Skôj!

Min pojkvän kommer ifrån Sveg och har vid ett flertal tillfällen yttrat att han någon gång i framtiden vill flytta till Östersund. Yeah right, så länge jag har häst så kommer jag inte flytta dit, har jag sagt då.

Men nu har jag ju haft häst i 21 år snart och kommer jag någonsin kunna leva utan hästar? Jag skulle förmodligen bli deprimerad. Men barn då? Kommer man kunna ha barn och rida samtidigt? Det känns lite knivigt…

Jag läste Havrepappas blogg och han tog upp komplikationerna med att ha häst i Norrland, jag dog som vanligt av skratt när jag läste det:

 

Att ha häst och tävla på nationell nivå, och samtidigt bo i Norrland, måste vara något slags självskadebeteende. Ungefär som att skära sig själv i handlederna, fast värre.  Jag ser framför mig hur kidsen i skolan tävlar om vem som är har det värst, och diskussionen dödas av att en tjej säger: -Jag har häst.

 

Saker är väl som de är, och om man väljer att ha häst och bo i Norrland så har man väl inget annat val än att leva med det. Precis som den som bor i Skåne och bestämmer sig för att börja föda upp isbjörnar kommer att ha sina bekymmer.

 

/Maria

18 reaktioner på ”Skôj!”

  1. Japp, barn+ häst går utmärkt!! Eller, man får ju alltid ha plan B, C och D redo men det går 🙂
    Jag har lite extra utmaning för C jobbar alltid nätter, så jag får alltid lösa barnen med andra än honom när jag ska till stallet. Hittar jag ingen barnvakt brukar jag ta med barnen, lillkillen stoppar jag ner i vagnen så brukar det alltid vara någon tjej som gärna drar runt honom den timmen jag rider, när man grejjar med allt annat så kan han vara med.
    Stallet är som en stor lekplats för honom när han går o leker med vatten, sopar o grejjar. 🙂
    Så funderar på du på bebis så hör av dig för jag har en miljard tips hur man får det att gå ihop med barnen, hahaha…

  2. Jag har barn, häst och studerar på universitet. Och visst går det, men det blir ju inte mycket till lugn och ro. Jag har skaffat en medryttare/halvfodervärd, som är i samma situation som mig. Vill ha häst, har barn och måste jobba. Att ha häst 7 dagar i veckan är lite svårt om man samtidig jobbar/pluggar och ändå vill umgås med barnen. Så att dela hästen med någon annan var helt perfekt! Sen ska vi återgå till att ha en varsin häst, eller dela på två hästar när barnen blir äldre! 🙂

  3. Att ha häst och barn går alldeles utmärkt! Men för mig är stallet ingen lekplats. Hästar är stora djur och en olycka kan hända så lätt så jag vill ha stenkoll om min dotter är med i stallet. Små barn kommer inte ihåg vad man säger till dem, att de inte få gå in till hästarna i hagen t.ex., så det gäller att ha tusen ögen överallt. Vi har stall hemma på gården, det har underlättat väldigt mkt för mig då min man tycker att jag är hemma fastän jag är i stallet. Och man behöver inte göra allt på en gång. Att åka iväg tre timmar varje dag för att fixa hästen skulle vara omöjligt i vårt förhållande. Däremot att åka iväg och tävla går alldeles utmärkt för det är ju inte varje dag. Och jag har turen att ha en fantastisk svärmor som ställer upp om både min man och jag skulle vara upptagna på varsitt håll (mina föräldrar är också fantastiska men de bor tyvärr 15 mil från oss).

  4. Jag har två småbarn (2,7 år resp. 5 mån), häst och studerar på högskola (ingenjör tänkte jag bli). Det är ett evigt tidspussel, men har man som jag en stöttande sambo och en medryttare (min mamma) så går det fint!

    Jag är 27 år gammal och har haft häst sen barnsben. Så när jag i september akut fick ta bort min älskade 13-åriga valack som jag haft i 10 år så tänkte jag ta en paus från hästägandet.
    Ta det lite lugnare och ”bara” plugga och vara mamma.

    Men det visade sig urtråkigt, även om jag gärna fick rida andras hästar så är det nåt helt annat att ha sin egna. Så i november köpte jag tillsammans med min mor ett sto född 2009, påbörjade hennes utbildning med 3-årstestet som första mål.

  5. Jag bor i Umeå och har haft häst sedan jag var 12, dvs ca 10 år i år 🙂 Jag måste säga att på många sätt tror jag att vårt hästliv är lättare än för hästägare söderut, iallafall under vintern. I Södra Sverige är det slaskigt, stenhårt och glashalt om vartannat. Vår period där vi inte kan rida utomhus är ca 1 månad totalt, sedan har vi massor av fluffig snö att styrke- och konditionsträna i! Visst är minusgraderna lite fler, men med isolerade och uppvärmda ridhus + stallar gör att man inte fryser särskilt mycket. Det kommer snö som jämnar ut de knaggliga hagarna. Vi har inte lika mycket tävlingar men nästan alla är meeting med många olika klasser. Många duktiga tränare kommer hit regelbundet och vi har massor av skickliga hästmänniskor här uppe också. Så det är nog kanske tufft, men inte så tufft som många tror… 🙂

  6. Du får väl skriva ett inlägg o be om tips helt enkelt. De flesta skaffar ju trots allt barn och jag antar? att många har kvar sina hästar men löser det på olika vis. Tror vi är fler som undrar hur det blir den dagen, och jag har dessutom tre hästar och tänker varje år att det kanske inte är många år kvar man kan tillbringa hela dagar i stallet 😉

  7. Jag har 4 barn i varierande åldrar och vi har tre hästar och det fungerar alldeles utmärkt! 🙂 det blir ett sätt att leva helt enkelt. Barnen blir friska och glada när de får vara med och vara ute så mycket samt att hästarna är ju en del av familjen de med 🙂

  8. Jag bor mitt emellan Östersund och Sundsvall (kan man säga) och jag kan bara hålla med Emily från Umeå. Den här vintern har varit perfekt, mellan -5 och -10 grader kallt, lagomt med snö (perfekt underlag). Jag har haft häst sedan jag var 10 år (är 37 nu). Det är inga problem! 🙂
    Angående barn, så är det inga problem å ha häst och barn heller. Vi har en flicka som är 10 år nu (hästintresserad). Jag red till ca 6:e månaden, sedan sålde jag den hästen jag hade då och köpte min nuvarande häst, när våran tjej bara var bebis. Hon har vuxit upp med hästar,vilket jag tror ger friska tåliga barn. Hon är sällan sjuk.
    Vi är nu en riktig hästfamilj, vi har två travhästar, ett halvblod och en foderponny. Min man blev också hästmänniska!

  9. Jag är ju från Östersund och har haft häst där uppe.. Men ska man tävla får man ju vara beredd på att åka många mil! 20 mil enkel resa är NÄRA, och några nationella är det ju inte tal om, då får du nog vara beredd på att resa till dom tävlingarna du rider nu.. 😛

  10. Det roliga är att havrepappa skrev det där inlägget efter att ha varit hos oss i Sundsvall och kört stand-up, och vi råkade nämna något om att Umeå, det är ju inte så långt, bara 25-30 mil och han bara skrattade åt oss ^^,

  11. Äh, man vänjer sig med att åka en bit för att tävla. Och som Emma (klubbkompis till mig) här ovan säger, ca 4 timmar upp till Umeå kändes långt första gången, sen vänjer man sig 😉 Och för att se det från den positiva sidan, man får se mycket av landet när man är ute och far, haha.

    1. Haha men hur många nationella tävlingar är det runt omkrin där uppe? Känns som att jag får skaffa mig en unghäst om jag skulle flytta dit =)

      /Maria

  12. Jag bor nästan allra högst upp i vårt avlånga land och hästägare har jag varit sen jag var elva. Inga problem där! 🙂 Lite kallt om vintrarna och långt till tävlingsplatser men stallhyrorna är om inte annat billiga 😉

Lämna ett svar till Hilda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *