5 dagar kvar…

På söndag är det dags. Då går treårsttestet av stapeln. Jag måste erkänna att jag är så himla nervös! Jag vet att det är treåringar vi pratar om, de har aldrig varit ute på liknande saker tidigare, de kan reagera hur som helst, men samtidigt så vill jag ju så gärna kunna visa upp henne så bra som möjligt. Vi vet att vi har en fin häst, och det vill jag att resten ska se med! 😉

Jag tror att hon kommer att vara ganska så spänd men jag hoppas att det inte påverkar gångarterna allt för negativt. Testet är flyttat från Lillerud i Karlstad till Hammarö RF, det ridhuset är inte helt optimalt, då läktaren går längst med hela långsidan på banan. Nu vet inte jag hur de har tänkt att bygga och hästarna kanske inte alls tänker som jag ( 😛 ), men jag hoppas att det inte påverkar allt för mycket. Det blev lite med kort varsel som testet flyttades, så det var ju tur att det fanns en anläggning ledig.

Hur det än går, så kan jag iallafall säga att Fiffi är såpass förberedd som det går, med tanke på våra förutsättningar. Det har inte varit någon lätt vinter för Fiffi, med den kroppsförändringen (hur stor hon har blivit ska bli mycket intressant att veta, vi har nästan slagit vad i stallet, jag tippar på 168cm!), den spräckta vargtanden som ställde till så mycket och på det alla mjölktänder som vandrade runt i munnen på henne. Jag får försöka se det som en rolig grej att vara med på, som jag har sagt förut så är det inte slutmålet i Fiffis liv – det är knappt början!

Jag minns när jag visade Mini på kvalitén (hon var aldrig visad som treåring). Jag var så jäkla nervös att jag nästan kräktes innan. Mini var aldrig riden utomhus, löshoppad inte allt för många gånger, och kunde knappt fatta galopp. Lite nivåskillnad mot de andra hästarna som var med kan jag säga. Jag visste inte exakt hur det skulle gå till, men på något sätt så klarade vi oss igenom det ändå. Mini förvånade oss alla genom att vara stencool i ridningen, men visade absolut inga gångarter. Hon fick blygsamma 6:or rätt igenom, hoppade sisådär (rakt upp och rakt ned), men i slutänden blev hon ändå en av de mest framgångsrika dressyrhästarna i den årgången (av de som var med på vårt test!), så det säger definitivt inte allt!

Håll tummarna för oss på söndag – hela team Fiffus!

En liten fin ögoninfektion kom precis lagomt, som tur var räckte det med ett vattenbad av ögat och en mössa så var det problemet väck!

Löshoppning

Fiffi fick i torsdags åka väg på sin livs första löshoppning! Det blev premiär både för det och för att komma till ett nytt ställe.

Det började bra med att jag såg i transportkameran att hon lyckades få över huvudet på fel sida av ”pelaren” som sitter mellan mellanväggarna. Hon var uppbunden aningens för långt och skulle kika på andra sidan, men kom inte tillbaka… så vi fick stanna, jag fick hoppa in och knäppa loss henne men hon hade behövt att backa för att komma rätt, och det går ju inte när det är stängt… 😅 Jag fick helt enkelt åka med henne den kilometern som var kvar. Fruktansvärt obehagligt måste jag säga, jäklar vilket oväsen det är inne i en transport!!

Väl framme så var Fiffi faktiskt väldigt snäll, såklart taggad, men höll sig på mattan. Vi släppte henne först i ridhuset så hon fick springa lös. Sen fick hon springa över bommarna, något som hon inte riktigt förstod vitsen med och studsade över dom som en kanin.

Men! När hinderna kom upp så förstod hon direkt vad som gällde! Fort gick det och hon måste lära sig att bromsa lite men kolla vad duktig:

❤️

Vi ska försöka komma iväg åtminstone två gånger till innan testet!

Träningsvärk

Mindre än en månad kvar till visning! Jag måste erkänna att jag är sjukt nervös för detta, jag har ju ingen som helst erfarenhet av treårstest, mer än att vi visade några stycken när jag arbetade i ett dressyrstall, men det är ju liksom 11-12 ÅR sen! Det enda jag kommer ihåg var att vi vid ett tillfälle körde mot rött ljus på vägen till visningen för att min chef skulle peka ut en fotbollsarena.

Jag har läst massor av artiklar och anvisningar hur det går till, och tittat på filmer från SWB.  Tänk om det hade varit en vanlig dressyrtävling, det kan jag iallafall!

Igår tränade jag på att springa med Fiffi. Sist jag gjorde det filmade jag, och jag har nog aldrig orsakat så mycket skratt som när jag visade den filmen i stallet sen. Jag tyckte liksom att jag sprang snabbt och kontrollerat och att Fiffi hade en bra tempo. Ja ni ser ju själva…..

Så igår sprang jag snabbare än jag någonsin gjort tidigare, vilket resulterade i träningsvärk idag. En klar förbättring, men jag måste få Fiffi lika engagerad som jag verkar vara!

Jag fullkomligt flyger fram, 10-poängare?!

Annars tränar vi vidare med lastning, ridning och på torsdag ska vi löshoppa. Det är något vi tyvärr ligger väldigt mycket efter med, men jag hoppas att det ordnar sig.
Jag tror att Fiffi kommer må gott av en sommar i stillhet sen!

Vi har bytt stall också, till ett rent sto-stall! Tror det blir riktigt bra!

Ridning och lastträning

Hej och hå, nu får Fiffis hjärna (och kropp!) träna på ordentligt. Vi kör ridning ungefär 3-4 ggr/veckan, beroende på hur det passar i våra scheman, vi lasttränar så ofta vi bara kan, vi ska iväg och löshoppa nästa vecka och däremellan tränar vi på att springa och ställa upp. Fullt upp alltså!

Rigningen går sakta men säkert framåt. Christine har ridit henne i alla gångarter på utebanan, runt fyrkanten, och även om Fiffi fortfarande slår med huvudet ibland, speciellt när hon blir trött, så är det väldigt mycket bättre än innan. Hon gör faktiskt mycket bra galoppfattningar (för att vara bebis) och fattar nästan alltid rätt galopp. Bara att jobba vidare, drygt en månad till visning! Tyvärr verkar hon fortfarande ha en hel hög med mjölktänder kvar som ställer till det lite för henne, men jag hoppas att den värsta tiden snart är över. Det kommer bli bra för Fiffus att gå på långsemester sen!

Jag har även tagit tag i lastträning. Det är liksom ett måste om vi ens ska komma iväg på något alls. 😆 Jag läste en superbra artikel om Eamon Hickeys sätt att lasträna, och gjorde mig en ”light” variant av den (läs HÄR). Jag började med att flytta henne framför transporten, så som det står i artikeln, bara för att ha henne i rörelse hela tiden. Sen gick vi några steg upp på lämmen för att sedan backa ut igen. Fiffi lyssnar väldigt bra på just back-kommando och jag försöker se till att det hela tiden är jag som ber henne backa, så att hon inte går ut själv.
Det tog inte lång stund innan hon helt var inne i släpet, första gången hade hon lite svårt att vänta kvar där inne bara. Men vi tränade några korta sekvenser flera dagar i rad, och dag tre gick hon in och vi kunde stänga luckan bakom henne. Hon blir lite nervös, men vi tar det bara lugnt, jag vill inte att hon ska bli skrämd, då blir det bara värre sen. Hon är iallafall inte rädd för att gå in, andra gången vi tränade så puttade hon undan mig och gick in själv! 😁

Idag väntas ridning igen, efter två dagars vila! Vi ska även byta stall idag (vi har tre stalldelar på gården), en annan unghäst i stallet är i stort behov av miljöombyte, så då får Fiffi flytta in i den ”nya” delen, där det (av en slump) bara finns tjej-hästar! 👯‍♀️ Det blir nog bra!