anki gjordes förra veckan. Det var jättekul och vi fick lite tips hur vi ska arbeta upp oss framöver. Mini har tappat mycket styrka och muskler (men bildat ett beskyddande fettlager..), det känns att hon är svag och det är en helt ny känsla för mig. Jag tycker hon är halt hela tiden, när det i själva verket är styrkan som saknas, det blir liksom en slingrig känsla istället.

Styrketräning är det som gäller, vi försöker variera träningen med backintervaller och bommar. Men det gör lite ont i hjärtat när jag ser hennes omusklade rumpa och hals 🙈😭. Gäller bara att skynda långsamt, bygga en bra grund och komma tillbaka starkare än någonsin! 💪

Alltså magen…..

Vi kör även vattenträning! Tydligen har jag övat på volter? Ser ganska jämna ut tycker jag! 😂

Mot Klarälven!!

Så här trött blev Mini efter Ankiträningen. Helt slut!

NM-guld!

Stallet har fått en nybliven guldmedaljör under helgen! Hannah och Montana ingick nämligen i det vinnande c-ponnylaget på Nordiska mästerskapen som gick på Hammarö under helgen. Så himla roligt och Hannah gjorde 3 fina ritter under mästerskapet, vi var ute och såg dem igår när de red den individuella starten och kom på en fin 7:e plats.

Det var fina arrangemang som vanligt ute på hästviken, får ni någon gång chansen att åka dit – gör det!

Under lagklassen, en ritt som gav drygt 68%! Hannah – spexarn! 😉
Dessa tre bilder är tagna av Andrea Blixt

Emma är nästan alltid med när ärevarvet ska springas, Montana blir – trots sin ålder – extremt taggad när han har rosett på sig, så Emma är med som en säkerhetslina! 😀

Hela det vinnande laget!

Nu ska jag åka till Mini och rida ett dressyrpass. Imorgon ska vi vara med på vår första Anki-träning sedan mitten av november förra året!! Nervöst och otroligt roligt!!

Något bättre 

Jag inbillar mig att Mini har blivit lite, lite bättre i kroppen efter våra stretchövningar. Hon är jämnare i sidorna samt att det fungerar bättre med slutorna, så speciellt åt vänster som faktiskt inte gick att göra för bara 2 veckor sedan!

Jag jobbar henne väldigt lång och låg, men jag vill att hon ska komma dit själv, inte att jag ska ”rida dit” henne. Med hjälp av övningarna (och godis!) får hon hitta dit utan mig på ryggen, när jag sen hoppar upp är hon ”redan där”. 

Mini har blivit så tjock nu när hon får gå gräs, och är allmänt tjock att rida oxå.. Men när hon har kommit igång finns där lite turbo, tyvärr kan vi bara rida i ridhuset nu – förutom när vi rider ut då, eftersom det har lagts på nytt underlag på utebanan. Tills det har satt sig ordentligt är det alldeles för djupt för att rida där, så vi får snällt gå in i vårt bastuvarma ridhus! Mini gillar inte! 😅

Vi stretchar på!

Jag övar på min kroppskontroll och Mini äter ohejdat med morötter. Men vi kämpar på med våra stretchövningar och faktum är att Mini är mycket mjukare i överlinjen och ryggen när jag hoppar upp. Vi inleder ju varje pass med övningarna från marken, ca 10 minuter. Jag hoppas och tror att det blir bra i slutänden. Och att Mini inte ska bli en godisgris utan dess like. Eller ja, det är hon ju redan…

Idag ska jag börja med övningarna, sen ska vi rida ut en sväng! Får se om vi tar en tur till älven och vattentränar lite, annars blir det ett konditionspass på sandvägarna! Härligt vilket som!

Föl i magen? Skulle ta en häst-fie. Mini fick syn på…

…ett träd och…

…tog ett smakprov! 🙂

Throwback Wednesday!

Jag har lite (mycket) nostalgiskt läst igenom en bråkdel av vårt bloggarkiv senaste dagen, (tips om ni vill läsa våra gamla inlägg så finns det ca 6000 st att välja bland… Arkivet finns till vänster i menyn), och kom över ett inlägg med en av Hannah och Eltons första tävlingar! Ni som har varit med ett tag vet att Maria red Hannahs ponnysar (Elton och Montana) under ett par år när Hannah var för liten för att reda upp allt själv.

Nu har hon däremot snart växt om en annan (!) och har alldeles nyligen kommit 5:a på SM och har fått en plats i Sveriges NM-lag! Helt sjukt, och vart tog tiden vägen!?! Hursomhelst, ett stort Grattis igen till Hannah, vi står ju fortfarande i samma stall så vissa saker ändras iallafall inte! 🙂

Från mars 2012

Montana och Hannah på årets SM. Foto; Ulrika Jacobs

Besök av equiterapeut!

För första gången så har Mini fått träffa en equiterapeut. Hon uppskattade det enormt mycket, man fick nämligen en himla massa godis! 😉

Summan av besöket blev att Mini har en rejäl rörelsestörning som en konsekvens av att hon har kompenserat den skadade sidan när hon har haft ont. Hon är väldigt stum i musklerna över länden framförallt, på höger sida. Jag fick själv se skillnaden och ja, jag förstår varför Mini inte vill forma sig åt vänster eller springa i en sluta åt det hållet!

Däremot var detta inget konstigt problem, utan väldigt ”normalt” efter en sådan skada. Mini har inte ont nu utan behöver lära sig att röra kroppen liksidigt igen. Jag fick en del stretchövningar som vi ska göra innan varje ridpass, de går ut på att Mini ska gå lång och låg samt att hon ska vinkla höften på ett visst sätt. Görsvårt på ren värmländska!! (Det är där godiset kommer in i bilden….) Efter att equiterapeuten hade visat oss övningarna fick Mini gå in i stallet igen och stå med magnettäcke. Det verkade hon gilla! Vi vågade inte prova akupunktur på henne, då hon varit väldigt stickrädd som yngre.

Idag provade jag att göra övningarna innan jag red, och det gick väl… Nja, låt oss säga att det gick bara. 😛 Men vi ska kämpa på! Hon kommer tillbaka om ungefär 3 veckor så då hoppas vi att det har blivit bättre. Hon trodde inte att det skulle behövas så många behandlingar, men vi får se! Mini är värd alla behandlingar i världen! 🙂

Älskade häst

Sakta, sakta…

Vi har kommit en liten bit på vägen mot tävlingsformen, även om det är lååååångt kvar! Det får ta den tid det tar. Men visst kan det vara frustrerande när jag vet hur känslan var för ett år sen och det känns som vi är typ tusen mil därifrån… 😝 

Men Mini känns pigg och fräsch iallafall! Hon är som vanligt lite trögstartad men när kroppen kommer igång så finns det istället inget stopp på henne.

På söndag kommer det ut en equieterapeut till oss, premiär för både mig och Mini. Under de 9 åren vi har hängt ihop har Mini träffat en massör två gånger -thats it! Men nu känns hon lite stelare i ena sidan, lite mer än vanligt. Kanske har hon snedbelastat sig under skadeperioden eller så är det bara att hon är otränad. Men jag vill kolla upp henne iallafall!

Igår kom den tjänstlediga parten av Dressyrsnack på besök (Maria 😜) se vad glad jag blev:



Vi har samma frisyr jag och Mini! 💁🏻

Sommarbete 

… i två timmar! 😋 Mini och ponnyn Delle blev ihopsläppta idag i deras sommarhage. De har gått bredvid varandra hela våren och tyckte nog att de redan var kompisar, så det blev inga häftiga hälsningar direkt. De sprang några hyfsat kontrollerade rundor för att sen börja äta gräs! 

Vi vänjer in dem långsamt och nu får de gå där några timmar åt gången för att under juli gå där på heltid! Det är inte så fasligt mycket gräs i den hagen, vilket ingen av damerna behöver… 🙄 Men det finns tillräcklig för att de ska kunna beta och inte behöva äta hö på dagtid! 

Ett litet filmklipp finns på Instagram (Dressyrsnack heter vi där!)

Galopp i skogen

Igår fick Mini äntligen galoppera ute i skogen igen! Ingen längre sträcka, men jag tror nog att hon var rätt så nöjd ändå. Hon blir så jäkla taggad ute och då blir hon så himla svårpåverkad. Jag rider ju med ett starkare bett ute, annars har jag ingen chans överhuvudtaget att få stopp på henne, men då måste jag verkligen tänka på att vara väldigt mjuk och stilla med handen. Minsta lilla ryck så blir hon ännu mer hetsig och risken är då att hon slänger tungan över bettet.

Vi träffade även på en travhäst, sist det hände så satt Mini som ett frimärke i ett träd, mest för att hon hade sån överenergi, men igår var det inga problem. Vi blev till och med omkörda, utan att hon rörde på öronen. Tredje gången vi såg den (vi red/körde visst samma runda) så tyckte Mini att hon kunde springa ikapp den, men jag övertalade henne att hon skulle inte haft en chans! 😛

Roligt var det iallafall att kunna rida på lite mer utomhus, Mini fick upp flåset och snart ska vi nog kunna konditionsträna på riktigt! 😀

 
Vi kan även relativt lätt komma till Klarälven och köra lite vattenträning! Mini älskar verkligen att plaska runt och det svåraste är att få henne därifrån! 😝

Värme

Ääääntligen är värmen här! Det betyder att jag kan gömma undan Minis täcken långt ned i ett hörn, och till hennes glädje får hon nu gå utan täcke tills insekterna kommer. Okej, ösregnar det kanske hon får finna sig i att ha på sig ett, men det är i absoluta nödfall. Påminnelse till mig själv är dock att vi behöver införskaffa ett nytt flugtäcke!

Nu har Mini varit friskförklarad i 6 veckor (firar) och om ytterligare 2 veckor får hon börja tränas mer i galopp. Jag har börjat öka på antalet galoppfattningar per pass (till två… 😉 ),  men ute i skogen får hon snällt hålla sig i trav än. Det blir liksom inte den där lugna galoppen när Mini är i skogen, mer fullt ös medvetslös. 😛

Idag har jag också kontaktat en sadelmänniska som förhoppningsvis kan komma ut och mirakelfixa min sadel. Igår när jag red så upptäckte jag att schabraket var betydligt mer smutsigt och svettigt på höger sida, vilket gjorde mig livrädd och tror nu att Mini är helt snedbelastad och förstörd. Kan ju vara så att hon rullar sig mer på en sida och helt enkelt ÄR skitigare där, hon ser iallafall helt jämn ut i muskulaturen. Men det var den sparken i baken jag behövde, så nu hoppas jag på en snabb tid! 🙂

Finaste Mini, alldeles prickig i pälsen nu. Älskar´t!!

Körde ett kortare pass longering idag, mest för att se rörelsemönstret. Såg finfint ut!

Som sagt, rullar sig mest på höger sida…

 

Minis skada

Så här i slutstadiet (förhoppningsvis) av Minis skada så tänkte jag mig försöka få till en liten summering/skadehistoria om vad som egentligen har hänt.

Till att börja med; Mini har i princip aldrig varit skadad, undantag en och en annan hovböld och så såklart den misstänkta hovbensfrakturen för snart 3 år sedan. (Som visade sig vara en hovböld med en fistelgång som läkte ut på ett par veckor). Jag har haft henne sedan hon var 3 år, innan det har hon bara gått i hage, hon är tränad och tävlad upp till St George med bra resultat, så man får väl lov att kalla henne för en frisk och sund pålle! 😊

I mitten av november förra året skulle vi iväg till Örebro för årets sista start, en regional Msv A:1. Inga konstigheter egentligen, Mini skulle kunna springa det programmet i sömnen tror jag!
Ett par dagar innan start hade det kommit lite snö i Karlstad, sån där härlig blask-kramsnö. Mini hade härjat lite i hagen, och fått massor av snöstyltor och snubblat en del. Jag märkte dock inget konstigt med henne då, det är ju liksom sådant som hänt tusen gånger förut. Starten i Örebro gick allt annat än bra. Hon stod emot, vi gjorde missar som vi aldrig gjort förr, som att fatta fel galopp – något Mini aldrig har gjort i hela sitt liv. Vi fick ändå dryga 62% har jag för mig, men något kändes som sagt inte helt bra.

2 veckor innan skadan

Dagen efter skulle vi rida för Anki, det tog inte många varv innan Anki sa att nä, hon ser inte helt okej ut på höger bak. Vi fortsatte en stund för att se om hon värmde ur det, Anki satt upp och travade några varv så jag också fick se, och ja hon var helt klart inte ren.

Jag ringde dagen efter och bokade tid, men det fanns ingen ledig förrän 2 veckor senare till den veterinären jag ville ha. Så Mini fick vila helt en vecka, sen provade jag och jogga henne lite. Efter andra gången kände jag en betydligt värre hälta än tidigare, jag longerade henne ett varv och såg en rejäl störning på höger bak. Åter till vila!

Vid första veterinärbesöket böjdes hon igenom, longerades, röntgades både bakknä, has, kota och hovled. Enda som sågs var en förkalkad ”bit” i bakknät som inte skulle kunna vara symtomgivande, samt att hon hade en grads hälta bak. Tillsist gjordes ett ultraljud och då syntes då en vätskeansamling på gaffelbandsfästet. Troligtvis var det så tidigt i skadan då, så veterinären ville ha in oss redan två veckor senare för en ny koll.
Vi promenerade 45 minuter per dag och åkte in för ett återbesök i mitten av december. Då konstaterades att hon även var halt på höger fram helt plötsligt, men det har senare visats sig bero på att hon var nyskodd med tåbrodd – något Minis hov tydligen inte tål. Bak såg hon något bättre ut, och nu såg man blödningen på gaffelbandet tydligare. 40% av leden var påverkad.

Många, många promenader…

Vi beordrades ytterligare 4 veckor med promenad/skritt i minst 45 minuter per dag. Sagt och gjort. Inte en dag gick utan att Mini fick sin promenad, oavsett väder, tidpunkt eller andra omständigheter. Inte heller gick det många dagar utan att jag använde vår Biolight på henne. jag köpte även B o T-snabbandage som hon fick stå med relativt ofta.

I mitten av januari åkte vi in igen. Longering visade ingen hälta bak, ultraljudet visade att blödningen reducerats men inte var helt borta. Fortsatt skritt… I 8 veckor till. Här tappade jag modet lite (mycket) och var väldigt osäker på om vi överhuvudtaget skulle komma tillbaka. Jag fick SÅ MYCKET stöd från alla er fina läsare, både här och på våra andra sociala medier. 🙏

Så vi gav inte upp! Ännu mer promenad, skritt, Biolight och B o T. Mini blev mer och mer en vildhäst och vi fick sluta att gå ute i skogen efter att hon både halvt skrämt ihjäl en travhäst + sig själv, kastat sig ut i skogen och krockat med en gran. 🙄

Ett av alla skrittpass

Vi började vid den här tiden även med Shock Wave-behandling varannan vecka i tre omgångar. Efter sista behandlingen gjordes även ett nytt ultraljud, och nu hade det hänt grejer! Jag fick själv se den nya vävnaden som hade bildats, blödningen var helt borta och nu skulle vi få börja belasta mer för att träna upp leden! LYCKA!
Det tyckte Mini också som blev sju resor värre att hantera när hon fick börja trava lite grann… Mirakelmedlet Naf Magic sattes in och hjälpte oss enormt mycket, och Mini blev ganska normal efter ett par veckors användning.

Ett kort klipp på snällaste Mini som, utan sedering, klarar av att stå still under behandlingen! 

Mini fick finna sig i att ridas med graman och bomull i öronen under en period…

Så kom sista återbesöket (hoppas vi!!) 10 april. Mini var helt ohalt, och på ultraljudet kunde man inte längre se skadan. Jag frågade Henrik (vår veterinär) vart den varit, och han kunde inte ens hitta ett spår av den längre. Vävnaden var helt intakt. Så från den dagen har vi ökat på vår travträning, och även börjat galoppera lite.
Dock så ska man inte träna för mycket i galopp för snabbt, då hästen lägger all sin vikt på ett bakben i taget. I traven är det mer jämnt fördelat, så det är bättre att först träna upp benet där, för att sedan introducera mer galopp när benet är van vid den ökade belastningen.

Frisk!

Så från att ha drullat i hagen, en skada som säkerligen tog en mikrosekund av ett felsteg, så har vi nu 6 månader senare kommit upp i 30 minuters trav per ridpass. Den där Intermediaire I-debuten jag hade hoppats på i år är glömd, men vet ni – det bekommer mig inte det minsta! Jag har helt ändrat mitt sätt att se på sporten nu, den är så extremt sårbar och jag är bara så himla glad att jag har kvar min bästa kompis och fortfarande får dela min vardag med henne! ❤️😍

 

Uteritt och sommar!

Vi (eller ja säkert många andra med) har haft helt underbart väder den här veckan! Strålande sol och en massa plusgrader, det har gjort att Mini har fått vara utan täcke dygnet runt. Till hennes stora lycka! Hon avskyr verkligen att få på sig täcket, det är nästan enda gången som den griniga Mini tittar fram… 🙈

Eftersom det varit så varmt och fint, så kunde jag inte hålla mig från att rida ut! Så jag proppade i bomull i öronen på den bakskygga damen och skrittade iväg. Det gick alldeles utmärkt, vi kunde till och med trava långs sträckor! Det var bara på ”trav-rakan” – en 900 meter lång rakbana som ligger i skogen, som Mini minsan kom ihåg att här är det galopp som gäller! Men hon sansade sig och travade snällt (och snabbt) istället. 

Otroligt härligt att kunna rida ut igen, och helt j*vla underbart att ha häst när det är vår! ☀️☀️☀️ (fast det är lika underbart resten av året också! 😝❤️)

Översta två bilder är från förra sommaren, bara för att visa våra fina ridvägar! 😍

Fina – pigga – Mini!

Jag må vara partisk, men hur fin är hon inte?! 😍 

Just nu fäller hon tusan, får gå utan täcket dygnet runt, är nästan avvand från Naf Magic och tycker nog att nu börjar livet! 😅 Igår red vi på utebanan i solen. Jag brukar galoppera från hörnet och en långsida, det räcker i nuläget. Men det resulterade i att Mini tyckte det skulle vara galopp varje gång vi kom ut på långsidan, och försökte då dra iväg som en kanonkula. 

Jag har en fin bild framför mig där jag kan rida med mjuka fina händer, massa avvägda övergångar och bara kunna sitta till så lyssnar hon – Mini delar inte den synen…! Jag kommer liksom inte alls åt henne med benen, så fort jag nuddar i henne så far hon i luften! 🙈 Till och med i sidvärtsrörelser tar hon chansen att öka farten rakt fram. 

Jaja, jag vet ju att hon har massor av energin och är oriden, det kan ju bara bli bättre liksom…