Rapport från sjukstugan!

Bästa Mini fick 5 guldstjärnor av matte när vi var hos doktorn idag. Det tog tid innan vi fick komma in, men hon stod så snällt och väntade i uppbindningsspiltan. Inte ett skrap, inte en tillstymmelse till otålighet. Hon är så nöjd när hon bara får vara med, när man står hos henne så skulle hon nog kunna stå still hur länge som helst tror jag.

Vi började med att böja höger bak, där jag trodde skadan var. En liten reaktion, men inte något nämnvärt. Även höger fram böjdes för att utesluta att hon har belastat bak för att kompensera fram. Men inget där heller. Höger bak böjdes igen, nu mer uppdelat på olika leder. Ingen större reaktion.
Jag fick sen gå ut och longera henne och där kom hältan fram direkt i höger varv.

Där kunde veterinären utesluta en ledinflammation, eftersom det inte blev någon böjreaktion, utan mer en belastningsreaktion. Vi tog in henne på röntgen för att kolla hasleder, kota och knä. Här fick jag lite ont i magen och tänkte direkt på spatt. Mini blev nog också nervös, hon kissade på sig lite lätt inne i röntgenrummet, stackarn. 🙂

Men bilderna såg fina ut, det var något litet vid ena hasen, men det var inte något nytt. Lite skavanker har vi nog överlag om man börjar röntga gissar jag! 😉

Sist så skulle vi ultraljuda benet för att kolla senor och gaffelband. Här fick jag ont i magen igen och såg framför mig en låååååång konvalescens. Jag kikade lite nervöst på bilden, och tyckte mig se ett stort svart hål över senan. Nu kan jag inte alls tyda sådana bilder, men paniken steg där kan jag säga!

Och ja, det fanns något på gaffelbandet. En liten vätskeansamling, blödning, syntes. Den var dock väldigt liten, en varning som veterinären kallade det. Just en sådan skada uppkommer oftast när de trampar ned i ett hål i hagen till exempel. Och det är även typiskt att de inte är halta vid böjprov utan först vid belastning som vid longering. Planen nu är antiinflammatorisk medicin i två veckor, skritt i 45 minuter per dag och inte hoppa runt i hagen. Sen blir det återbesök den 15:e december för ett nytt ultraljud, då vi hoppas på att vätskan har resorberats lite (helst helt).

Håll tummarna för att lilla Minis blir frisk snart!

img_6113

//Emma

Veterinären idag!

Idag styr vi bilen mot Värmlands Hästsjukhus. Det ligger på ett bekvämt avstånd från stallet, det tar ca 10 minuter att köra dit.

Jag har ridit Mini sporadiskt under veckan. De två senaste gångerna har hon känts ännu mer halt än tidigare. Tyvärr… Sista gången så hoppade jag av och longerade för att få se själv, och det syntes mycket tydligt att hon haltade på höger bak. Jag gissar på att det sitter i knäleden, men jag är verkligen ingen expert på att se hältor, så det kan vara precis vart som helst.

Jag har aldrig haft en halt häst förut, mer än några hovbölder och Minis hovskada hon hade förra sommaren (som troligtvis var en böld). Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är märkligt att denna hälta kom från ingenstans en dag, och då var ganska markant. Jag tycker också att det är konstigt att den bara blivit sämre på två veckor, trots vila. Men vad vet jag, det kanske är så en obehandlad ledinflammation yttrar sig?

Återstår att se vad domen blir i eftermiddag, men jag har redan ställt in mig på att det kommer bli en lång vila för Mini i vinter.

IMG_5567Men frisk ska hon bli!

//Emma

Biolight…

Jag har gått all in när det gäller Biolight den här veckan. Mini har fått vila och bara gått promenader, samtidigt som jag har kört ett behandlingsprogram med Biolight. Nu vet jag ju inte exakt vart hon har ont, så jag har kört programmet på två ställen, bakknät och kotan/senan på höger bak. Totalt 40 minuter tar det varje dag, och ja det är dödstråkigt. ? 10 dagar ska man visst hålla på, så torsdag blir sista dagen. 

Jag har ridit henne i två dagar nu, bara joggat dock. Mini känns alltid halt på alla benen när hon har vilat en längre tid, och jag kände ju inget innan heller. Men vi filmade lite igår och jag kan ana lite när hon svänger en snävare sväng åt höger.

