Snart ett år!

Nu har det snart gått ett helt år sedan Fiffi kom till oss. Det har hänt mycket under detta året, och även om det kanske har gått lite långsamt fram, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Fast det är ju bara början än så länge. 🙂

Igår var det första gången som jag hoppade upp på henne utan att longera innan, vi tränade galoppfattningar och volter. Underbar känsla! Fiffi tappar framåtbjudningen lite grann, speciellt i början av passet, sen tar även bensinen slut snabbt, men hon ger en väldigt stabil känsla däremellan. I galoppen fokuserar jag inte på formen, utan jag vet att den kommer komma mer när hon går ärligt fram. Nu blir det lite som att galoppera i sirap, hon har så stor galopp att hon inte riktigt mäktar med den än. Vi har ju inte arbetat i galopp så himla mycket, så jag tycker inte att det är så konstigt. Men hon fattar rätt galopp varenda gång, och oftast nästan direkt på hjälpen.

I traven känns hon väldigt balanserad och även om jag här också vill ha fram henne lite till, så är känslan att hon är avslappnad och tillfreds. Vi har ju haft lite munbekymmer, men de är nu som bortblåsta. 😄

Jag gillar att ha mål, även med en bebishäst. Jag har haft mina egna små delmål, t.ex. att kunna sitta upp från en pall, galoppera runt fyrkanten, sitta upp utan att longera – allt detta kan vi nu. Jag skulle även vilja rida ute på henne, vi kommer kanske dit innan jul. Mitt ”stora” mål innan årsskiftet är att kunna vara med på en Anki-träning! Det skulle vara så himla kul, och även om den träningen mest skulle bestå av att visa upp vad vi kan för dagen, så vill jag ändå ha lite input vad vi ska träna vidare på, vad vi ska kunna innan sommaren och hur jag ska lägga upp det.

En liten film från igår:

Mitt mössbekymmer löste sig som så att jag drog käkremmen mellan öglorna på huvan. Den blev lite stram, men satt åtminstone kvar. Husse tyckte dock att det såg ut som att Fiffi hade en vikingahjälm på sig, och alla skrattade åt henne. Stackars liten. 😉

3 reaktioner på ”Snart ett år!”

  1. Vad fin hon ser ut! Så roligt med unghästar, man blir verkligen glad för minsta lilla steg i rätt riktning 🙂 Kan det kanske vara en idé att den som är med när du rider står med ett långspö i mitten för att få lite hjälp med bjudningen? Eller skulle hon bli stressad av det?

    1. Tack! 🙂 Ja det är verkligen tjusningen med unghästar!
      Det funkar med långspö, men min hjälpreda (och snälla sambo 😉 ) är inte helt van vid detta så vi har inte testat än. Sen ska jag vänja henne mer med vanligt spö, de gångerna jag har haft det så har hon lyssnat fint på det, men blir lite spänd! 🙂

  2. Älskar att sätta delmål i vardagen även med bebishästar. När jag köpte mitt fyraåriga känsliga och tittiga sto, satte jag upp som delmål att jag ville kunna trava över en presenning. Helt enkelt för att det var det mest skrämmande jag kunde komma på med en explosiv unghäst. Signade upp mig på en onlinekurs med Tristan Tucker (oslagbart!) och jobbade med små steg framåt i ett år. En dag, ett år senare, var det här med presenning plättlätt. Den känslan slår många tävlingsresultat! 😀 P.S. gillar att ni har fortsatt blogga, har följt dig och Maria nästa från starten av bloggen, så ni känns som ett par gamla stallkompisar, trots att vi aldrig har träffats! D.S.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *