Arras för Bosse dag 1

Det här kommer bli ett låååååångt inlägg, jag skriver ned ganska utförligt för min egen skull…

Igår red vi som ni vet för Bo Tibblin. Jag har ridit för honom ett par gånger förut och tycker verkligen att det har varit givande. För några år sedan var Arras inne i en fas i livet när han trottsade lite och det passet sprang han baklänges och åt sidan i stort sett hela passet. Jag var med andra ord sugen på att visa upp Arras från en lite mer positiv och arbetssam sida. Och det lyckades vi med!

Jag precis som Emma började med att trava och galoppera runt, visa lite olika tempon och skolor. Bosse tyckte att Arras rörde sig lätt och fint men behövde bära sig lite bättre och länga ut halsen något.

Efter ett tag fick jag rida in på en volt runt Bosse i skritt, ”hålka” ur innersidan mer och trycka ut innerbogen med hjälp av inner skänkel och samtidigt vara med och stötta yttersidan med den skänkeln, han tyckte inte att Arras spårade exakt så som han ville. När vi lyckas mjuka upp Arras där skulle jag sätta igång i sakta trav med samma spår och med samma urhålkning. Det gick fint.

Där fick vi rida några övergångar mellan skritt och trav. Efter ett tag bad han mig att lätta lite på handen och kicka igång honom lite utan att han skulle få springa iväg, liksom som att han skulle bära sig bättre och lyfta sig lite mer från backen. Detta lyckades vi med efter ett tag genom att jag fick rida mycket med sitsen.

Lätt i handen, alltså låta honom länga lite på halsen och kicka igång, utan att gå upp i passage. Några små halvhalter gjorde jag på ytter tygel men var mycket lätt i inner. När jag gjort detta ett tag blev Arras jättefin, mycket mer bärig och bättre form. Efter ett tag gjorde vi svaga slutor med samma kavalité i traven, bärig och lite mer luft under magen, lite längre hals. Slutorna blev jättefina.

Vi började arbeta med galoppen och då tyckte Bosse att Arras ville springa iväg, han bad mig sakta av och fatta galopp igen, för att sedan samla upp och tänka som att jag fattar en ny fattning VARJE steg. Fortfarande med en längre hals, lätt i inner hand och små halvhalter på yttertygeln.

Arras jobbade på spuperduktigt!

Tre skrittpauser fick vi under passet. Efter en paus så fick jag sätta igång i trav för att rida med samma tänk som vi hade innan pausen.

– Nu säger du till när du själv tycker att traven är bra, sa Bosse. För att jag själv ska lära mig känna efter och så att han sett att jag förstått rätt.

Jag satte igång i trav och mecklade lite, avvaktade med att säga något. Tillslut sade han:

– Men nu måste han kännas fin va?!

Arras blev jättefin så fort han bärde sig och blev lite längre i halsen. Då behövde jag inte puscha honom alls, han puschade sig själv. Det är en skön känsla när man bara kan sitta där och reglera med sitsen, det känns lite som att det bara flyter. Till råga på allt så blev han mycket bättre i munnen under passets gång.

I slutet gjorde vi några byten. Då tyckte Bosse att Arras ville gå iväg lite efter bytena. Jag fick rida tre serpentiner med byten över medellinjen, jag fick då samla upp Arras, så  att han bar sig i en galopp med bra kvalité – samlat hela vägen igenom bytet och efteråt. Det gick bra!

Jag är nöjd med att Arras verkligen kämpade på och var positiv till arbete. Jag är även nöjd med att Bosse var positiv, man är alltid lite nojig inför att träna för någon man inte tränat för på flera år. Det ska bli kul att träna idag igen!

image

image

image

image

image

Spana in frisyren!

 /Maria

 

 

Röd rosett…

Jag har nästan helt bestämt mig för att ha en röd rosett på framridningen i fortsättningen. Nej, min häst sparkas inte, men det kan folk gärna få tro, så kanske de inte rider på oss. Mini blir totalt livrädd om någon springer in i oss, och sen går det bara inte att komma till en bra ridning. Åtminstone inte om det är en trång bana.

Jag har för mig att jag nångång har sett att man kunde köpa sådana röda band, som var speciellt till just häst. Någon som vet? 

// Emma

Nöjda är vi allihopa!

Jag har precis kommit hem till min lya, hungrig och luktar skit. Jag hinner inte göra något längre inlägg om vad vi gjorde på träningen men jag kan meddela att jag är supernöjd, Arras skötte sig superbra.

Bosse verkade nöjd och Arras fick en hel del beröm, vilket var sjukt kul. Alla nöjda och glada, jag hoppas på en lärorik lektion imorgon också. Oftast behövs det en dag två för att riktigt köra in sig i det nya ”tänket” om ni förstår hur jag menar.

Bosse har sett Arras förut, men det var några år sedan nu, jag hoppas på att det blir fler gånger under våren. Jag återkommer mer imorgon!

Frågan är om det finns folk i bakgrunden som är sugna på att vara med på bild?! 😉

 

Något som var mindre kul var att när min syster började filma så fanns det 7 minuter kvar på batteriet. Skit tråkigt, men jag hoppas att batteriet är laddad imorgon och att någon kan filma mig.

 

/Maria

 

Bosse-träning dag 1!

Ja nu är jag precis hemkommen från en väldigt lång dag i stallet. 

Idag har vi då ridit första passet för Bo Tibblin. Det var fantastiskt kul! Jag fick börja med att trava runt och rida som jag brukar. En rolig sak är att igår när jag red, så försökte jag få henne att trava sakta, och inte rusa iväg så fort jag lättade. Vi hade långa diskussioner om detta och jag var inte så nöjd. Det första Bosse sa till mig var ”trava så sakta du kan, hon måste vänta” Detta jobbade vi med hela passet i olika övningar, både i trav och galopp, så man kan ju verkligen säga att jag fick hjälp med det jag behövde!

Vi började med att rida övergångar mellan skritt och trav. Hon skulle trava långsamt och utan drivning, sen sakta av till skritt. I igångsättningen till trav skulle hon fortfarande trava sakta, och inte rusa iväg. Jag fick vara jättenoga med att hon inte smygökade, då var han på mig direkt! 

Sen fick jag rida så sakta trav jag kunde, för att då lätta helt på båda tyglarna och där skulle hon gå kvar. När jag var nöjd med det, fick jag ta kontakt igen och driva, men utan att hon skulle öka traven. Jättebra arbete! Alla dessa övningar var för att hon skulle börja bära sig själv.

Vi red även öppnor i trav och gjorde övergångar där med. Där vinglade hon väldigt mycket i skritten, så det får vi jobba på. Det är ett tecken på att hon inte är helt mellan hjälperna.

Vi gick sen över till galoppen, och även i fattningen skulle jag tänka på att hon inte skulle gå iväg. Jag fick galoppera på en mindre volt och fick jobba med ställningen och att hon spårade. Jag måste bli mer bestämd med att hon ska vara ställd tills jag säger något annat, hon vill gärna bestämma sånt själv.. Jag hade en riktigt fin känsla i galoppen (och även i traven), där det kändes som hon var lite mer vilande på steget.

Som ni ser var det mycket basic jobb idag, men å så nyttigt! Mini gjorde en riktigt ”helkropps-skakning” när vi var klara, så hon var nog nöjd med! Imorgon skulle vi titta lite på bytena, där känner jag att jag behöver hjälp. Även om det blir bra när vi byter (många gånger iallafall), så känner jag mig ändå osäker.

Mini skötte sig alldeles utmärk för övrigt. Hon nästan sprang in i transporten, innan vi ens hann höja linorna, och sen stod hon som ett ljus hela vägen. Likadant på hemvägen! 😀

Nu står hon i boxen, nurullad och med BoT-täcke + paddar! Jag tror hon har det bra! 😉

Det blev filmat idag, men Maria har kameran nu och filmar sin träning, så det kommer massor av film i morgon kväll! 

Trött men glad Mini utanför Ankis ridhus!

// Emma

 

Inspiration

Ibland behöver man inspiration för att puscha sig framåt eller hur? 

Visst att man kan titta på Totilas hit och dit, men ibland behöver man någon som är lite mer ”verklig”, som kan inspirera en. En tjej som inspirerar mig, som jag tycker rider så himla fint, mjukt och följsamt är Emelie Nyreröd.

Här hittade jag en video som inspirerar mig:

/Maria

D1

Inger som har ponnyn Fonzie i stallet jobbar på Equality Line på Hammarö. För någon vecka sedan hade de en stor clinic där ute och fick då information om den senaste D1 sadeln från Prestige.

”Du måste prova den Maria”, sa Inger. Den har tydligen ingen bom framtill (eller någon sådant ?), så hästarna blir mycket rörligare och har mao inte lika mycket sadel som trycker emot vid bogpartiet. Det blir mer rörelsefrihet för hästen och tydligen så ska man känna en stor skillnad.

Inger sa att många tycker att känslan blir att det blir mer skumpigt, vilket inte är så konstigt om hästen kan röra sig mer fritt med den sadeln.

Dock kostar den hiskeligt mycket pengar, återigen, pengar pengar pengar… Är det någon av er som kanske provat eller rent utav äger en sådan här sadel?

Detta är en D1 sadel, sedan om det är just den sadeln som Inger pratade om vet jag inte…

/Maria

Dressyrnyhet

Matthias Rath som representerar Tysklands dressyrlandslag tränar nu för Ankys man och Hollands landslagstränare Sjef Janssen.

För honom tränar han Bretton Woods och Furst Romancier, men inte Totilas. ”Not Totilas until after the 2012 Olympic Games”, detta går att läsa på Eurodressage.com

Det är inga dåliga hästar han får rida nu Rath. Och jag undrar om det snackas något angående att de tränar ”över gränserna”. 

/Maria