En återblick!

Vi fick en fråga om vi inte kunde skriva om våra tidigare hästar, och det har jag gjort en gång tidigare för längesen, men här kommer det igen!

Jag fick min första ponny när jag var 11 år. Hon hette Cherry Darling, (e: Horsemosens Charlie Brown) och var bara 4 år när vi hämtade henne. Hon kunde ingenting mer än att går framåt (för det mesta) och stanna (ofta). Vi var en dålig kombination redan från början, och efter ett halvår hade jag tröttnat, och Cherry fick åka tillbaka till sin ägare.

cherry

 

Mina föräldrar beslutade då att jag skulle få en egen ponny och vi la ner mycket tid på att leta hästannonser i olika tidningar och text-tv (!). Det fanns inte alls stort utbud, om ens något alls, på internet på den tiden. (Vilket inte hade spelat någon roll eftersom vanliga människor inte hade internet hemma, det ni barn!)
Efter lite letande och provridningar köptes ponnyn Curiosity killed the cat, kallad Etta. (e: Curacao xx). En pigg liten ponny som hade tävlat La hoppning. Hon var galen och superpigg men en genomsnäll ponny, som gjorde alla rätt så länge man inte störde henne. Hon var alltid riden på skarpa bett (hon var 11 år när jag fick henne), men efter lite dressyrarbete så kunde vi lägga de på hyllan, och det gick att tävla i hoppningen med henne på vanligt tränsbett.
Etta fick borrelia och fick en rörelsestörning, samt blev väldigt stel, så hon lånades ut för betäckning.

etta9

Jag lånade sen Torpedo, ”Toppen”, (e: Mon Ami, imp Danmark) som jag utbildade från noll upp till La hoppning och dressyr. Fin ponny, men blev lite osäker i hoppningen när det blev högre hinder. Efter ett par år lämnades han tillbaka till ägaren, och jag fick min första storhäst.

IMG_4313

Lobelia (e: Trofé), ytterligare en lånehäst som jag utbildade lite i hoppning. Hon var ganska duktig, men höll inte för tävlingsridning, utan fick åka till ägaren och bli avelshäst.

Hade en kort period en häst vid namn Octavia (e: Napoleon). Hon var dock alldeles för sönderstressad p.g.a. fel ridning hos tidigare ryttare, så hon fick flytta ut på landet till en lugnare miljö.

bild2-207x300

Lånade sen underbara hästen Albert (e: Amiral) som var hästen som fick mig in på dressyrbanan för första gången. Han hade varit skogs och haghäst i hela sitt, då, 11-åriga liv men levde visst upp när han fick visa upp sin fina sida, och vi hade massor av framgångar på tävlingsbanan.
Vi vann bl.a Junior-DM 2002 i Värmland och hade många vinster och placeringar upp till LA:6. Men där tog det tyvärr stopp. Albert var mer den lydiga hästen som gjorde allt så korrekt och fint, men hade kroppen emot sig när det gällde samling och bytena blev aldrig riktigt befästa.
Efter 4 år fick min fina farbror åka hem till Åmål igen, och idag är han 22 år och ägs av en pensionerad präst som rejsar runt på honom ute i skogarna! 😀

abbe

Welton (e: Weltbürger) kom till mig i början av 2005 (när jag bodde i Ängelholm) och den fina, fina hästen hade jag i ungefär 2 år tror jag. Han hade det mesta, tre bra gångarter, en fantastisk utstrålning och ett väldigt ombytligt humör… Han var alldeles för stor för mig och han fick sen komma till ryttare som lyckades ta fram alla hans fina kvalitéer.
Vi tävlade upp till La:6 med placeringar.

Össjö-005

Jag bodde ju som sagt i Skåne under dessa åren (2004-2007) och där började jag rida Batseba (e: Bellini) som sen följde med mig hem. Henne hade jag på utbildning i ungefär 4 1/2 år, och vi tävlade upp till Msv B. Babsan är världens snällaste häst och jag kunde göra precis vad som helst med henne. (Ni vet, hoppa hinder – även på terrängbanan, galoppera på långa tyglar, barbacka, ute i skogen  – ja det mesta!)

DSCN0544 DSCN0496-2

Som ni märker har jag lånat de flesta av de hästarna jag har haft, och det gjorde jag även med Mini under det första året jag hade henne. Jag hade Batseba och Mini samtidigt under ungefär ett år, men när Babsan åkte hem, så bestämde jag mig för att köpa Mini.

Jag har faktiskt haft en till häst, lilla Crictor! Han är min egna uppfödning (e: Just 4 You) och är son till min ponny Etta. Han fick en tuff start i livet med en krossad böjsena som 7 månaders knodd. 4 månaders boxvila blev resultatet, men sedan dess har han faktiskt aldrig vart skadad!
Jag har aldrig riktigt haft honom själv, utan han har vart utlånad. Jag tog hem honom när han var 4 år och sålde honom sen till en tjej i Skåne. Där bor han än idag, 12 år gammal.

Crictor-och-Etta-012Crictor 3 dagar gammal

crictor-sjuk

Ca 8 månader gammal och har haft boxvila 1 månad.

Crictor-sjuk-012 Hans skada ungefär 2 månader efter operationen. Jag la om hans gipsskena och bandage varannan dag under en väldigt lång tid. (Idag syns det i princip ingenting av detta!)

crictorCrictor i vuxen ålder. (Han heter egentligen Fast and Furious)

//Emma

11 reaktion på “En återblick!

  1. Curiosity killed the cat, det måste vara samma ponny som en kille i min klubb hade för några år sedan! Då tävlade dom och höll igång i hoppning, syntes ingen rörelsestörning så kanske att hon blev kvitt den:) pigg liten sötsak!

    • Det stämmer nog, hon reds av en kille under sina sista år! 🙂 Jag vet att hon blev bättre, men gick däremot aldrig igenom en besiktning. Sen tror jag inte att de hoppade så höga hinder heller. 🙂 /Emma

Kommentera