Ingen idé att överanalysera om hon är halt eller inte, jag ska jogga denna veckan så blir det veterinären på måndag! ?

​Här hade hon vilat i 6 dagar! Bara att sitta upp och trava iväg! ?Jag roar mig även i att göra roliga frisyrer på henne! ?
/Emma

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

I söndags var jag och Mini till Örebro och tävlade. Vi red en Msv A:1. Jag har ju inte känt att vi varit i tävlingsform och de sista två dagarna innan start fick jag ingen bra känsla alls. Den höll i sig på söndagen och jag fick aldrig igenom henne på framridningen. Inne på banan hade jag inget flyt, traven kändes väldigt oelastisk och i galoppen fick vi massor av onödiga missar. Vi fattade bland annat FEL galopp, något som knappt har hänt sedan Mini föddes tror jag… Hon kastade sig i ena piruetten, missade ett par byten och körde på en galoppökning i serien. Vi fick nästan 62%, men känslan var som sagt botten.

Igår skulle vi träna för Anki. Jag red fram och kände inget konstigt men när jag skulle börja träningen så tyckte Anki att hon inte rörde sig riktigt rent med ena bakbenet. Hon hoppade upp och travade henne några varv så jag fick se, och jag höll med om att det var något som störde med höger bakben. Hon tog inte ut steget lika mycket som med vänster. Jag red en stund till för att se om hon värmde ur det, tävlingen gick på fiberunderlag, ett underlag som inte är optimalt för hästen och som är långt ifrån det underlag vi har. Kanske var hon lite stel eller hade träningsvärk från starten.

Men det blev inte bättre, det märktes en markant skillnad när vi gick över i höger varv. Kanske är det höger bak som spökar, eller så är det vänster fram. Hur som så ska vi till veterinären den 28:e och kolla upp det, jag ska försöka att inte måla upp det värre än vad det är och se det positiva i att det kommer nu och inte till våren. Inte för att tävlingar är allt här i världen, men om man får välja mellan pest eller kolera, så tar jag hellre en hälta i november än i april.

Kanske har hon sträckt sig i halkan? En liten känning i bakknät som bröt ut mer när hon gick på annat underlag? Ja, jag vet inte, men vi ska komma till rätta med detta. Jag reagerade redan i lördags kväll när jag skulle brodda ur henne, att hon inte ville hålla uppe höger bakben, utan försökte hela tiden rycka bort det. Riktigt så brukar hon inte vara, även om hon gärna tröttnar på att hålla upp benet.

Kanske är det också svaret på varför de konstiga missarna kom i söndags, även om det spelar noll roll alls i sammanhanget så känns det ändå lite tröstande med tanke på att det var väl vårt sämsta resultat i den klassen på länge.

Jag ska hålla igång henne lite lätt fram tills veterinärtiden och även utnyttja vår Biolight till max, så får vi se vad som händer.img_6041

Fina Mini…

//Emma

Fars dag!

Det var inte igår som jag skrev något här 😉 Jag har ju ingen pålle för tillfället. Men eftersom jag vet att pappa läser bloggen så passar jag på att gratta honom för andra gången idag på hans dag 🙂


Mamma är också värd att uppmärksammas! Utan dom hade jag ju inte funnits till ?

/Maria 

Tävling på söndag!

Och vi är egentligen inte redo! Vi har i nästan en månad fokuserat på lösgörande arbete och att Mini ska hålla alla sidor på plats. Det är ett arbete för framtiden och inte något vi löser på några veckor. Jag har inte ridit några rörelser eller testat på tävlingsformen alls, men å andra sidan så är det ”bara” en vanlig regional Msv A som ska ridas. Den betyder inget egentligen utan vi kan rida helt utan press och bara ha kul! (Och hoppas att vi inte fryser ihjäl…)

Jag sa till Anki, och hon höll med, att jag kunde ju ha valt att släppa det arbete vi höll på med och börja slipa på tävlingsformen, men det vill jag inte! Vi fortsätter som tänkt och tar en tävlingsstart som ett avbräck. ?
Planen sen blir fortsatt träning en månad till, sen kommer hon få en liten vintervila med promenader i en vecka över jul. Då jobbar jag så otroligt mycket så det är bra för oss båda. ?

/Emma