Två steg fram, ett tillbaka

Ena dagen sliter jag mitt hår och min sambo får påminna mig om att jag har berättat mängder av historier om en vild Mini-unghäst (jag förtränger detta lätt), men dagen efter är allt på topp igen. Unghästar! 

Vi har så smått börjat rida igen efter att vargtänderna försvann. Under de två veckorna hon har gått utan bett, har jag logerat henne med en kapson och sadel. Det har gått över förväntan! Fiffi har varit jättelugn och tillfreds. Vi har även tränat att springa för att kunna visa för hand. Hrm, det är något vi (jag) behöver träna på…

Första gången vi skulle rida, tror jag Fiffi kom ihåg att det hade gjort ont tidigare. Hon var inte helt lugn och både bockade och sparkade bakut som en tok när jag longerade, något hon inte alls gjorde med kapsonen. Hon var lite på tårna redan innan, av någon anledning kunde hon helt plötsligt inte stå på stallgången längre utan kastade sig bakåt och sprängde ena kedjan. Något hon inte har gjort en endaste gång sedan i höstas. Varför? Har absolut inte en blekaste aning. Men Fiffi ser mycket som ingen annan ser så det var väl något sådant som spökade.

Igår red vi för andra gången och det var så mycket bättre! Inte en endaste bock eller spark, och mycket lugnare i munnen är vi red. Vi skyndar otroligt långsamt och har endast ridit med lina, och endast i trav. Jag vill absolut inte hetsa fram något bara för att hon ska visas om drygt en månad. Det är liksom inte treårstestet som är målet i Fiffis liv – det finns allt större mål! (Men jag kan inte förneka att jag känner mig stressad av alla lugna, fina treåringar som springer i perfekt form, avslappnat i alla gångarter. Vi är inte riktigt där kan jag säga!)

Annars har faktiskt Fiffus lugnat ned sig och landat i tillvaron bra, hon är (oftast) snäll i all hantering, lugn i hagen och blir inte stressad av att bli lämnad själv i stall eller hage.

Vi håller även på med lastträning, inte helt självklart att gå in, men hon är inte speciellt stressad. Hon parkerar mest och fryser fast. Jag har läst lite tips från Eamon Hickey som jag ska testa nästa gång, även där vill jag inte stressa fram något. (Och även här får jag påminnas om att det tog ca 45 minuter att få in Mini i släpet första året…)

Vi övar även uppställningar! Här ser hon inte lika överbyggd ut, och vinterpälstussarna på benen kan knappt anas! 😉

Såååå himla härligt att kunna ha hästarna utan täcke i hagen! Vi har så bra vindskydd/hus som de kan gå in i om det regnar, så Fiffi får gå utan täcke även när det är blött!

Fiffis haggranne sov gott i hagen idag, hon undrade mest vad han höll på med..

 

Ett bra veterinärbesök

Jag skrev ju att Fiffi har varit väldigt jobbig med munnen – i princip sedan vi satte igång henne igen. Dock blev det klart värre de sista två gångerna, det var också då jag bokade en tidigare veterinärtid och då planerade vi inte in några mer ridpass.

Och det var – med facit i hand – ett otroligt klokt beslut! Jag hade ingen möjlighet att vara med idag (jag kan inte ta semester på mitt jobb om jag inte lämnar in en ansökan minst 2 månader i förväg, alltså inte ens en dag…) så världens snällaste Christine (som även rider Fiffi) stuvade om sin jobbplanering och tog hand om Fiffus.

Jag hade bokat en veterinär som heter Caroline och som tidigare har arbetat på Husaby. Nu har hon en ”rullande klinik” och gör hembesök. Väldigt smidigt att kunna göra vissa saker på hemmaplan.
När Fiffi tillslut blev ordentligt drogad (krävdes 3 sprutor och utbyte av verksam substans) så uppdagades problemet ganska snabbt. Den ena vargtanden var helt sprucken och blodig, den andra var intakt men hade orsakat sår i kinden. Stackars lilla bebis-Fiffi! Hon har även världens aktivitet i munnen och håller på att byta ut varenda mjölktand på en gång, så det var tydligen en riktigt märklig syn att se.

Men nu är båda vargtänderna borta och mjölktänderna gör man ju inte så mycket åt, det får naturen sköta på egen hand. Det blir ungefär 2 veckor utan bett sen testar vi igen. Förhoppningsvis förknippar inte Fiffi bettet med obehag och kommer åter ha den där fina munnen som hon har visat prov på tidigare. Hon hade varit så himla snäll idag, även om drogerna inte bet på henne så var hon lugn och snäll hela tiden, bara lite väl vaken för en tandutdragning. 😉

Och än en gång TACK till Christine som offrade en halv arbetsdag för Fiffis – och vår – skull. Så jäkla underbart att ha sådana människor omkring sig! 💕

Nya grejer!

Våren är här, då kommer köpbegäret igång! 😉 Eller ja, jag köper bara ”nödvändiga” saker..

Ett superbra täcke hittade jag på Hööks! Det är vattentätt, lite högre hals och lättfodrat (50 g tror jag). Riktigt, riktigt bra passform. Och en himla bra ”mudd” längst fram vid bogen, det blir som ett bogskydd. Mycket nöjd med detta köp!

Ignorera vattenbadet please… Hon har massor av torr hage bakom sig! 😛

Sen har vi höbollen! Också ett bra köp, även om jag inte kan använda den fullt ut än. Det är lite väl lerigt och blött för att Fiffi ska få leka med den, det slutar bara med att hon käkar mer lera än hö. Sen ska jag försöka komma på ett bra knep för att den ska stanna kvar i hagen, och inte in till haggrannen… Men Fiffi förstod grejen direkt och verkade uppskatta den!

Nästa och sista grejen har jag inte fått än, men den beräknas komma till veckan. Nämligen en Trailer Cam! Min nuvarande transportkamera har för länge sen sagt upp kontakten med oss, det slutade med att det enbart var störningar och att hästen av någon anledning var upp och ned, trots att vi inte hade ändrat några inställningar. Så nu köpte jag en lite dyrare variant som hade fått bra omdömen, så jag hoppas det blir bra. Jag vill inte köra Fiffi en endast meter utan att kunna se vad som händer i transporten. Hon är inte alls van att åka och sist hon åkte så hade hon blivit jätterädd ute på motorvägen när lastbilarna kom för nära.

Ni ser, tre mycket nödvändiga köp! 😉

Ett litet avbrott!

Fiffi har inte varit riktigt nöjd sedan vi satte igång henne igen. Jag misstänker starkt att det kommer ifrån munnen, då hon visar ett beteende som är ganska typiskt för en ”munhäst”. Sista gången vi red (i onsdags) så slog hon med huvudet och försökte liksom vrida sig bort från kontakten. Eller ja, hon vill gärna ha stöd på ena sidan och när den släpps får hon nästan panik. Hon har även ett ändrat tuggmönster, främst med godis och morötter, så jag tror (och hoppas!!) att det är vargtänderna som spökar. Hon har dessa på båda sidor, så på måndag kommer veterinären och drar ut dem.

Det blir då två veckor utan bett, men jag ska istället lägga fokus på lastträning och kanske löshoppning om tillfället kommer upp. Under tiden ska även Fiffi fälla klart sin päls hade jag tänkt mig, men med tanke på mängden av den varan så känns det inte så hoppfullt…

Världens mysigaste är hon iallafall, igår hade vi frisering och spadag, det var oerhört uppskattat av fröken.

Överbyggd?! Nej, inte ett dugg….!

Hej från oss! Våren är HÄR!