Två dagars!

Hej på er! Det var längesen. Jag kom helt av mig, hade ju tänkt blogga här lite mer ofta då jag faktiskt rider hela en dag i veckan 😉 Men jag rider på fredagar. På fredagar är vi allt som oftast inbjudna på tacofredag ungefär en timma efter att vi är klara i stallet. Ska jag blogga om träningen gör jag gärna det när jag har allt färskt i huvudet.

Jag gillar att blogga om träningen för då får jag tänka igenom allt en gång till. Vad hände? Hur gjorde jag då? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur var känslan? Sådant tycker jag är utvecklande att tänka igenom efter träningen.

Idag red jag Justice och ska även göra imorgon, det är alltid kul och nyttigt att rida två dagar i rad. Då kan jag fortsätta med det jag vill jobba vidare med och hitta den där känslan lite tidigare i passet kanske. Hur gick det idag då? Jo, jag jobbade med följande:

  • Att Justice inte ska bli kort i halsen. Jag jobbade med att få honom mjukare i sidorna. Inte hasta iväg för då är det lätt hänt att man börjar bromsa = Justice blir lite kort i halsen. Alltså – rund i sidorna – vila lite på steget – lätta i fronten utan att öka tempot.

 

  • Att han skulle sakta av från galopp till skritt precis i det språnget jag vill. Inte när han själv känner att det är läge. Hur gjorde jag då? Jag samlade upp galoppen, som om jag skulle sakta av, istället för att sakta av till skritt red jag på framåt i galopp igen. Ibland har han en tendens till att själv välja tempo, så jag fick vara noga med att han var lyhörd för vilket tempo jag ville att han skulle gå i. Justice ville ibland krumma ihop sig lite i den samlade galoppen, då gav jag honom signal att ta för sig framåt. När jag sedan kände att han lyssnade på mina signaler så förberedde jag och saktade av. Och berömde såklart!

Jag är jättenöjd med dagens arbete och ser fram emot att fortsätta jobbet imorgon 🙂

/Maria

Men hur söt?!

Jag fick en massa bilder från en tjej som har haft hand om Fiffi när hon var föl, jag fullkomligt älskar fölbilder, och då speciellt på min egen pålle!

Men hur söt var (är) hon inte?!

Första promenaden utomhus! ?

Med bästa kompisen (Fiffi till höger.) ?❤️

Här har hon vuxit till sig lite!

Busan idag! ❤️

Skräcken

Fiffi har verkligen lyckats skrämma slag på oss. Igår tog jag in henne mitt på dagen för ett longeringspass. Hon sattes igång efter sin vintervila i helgen och har varit allt annat än lugn. Så igår skulle hon få rasta av sig lite och tanken var att jag skulle börja rida till helgen – så blir det inte!

Jag valde att prova ett nytt schabrak igår och när jag sadlade på så började hon skjuta upp ryggen och spände sig som bara den. Känsliga häst muttrade jag och tänkte att hon vänjer sig säkert. När vi skulle gå ut så gick hon väldigt avvaktande och under själva longeringen så stod hon emot en del. Jag skyllde fortfarande på schabraket och var mest glad (och lite förvånad) att hon inte bockade.

När jag skulle slänga på täcket sen blev hon jätterädd och höll på att sätta sig på baken. Där började jag ana oråd, men trodde fortfarande att hon bara var väldigt känslig.

Lite senare ringde de från stallet och sa att Fiffi gick jättekonstigt in, liksom lite vingligt och som att hon var halt fram. Jag åkte dit och kände igenom benen – inget konstigt – tog sen av täcket och skulle börja känna igenom ryggen, när hon höll på att ramla omkull så fort jag kom i närheten av baken. Jag tog ut henne och longerade i grimma, i trav syntes inget alls, men hon kunde inte gå rakt fram.

Nu hade jag blivit jätteorolig och ringde direkt till vår hästklinik som hade kvällsöppet, och bokade in oss direkt på morgonen idag. Jag fick i samma veva reda på vad Fiffi hade haft för sig under morgonen… Hästarna hade blivit lite uppspelta i hagarna och då hade Fiffi galopperat i full fart från bortre änden i hagen, men råkat glömma bort att det är en översvämning i mitten, som nu är en skridskobana. Hon brukar vara jätteförsiktig där, men nu ramlade hon rätt rejält åt sidan och gled sen fler meter på isen. Som tur var så fläkte hon sig inte, utan benen hamnade åt samma håll. Det förklarade hennes märkliga beteende när jag skulle longera, detta hade hänt bara nån timme innan!

Iallafall, Fiffi hade inte åkt transport sedan i slutet av augusti och förvånade oss med att gå rätt in. Hon var ganska spänd i början av alla ljud, men stod snällt ändå. Vi har ju bara 10 minuter till kliniken, väldigt lyxigt!

Jag hade ju såklart googlat symtom och kommit fram till att hon förmodligen hade krossat bärbensknölen och att de skulle behöva ta bort henne så fort vi kom in (Minis snabba sjukdomsförlopp har helt klart satt sina spår…), men väl där så möttes vi av en väldigt lugn och trevlig veterinär, som började med att känna igenom henne. Fiffi är ju otroligt känslig i sin kropp och om man råkar göra något mot henne som gör ont, då kommer hon ihåg det i all evighet. Men hon reagerade inte nämnvärt först, utan vid mer provokation så ömmade hon. Vi fick springa rakt och på volt, Fiffi skötte sig super och travade hur fint som helst åt båda håll. Veterinären var ganska säker på att hon skadat mjukdelarna, hade det varit en fraktur skulle hon inte ha travat så obehindrat. Nu ska hon äta smärtlindring och antiinflammatoriskt i en vecka, gå i mindre hage sen får hon börja sättas igång när hon slutar att ömma. Eventuellt får en equieterapeut komma och titta på henne innan, något veterinären rekommenderade.

Hursom skrämde Fiffi halvt ihjäl mig, jag har sovit minimalt lite inatt och trodde inte att hon skulle få följa med hem igen. Otroligt skönt att så blev fallet. Nu har vi delat av hagen så hon kommer inte åt isen, vi har ändå grusat så gott det går men det har inte vart möjligt överallt. Till nästa vinter kommer hon ha bakskor med brodd…

Men stackarn, hon har fortfarande väldigt ont och kniper in rumpan så fort man tittar på henne. Jag har aldrig haft en lårkaka, men det lär göra väldans ont..!

Alla hästarna välkomnade henne hem, hon var tydligen efterlängtad! ❤️

Min plutt! ?