A-barn!

Fiffi har verkligen varit så himla duktig senaste veckan. Från att dag 1 blivit sutten på och gått 20 meter, till dag 4 travat runt fyrkanten och bytt varv – utan medhjälpare! Ett varv i galopp har det blivit också, då dock på lina.

Hon har verkligen inte spänt sig alls för ryttaren, dock kan omkring-händelser vara ganska så spännande. Men att det skulle gå så här bra, det trodde jag faktiskt inte. Jag hade en förhoppning när jag köpte henne att vi kanske, kanske hade åtminstone kommit upp i sadeln innan jul, men att vi skulle kommit så här långt… Kul!! 🌟

Jag har precis gått av min nattvecka nu, 4 nätter på rad med ungefär 5 timmars sömn per dygn sätter sina spår kan jag lova, och i morse när jag slutade åkte jag nästan direkt till stallet för då skulle Fiffi skos för första gången! Jag (och min hovslagare…) minns fortfarande första gången Mini skulle skos. Det slutade med en stegrande häst som slog huvudet i taket. Allt som egentligen hände var att hovis slog en gång på skon – Mini blev hysteriskt jätterädd. Jag minns att vi provade med bomull i öronen, då blev hon ännu räddare och jag fick inte ur bomullen på 3 dagar! 😋

Men Fiffi stod som ett ljus! Hon fick till och med premiära med att stå med hoven på ”pinnen med bollen på” (vet inte vad den heter…) och det gick jättebra! Stora A i uppförande, helt klart! 😄

Så nu kanske hon kan gå någorlunda i den halkan vi tyvärr har nu. Hon är så extremt rädd för att halka så hon tar ett steg i taget och stannar så fort jag säger till. Det tar en evighet att gå ut och in med henne, men hellre det än att hon ska halka omkull. Visst slinter hon med bakbenen fortfarande, men nu har hon åtminstone fäste fram.

Hovis tyckte inte hon skulle ha skor sen när halkan försvinner, hovarna var inte helt färdigutvecklade än. Men just nu finns det inga alternativ var vi överens om, hon måste ju kunna röra sig.

Imorgon ska Christine sitta upp på henne igen, vi kör lite intensivt nu en månad ungefär, sen blir det långledigt. Jag rider Christine och Hannahs lilla c (d?)-ponny ungefär 1 gång i veckan, så vi kör lite byteshandel i stallet! Win win liksom! 🙂

God Jul till er alla – jag är ledig på julafton för första gången på 10 år och vi börjar firadet i stallet med det traditionella julaftonsfikat! Ska bli så kul att kunna vara med för en gångs skull! 😃🎅🏻

Den här bilden har jag helt enkelt stulit från Fiffis uppfödare Malins instagram. Men hur fin är den inte? För att inte tala om Fiffi ❤️😍

Tystnad – inridning pågår!

Världens bästa Fiffi har nu under helgen gjort två premiärer – 1) Haft ryttare på sig för första gången och 2) Travat med ryttare på sig för första gången! 😀 Jag har bästa Christine och hennes sambo Robban som hjälp med detta, jag håller mig till marken än så länge. Jag har blivit alltför feg (förståndig) med åren, och det är inte en så bra kombination med en icke inriden 2,5-åring och en feg (förståndig) människa! 😉

Longeringsbiten har varit ganska så spännande, speciellt de första gångerna. Något litet skutt och hopp har det blivit, men det släpper ganska så snart och har blivit bättre för varje gång. Men för säkerhetsskull så gjordes första traven runt fyrkanten med ledare. Fiffi tyckte att det var fruktansvärt märkligt att Robban helt plötsligt skulle leda henne på höger sida, och hon vägrade helt sonika att röra sig. Lite som att ”Hörrududu, gör om och gör rätt”.

Planen nu är att rida henne två dagar till, då har hon gått fyra dagar i rad (nu snackar vi 10-15 minuterspass), sen ska hon få smälta detta. På fredag ska hon även få skor fram, det blir spännande att se hur det går! Första gången Mini skulle skos fick hovis vända hem efter att Mini stegrat sig och nästan slagit runt. Jag har samma hovslagare än idag och han pratar fortfarande om denna första gång. 😛

En sak som vi måste träna lite på är att tränsa. Fiffi har tagit sig lite väl stora friheter och kör gärna upp huvudet och springer iväg när jag ska försöka få på tränset. Än så länge gör jag detta i boxen, då jag inte vill riskera att hon rymmer från mig. Jag har nu börjat ha en grimma på henne och lägger först på nackstycket över öronen, och har bara sidostycket knäppt på en sida. Sen får hon ta bettet i munnen och så knäpper jag på sidostycket igen, då går det utan problem. Hon är inte det minsta rädd om huvudet och när väl tränset är på plats kan jag göra ”vad som helst” med henne – ändra inställningar, greja med nosgrimman etc.

Men hon kan ju inte vara bäst på allt! Sadla är däremot inga problem, hon reagerar inte det minsta på sadelgjorden. Skönt!

Nedan är ett klippbart klipp med första traven och även lite longering. Jag vågade knappt andas när de travade…

http://dressyrsnack.se/wp-content/uploads/2017/12/720p.mov

 

Absolut första gången! 🙂

Fin vy igår. Imorgon ska det regna igen…

Fiffi har fått Minis gamla boll, och uppskattar det väldans! 😀

Lära känna varandra!

Nu har Fiffi bott hos oss i 1 1/2 vecka, och hon börjar komma in i rutinerna. Hon har verkligen varit supersnäll att ta in och ut från hagen, mest för att hon nog är jätterädd för att halka och att hon inte gillar att gå på frusna lerhögar. Men hon går snällt på sin sida, försöker inte att knuffas och om hon blir rädd för något så hoppar hon aldrig mot en, något en del unghästar har en förkärlek för.

Vi har inte gjort så mycket avancerat än, utan lär fortfarande att känna varandra. Jag vill gärna veta ungefär hur hon reagerar i olika situationer innan vi går vidare. Det som är väldigt skönt är att vi absolut inte har bråttom med något alls.
I lördags fick hon ha en longergjord med svaga inspänningar på sig, inga problem tyckte Fiffi. Hon spände sig inget för gjorden, nu var den ganska snäll men ändå. Jag longerade henne lite åt båda hållen, och även om hon var spänd och lite rädd för sargen och skuggor, så gick hon hela tiden fram när jag bad henne om det. Hon har även (nästan) vant sig vid att se sig själv i spegeln, inget är ju självklart hos en bebishäst! 🙂

Idag gick vi en liten promenad i ridhuset med träns på, det gick fint tills en ponny började leva rövare, då blev det väldigt läskigt. Men så fort vi kom ut i mörkret utanför så gick hon som en hund igen.

Jag har varit lite försiktig med att ha henne på stallgången än så länge, då hon en gång tidigare (hos förra ägaren) kastade sig i linorna när hon vart lite spänd. Hon har inte gjort några tendenser än så länge, men vill gärna smygbacka och då vet jag av tidigare erfarenhet att när linorna blir för sträckta kan paniken komma (Hej Mini som unghäst 😉 ). Men idag var hon så otroligt duktig, hon stod på gången i säkert 20 minuter, med folk som gick omkring henne med säckar och burkar, fyllde vattenkannor osv, och hon stod bara där och kollade läget. Jag kunde till och med ta av och på täcket utan ett snedsteg! 😉

Jag undrar dock hur stor hon tänker bli… Hon är betydligt högre bak nu… 😛

En sak är säker; Fiffi älskar mat!