Den nervösa hästen

Det var en läsare som för ett tag sedan frågade om inte jag kunde skriva ett inlägg om hur Mini har gått från nervös unghäst, till lite mindre nervös ”vuxen” häst.

Jag skulle kunna skriva metervis med text om alla konstigheter Mini har haft för sig, saker som man inte trott att en häst kan vara rädd för. Sen finns det saker som hästar borde vara rädd för, som hon inte bryr sig om.

Häromdagen pratade jag med Emma i stallet, hon hjälpte mig med Mini när hon var unghäst och vet precis hur hon har vart. Jag berättade då att jag för första gången någonsin hade lyckats tagit av skrittäcket när jag satt på hästen! Emma svarade direkt att Nähää, det tror jag verkligen inte på! (Det är sant, jag lovar!!)
Hon berättade om en gång när hon hade suttit upp på Mini och haft på sig en dunjacka. Mini hade blivit livrädd för ljudet och skenat iväg, och var sen jättespänd resten av passet.

Första gången jag skulle ta av henne täcket som jag hade när vi skrittade fram, så fick en person hålla i henne medans jag drog av täcket (jag satt alltså inte ens på). Mini var skräckslagen och ville helst sticka därifrån. För att inte tala om första gången jag satt upp i sadeln när hon hade täcke på sig. Jag fick hoppa av lika fort.

Mini har alltså varit en extremt nervös häst, och är det fortfarande. Jag har fått haft ett enormt stort tålamod med henne, blir man arg eller upprörd på henne kan jag lova att hon inte kommer att glömma bort det. Man får försöka komma runt problemet, upprepa och helt enkelt inte göra någon stor grej av det. Jag har också fått lära mig att hela tiden tänka ett steg längre än henne och försöka vara lite beredd på vad som kommer hända. Hon är enormt reaktionssnabb, och kommer nog från 0-100 på 2 sekunder…

Sen är det ju inte meningen att man ska sitta på helspänn hela tiden, men det funkar inte att dagdrömma när man rider Mini-häst!

Nu för tiden vet jag hur hon fungerar och hur hon reagerar på olika saker. Man lär sig med åren! Sen har hennes reaktioner blivit mildare med tiden, nu hoppar hon mest till om hon blir rädd, förr skenade hon över hela ridhuset…

Nyckelordet är helt enkelt tålamod! Med ett stort sådant, kommer man långt med en nervös häst!

IMG_9181

 

//Emma

9 reaktion på “Den nervösa hästen

  1. Den fina D-Day-avkomman jag fick låna lite i somras (skimmeln) var supersvår som yngre. Stod mycket på två ben, sparkade sönder en transport och var jättekänslig för beröring bl a med att ta av täcken:). Blev ju en jättestabil dressyrklippa med tiden som till och med undertecknad vågade rida så det finns gott hopp om Mini ;D

  2. Kan inte sitta på mitt 17åriga sto och dra av täcket heller,skulle heller inte ta av mej jackan när jag sitter på.Däremot orädd för skotrar,flygplan,tåg tex.Apropå täcken märker jag nu när det är kallt att det blir så statiskt om jag själv har fleece på mej och drar av fleecefodrade täcken att hon reagerar på det även i boxen,använder sköljmedel men ändå blir det väldigt sprakigt och obehagligt…

    • Arras kan absolut inte ha Fleece, jag vet inte hur många gånger Arras kört Rodeo och jag hängt på sniskan när jag ska dra av Fleece-täcket!

      /Maria

    • Mini har faktiskt inga problem med just fleece, hon bryr sig inte när det blir statiskt. Jag tror det är fladdret hon ogillar.. 🙂 //Emma

  3. Ja dessa hästar alltså, de har sina specialiteter!

    Det är ju o andra sidan väldigt tillfredställande den dagen man inser att det börjar bli bättre och att det mesta går att få bort/förmildra med en hel del tålamod 🙂

  4. Har haft en liknande, som dessutom inte alls litade på människor och tog otäcka saker väldigt hårt (dvs ”jag hade rätt, det var läskigt, vill inte vara med om igen”). Nyckeln där var precis som du säger TÅLAMOD i mängder men också rutiner. Att göra exakt likadant varje gång gjorde henne väldigt trygg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

209 237Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress