Rapport från sjukstugan!

Bästa Mini fick 5 guldstjärnor av matte när vi var hos doktorn idag. Det tog tid innan vi fick komma in, men hon stod så snällt och väntade i uppbindningsspiltan. Inte ett skrap, inte en tillstymmelse till otålighet. Hon är så nöjd när hon bara får vara med, när man står hos henne så skulle hon nog kunna stå still hur länge som helst tror jag.

Vi började med att böja höger bak, där jag trodde skadan var. En liten reaktion, men inte något nämnvärt. Även höger fram böjdes för att utesluta att hon har belastat bak för att kompensera fram. Men inget där heller. Höger bak böjdes igen, nu mer uppdelat på olika leder. Ingen större reaktion.
Jag fick sen gå ut och longera henne och där kom hältan fram direkt i höger varv.

Där kunde veterinären utesluta en ledinflammation, eftersom det inte blev någon böjreaktion, utan mer en belastningsreaktion. Vi tog in henne på röntgen för att kolla hasleder, kota och knä. Här fick jag lite ont i magen och tänkte direkt på spatt. Mini blev nog också nervös, hon kissade på sig lite lätt inne i röntgenrummet, stackarn. 🙂

Men bilderna såg fina ut, det var något litet vid ena hasen, men det var inte något nytt. Lite skavanker har vi nog överlag om man börjar röntga gissar jag! 😉

Sist så skulle vi ultraljuda benet för att kolla senor och gaffelband. Här fick jag ont i magen igen och såg framför mig en låååååång konvalescens. Jag kikade lite nervöst på bilden, och tyckte mig se ett stort svart hål över senan. Nu kan jag inte alls tyda sådana bilder, men paniken steg där kan jag säga!

Och ja, det fanns något på gaffelbandet. En liten vätskeansamling, blödning, syntes. Den var dock väldigt liten, en varning som veterinären kallade det. Just en sådan skada uppkommer oftast när de trampar ned i ett hål i hagen till exempel. Och det är även typiskt att de inte är halta vid böjprov utan först vid belastning som vid longering. Planen nu är antiinflammatorisk medicin i två veckor, skritt i 45 minuter per dag och inte hoppa runt i hagen. Sen blir det återbesök den 15:e december för ett nytt ultraljud, då vi hoppas på att vätskan har resorberats lite (helst helt).

Håll tummarna för att lilla Minis blir frisk snart!

img_6113

//Emma

4 reaktioner på ”Rapport från sjukstugan!”

  1. Min häst fick en väldigt lindrig gaffelbandsskada våren 2015. Vi hittade skadan på en gång och han fick stå i en liten sjukhage och skrittas på hårt underlag en liten stund varje dag. Vi ökade sakta på promenadtiden och började behandla honom med Shockwave på benet. Det gjordes ungefär var tredje månad. Andra besöket var han ohalt men vi fortsatte i samma långsamma igångsättningstakt. Första traven tog vi i September och vi skyndade mycket (myyyycket) långsamt. Han blev friskförklarad i Oktober, men vi fortsatte ändå i ett väldigt långsamt tempo. Mycket skritt utomhus på grusvägar. Första dressyrträningen gjorde vi i November samma år och i våras (alltså i år) gjorde vi vår första tävlingsstart i dressyr. När vi fick reda på att det var en liten skada på gaffelbandet blev jag så ledsen, men jag bestämde mig för att skynda långsamt och se till så han blev helt återställd. Vi hade ut vet. bara för nån vecka sen för att göra en check, och hon säger att man aldrig skulle kunna trott att han haft en sån skada! =) Blev så glad över att höra det. Vi kan träna på som vanligt, men såklart så kommer jag alltid att tänka lite extra på att han haft en gammal skada som läkt. Jag kommer vet. checka honom 2 gånger om året för att se till så allt ser bra ut! Håller tummarna för att det ska gå bra för er! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *