Vilken bra dag!!

I 4 minusgrader och ösregn (??) styrde vi bilen mot Hästsjukhuset. Tur att vi bara har 10 minuter dit…! Planen idag var att longera, ultraljuda och göra en sista Shockwavebehandling.

Mini var taggad till tusen när vi kom ut till longeringsvolten och dansade runt med svansen i vädret. Hon markerar lite på ena frambenet, dock hör det nästan helt säkert ihop med att hon är  nyskodd och ganska känslig med snösulorna på. För säkerhets skull så böjde veterinären hovleden, men hon markerade inget alls där. MEN! Hon var heeelt ohalt bak! Tog i lika mycket med bägge bakbenen och såg riktigt fräsch ut!

Vi tog in och gjorde ett ultraljud. Det såg mycket bättre ut! Nu har hela området läkt ihop och ny vävnad har bildats. Veterinären förklarade att hon har ”bebis-vävnad” nu och det som ska göras nu är att den måste tränas upp för att bli lika stark som innan. Den har ju aldrig varit med om någon belastning, så långsam uppbyggnad är det som gäller nu!

Det betyder att vi får börja TRAVA! Vi får intervallträna, 200 meter trav, 200 meter skritt och försiktigt öka på belastningen. Om 8 veckor ska vi in och göra ett nytt ultraljud och ser det lika bra ut då och att leden har förstärkt sig ännu mer, får vi börja med lite lättare dressyrträning. Dock kommer jag ta det väldigt lugnt med igångsättning – jag vill hellre ha en hel häst än att komma ut på dressyrbanan snabbt.

Vi gjorde en sista Shockwave också, Mini stod som ett ljus utan droger. Hon fick beröm för sitt fina psyke och jag kan bara hålla med! 🙂
Veterinären tyckte att det hade läkt ihop ovanligt snabbt, troligtvis för att hon ändå har hållit sig relativt i skinnet. Så som benet ser ut nu så är det inte hela världen om hon studsar iväg i hagen, det ska hålla för det. Kanske har mitt frenetiska Biolight-användade också gjort sitt till..? 😉

Vi är otroligt lyckliga iallafall och imorgon ska jag trava på min älskade häst, nästan på dagen 3 månader efter att hon skadade sig! 😀 😀

//Emma

Shockwave nummer 2!

Idag var vi till Hästsjukhuset igen för en Shockwave-behandling. Den andra i ordningen. Tanken är att vi ska göra tre stycken, tydligen fanns det ingen evidens för att man behöver göra fler. Tur för min plånbok det, då dagens besök inte går på försäkringen. 😉

Mini var så himla snäll, hon är ju minst sagt på tårna just nu, men inte en hov rörde hon när smattermaskinen drog igång. Hon var dock mycket misstänksam först, men sen slappnade hon av och brydde sig absolut inget alls. Väldigt skönt att slippa droger, det gjorde att tiden från det vi åkte från stallet tills Mini var ute i hagen igen var mindre än 1 timme! 🙂

Jag frågade lite om vilket underlag som är bäst att gå på, då frågan kom upp i en kommentar på förra inlägget. Jag har inte fått några direktiv om det, men enligt veterinären så spelar det mindre roll för denna skadan. Så länge jag höll mig borta från sandstränderna, så de ska vi försöka undvika! 😛

Nu väntar två veckor till med skritt (eller ja, det väntar många veckor till med skritt), sen ska vi tillbaka för sista Shockwave-behandlingen och då gör vi även ett ultraljud + longering. Det som gnager mig lite fortfarande är att hon vilar mer på höger bak än vänster, något veterinären sa att det kan betyda att hon har lite ont fortfarande, det kan även vara så att hon vet att hon har haft ont, och gör så som en ovana. Dock är hon aningens värmeökad över området, vilket betyder att läkningsprocessen är i full gång, så det är ju möjligt att hon har lite smärta där fortfarande.

Nu ska jag försöka hålla henne fortsatt lugn, något som blir svårare och svårare kan jag säga..! Promenad i skogen är inte att tänka på längre, jag tänkte nästan höra med Maria om hon vill följa med och hålla henne i snöre medan jag sitter på, dubbel förstärkning liksom! 😉

Mini – Coolast på Grava-Rud!

//Emma