TACK!

Jag kan inte säga annat än just TACK för alla kommentarer – här, på Instagram och Facebook – som alla har peppat, stöttat och kommit med egna gaffelbandshistorier. Jag trodde inte att det skulle hjälpa mig så mycket som det faktiskt har gjort. Nu känns det inte kört, inte alls, vi ska kämpa jag och Mini och hon ska bli frisk. Det får ta den tid det tar, men jag tänker inte skynda på detta.

Jag skulle vilja svara er allesammans, men det skulle ta alldeles för lång tid. Men jag har sparat alla kommentarer och meddelanden. Några av er kom med tips om andra veterinärer, och ja jag kanske hör av mig om vi kommer till den punkten. Än så länge behandlas Minis skada som ”vanligt”. Jag har googlat som en dåre, och alla sidor säger samma sak. Skritta, ta det lugnt, stötvågsbehandling och återigen, ta det lugnt.

På torsdag ska vi in för behandling nummer två, då ska jag även ta reda på när vi ska ta ett ultraljud nästa gång.

Bästa Mini!! Så här ”pälsig” har hon aldrig varit förr!

//Emma

5 reaktioner på ”TACK!”

  1. Vad tråkigt! Men varför skrittar ni på mjukt underlag när hon har en senskada? Ordinationen brukar ju vara enbart hårt underlag då? Som jag skrev i kommentar till förra inlägget så fick inte min gå in i ridhuset på åtta månader då han var senskadad, Vi skrittade ute på vägarna i ur och skur varje dag/kväll. Riktigt tjatigt, men frisk blev han! 🙂

    1. Hej! Jag har inte fått några direktiv ang underlag! Skulle tro att det är mer strikt vid större skada, Mini behövde inte ens stå i sjukhage. Dock väljer jag att variera underlag ändå, och skrittar mycket på vår utebanan, som är relativt frusen. Tyvärr blir hon helgalen ute i skogen nu och jag vågar inte rida ut henne. När hon leds gör hon en del ”utfall” så jag hoppas hon inte förvärrar skadan men hon är ju inte halt så det tror jag inte. ?/Emma

      1. Ok, alla i min omgivning har alltid fått ordinationen ”hårt underlag” även vid mindre blödningar i senor och det var därför jag blev förvånad. När de sjunker ner i lite mjukare underlag blir ju belastbingen på senan väldigt mycket större. Vill bara för säkerhets skull poängtera att det absolut INTE är menat som kritik – du vet säkerligen vad du gör – är bara uppriktigt förvånad och intresserad. 🙂 Min pålle är så pass sansad att han gick fint att skritta ut på i åtta månaders tid utan större problem. Han blir dock galet stark, taggad och lycklig när jag tar tyglarna och han tror att han ska få ”springa fooooort”! 😉 Så skritten fick i regel bli på lång tygel. haha

        1. Jag frågade faktiskt idag när vi var hos veterinären. Han sa att det man mer skulle undvika var djup sand, sandstränder och helt nylagda ridhusunderlag. Ett vanligt ridhus var inga som helst problem, sen är det ju såklart bra att gå på grusvägar/hårda underlag men det spelade mindre roll sa han! ?/Emma

  2. En grej till – det är säkerligen absolut inte kört! Skadan jag pratar om var rejäl och hästen är gammal. Ändå fixade vi det! Med tid, tålamod, mycket kärlek och duktiga veterinärer löser det sig. 🙂 Det kommer det att göra för er också!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *