Dagarna rullar iväg…

För 6 veckor sedan var vi inne till veterinären sist och fick besked om att vi fick börja trava. Så det har vi gjort nu och helt plötsligt är det bara 10 dagar kvar till nästa återbesök! Då ska vi bara göra ett ultraljud för att se så inte gaffelbandet har tagit skada av den ökade belastningen, utan snarare tvärtom, stärkt sig.

Jag har haft lite svårt att veta hur mycket jag får trava henne och har säkert varit lite för feg. Nu är vi uppe i ett varv i taget på ridbanan, sen skrittar jag två varv för att sen trava ett varv till. Totalt brukar vi trava 6 varv, 3 åt varje håll. Så rider jag kanske 3 dagar i veckan. Sen promeneras hon 1-2 dagar och resterande dagar rider jag lite kortare travsekvenser. Nu börjar hon faktiskt bli så lugn att jag eventuellt kan börja skritta ut i skogen, men jag väntar tills efter veterinärbesöket tänkte jag.

Igår hade jag hovslagaren ute för att byta om till sommarskor. Mini har ju markerat av och till på höger fram, och även haft lite värme. Men sista veckorna har det inte varit något, och jag har trott att det har varit något skit under snösulorna som gjort att hon ömmat när hon varit nyverkad. Det visade sig nu att hon hade som en ljusröd rand framme vid tån. Mest på höger fram men även lite på vänster. Hon ömmade även lite där när skon var av, det försvann dock när skon åkte på igen. Hovslagaren var ganska övertygad om att det var tåbroddarna som var boven i dramat! Det blir tydligen en sådan extra belastning med dem på, så det kan uppstå små blödningar! Hade jag ingen aning om… Hädanefter blir det bara tåbrodd i extremfall!

Annars ser Mini väldigt välmående och glad ut. Men hon längtar nog efter att få göra något mer häftigt än att trava ett varv runt fyrkanten! 🙂 Lite småfilmer här, vet inte om de fungerar för er, men jag kan se dem om jag väljer storskärm iallafall!


 

​​

Minis är glad i sin stora hage, speciellt när hon får gå utan täcke! Lycka!

Rider fortfarande med bomull i öronen, men idag skippade jag gramanen! Ett steg i rätt riktning!Blank och fin!

//Emma

Man ska inte ropa hej…?

Jag vet inte om det är det magiska pulvret som har kickat in på allvar, eller om Mini helt enkelt har kommit in i brunst och blivit trött, men jag märker en stor förändring/förbättring på henne. Hon har nu ätit Naf Magic sedan förra tisdagen totalt 8 tillfällen. Hon har fått en startdos som är högre än underhållsdosen, imorgon ska jag gå över till den. I början märkte jag väl inget speciellt, men de senaste 2-3 dagarna har det hänt något.

Hon är mer tillfreds nu, även om det händer saker runt henne så flyger hon inte iväg som en raket, utan är mer sansad och kollar in läget istället. Idag när jag tog in henne lunkade hon snällt med. Likadant när jag red på utebanan så gjorde hon exakt det jag bad henne om, utan att pipa, rusa eller försöka göra egna utsvävningar. Hon är snarare lite seg, men det är jag bara tacksam över.

Hon kommer få fortsätta med detta pulver åtminstone en månad till, dock i en lägre dos nu då. Sen får jag se om jag fortsätter, det är ganska dyrt, men då kanske vi har kommit över den värsta överskottsenergin.

Fortsättning följer…

Bilder från förra vintern! Finaste, finaste Mini!

//Emma

 

Vårdagar!

Vilket underbart väder vi har haft under helgen! Våren är lika välkommen varje år.. (Nu är det förvisso snö ute idag, men jag är optimist! 😉 )

Vi har haft lite storstädning i stallet, jag har putsat fönster i Minis box (hon blev väldigt nöjd över detta och ställde sig direkt för att stirra ut när hon kom in i boxen!) och Erik har mockat hela hagen, samt plattat till alla djupa hovtramp i leran. Så nu har Mini en superfin hage, redo för sommaren!

Lite skillnad! 🙂

Annars då? Ja, Mini har ju varit mer än galen, men har faktiskt lugnat ner sig något sedan jag började med Naf Magic-pulvret. Det kanske är lite tidigt ännu att utvärdera, hon har ätit det i 5 dagar, men hon har varit väldigt snäll att rida sedan jag började. Då har jag ändå ridit på utebanan i blåst, så förutsättningarna var ju inte de bästa! Igår var jag till och med så modig att jag skippade bomullen i öronen. Jag tror även att hon varit lite snällare i övrig hantering. Jag kommer fortsätta med pulvret åtminstone en månad, sen hoppas jag att vi får sätta igång och rida lite mer så energin får gå åt där istället.

Om ungefär 3,5 veckor ska vi in och göra ett ultraljud igen. Jag har konstant ont i magen över detta förbannade ben. Häromdagen blev Mini skrämd av en maskin som åkte runt i grannhagen, hon sprang som en idiot fram och tillbaka, gjorde ”slidestops” och tvärvände på det skadade benet. När vi kom fram till henne så bara skakade hon och flåsade, totalt skräckslagen. Jag höll nästan på att börja gråta ett slag, och såg framför mig att benet var totalt söndertrasat. Nu var det såklart inte så illa, och Mini lugnade sig så fort hon fick en morot framför näsan.
Förhoppningsvis känns det lugnare efter återbesöket, förutsatt att allt ser bra ut, och att jag då kan börja slappna av lite mer. Nu filmar jag henne med jämna mellanrum, för att sen analysera sönder hennes rörelsemönster efter ojämnheter. Inte bra för den mentala hälsan!! 😉

Söt är hon iallafall! 🙂

//Emma

Vi testar!

Mini är inte helt smärtfri att hantera just nu. Trots att hon faktiskt är ute ca 10 timmar i stor hage, så är hon som en katapult att ta ut/in i hagen, och trots att hon har bomull i öronen + graman så studsar hon som en gummiboll när vi ska trava.

Har fått tips från olika håll att testa det här medlet! Ska verka dämpande och har ingen karenstid. Nu ska vi ju inte tävla, men det känns alltid bättre att inte använda sådana medel som är karensbelagt tycker jag. 

Utvärdering kommer! ?


//Emma

Livstecken!

Jag har tänkt så många gånger att gå in här för att skriva en rad, men alltid kommer något i vägen! ? 

Jag har jobbat natt i flera veckor och är inte alls van vid det så allt blev lite upp och ned för mig. Annars trivdes jag ganska bra med nattjobbet, man är ju ledig lite mer, men jag skulle inte vilja jobba så på heltid. Vi har ungefär 9 nätter på 7 veckor, rätt lagomt!

Nog om det! Mini har nu travats i 2 veckor och jag går runt med konstant oro i magen. Är hon inte lite extra svullen i benet? Eller är det en blodåder? Varför vilar hon på benet? Varför gör hon inte det? Och varför är hon varm i höger framhov 3 dagar i veckan?! ??

Jag longerade idag, bara för att se hur hon såg ut. Höger bak ser jag inget alls på, men fram är jag mer osäker. Dock känner jag inget när jag rider… Bara längtar till att vi kan ta bort de där snösulorna, jag tror de ställer till en del av rörelsestörningen. ?

Och hur går det att trava då? Nja, sådär!! Hon tar tag i bettet och försöker springa i väg i raketfart, medan jag bromsar för kung och fosterland. Jag provade att ha på uterittsbettet, det fungerade väl ganska bra tills hon blev så frustrerad att hon började studsa och slängde över tungan. ?

Jag måste hitta någon bra metod där hon inte rusar, men inte heller studsar. Vi ska ju ha ett kontrollerat program och hon får inte hålla på med egna utsvävningar. Funderade på graman, men jag tror hon blir lika irriterad då. Jaja, rolig att hon tycker att det är så himla kul att få springa lite igen!

 

/Emma