Så vacker…

Jag tänkte nog inte så mycket på det när jag provred Lalle, men oj vilken vacker häst han är!

Hur fin? 🥰

Igår red jag samtidigt som Maria red på Hannahs ponny Rolf. Jag longerade lite innan då han hade vilat i två dagar, så det blev lite brall och stoj, men han höll sig ändå på mattan. Själva ridningen började inte så jättebra. Jag vågade inte riktigt trycka på honom framåt utan blev lite bromsande och avvaktande – helt fel på en unghäst jag vet! Jag blev så arg på mig själv, men mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, trots att inget egentligen har hänt med vare sig Fiffi eller någon annan häst jag ridit. (Har jag blitt gammal?!)

Hur som, så red jag på och sen släppte spärren efter ett tag, Lalle började frusta och jag började driva. Jag avslutade passet med några galoppfattningar åt båda hållen, och det kändes tryggt och bra.

Idag red jag igen, den här gången var jag helt själv i stallet och då i ridhuset med. Jag valde att inte longera innan (han är inte riktigt van att man gör det och funderar nog på vad vi sysslar med! 😉), utan hoppade upp efter framskrittningen. En bra grej med Lalle är att han är väldigt van vid att man sitter upp med pall, och står som ett ljus då! Jag hade innan bestämt mig för att inte vara så mjäkig och oj vad mycket bättre det gick då! Vi travade på friskt framåt från start och Lalle kände sig nog mycket tryggare med det. Vi tränade lite galoppfattningar och avbrott, och det gick bra!

Så himla härligt att kunna fixa iordning honom ensam inne i stallet, när de andra är ute i hagen, kunna rida helt själv utan att vara beroende av att andra ska kunna hjälpa till. Sen är det alltid bra att ha någon på backen som kan säga till mig att rida på mer fram och så, men det känns bra att det faktiskt går ändå!

Vi har en liten inkörningsperiod Lalle och jag, men det kommer bli bra i slutänden! 🥰😁

En bild från provridningen!

En reaktion på ”Så vacker…”

  1. Vad kul att det känns bra! Har också fått en enorm dipp i självförtroendet, trots att det är flera flera år sedan det hände något på riktigt och efter det var jag aldrig rädd men nu är jag osäker, mesig och avvaktande. Undrar om jag någonsin kommer våga köpa en egen häst sen när jag äntligen har råd?? Skönt att läsa att det känns okej för dig idag trots att ni är så nya för varandra, du får gärna skriva mer om detta och hur du tänker och jobbar för att det ska släppa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *