Det blir så kul ibland!

Min pappa hängde med mig till Örebro i helgen. Han har alltid varit med under alla år, men oftast brukar min syster vara med också och pappa brukar slippa göra lite ”meckliga” saker.

Nu var det hur som helst bara jag och pappa som åkte. Jag råkade glömma mina sporrar, det var längesedan jag glömde något och det var ju tur att det var just sporrar som är ganska lätta att få tag på ett par extra. Jag lånade Anna-Maria Krawes snurrsporrar, pappa och Urban Stockesjö skulle hjälpa mig att trä på dem. Urban hade koll på grejerna och lyckades bra men pappa visste inte alls om man skulle trä på dem på tån eller hälen men efter ett tag lyckades han också (efter lite hjälp som min sida).

Men det som var roligt med min och pappas resa var hans fantastiska kommentarer… till exempel:

– Jag har aldrig monterat sporrar förut. (Han menade på att det inte var så konstigt att det var svårt när han aldrig monterat sådana däringa mackapärer tidigare)

– Jag ställer käppen där. (Pappa plockade in grejer från transporten och ställde spöet vid skåpet).

Fantastiskt!

/Maria

11 reaktioner på ”Det blir så kul ibland!”

  1. haha åhh sådär är min pappa med. dock är han alltid med på tävling och ändå kallar han ALLTID sadelgjorden för gördel!:P

  2. Haha, min pappa säger alltid krafsa hovarna. Det tkr jag är askul så jag har anammat det lite 😀

  3. Ha ha pappor alltså… Mitt favvo pappacitat är från hans första tävling med mig när han skulle hämta sadeln ur bakluckan och ropar ”ska du ha sadeltäcket nu också?”. Var schabraket han hade fått span på då, men jag är nöjd över att han i alla fall kunde koppla att det hörde ihop med sadeln… 😉

  4. Hahaha, vad roligt!
    Min pappa hjälper gärna till att leda när jag rider min unghäst, ”bara jag får ett långt snöre att hålla i”, säger han 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *