Det här med framridning…

Nu kanske jag kommer att trampa någon på tårna, men jag måste faktiskt få ventilera mig lite. Kom gärna med egna åsikter och tankar kring detta!

Mini har i hela sitt liv varit mötesskygg och bakskygg. Hon fullkomligt hatar när det kommer hästar i galopp mot henne, och kan bokstavligen kasta sig i väggen om detta inträffar.
Det var betydligt värre när hon var mindre, nu har jag bra koll på henne på hemmaplan och  det har blivit bättre på tävling. Men tydligen, har jag fått lära mig, att när man börja rida svårare klasser, då slutar folk ta hänsyn på framridningen.
Så här var vår upplevelse i fredags. Och det var visst en vanlig företeelse.

Uppvärmningsridhuset var ca 20×60 med en avspärrning på ena kortsidan där man kunde sitta upp och ta av skydd etc. Vi var som mest 8 ekipage som red samtidigt. Det borde inte vålla några större problem, om alla höll sig till de rätta reglerna.

* Det absolut vanligaste var att man tydligen rider förbi varandra med ungefär, utan att överdriva, 1 centimeters marginal. Både vid möte och när man kommer upp bakifrån. En gång skrek jag till efter en tjej, då Mini klättrade upp på sargen av panik, men då kommer vi till nästa grej;

* När man rider med headset med tränaren i örat – då försvinner omvärlden och man blir ensam i ridhuset. Det finns säkert de som kan både se upp och lyssna samtidigt, men de verkar vara lätträknade.

* Ett ekipage kom i en hysterisk ökad galopp – jag gissar på att h*n korrigerade hästen för att den inte lyssnade fram – på medellinjen rakt mot oss som travade på kortsidan. Ryttaren väljer att vika av när denne praktiskt taget har ridit in i oss, och Mini flög bakåt i panik och landade på en annan häst.

* En annan galopperar på fyrkanten för att i nästa sekund göra halt, fortfarande på spåret. Hur tänker man här undrar jag? Jag menar, risken att någon är bakom är relativt stor med tanke på vägvalet.

Jag kan låta bitter eller jag vet inte vad, men har man aldrig haft en häst som har varit mötesskygg, då förstår man kanske inte problemet. Jag kan tycka att ryttare som är proffs, som har ridit i många herrans år, de om några borde kunna vara bra föredömen och rida vettigt och inte ta sådana säkerhetsrisker.
Visste ryttarna som red förbi med minsta möjliga marginal att min häst inte sparkas? Vad händer om hon får in en fullträff på deras miljonhäst så den blir skadad för en lång tid framöver? Jag har då inte råd att betala för den…

Att hålla avstånd, hålla till höger, göra halt i mitten och som voltryttare lämna företräde till de som rider på fyrkanten, det är iallafall sådant som sitter i min ryggrad sedan barnsben. Jag har varit på klubbtävlingar där ryttarna har uppfört sig bättre, inget ont om de annars, men de har kanske inte samma rutin som de som rider nationellt.

De jag har pratat med nu i efterhand som har varit ute på fler större tävlingar än vad vi har varit, bara nickar instämmande när jag berättar hur det var. Så jag vet vad vi har att vänta framöver. Planen inför nästa start blir att sätta en röd rosett i svansen på henne. Hon sparkas absolut inte, men det kan de andra gott få tro så vi kanske får lite space runt oss.

img_5583Mini som rädd 6-åring. Det har blivit mycket bättre!

Och som ett litet tillägg; när man kommer in och ska rasta sin Grand Prix-häst på framridningsbanan under pågående klass, då borde man väl verkligen visa hänsyn till de som rider där inför start? Nejdå, man rider rakt fram, rakt mot och rakt på – precis som man själv vill!

//Emma (jag är inte bitter 😉 )

30 reaktion på “Det här med framridning…

  1. Heja dig!! Min lagkompis häst blev så rädd en gång när det kom en ridandes rakt emot så den ställde sig och slog över. Min kompis blev liggandes och hade svalt tungan, ambulans och hela köret vart resultatet, detta var dessutom på en internationell tävling (de blir bara värre och värre, verkar det som!?)… Blir lika arg varje gång! Jag ryter till precis som du gjorde, helt rätt! Som sagt HEJA DIG!

  2. Ja, jag fattar inte hur folk tänker ibland! Din beskrivning på dessa ryttares ridning låter precis som det går till i vårat ridhus till vardags. Det spelar liksom ingen roll om man säger till eller rabblar upp ridhusreglerna för 100 gången, dom vill inte fatta ändå utan rider efter egna regler. Och min erfarenhet är som du skriver, ju högre upp i klasserna man kommer eller ju duktigare ryttaren själv tycker hen är, desto mindre respekt och hänsyn visar dom. Så gissar att dom även rider så hemma och totalt glömt bort hur man rider tillsammans med andra och att deras prestation och häst är det ända som räknas. Vill också passa på att tacka för all inspiration denna blogg ger, tycker ni och era hästar är så duktiga

  3. Här nere hos oss så tycker jag inte det förekommer så ofta, det kan vara någon enstaka ryttare. Men mina tips är: rider du med spö, vinkla ut det så att du får space o sen be någon som är med dig gå o hämta överdomaren, för det är hennes/hans uppgift att kontrollera så att framridningen går riktigt till o är säker för alla.

  4. Känner så igen mig! Min förra häst var möteskygg och kastade sig utan att se sig för vad som var i vägen om någon kom för nära eller för snabbt mot honom! Vet inte hur många gånger jag fick säga åt folk att hålla avstånd (inte för att det hjälpte) och hur många gånger jag varit gråtfärdig för att folk visar NOLL hänsyn! Red upp till PSG och det blev tyvärr som du säger värre ju längre upp man kom.. En mamma till en mycket känd ung ryttare menade på att man ska/får vässa armbågarna och rida på bara och ”rida som att alla andra flyttar på sig” ”störst går först” osv. bedrövligt att det är sånt tänk som sitter i dessa ryttare!

  5. Åh vad jag känner igen mig! Min häst är också mötesskygg och hitills har framridningarna varit det stora problemet för oss. Jag är aldrig nervös för själva starten, men illamående inför framridningen. Har också funderat på att sätta en röd rosett i svansen för att undvika att folk ska rida in i mig. Jag gissar att de inte skulle tycka att det vore så kul om jag åkte av och min stooora häst kom lös, vilket det är stor risk för när han blir så rädd.

  6. Det här är så tråkigt! Sedan jag flyttade från Anki händer liknade ofta till vardags. Framförallt att det skrittas på spåret och att de rider så fruktansvärt provocerande nära. Tur att Massa inte är rädd av sig, då hade jag fått ridit nattetid

  7. Mitt hetaste tips efter att ha haft en mötesskygg häst: om nån annan häst kom för nära så ”smällde” jag till den med mitt spö, eller alltså riktade ut spöet snarare. Då hoppade de till lite lagom, sen höll ryttarna alltid avstånd. Men riktigt så nära vill man ju helst inte komma, men ibland har man inget val. Men att min häst får all världens väg, de brydde de sig inte om, men när deras egna gör det så blir det effekt!

  8. Kan inget säga än att det är för bedrövligt. Det är väl som mångt och mycket är i vårt samhälle idag – störst går först, den högljuda vinner, den som redan har tar mer osv…. Riktigt tråkigt.

  9. Känner igen mig på alla punkter. Red med röd rosett i både svans OCH fram i pannluggen, inte tusan brydde sig ryttarna om det utan snek förbi mig både till höger och vänster. 🙁 Kan ju säga att min uppvärmning inte blev optimal…

  10. Har varit med om folk har ridit så nära varandra att stigbyglarna fastnade med varandra så hästarna satt fast i varandra med huvud bak mot varandra. Var riktigt nära att en allvarligt olycka skulle inträffa

    *** Antispam disabled. Check access key in CleanTalk plugin options. Antispam service cleantalk.org. ***

  11. Så himla tråkigt att det ska vara sådär. Tyvärr tycker jag att jag känner igen det lite från vanliga träningsdagar också. Ju mer ryttaren verkar anse sig kunna ju minde hänsyn visas till andra ekipage. Får lite ont i magen inför framtida tävlingar då jag har en mötesrädd unghäst som gärna skickar mig i backen om situationen blir för pressad (med hennes mått mätt..). Nu är ju nationella starter långt fram i vår framtid men ändå. Kämpa på och säg ifrån! Du gör en insats för oss alla med känsliga hästar.

  12. Känner också igen mig. Min häst har varit väldigt mötesrädd och lite bakskygg. Han blev så rädd en gång när han mötte en häst, att han slängde sig och gick omkull. Som tur var hade jag hjälm på framridningen, bytte till hatt när jag skulle tävla. Nu rider jag alltid med hjälm, även när jag tävlar!
    Endel har ingen respekt för andra ryttare och hästar, tyvärr! Bra att du tar upp det här tycker jag!

  13. Usch så tråkigt, förstår precis hur du känner! Brukar själv tacka för att jag har en så himla snäll häst på framridningarns för vissa andra rider som galningar och visar ingen hänsyn och då är det inte kul att försöka få till en bra framridning på en spänd och rädd häst. Tycker verkligen att överdomare och ryttare borde säga till dessa ekipage bättre!

  14. Vill bara dock höja ett varningens finger för hur det är för alla oss som måste hela tiden ändra oss för dessa ”möteskygga”/ runtflygande hästar. Har man någon respekt för oss? Min häst är 19 år och skulle aldrig ställa till med något på tävling( så länge vi följer de krav han har på hur han ska hanteras på marken dvs. 😉 ). Men han måste få galoppera fram, full fräs framåt (nu är han hopphäst men även på de få dressyrtävlingar jag har ridit på honom så gäller samma sak). Jag följer alla regler som gäller vi håller hästlängds avstånd, högerregel etc. Men även om jag gör detta så händer det ofta på tävling att jag måste anpassa mig efter en eller flera hästar som inte klarar av att värma fram med bara dessa regler. Detta betyder att jag inte kanske klarar av att galoppera igång vilket förstör mina chanser på banan eller hela tiden måste tänka på att just denna häst kan jag inte fatta galopp vid eller rida förbi i det tempo jag vill för då kan jag skada mig.

    Jag har åsikten (som jag vet att de som till och med äger dessa hästar ibland är duktiga och gör) STÅ I HÖRNET och vänta tills framridningen ser ut så att hästen inte förstör för andra, för det är inte JAG som så behöva stå ut med att andra har problem.

    På träning kan jag anpassa mig något mer, som jag vet att en häst i min hoppgrupp ogillar att jag galopperar fort förbi henne men samtidigt har ryttaren sådan respekt för mig att hon vet att jag behöver få galoppera i full fart och håller avstånd till mig.

    Att vi alla behöver vårt utrymme av olika anledningar leder till ett annat problem, att alla sätter röd rosset i svansen vare sig hästen sparkar eller inte. Detta gör att den lite förlorar sin poäng. Det är som att klämma med skänken konstant tills hästen slutar lyssna. Jag har varit framridningar som junior när jag fortfarande var osäker på ”storhästvärdlen” med så många rosetter och studsande hästar att jag inte vågade rida fram utan stod på mitten rädd för att skada hästen ”lilla jag” hade fått förtroende att rida. Min tränare fick nästan leda ut mig gråtfärdig och sedan i flera månader få vara med för att se till att min snälla häst fick värma fram utan att jag osäkert vek undan.

    Idag har jag skaffat skinn på nästan och bryr mig därför rent utsagt inte mig om de röda rosetterna mer en att jag håller regelrätta avstånd. Trotts avstånden så får man ibland vika undan och då blir jag sur. Har man tur kan man slänga ett argt öga till överdomaren som då har förstått anledningen och fått säga till ryttaren i fråga, tur det.

    *** Antispam disabled. Check access key in CleanTalk plugin options. Antispam service cleantalk.org. ***

    • Det är lite det jag menar också! Inte kräver jag att folk ska stå i hörnen medan jag rider fram, jag har full förståelse för att alla har olika metoder för att få igång sina hästar, och att alla hästar kräver olika ridsätt. Men om alla följer de regler som du skriver, hålla till höger, hålla avstånd osv, då ser inte jag något problem men att man vill rida i ”full fräs”! 🙂

      I dressyrvärlden är inte inte många (knappt någon) som rider med en rosett i svansen, jag vet att det förekommer betydligt mer på hoppsidan. Så kanske har det mer effekt här? Det jag främst är ute efter är just att folk håller normalt avstånd, och jag kan garantera att jag definitivt håller mitt avstånd till andra hästar. Om inte annat så ser Mini till att jag gör det, hon dör hellre än att springa rakt mot en annan häst! 😉 /Emma

      • Nej som sagt så länge alla håller avstånd är det ju lugnt för de flesta inblandade, men det är de hästar som kan just börja flyga och fara utan förvarning eller rimlig orsak trots avstånd som är värst och nog mer ofta förekommande, som du säger, i hoppningen. (Har inte sätt lika många som bockar och studsar utan anledning inom dressyren).

        Det skulle finnas en regel, inte bara att vi håller avstånd och till höger, men att kan man inte hantera sin häst och är en fara för andra får man inte rida fram. Detta skulle inte bara få bort de som förstör för andra genom att hästen beter sig ”illa” utan även farligt beteende som att inte hålla till höger och tvärnita på spåret.

        • Men Kerstin Hur tänker du när du skriver att de som inte kan ha kontroll över sina möteskygga eller bakskygga hästar inte borde vara på en tävlingsplats?? Unghästar som ofta kan vara lite osäkra i nya miljöer med många hästar på framridningen behöver ju få träna på att vistas och ridas i dessa miljöer? Men om man har inställningen att ”man skiter i alla andra” och inte tar hänsyn till dessa hästar kommer ju bara bli ännu mer skrämda och problemet förvärras. Jag skulle aldrig vilja möta dig på en framridning med min extremt osäkra 5-åring som ständigt arbetas för att hantera dessa situationer. Det är nämligen sådana som du som gör problemet värre. Vad hände med att visa ömsesidig respekt och hänsyn till varandra??

          *** Antispam disabled. Check access key in CleanTalk plugin options. Antispam service cleantalk.org. ***

          • Det finns en skillnad. I hoppningen är det ju ofta avd. B och A. när jag värmde fram på min ungponny så var det ju en helt annan stämning eftersom man vet att alla är gröna. Men jag tycker inte det är ok att en häst förstör för andra. Jag tar hänsyn med avstånd och regler och visst jag stannar och väjer om någon kommer men det stör ju min tävlingsdag så enormt om det är så hela tiden. Jag säger inte att jag är hänsynslös jag säger bara att ALLA måste tänka på andra. Lika så som jag får tänka på att inte rida nära en häst med röd rosett så får de som ägare till dessa hästar med problem måste ta hänsyn till andra som vill rida fram. Vad jag ville höja ett finger för var inte att man ska rida hänsynslöst som en ångvält utan att det kan vara ett problem för andra med och att det finns två sidor av myntet.

  15. Jag har också en mötesskygg häst, en hopphäst, som blev skygg först som vuxen då hon blev väldigt skrämd av en häst vars ägare lät den bocka omkring, springa in i andra och leva om så den skrämde alla andra 🙁 Sedan dess sitter det tyvärr i. Det har gått så långt att vi nu väljer tävlingar efter framridningsmöjligheterna. Inomhustävlingar är numera i princip uteslutet. Så jäkla tråkigt att få allt jobb omkullkastat av EN idiot. Jag tävlar även dressyr och vågar ändå tycka att de framridningarna är något bättre. Hästarna sladdar åtminstone inte runt i svängarna och prejar in en i sargen. Eller..? Jag har inte ridit på den nivån och ser ju inte fram emot det heller om det är såhär. Kanske ska man satsa på att rida fram hemma istället, om det inte är allt för långt att åka…

  16. Jag vet att jag blev ganska rejält chockad för ett par år sedan när min klass fick dela framridning med de som skulle rida betydligt högre klass, vet inte exakt vilken dock, jag stod mest still i mitten för jag visste inte vad jag skulle ta vägen, och min häst är också mötesrädd, tack och lov inte bakskygg iaf. Nu har jag klättrat lite i klasserna och börjat vänja mig vid framridningarna, min häst har däremot inte vant sig, så rider folk för nära, så rider jag med mitt spö vinklat lite utåt, det är enda sättet att få utrymme.

  17. Håller med dig helt och håller min häst vart skrämd av en annan häst när den hoppa engång och rev ner hela hindret efter de har vi haft problem med möten men nu är de bättre . De vart alldeles anskrämligt igen när en kvinna med son sota jävla svarta häst tycker hon kan ta all plats i ridhuset och trava och galoppera i jätte högt tempo som hästen egentligen inte behöver gå i . Men hon ansåg väl att de är så man roder en gpngarsthäst framåt överdrivet mycket . Och galoppera på spåret inte följa högerregeln inte veja för någon den lyssna inte så de gjorde galopp fästning sen halt galoppera näsen halt på fucking spåret . Så folk har inte kunnat rida ordentlig och hon rider an mot en och skrämmer skiten ur min häst som länge inte brytt sig och klarat av andra hästar som tillochmed hoppat mot min häst utan problem . Men så gör hon ett jävla litet dundrande fel vips så var min häst rädd för möten bara man skritta och de va oftast bara den hästen den vart rädd för och sen vart den rädd för allt fler igen . Så fort hon var i ridhuset fick jag gå då hon inte tog hänsyn och fick träna på detta igen nu är min häst återställd igen men inte helt. Blir fortfarande lite spänd vid möten men det är när vi galopperar mot andra och andra mot oss samtidigt . Förut när jag jobba på att återställa så var min häst sedan bara orolig när han hade mycket energi efter hösten fått ut sig all energi var de inga problem och nu är de nästan borta . jag hoppas fler tar till sig av ditt inlägg och fan lär sig rida . Min häst är dessutom i gen häst som blir rädd för småsaker alls så de krävs en hel del . Och de jag märkt när jag roder sådana hästar med sådana problem är att ibland när man möter ryttare som inte vet vart dem ska alltså konsekventa i rid ingen de är dem ekipagen sådana hästar blir Lotte mer spända över . För de rider rakt framför en men håller vare sig till höger eller vänstern utan ser ut som att de ska rida på en sådana ryttare är värst

  18. Min häst blev sparkad på mulen av en tjej som var förbannad på sin häst då dem fick utgå så hon trava ut från tävlingsbanan mot oss som strax skulle in själva och rider rakt på och svingar till med benet på honom… som tur är han cool men jag blev inte glad!

  19. Jag har alltid lärt mig från jag var liten knodd att den på volten har företräde. Precis som intrafiken, den i rondellen har företräde. Har jag alltid tänkt fel?

    • Hej! I så gott som alla ridklubbars ridhusregler så står det att ryttare på volten ska lämna företräde, och det är oxå det jag har fått höra under alla år! Det blir liksom mer naturligt att när man rider på volt så ligger man innanför, så att de som är på fyrkanten kan följa spåret. Annars korsas ju vägarna när voltryttaren svänger om den andra ryttaren ligger innanför spåret. 🙂 /Emma

    • Ryttare på volt ska lämna företräde åt den som rider på fyrkansspåret! Står i ridhusreglerna på svenska ridsportförbundets hemsida.

  20. Nu rider jag än så länge endast på lokal nivå i dressyr men även här har jag stött på människor på framridningen som inte visar någon hänsyn eller verkar ha koll på allmänna regler. Ex, som att man inte gör halt på spåret osv. Var en tävling när vi var ganska många ekipage i ett ganska litet ridhus och ekipage kom in och skrittade på spåret runt runt runt utan att ha en tanke på att de hindrade oss dom red i högre gångarter. För mig är det en självklarhet att man inte skrittar på spåret utan ger den platsen till de som ex, galopperar i ett fullt ridhus. Eller som sitter och gör skänkelvikningar och dyl. och blockerar hela spåret, något denne lika gärna kunde gjort ett par meter innanför så att de som rider i högre gångarter slapp ligga på små volter och sakta av var tionde meter. Alla har rätt till framridningsbanan men jag tycker att de är en självklarhet att man ”hjälps åt”. Tar jag en skrittpaus i framridningen så lämnar jag självklart företräde och aktar mig för de som är mitt uppe i sin framridning. Är de någon som har en möteskygg häst på framridningen så kan jag hålla med om att de inte ska störa andra, men hur svårt är de att visa den hästen och dens ryttare hänsyn och inte rida rakt in/emot dem, de känns inte som något som skulle hindra någons framridning. Väldigt bra inlägg! 🙂

  21. Först av allt; tack för en mkt bra blogg, ni bjuder verkligen på er själva och tar upp aktuella ämnen.

    För mig var detta med en mötesskygg häst ett helt okänt fenomen fram tills för ca 2 år sedan. Min förra häst var helt okänslig och brydde sig inte en sekund på framridningen (vi tävlade upp till regional Msv). Nu har jag ett 7-årigt sto som är både mötesskygg och bakskygg – har varit helt gråtfärdig mellan varven då jag ibland tvivlar på att vi ens skall komma ut på tävlingsbanorna. Nu har vi fått det att fungera hyfsat på hemmaplan men situationer som du beskriver ovan gör mig klart fundersam, att bli inträngd i en främmande miljö lär hon inte klara av.

    Hur kommer det sig att inte funktionärer på plats agerar om inte generella regler vid ridning följs? För mig är det självklart att de rekommendationer som finns på Sv ridsportförbundets hemsida och dyl skall följas. Har vi nått till den punkt då ”bara jag får plats” är det enda som är viktigt? Självklart så måste jag ta ansvar för min häst men om majoriteten av de ekipage som befinner sig på framridningen håller en hästlängds avstånd/gör halt innanför spåret/volt lämnar företräde för spåret/följer högerregeln osv så tror jag det skulle göra en väsentlig skillnad i form av sinnesro (och då inte enbart för mötesskygga hästar).
    Givet att mötesskygghet är betydligt vanligare än vad jag någonsin trodde så är jag intresserad av feed back och kommentarer på ämnet; går det att lösa? Hur hanterar ni det? Varför pratas det så lite om det? – och återigen, tack Emma för att du tar upp det!

    *** Antispam disabled. Check access key in CleanTalk plugin options. Antispam service cleantalk.org. ***

  22. Det allra värsta tycker jag ändå är när folk bryter mot reglerna, det uppstår en situation där någon annan måste tvärstanna eller väja plötsligt – och så kan personen som hållit på att rida in i en inte ens be om ursäkt! Jag görockså misstag ibland, läser folk fel och kommer ivägen, men då ber jag alltid om ursäkt. Det är väl bara normalt folkvett.
    Sen kan man ju även kommunicera före man rider in i någon, oberoende av vem som egentligen borde väja. Om någon t.ex. skrittar på lång tygel innanför spåret och borde väja för mig när jag kommer ridande längs diagonalen, men jag inser att det finns en risk att h*n inte märker det eller att det blir oklart om jag kommer att passera framför eller bakom ekipaget, så kan jag öppna munnen och ropa ”jag rider framför er” i god tid. Men detta verkar vara svårt för många, som tror att alla andra kan läsa deras tankar och blir sura när det går fel.

Kommentera