Att komma igen!

Jag funderar över en grej, som det kanske bara är jag som har problem med. Varje gång det blir ett sämre dressyrpass med min häst så blir jag helt nere och börjar fundera över om vi helt enkelt inte är bättre, vad vi ska göra för att lösa det och hur det någonsin kunnat kännas bra, typ… Händer det er? Vad gör ni för att ta er ur de tankarna? Tips, idéer?

OJOJ, vad jag känner igen mig här! Ni skulle bara veta hur många gånger som jag har tvivlat på min och Minis fortsatta karriär – tvivel som har funnits där i princip från dag 1. Tänk den perioden hon var livrädd för min vänster skänkel och praktiskt taget skenade varje gång jag la till den… Det höll i sig i några månader! (Och kan fortfarande komma tillbaka när hon är spänd.)

Det är först nu, när jag har haft henne i 5 år, som jag faktiskt kan se lite lättare på motgångar och svackor. Men det kan fortfarande kännas hopplöst när exempelvis bytena börjar krångla igen som de gjorde för ett tag sen.

Jag har faktiskt mycket att tacka den här bloggen för! När jag har haft ett dåligt ridpass, tänker jag först igenom hela passet och reder ut exakt vad vi hade problem med. Sen brukar jag gå hem och skriva ner hela passet från början till slut och som avslutning komma med en liten analys vad som kunde gjorts annorlunda. Ni har säkert läst en hel del sådana inlägg här genom åren.
Faktum är att efter jag har skrivit en sådan text, så känns det mycket lättare och bättre. Jag ser det hela från ett annat perspektiv och kan se framför mig hur jag ska lösa problemet framöver. Självklart blir inte allt frid och fröjd för att jag har skrivit ner allt, men jag kan själv få lite aha-upplevelser medan jag skriver – saker jag kanske inte har reflekterat över.

Nu har alla kanske inte en blogg där man vill skriva ut allt som händer, men det kan ju vara ett tips att bara skriva ner det för sig själv. Eller prata igenom passet med en träningskamrat eller sin tränare. Det har i alla fall hjälpt mig många gånger! 😀

IMG_0209Efter en inte så lyckad tävling. Men vi ser glada ut ändå!

//Emma

5 reaktioner på ”Att komma igen!”

  1. Ja man blir lätt deppig när det inte går så bra. Periodvis funderar jag på all tid och pengar som lagts ut och så står utvecklingen helt still o ibland känns det som om man är på tillbakagång.
    Det är lätt att glömma att det är ju gemenskapen med hästen och kompisar som är det viktiga. Alla kan ju inte vara bäst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *