Mini-status!

Jag insåg precis att jag inte har skrivit något om senaste veterinärbesöket. Det har varit så mycket runt jul nu, jag har varit på konsert i Stockholm (Kent!), jobbat hur mycket som helst och varit sjuk. Sen har jag faktiskt tappat lite motivationen över att blogga. Känns som att bloggandet försvinner mer och mer, medan andra sociala medier ökar? Plus att det inte är jätteroligt att blogga själv nu, även om Maria flikar in ett å annat ord ibland.

Men, men! Jag har inte tänkt att sluta helt – inte än – och tanken är att jag åtminstone kan skriva ett-två inlägg i veckan och hoppas på att någon läser dem 😉 .

Den 15:e december var Mini och jag till återbesök hos doktorn. Mest Mini då, jag var inte så halt. 😛 Mini däremot överraskade oss alla genom att vara stenhalt. På fel ben… Det visade sig att hon hade fått en ömmande sula på ena framhoven, troligtvis på grund av en kombination att hon var nyskodd och fått snösulor. Hon reagerade på tryck med visitertången, samt var väldigt varm i hoven. Jag blev inte alls orolig över detta, vi har vart med förr så att säga (Mini har en liten sjukhistoria med bölder i bagaget på vintern), men det gjorde att det inte gick att se om hon haltade bak.

Det gjordes ett ultraljud iallafall och gaffelbandet såg betydligt bättre ut. Det fanns en skugga kvar, men blödningen håller absolut på att absorberas. Eftersom hon var halt fram så fick vi order om att skritta för hand en vecka till och sen longera igen. Var hon ren då så kunde jag hoppa upp och skritta uppsuttet.

img_6543

Sagt och gjort! Vi skritta på, Mini var megapigg och fick någon slags nytändning i livet. Hon blev akut rädd för ridhusporten, höll på att bokstavligen på att dö när vi mötte en travhäst i skogen och var allmänt väldigt jobbig. När jag skulle longera henne, blev hon överlycklig och trodde hon skulle få springa i 390, men höll sig snällt i trav, om än lite hastigt. Ingen hälta fram iallafall, kanske något oren bak fortfarande. Men nu kunde jag iallafall hoppa upp i sadeln på min älskade Mini igen!

I måndags, exakt en månad sedan jag sist red henne, så skrittade jag henne för första gången igen. Jag var lite nervös för att hon skulle spänna till och försöka bocka, så vi hade ledare första varvet. 🙂 Men Mini var så snäll, vi kunde släppas lös och skritta själva.

Så där är vi nu, vi skrittar vidare, tränar på att göra halt och gå rakt fram. Återbesök blir runt den 15:e januari igen, så får vi se sen om vi får börja trava eller om vi ska fortsätta vår skrittperiod. Jag längtar så otroligt mycket efter att få komma igång igen, och den dagen vi får träna för Anki igen kommer jag nog gråta av lycka.

Men det får ta tid, bara Minus blir frisk igen!

img_6550 img_6544 img_6542

//Emma

4 reaktion på “Mini-status!

  1. Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att blogga, båda två!
    Er blogg har ju varit ”den högkvalitativa” inom sin gren, så att säga.
    Lite tråkigt, tycker jag förstås, att det är glesare mellan inläggen, även om jag förstår orsaken till detta.
    Hoppas att Mini snart blir bra, så att ni kan komma i gång med träningar igen, och tävlingar till våren!
    Hoppas också på att få höra mer från Maria, dels om Penny, men också om det ska komma någon annan häst till henne? Rider Maria några ponnyer fortfarande?
    Jag glömmer aldrig filmen med ”mellangalopp” som var lite svårt att få till på den vita ponnyn :-)!

Kommentera