Det blev vinter!

Från en dag till en annan så blev det vinter här i Sverige. Dock tror jag inte den stannar så väldans länge, men idag fick faktiskt Fiffi ha täcke på sig för första gången sedan i våras. Inte för att det var nödvändigt kanske, eftersom fröken ”jag hatar att bli blöt” springer in i sitt hus så fort det kommer några droppar regn på henne. Idag när jag mockade hagen (vi gör det nästan varje dag), så hittade jag inte mindre än 4 högar inne i vindskydden, mot det mer normala antalet 0 en dag med uppehåll! 😉

Ridningen har det blivit lite si och så med sista veckan. Jag vill ju helst inte rida med någon annan i ridhuset samtidigt, eftersom jag dels inte kan styra helt och hållet och dels att vi inte kan rida på hela banan än, då porten inte är uppe efter att ha gått sönder i en storm. Fiffi blir då väldigt tittig och sprätter lätt iväg om någon häst helt plötligt dyker upp bakom hörnet – det blir lite väl spännande för oss. Jag känner att jag inte kan kräva av andra ekipage att ta så stor hänsyn till oss, så jag försöker endast rida när jag blir ensam.

Men sen kan det hända andra saker. Som den gången när det hade varit fruset och började tina, med effekten att det droppade vatten överallt inne i ridhuset, från taket. När Fiffi fick vattendropparna på sig fick hon totalpanik och bockade som en tok när jag longerade. När dropparna träffade henne i pannan, tvärstannade hon och kastade frenetiskt på huvudet. Jag kände inte för att rida då…

Så igår kände jag att nä, nu måste jag komma upp på henne! Hon var rätt så taggad när jag longerade, bockade en hel del för det helt plötsligt började forsa vatten i ett stuprör precis när hon galopperade förbi (typiskt med en ljudkänslig dam), så hon fick springa en bra stund innan jag hoppade upp. Men väl i sadeln så var det precis som hon tänkte ”äntligen” och började både andas igen och frusta ur sig spänningarna. Visst tittade hon till på saker, och jag höll mig endast på två volter, men det kändes faktiskt ganska så avslappnat.

Hon är lite speciell min lilla häst, men det är väl så när man är ett sto, unghäst och har både Jazz och Tailormade Temptation i stammen! 😛 Men med tanke på vad mycket som har hänt med henne senaste månaderna så tror jag det blir bara bra i slutänden! (Mini skenade med mig över hela ridhuset en gång när en häst frustade utanför väggen. Hon var då 5 år och rädd för precis allt!).

Fiffi kan till exempel stå still på stallgången när jag mockar, trots att det inte finns något ”stopp” bakom rumpan på henne. Det hade inte gått i våras, då hon fick panik när kedjorna tog emot när hon backade bak. (Hon gillar att backa…).

Hon fick även ett nytt täcke inför regnsäsongen, i en storlek större än vad hon har haft. Passade fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *