Mardrömmen som slutade väl!

Det var för några år sedan när jag var på väg hem från Dalarna. Vi hade tävlat i Div 1, jag och Arras hade vunnit vår första start i medelsvår klass så humöret var på topp! Eftersom det var några år sedan så hade vi inget boggiesläp, alltså åkte Arras i ett enkelaxlat släp. Det var jag som körde eftersom familjen åkte i en egen bil. Helt plötsligt smäller det till och hela bilen gungar till varpå det kommer ett skrapande ljud. Jag är på väg ner i en nedförsbacke på en liten landsväg när jag märker att ena däcket har fått punktering. Jag bromsar så snabbt och mjukt jag kan och hoppar ur bilen. Det visar sig att ena däcket har exploderat och släpet står på sned, med en fundersam och uppjagad häst inuti.

PANIK!

Jag ringer gråtandes till pappa som är någon mil framför mig. Han vänder och åker snabbt tillbaka till oss. Vi får lasta ur Arras mitt på vägen och vi går in i en liten ficka vid sidan av vägen. Arras som är så glad i mat, ställer sig genast helt obemärkt och betar (fantastiska häst!) Pappa hade som tur var ett reservdäck som han satte på transporten, vi lastade sedan in hästen och åkte hem.

Nu har vi ett boggiesläp och jag skulle aldrig, aldrig mer vilja köra ett enkelaxlat släp.  Släpet på bilden nedanför har jag nu och vi är jättenöjda med det!

/Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *