Hatten av!

Jag är så imponerad av de ekipagen som lyckas sätta alla svåra moment som det är i en Grand Prix. Jag tittade precis på Tinne när hon red i Globen och trots att hennes vackra häst är så laddad och har så mycket energi och nerv, så lyckas hon hålla den på marken och lyckas utföra alla rörelser så bra.

Vad svårt det där är, när jag har en lite smått loj häst så får jag mer sällan missar, men när jag har en taggad och laddad häst, så blir det gärna lite missar här och där. Men jag behöver ju ha den där energin!

Som sagt, hatten av till alla duktiga ekipage som lyckas hålla sina kraftpaket på mattan, speciellt inne i stora Globen!

 

/Maria

Sprengerstång säljes!

Ja, Mini vill inte ha den längre, så då är det bara att lyssna.

Den är använd ca 1 1/2 år, så det syns absolut att den har varit i en hästmun, men den är i gott skick.

Låg tungfrihet, i aurigan, 12,5 cm och 8 cm skänklar. Nypris 1900 kr. Nu 800 kr + frakt. (Kan bli billigare med snabb affär! 😉 )

1471281_283456475112522_1778932874_nBättre/fler bilder kan skickas. Kedja ingår såklart, men den hamnade utanför bild. (Anatomisk och löstagbar.)

Mejla dressyrsnack@hotmail.com vid intresse!

//Emma

Erfarenheter av rak stång?

Är det någon som har ridit sin häst på en rak kandarstång? Hur har det fungerat isåfall? Jag har fortfarande inte hittat en bra stång till Mini, eller ja, jag har inte letat så aktivt heller. Men nu hittade jag en stång som var rak, lätt böjd, och tänkte att det kanske vore något.

Däremot har jag ridit henne på ett rakt gummipelham och det var katastrof! Hon slängde över tungan 75 gånger på 10 minuter och trivdes inte alls. Men det blir kanske inte samma sak med kandarbetten? Eller vad tror ni…?

89212beb5b2565e78a9bd552d3452ce6d7930dd7.jpg_thumb_800x800

Eller det här?!

15839043-origpic-c557b9

Kanske skulle falla äppeltokiga Mini i smaken… 😉

//Emma

Arras!

Hej på er!

Jag är mitt inne i en period där jag sitter på kvällarna och skriver omdömen och snart ska betygen vara satta. Det är lite hektiskt!

Arras har fått en ganska varierad träning nu tycker jag. Han har hoppat, han har gått dressyr och tömkörts. Idag ska jag promenera med honom och imorgon ska Emma Andrée rida, det ska bli intressant att se vad hon tycker. Det är inte dumt att få ridhjälp av någon som rider samma rörelser på sin egen häst!

Arras är så rolig för han är som en valp. När man promenerar honom, skrittar fram eller leder in och ut från hagen så vill han gärna bita tag i grimskaftet, eller tygeln. Något annat är att han gärna lägger mulen på axeln. Söt!

IMG_0356/Maria

 

En återblick!

Vi fick en fråga om vi inte kunde skriva om våra tidigare hästar, och det har jag gjort en gång tidigare för längesen, men här kommer det igen!

Jag fick min första ponny när jag var 11 år. Hon hette Cherry Darling, (e: Horsemosens Charlie Brown) och var bara 4 år när vi hämtade henne. Hon kunde ingenting mer än att går framåt (för det mesta) och stanna (ofta). Vi var en dålig kombination redan från början, och efter ett halvår hade jag tröttnat, och Cherry fick åka tillbaka till sin ägare.

cherry

 

Mina föräldrar beslutade då att jag skulle få en egen ponny och vi la ner mycket tid på att leta hästannonser i olika tidningar och text-tv (!). Det fanns inte alls stort utbud, om ens något alls, på internet på den tiden. (Vilket inte hade spelat någon roll eftersom vanliga människor inte hade internet hemma, det ni barn!)
Efter lite letande och provridningar köptes ponnyn Curiosity killed the cat, kallad Etta. (e: Curacao xx). En pigg liten ponny som hade tävlat La hoppning. Hon var galen och superpigg men en genomsnäll ponny, som gjorde alla rätt så länge man inte störde henne. Hon var alltid riden på skarpa bett (hon var 11 år när jag fick henne), men efter lite dressyrarbete så kunde vi lägga de på hyllan, och det gick att tävla i hoppningen med henne på vanligt tränsbett.
Etta fick borrelia och fick en rörelsestörning, samt blev väldigt stel, så hon lånades ut för betäckning.

etta9

Jag lånade sen Torpedo, ”Toppen”, (e: Mon Ami, imp Danmark) som jag utbildade från noll upp till La hoppning och dressyr. Fin ponny, men blev lite osäker i hoppningen när det blev högre hinder. Efter ett par år lämnades han tillbaka till ägaren, och jag fick min första storhäst.

IMG_4313

Lobelia (e: Trofé), ytterligare en lånehäst som jag utbildade lite i hoppning. Hon var ganska duktig, men höll inte för tävlingsridning, utan fick åka till ägaren och bli avelshäst.

Hade en kort period en häst vid namn Octavia (e: Napoleon). Hon var dock alldeles för sönderstressad p.g.a. fel ridning hos tidigare ryttare, så hon fick flytta ut på landet till en lugnare miljö.

bild2-207x300

Lånade sen underbara hästen Albert (e: Amiral) som var hästen som fick mig in på dressyrbanan för första gången. Han hade varit skogs och haghäst i hela sitt, då, 11-åriga liv men levde visst upp när han fick visa upp sin fina sida, och vi hade massor av framgångar på tävlingsbanan.
Vi vann bl.a Junior-DM 2002 i Värmland och hade många vinster och placeringar upp till LA:6. Men där tog det tyvärr stopp. Albert var mer den lydiga hästen som gjorde allt så korrekt och fint, men hade kroppen emot sig när det gällde samling och bytena blev aldrig riktigt befästa.
Efter 4 år fick min fina farbror åka hem till Åmål igen, och idag är han 22 år och ägs av en pensionerad präst som rejsar runt på honom ute i skogarna! 😀

abbe

Welton (e: Weltbürger) kom till mig i början av 2005 (när jag bodde i Ängelholm) och den fina, fina hästen hade jag i ungefär 2 år tror jag. Han hade det mesta, tre bra gångarter, en fantastisk utstrålning och ett väldigt ombytligt humör… Han var alldeles för stor för mig och han fick sen komma till ryttare som lyckades ta fram alla hans fina kvalitéer.
Vi tävlade upp till La:6 med placeringar.

Össjö-005

Jag bodde ju som sagt i Skåne under dessa åren (2004-2007) och där började jag rida Batseba (e: Bellini) som sen följde med mig hem. Henne hade jag på utbildning i ungefär 4 1/2 år, och vi tävlade upp till Msv B. Babsan är världens snällaste häst och jag kunde göra precis vad som helst med henne. (Ni vet, hoppa hinder – även på terrängbanan, galoppera på långa tyglar, barbacka, ute i skogen  – ja det mesta!)

DSCN0544 DSCN0496-2

Som ni märker har jag lånat de flesta av de hästarna jag har haft, och det gjorde jag även med Mini under det första året jag hade henne. Jag hade Batseba och Mini samtidigt under ungefär ett år, men när Babsan åkte hem, så bestämde jag mig för att köpa Mini.

Jag har faktiskt haft en till häst, lilla Crictor! Han är min egna uppfödning (e: Just 4 You) och är son till min ponny Etta. Han fick en tuff start i livet med en krossad böjsena som 7 månaders knodd. 4 månaders boxvila blev resultatet, men sedan dess har han faktiskt aldrig vart skadad!
Jag har aldrig riktigt haft honom själv, utan han har vart utlånad. Jag tog hem honom när han var 4 år och sålde honom sen till en tjej i Skåne. Där bor han än idag, 12 år gammal.

Crictor-och-Etta-012Crictor 3 dagar gammal

crictor-sjuk

Ca 8 månader gammal och har haft boxvila 1 månad.

Crictor-sjuk-012 Hans skada ungefär 2 månader efter operationen. Jag la om hans gipsskena och bandage varannan dag under en väldigt lång tid. (Idag syns det i princip ingenting av detta!)

crictorCrictor i vuxen ålder. (Han heter egentligen Fast and Furious)

//Emma

Duktig!

Jag har inte riktigt hunnit med bloggen de senaste dagarna och Mini har blivit omhändertagen av andra än mig. Senast jag red var i onsdags och då var hon megapigg!

Idag red jag hela passet med Patriks ord i huvudet – rakriktning, variation och snabba svar!
Jag insåg att jag har vart alldeles för mesig när det gäller svar framåt. Mini kan vara lite nonchalant, speciellt i skritten och jag får ofta be henne två gånger. Men faktum är att hon rättar sig väldigt snabbt när jag tillrättavisade henne en gång.
Mycket variation blev det också, fram, tillbaka, sluta – över i öppna – tillbaka till sluta, ja allt möjligt!

Mini kändes kalasfin och var verkligen aktiv och förändringsbar i slutet! 😀

20131125-201152.jpg

//Emma

Riktigt fin igår!

Igår dressyrade jag och Arras. Han var himla fin, lagom mycket framåt, jag kunde samla upp traven och utan att behöva  kämpa speciellt mycket kunde han själv komma upp i en passage! Huvudsaken var att jag hade honom rak och lika mycket på båda tyglarna. Det kändes enkelt.

Jag har varit väldigt noga med mina raka linjer sedan Patriks clinic, jag rider många raka linjer mot spegeln och är supernoga med att komma ut exakt där jag planerat. Igår kändes Arras helt rak och bjöd lika mycket fram ”på båda sidorna”.

Idag skulle vi haft Ankiträning egentligen men hon är sjuk dessvärre så jag tänkte köra ett dressyrpass och ett tömkörningspass idag och imorgon.

 

20131125-100114.jpg

/Maria

 

Elton-ridning!

Idag var det dags för Elton att bli trimmad igen. Han är väldigt fin nu, pigg och lätt. Riktigt bekväm ridning med andra ord.

Elton vill gärna skutta till lite i galoppfattningarna. Om man gör fattningarna rakt mot spegeln så petar han in inre bakbenet lite åt sidan. Jag gjorde då öppna i trav och fattade galopp i öppnan, samtidigt som jag höjde innerhanden något eftersom Elton ville dyka något. Detta gjorde susen och Elton gjorde sedan raka fattningar.

Nu återkommer jag till vad Patrik sa här igen, han sa det att många fattar ju helst galopp från skritt, det är oftast enklare än att fatta från trav. Så nu har jag valt att fatta oftare från trav!IMG_0499/Maria

 

Plan!

Jag tycker det vore intressant att läsa om hur ni lägger upp träningen både kortsiktigt (ner på dag- och veckonivå) och mer långsiktigt (över året)? Viloperioder? Periodisering?

I övrigt är jag så glad att jag hittat till er blogg. Trevlig ton och intressanta inlägg!

I slutet på varje tävlingsår brukar jag lägga upp ett ungefärligt mål till nästkommande år. För i år hade vi som mål att rida på runt 66-67% och det målet har vi uppnått. Sista starten lyckades vi komma över 67%-gränsen. Till nästa år vore det roligt om vi har lyckats med bytena i varje, piaffen och passagen på träning. Mitt mål är ju att rida en klass högre än den jag rider idag och då måste de sitta helt enkelt.

Då tittar vi på vad vi har svårt för och försöker givetvis jobba på det under vintern. Något som är bra är att filma ridpass, eftersom det ser ofta annorlunda ut än vad det känns.

Kortsiktigt brukar jag försöka variera min ridning. Arras går aldrig dressyr mer än tre dagar i rad, han rids ut en gång i veckan och jag brukar även skritta honom för hand i skogen. De har ganska små hagar så de rör inte så mycket på sig, så att vila helt tror inte jag är någon bra idé.

Jag brukar lägga fokus på olika saker när jag tränar, om jag rider mycket i trav på tisdagen så övar jag mer på galopparbetet på onsdagen. Att variera tror jag är grymt, och vem håller inte med mig? Dressyr, tömkörning, uteritter, markarbete osv ger ju en allsidig träning och det är ju både nyttigt och roligt för dem!

Under de nästan 11 åren jag haft Arras så har jag nog varit ganska mild i mitt träningsupplägg. Jag har ju aldrig känt till exempel att vi hade press på oss att prestera i unghästklasserna, eftersom jag vetat att jag ska ha Arras i många år och då är det ingen idé att pressa fram någonting. När han var yngre hade vi någon viloperiod på vintern då jag promenerade med Arras, men nu för tiden så vilar han inte i samma utsträckning, jag kan ha någon period när det är som allra kallast eller när jag har mycket på jobbet då han får joggas och ridas ut mer än vanligt.

Patrik gav ett tips om att alltid avsluta passet med något som vi vet att hästarna har lätt för. Om det är ett byte, en längning eller en skänkelvikning, någonting som gör att hästen får känna sig duktig! Det tycker jag var ett bra tips.

Bild från 2007:

IMG_0595/Maria

 

Alla kan!

Det kändes som att det var Patriks budord under clinicen. ”Kan jag så kan alla”, sa Patrik. Nu kan jag tyvärr inte skriva om kvällen mer än det jag själv fick uppleva (Emma kommer skriva om resten av kvällen).

Det var lite kul (som Emma skrev) att Patrik varit inne på bloggen och läst att jag ojjat mig över att få rida för honom. ”Jag är inte så farlig som jag ser ut” sa han, varpå jag blev aningen stum!

Patrik började med att berätta att han alltid är väldigt noga med att värma upp långsamt och lugnt vare sig om hästen är 22 eller 3 år. Han jämförde med elitidrottarna som även dem tar god tid på sig att värma, vilket är helt sant.

