Skönt!

Igår blev Fiffi riden igen, på lugn hemmaplan, i alla gångarter. Inga konstigheter, trots ny ryttare som är betydligt längre än den förre (den ryttaren skadade sig tyvärr lite i fallet och hade ingen möjlighet att ta sig an ridningen just nu.. 🙄). Fiffi var precis som vanligt och trots att det blåste och att hon är jättebrunstig så gick det fin-fint!

Nu släpper vi detta och Fiffi ska få gå på det planerade betet tillsammans med stallkompisen Swea. Nya tag till hösten, då ska matte introduceras i sadeln! 😄

Gårdagens test – mycket blandat resultat

Då var det gjort. Fiffis treårstest! Hur gick det då? Ja, vart ska jag börja… Jag kan iallafall säga att jag är helt nöjd med hennes bedömning och siffror. Det var ungefär det jag väntade mig, + 1 cm på mankhöjden (jag gissade 168, hon var 169 med spänning i kroppen 😉 ). Hon fick väldigt fina omdömen av gångartsdomaren som tyckte att hon var väldigt välutvecklad men för dagen något i framvikt. Hon hade vägvinnande gångarter men lite svårbedömd i skritten. Helt i sin ordning tycker jag. Fiffi var spänd men försökte sitt bästa (hon försökte även sitt bästa med att bli av med knopparna, och fick panik när flätorna lossnade och stack henne på halsen… Ston?!)
Hon fick poängen 8-7,5-7,5-7-8-8, 46 poäng och klass 1. Hoppade för godkänt betyg.

Men sen kom ridningen. Troligtvis en total missbedömning från vår sida, hur spänd hon faktiskt var. Vi trodde verkligen att hon skulle vara trött och velade till och med om vi skulle longera henne eller inte. Nu gjorde jag det och hon galopperade snällt åt vänster, men bockade en del åt höger, något hon har gjort även hemma. Dock aldrig med ryttare på. När Christine hoppade upp och började trava såg det helt okej ut, men man såg att Fiffi var lite spänd för omgivningen, tittade på staketet osv. När galoppfattningen kom fick hon världens sadeltvång och var ytterst nära att slå runt. Christine försökte klamra sig fast, men  ramlade till sist av.

Jag vet verkligen inte vad den utlösare faktorn var, det kanske var lite av varje som till slut slog över. Hon har aldrig visat några tendenser hemma, förutom en gång i vintras men det var inget mot gårdagens reaktion. Senaste två månaderna har hon vart riktigt avspänd att rida, sista gången i fredags var hon helt suverän.

Så nu har jag en hel del att fundera på och skulle verkligen uppskatta några kloka råd!

Jag borde verkligen rida henne en gång innan betet, på hemmaplan i lugn och ro. Men vågar jag det? Det vet jag inte. Ska jag bara låta saken vara och tro att det var en engångsgrej? Låta henne gå på bete i två månader och ta tag i det till hösten? Ska jag då skicka iväg henne på utbildning hos någon som är mer unghästkunnig?
Ridprovsdomaren tyckte att jag skulle betäcka henne och låta henne mogna på det sättet. Är det en bra idé? Då kommer ju direkt 18 följdproblem (eftersom jag har en tendens att se just problem istället för möjligheter i allt jag gör), vart ska jag ha henne när hon ska föla? Hur gör man? Är det värt det?

Hjälp!!

Nöjd med Fiffus iallafall, hon fick inte den optimala resan dit. När vi åkte kom såklart världens värsta åskregn och följde med oss halva bilturen. Inte lätt för en ljudkänslig häst.

Idag – sliten bebispålle.