Till helgen, närmare bestämt på lördag, är det dags för tävling igen! Då ska vi starta mästerskapsprogrammet för juniorer. Ett program som jag upptäckte var rätt så mycket svårare än lagtävlansprogrammet…! Jag red iallafall igenom det igår, och det gick väl ganska så bra. Bytena ligger inte optimalt för oss, och det blev lite missförstånd på den punkten. Det är lite 50/50 om det kommer fungera. Annars är det ett trevligt program, det händer mycket på kort tid!
Mini har även för första gången i sitt liv visat brunst. Förr har jag märkt att hon brunstar genom att svansen har vart lite mer ”rörlig” i svansroten än annars, men nu… Redan förra helgen tänkte jag på att hon var extremt okänslig för skänkeln. Det liksom hände inget alls? Så brukar hon inte vara, visst är hon kanske inte den mest reaktionsnabba häst, men hon lyssnar alltid. Speciellt när man säger åt henne.
Men nu reagerade hon efter ungefär 75:e gången jag bad henne gå fram, och sådan är hon bara inte annars! I samband med detta var hon även extremt gnäggig, svansen var slapp och när hon även började kissa på stallgången för första gången i hennes 9-åriga liv, ja då fanns det inga tvivel.
Jag berättade för Anki just det här med att hon inte bryr sig om skänkeln, och hon sa att det ligger i stoets natur att inte vara så känslig för tryck mot sidorna, alltså vid brunst. Hingsten klänger ju rätt så rejält (nästan brutalt!!) på dem, och det bryr de sig inte så mycket om. Nu är det kanske inte så illa som det låter med Mini, jag vet att det finns mycket värre ston när det gäller brunst, Mini fortsätter iallafall framåt hela tiden. 😉 Efter ett tag in i passet så släpper det också, och hon blir som vanligt igen.
Jag hoppas dock att den värsta brunsten har lagt sig till helgen och att kommande brunster blir lite mildare. Nu brukar det ju vara ”värst” på våren så det blir säkert bättre!
Lite bilder från förra starten, tagna av duktiga Louisa —> http://bylouisa.blogg.se
//Emma
Hur utbildade var era hästar när ni köpte dem?
Mini var inte inriden, men hon hade haft sadel och träns på sig.
Arras var grundriden och startklar Lätt B
Har ni själva ridit in någon häst?
Emma: Jag har ridit in ganska så många hästar, dels Mini då, men sen har jag även arbetad med främst oinridna unghästar under nästan 3 års tid.
Maria: Jag har aldrig ridit in någon häst från början
Vilken är största anledningen till erat tävlande?
Emma: Att det är så himlans kul! Jag gillar allt runt omkring tävlandet, från förberedelser till att komma tillbaka till stallet igen. Placeringar är bara en bonus, huvudsaken för mig är att det känns bra.
Maria: Jag tycker som Emma att det är himla kul, och jag behöver tävlingarna för att det motiverar mig extremt mycket!
Hur såg eran häst och ridsituation ut när ni var yngre?
Emma: Började rida på ridskola i 3-årsåldern, började tävla med ridskoleponnysar när jag var 8 år, första egna ponnyn vid 11 år.
Maria: Jag började rida på lektion när jag var ungefär 5-6 år tror jag. Jag, syrran och mamma skaffade en häst när jag var 7 år.
Kram och lycka till med kommande framgångar
Tack! 🙂
Vem/ vilka är er största förebild inom hästsporten? Och till Emma, fantiserar du om en Mini-bäbis nån gång i framtiden? Vilken pappa skulle den ha om du fick välja fritt?
Emma: Vår tränare Anki är helt klart en av mina förebilder! Om man ska se till eliten, så är det nog (just nu) Charlotte Dujardin och Carl Hester. Främst för deras mjuka ridning och deras fina hästhållning!
Självklart drömmer jag om en Mini-bäbis, och om jag får välja så skulle pappan heta Ampére, Sezuan (- de lösa benbitarna) eller Damon Hill.
Jag undrar hur ni gör/gjorde när ni pluggade på universitet/högskola med häst och jobb samtidigt?
Emma: Kände att jag kunde svara på den, eftersom jag är i den sitsen nu! Jag pluggar 100%, dagtid, jobbar 22% (var tredje helg, fredag-söndag) plus extra när det hinns med. Jag är hos Mini praktiskt taget varje dag, rider ca 6 dagar i veckan. Jag bor i en etta, relativt centralt, och jag betalar allt själv. Det är tufft, men det går! Allt (!) handlar om prioriteringar! Jag köper inte mängder av kläder, eller går på krogen varje helg. Men även om jag lever efter en stram budget, så kan jag unna mig saker ibland. Och även spara en slant. Nu har jag både studielånet och tilläggslånet, så det är klart – jag kommer ha studieskulder tills jag fyller 108 ungefär. 😉
Men det var ett krav som jag sa till mig själv när jag började läsa – det får inte gå ut över hästen! Det är värt för mycket för mig. Efter ett år funkar det fortfarande bra, så jag hoppas att det kommer göra det i två år till!
/Emma & Maria på ett hörn!