Han sade sedan att som tränare är det väldigt viktigt att checka av elevernas sits, ”Jag själv sitter inte bra och har aldrig gjort”, berättade han varpå publiken småskrattade lite och tänkte säkerligen på sin egen sits och jämförde med Patriks. Han mena på att det är viktigt att vi jobbar med sitsen hela tiden och ens svagheter, det är ingen idé att åka till en tränare och visa upp vad man är bra på. Det är svagheterna vi behöver hjälp med.

Vi började med att trava runt lite för att vänja hästarna vid atmosfären. Vi jobbade sedan en hel del i galopp. Patrik bad oss att ändra mera, växla fram och tillbaka i tempo. Hästarna måste verkligen lyssna på våra hjälper framåt, det är superviktigt. Det såg man sedan skillnaden på en själv jämfört med Patrik, när han satt upp på Corleone, och gjorde honom kvick för skänkeln så var det på en hel annan nivå. KVICK för skänkeln och svarade han såg han minsann till att gjorde det direkt,  att han sedan inte skulle behöva sitta och klämma med skänkeln för att den ska gå framåt eller bli kvick.

Arras blev arg som ett bi när jag bad honom gå fram för skänkeln. Han blev så kittlig/arg så han bockade nästan av mig en veva! Patrik ville att han skulle börja ta i lite mer och få en större galopp som greppade mer mark. Han var väldigt noga mer våra diagonaler. Ofta rider vi lite halvsvajiga diagonaler och kommer allt som oftast fram innan hörnbokstaven eller hur? Det stämmer verkligen, jag hade stora problem med att rida spikraka diagonaler och komma ut exakt vid bokstaven. Det menade han är så viktigt eftersom när vi ska göra våra serier sedan så måste diagonalerna vara spikraka, ska vi sedan göra ettor så kommer det gå åt pipan. Min far stod och filmade precis i ett hörn så jag såg exakt när Arras vinglade i sina serier och när han gick helt rakt och Patrik såg minsta lilla vingel.

Vi fick även rida på medellinjen när vi värmde upp i galopp, det tyckte Patrik var väldigt bra, man rider nog för lite på medellinjen och jag är en av dem. Jag fick sedan börja med att göra något byta på diagonalen. I och med att jag fick rida i en kvickare galopp så blev det lite ”vajsing” med bytena men det hade inte någon större betydelse, ändrar man på något så blir det ofta en del missar.

Vi fick börja göra lite piruetter och Arras ville bromsa lite för mycket, samling menas inte att galoppen måste bli mindre, Patrik ville ha mer energi i Arras även fast vi skulle samla inför en piruett. Mellan varje piruett fick jag rida fram, mer mer mer galopp! Patrik sade efter ett tag att han höjt sig 1 poäng i galoppkvalitén från att det vi började jobba tills en bit in i passet.

Vi fick sedan gå in på en åttametersvolt runt Patrik med tagen bakdel, när jag tyckte att han hade tillräckligt med energi och böjning var vi inte ens halvvägs och när jag ser på filmen så ser jag ju det med egna ögon, vi måste kräva MER! Snabbare svar, mer böjning och kvickare galopp.

Något som Patrik var noga med var att inte smacka och inte använda spöeftersom att när du kommer in på tävling så har du inget av det, då har du bara dina ben att ta till. Då märker man hur lite man brukar använda sina ben.

Fantastiskt häftigt att få rida för Patrik, jag är väldigt glad över att jag fick vara med och inser att det kan vara en ”en gång i livet” upplevelse. Jag förstår varför han kommit så långt som han gjort. Han verkar vara en väldigt skicklig, målmedveten, noggrann och ödmjuk människa!

Här har vi en länk till en artikel i VF: http://www.vf.se/sport/ridsport/stjarnans-basta-tips

IMG_0469

 

IMG_0479Anki och Patrik! – Fler bilder kommer!

/Maria

Fyllda av inspiration!

Nu har jag precis kommit hem från clinicen med Patrik Kittel, och hjälp vad inspirerad jag är! Det ska bli väldigt kul att rida i morgon. Jag ska rida rakt, varierat och Mini ska svara fram…

Det var knökfullt på läktaren och vi fick se 3 grupper med hästar av olika åldrar och utbildningsgrad. I slutet red även Patrik på Grand Prix-hästen Corleone.
Extra kul var det att Patrik berättade när Maria kom in, att han hade googlat sig själv när han satt på planet på väg hit, och då kommit in på det inlägget som Maria skrev igår om clinicen, och att hon var nervös för att rida för honom. Hon blev alldeles ställd, och visste inte riktigt vad hon skulle säga, riktigt skoj! 😀

Det kommer en längre resumé i morgon, med lite fler bilder, dock var det fantastiskt svårt att fota där – med ett objektiv som snart ger upp hoppet.. 🙂

IMG_1872patrikkittel IMG_1849 IMG_1835 IMG_1825

 

//Emma