Jag var måttligt inte alls sugen på att träna överhuvudtaget idag. 60 timmars jobb på 5 dagar har satt sitt spår. Och den där jäkla vintertidsomställningen som gör att jag får jetlags-känning och var som en död mask i går kväll.
Men när man väl börjar träna, då försvinner allt annat och man går rakt in i halvhalter och aktiva bakben!
Vi började med att checka av så att hon var loss och mjuk i båda sidorna. Ganska snabbt konstaterade Anki att hon såg fin ut och att jag fick välja lite vad vi skulle fokusera på. Antingen bytena eller fortsätta med förra veckans arbete med att ändra traven, lite tramp och få in bakbenen. Jag valde det senare, för det var väldigt nyttigt arbete.
Jag fick börja med att driva in bakbenen lite i traven. Mini svarade med en bakutspark, sen skärpte hon till sig. Vi gick sen ut på fyrkanten och red öppnor, med lite mer krav på samling. Jag ska kunna driva upp henne mot ytterhanden och hon ska tänka lite mer uppåt, och aktivera det inre bakbenet.
I början gick det ganska bra, sen saktade vi av till skritt och började trampa henne lite. Hon försökte bra och gjorde rätt flera gånger. Målet är att hon ska trampa om lite, takta till och komma in med bakbenen. När jag sen gick över till trav och öppnorna igen, var det stor skillnad! Hon känns en halvmeter kortare och betydligt mer reglerbar.
Jag fick sen gå in på en liten volt runt Anki och rida lite med ännu mer samling. Jag skulle sen fånga upp henne mycket på yttertygeln, och nästan ha henne rakställd, samtidigt som jag aktiverade det inre bakbenet med innerskänkeln. Sen fick jag gå ut på en större volt och rida mellantrav på vägen ut, hela tiden med ett starkt stöd på yttertygeln. Jag fick driva ganska så mycket för att kunna ha det stödet, men hallå! Mini ökade! Det blev något taktfel ibland och långt ifrån perfekt, men det var nog det bästa hon någonsin ökat. Och vi gjorde denna övningen 2-3 gånger i båda varven, och det blev så bra varje gång. Det finns hopp för framtiden!
Efter detta travarbetet var hon ganska laddad och i slutet av lektionen la vi bara fokus att få tillbaka samma låga form som vi hade i början, fast i galopp. Hon ville gärna krypa upp lite och smita iväg, men efter lite konsekvent ridande så blev hon riktigt loss och fin. Det är alltså därför vi inte kan göra ”allt” på samma lektion, utan vi väljer att fokusera på en sak nu i början. Det är liksom ingen idé att som idag, lägga in massa bytesarbete, då blir hon bara stressad. En sak i taget!
Det börjar bli lite lurvigt här!!
// Emma
