Två steg fram, ett tillbaka

Ena dagen sliter jag mitt hår och min sambo får påminna mig om att jag har berättat mängder av historier om en vild Mini-unghäst (jag förtränger detta lätt), men dagen efter är allt på topp igen. Unghästar! 

Vi har så smått börjat rida igen efter att vargtänderna försvann. Under de två veckorna hon har gått utan bett, har jag logerat henne med en kapson och sadel. Det har gått över förväntan! Fiffi har varit jättelugn och tillfreds. Vi har även tränat att springa för att kunna visa för hand. Hrm, det är något vi (jag) behöver träna på…

Första gången vi skulle rida, tror jag Fiffi kom ihåg att det hade gjort ont tidigare. Hon var inte helt lugn och både bockade och sparkade bakut som en tok när jag longerade, något hon inte alls gjorde med kapsonen. Hon var lite på tårna redan innan, av någon anledning kunde hon helt plötsligt inte stå på stallgången längre utan kastade sig bakåt och sprängde ena kedjan. Något hon inte har gjort en endaste gång sedan i höstas. Varför? Har absolut inte en blekaste aning. Men Fiffi ser mycket som ingen annan ser så det var väl något sådant som spökade.

Igår red vi för andra gången och det var så mycket bättre! Inte en endaste bock eller spark, och mycket lugnare i munnen är vi red. Vi skyndar otroligt långsamt och har endast ridit med lina, och endast i trav. Jag vill absolut inte hetsa fram något bara för att hon ska visas om drygt en månad. Det är liksom inte treårstestet som är målet i Fiffis liv – det finns allt större mål! (Men jag kan inte förneka att jag känner mig stressad av alla lugna, fina treåringar som springer i perfekt form, avslappnat i alla gångarter. Vi är inte riktigt där kan jag säga!)

Annars har faktiskt Fiffus lugnat ned sig och landat i tillvaron bra, hon är (oftast) snäll i all hantering, lugn i hagen och blir inte stressad av att bli lämnad själv i stall eller hage.

Vi håller även på med lastträning, inte helt självklart att gå in, men hon är inte speciellt stressad. Hon parkerar mest och fryser fast. Jag har läst lite tips från Eamon Hickey som jag ska testa nästa gång, även där vill jag inte stressa fram något. (Och även här får jag påminnas om att det tog ca 45 minuter att få in Mini i släpet första året…)

Vi övar även uppställningar! Här ser hon inte lika överbyggd ut, och vinterpälstussarna på benen kan knappt anas! 😉

Såååå himla härligt att kunna ha hästarna utan täcke i hagen! Vi har så bra vindskydd/hus som de kan gå in i om det regnar, så Fiffi får gå utan täcke även när det är blött!

Fiffis haggranne sov gott i hagen idag, hon undrade mest vad han höll på med..

 

4 reaktion på “Två steg fram, ett tillbaka

  1. Åh jag förstår dig så väl.. Har Penny nu o även om hon är fem så har hon stått med föl ett år.. Har inte varit en dans på rosor kan jag säga men sakta går det framåt o nu börjar det åtminstone gå o få stopp på henne.. Känner också lite press om kvalitén men går det då så går det annars får det va o vi provar nästa år.. Det är som sagt inte något slutmål..
    Penny är en fantastisk häst men super känslig o talar om direkt om det inte passar..
    Men älskar henne o vill inte byta för allt i världen..
    Stort lycka till o det är kul följa er 👍💞

    • Tack så mycket! 🙂 Ja, Penny minns vi väl i stallet, de är ju även släkt dessa två damer! 😉 Hon kommer bli toppen när hon sansar sig – en väldigt fin häst! Lycka till själv!!

  2. Det blir nog toppen med lite tid. Ni är ju på mycket god väg! Jag tränar också inför treårstest just nu. Kommer bli första gången jag visar en häst. Lättare sagt än gjort att spring fint vid sidan & ställa upp dem bra, puuh.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

209 237Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress