Minardi och Breeders!

Jag slänger in det här inlägget igen, det publicerades för ett år sedan. Det handlar alltså om hur jag och Mini kvalade till Avelschampionatet, och lite av vads som egentligen krävs.

Detta var 2010, när hon var 5 år. I början av året hade jag inte en tanke på att ens försöka kvala, då hon absolut inte var redo. Varken fysiskt eller psykiskt. Men hon utvecklade sig massor under våren, och under de första tävlingarna vi var ute på så visade hon att hon klarade av det mentalt också. Jag trodde faktiskt ett tag att det aldrig skulle gå och tävla med henne, men det visade sig att hon var betydligt snällare på bortaplan, än hemma..

Anki frågade mig i maj nångång, om jag var beredd på att satsa mot Breeders-finalerna. Efter några dagars fundering så bestämde jag mig för att det var värt ett försök. Det kostar ju en del att deltaga, och man får ha med i beräkningarna att det kanske inte kommer att gå.

I juni så skulle vi prova att rida en kvalklass för första gången. Det gick käpprätt åt skogen.

”Trav”ökning..

Och här utgick vi!

Jag var jätteledsen i några dagar, och jag trodde än en gång att det aldrig kommer att bli en tävlingshäst av min spända dam, men sen tog vi nya tag igen!

I slutet av juli så provade vi igen. Då var vi i Hagfors och tog oss faktiskt runt hela programmet. Tror vi fick runt 69,5% och man ska ha 72% för att kvala. Jag var väldigt nöjd med henne då, men trodde inte att vi skulle kunna höja oss så mycket som krävdes.

I början av september så var vi tillbaka till tävlingsplatsen där vi fick utgå första försöket. Första dagen så fick vi 70,4%. Hon kändes så himla fin då. Dagen efter så hade vi flera missar i programmet och när jag kom ut från banan, så trodde jag absolut inte att det hade gått vägen. Min resultat blev aldrig uppropat, och på mitt protokoll så stod inte procenten med. Så jag lastade in hästen, och skulle bara gå och fråga vad det var, av ren nyfikenhet. Då visade det sig att vi fick precis 72% och vi var kvalade till Flyinge! Jag blev jättechockad, och förstod inte riktigt vad som hade hänt…

Sen började vi att hårdträna inför finalerna, som gick av stapeln på Flyinge i Skåne i mitten av oktober. Där rider man två semifinaler, en på onsdagen och en på fredagen. Så vi åkte ner på måndagen och fick på så sätt 5 hela dagar nere i Skåneland, under något som är det mest intressanta under hela året, när det gäller dressyrtävlingar. Och nu skulle jag vara med själv!

På morgonen den dagen jag skulle rida första semifinalen, var jag så nervös att jag trodde jag skulle svimma. Plus att jag fick en släng av magkatarr (eller något liknande) och var livrädd för att jag skulle spy när jag red… 😉

Inne på banan så var jag också fruktansvärt nervös, något som jag inte brukar vara när jag väl rider. Men detta var något speciellt! Kommer till och med ihåg att jag under programmets gång önskade att det skulle vara klart snart, så jag kunde få komma därifrån. När sista halten var, höll jag på att börja grina av lättnad!

Under andra semifinalen var jag betydligt mer sansad och hade bara kul inne på banan! Fick fick absolut inga toppresultat, runt 65-66% tror jag. Men Mini var världens bästa häst att ha med sig, och hon gick inne på den stora arenan med så mycket publik, banderoller och annat läskigt, utan att protestera det minsta. Det blåste storm sista dagarna, och på ett av uppstallningstallen så blåste taket av! Men min Minihäst var faktiskt förhållandevis lugn, och kliade man bara på henne, så var hon trygg.

Dock var hon ganska tagen av allt runt omkring, och sista dagen vi tävlade var hon så trött inne på banan. Jag drev och drev, men fick absolut noll respons, hon orkade helt enkelt inte.

De 5 dagarna var absolut det roligaste jag har varit med om, och jag ångrar inte en sekund att vi åkte, trots att vi kanske inte hade något där att göra egentligen. Det kanske är något man inte kommer att vara med om någon mer gång.

Det krävs ändå en hel del av hästarna, 5-åringarna ska gå ett program motsvarande MsvC -fast utan skolor, 6-åringarna går motsvarande MsvB och 7-åringarna går St George. Det är hårt arbete för våra unghästar det, och det är inte alls konstigt om ens häst inte är klar för detta!

Kvällen innan start, vi provar banan. Tillsammans med Janne B och gänget….

Efter sista starten. Anki tar i mot oss utanför ridhuset

Två foton som är tagna av Roland Thunholm

// Emma

12 reaktion på “Minardi och Breeders!

  1. Tack för en grymt bra blogg! Jag undrar vad det är för dressyrprogram man rider för att kvala till breeders och sedan vilket program man rider på breeders? Ha en trevlig kväll!

    • Hahaha, ja det hade nästan jag behövt iaf! Lägg till att jag startade efter Jan Brink oxå, bara det gör ju att man dör lite grann… Men det kommer gå kanon för er, se till att HA KUL bara!! 😀 //Emma

        • Önskar er all lycka till! Ni är verkligen superfina ihop och du rider sååå trevligt! Kommer att följa er via Equipe! Heja, heja, heja!!

  2. Så kul läsning 🙂 Nu blir ju min 5 år nästa år så ska väl sätta detta i sikte. Kan ju börja nosa på grejerna som är med iallafall, men ska det bli värt att försöka kvala så for han mogna lite mer men vem vet vad som händer under nästa vår, det går ju så fort när det väl händer nåt med de här små 🙂

    • Vad kul att du tänker satsa! 🙂 Till Flyinge är det ett kval som gäller, men till Falsterbo är det två. Där kan 6-åringarna även kvala i vanliga MsvB-klasser, men jag vet inte vad man ska ha för procent då. //Emma

Kommentera