Nya tag!

I måndags när vi tränade för Anki hade jag väl kanske inte den bästa känslan i världen direkt. Anki tyckte inte det var någon katastrof, men att det syntes att Mini inte var på topp. Hon tyckte att hon såg lite stel ut i  musklerna, och kanske inte hade den där ärliga framåtbjudningen som vi eftersträvar. Ett slag tyckte hon att Mini inte såg helt ren ut på ena frambenet (jag dog lite), men det var inget jag kände och inget som märktes när jag travade på långa tyglar. Förmodligen var det bristen på just framåtbjudningen som sågs av.

Dagen efter tog jag iallafall ut henne och longerade på hårt underlag, och såg absolut inget alls. Mini tyckte det var helkonstigt att springa runt på parkeringen, men fanns sig snällt i det med.
Igår hade Emma henne, och jag hade skrivit en lång text i hur man ska få igång en höstdeprimerad Mini. Efter att Emma hade ridit fick jag till svar att det behövdes absolut inte, Mini hade haft full gas framåt, varit rädd för spånskvätt på sargen, och det som inte hade fungerat så bra var bromsen… Slutsats: Mini är trött på mig helt enkelt! 😉

Nejdå, det är jätteskönt att hon visar den sidan nu, det betyder att hon är på väg att återhämta sig. Jag fick medhåll från Emma att hon faktiskt har satt en hel del päls, så det är säkerligen det som spelar in. Men jag har bokat in en genomgång av Helen som klämde igenom henne förra året, och även körde Biolight på henne. Det känns som att det kan behövas nu.

Ikväll ska vi ut till Segerstad för en träning igen, och då hoppas jag kunna rida igenom St George. Det har vi liksom inte gjort än, och ska debutera på söndag… Hög tid med andra ord! Ska få min sambo att filma det också hade jag tänkt!

IMG_8588.JPGBild från i våras på min fina Mini! 🙂

//Emma

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *