Intermediaire I – Örebro!

Idag har vi som sagt varit iväg till Örebro för att starta en nationell Intermediaire I. Allting har gått väldigt smidigt, vi åkte dit, red och åkte hem!

Jag räknade inte med några rekordpoäng i och med att vi inte riktigt varit på topp den här veckan, men jag tyckte ändå att vi skulle åka och starta, herregud det är ju inget OS och så dåligt går det inte, så jag tyckte ändå att det var värt att åka till Örebro för att starta sista tävlingen för i år!

Innan start

Jag letade ju så febrilt efter min plastrong och tog med mig nål och tråd för att helt enkelt sy fast plastrongen på min tävlingsskjorta, men när jag tog upp mina ridbyxor ur påsen påvägen till Örebro, så satt plastrongflärpen i ridbyxans karborreband längst ned – perfekt!

Däremot hittade jag inte min donut, som jag alltid har liggandes i hattlådan, men tydligen har jag i samband med SM:et flyttat på den. Som tur var märkte jag detta innan vi åkte, varpå jag klippte en strumpa som jag använde som donut – perfekt!

På framridningen

Jag började rida fram 55 minuter innan start och började då skritta fram. Jag började såsmåningom värma och Arras kändes en aning spänd såtillvida att han blev lite hög och kort i halsen och ville inte släppa igenom över ryggen. Den känslan hade jag större delen av framridningen – dock blev det lite bättre efterhand. Jag red mycket skolor, försökte lossa honom i sidorna och stod i lätt sits i galoppen till en början.

Lite roligt att Louise Nathorst alltid lyckas stå på framridningen när jag rider fram, då hon hade någon elev som startade. Var och varannan tävling det här året så har hon haft någon elev som ridit fram samtidigt! Det var fullt drag på framridningen när jag klev in med min ponnihest. Bo Tibblin hade även några elever som han hjälpte under tiden vi värmde upp. Jag fick lite hjälp även jag, av snälla Anki som med Chaplin kom tvåa i samma klass idag, superduktiga!

På banan

Innan start försökte jag få igenom vänstersidan lite extra innan starten, jag försökte även att få igång engagemanget genom att kvicka upp honom lite!

Första delen av programmet flöt på helt okej. Jag var inte riktigt nöjd med skolorna, men trots det fick vi ganska fina poäng på dem. Den samlade skritten, som på SM:et blev för långsam och för dåligt samlad lyckades vi med bra idag, och vi fick 7:or av samtliga domare. Saxen i galopp som vi tragglat med denna veckan flöt på okej, lite ojämn bjudning,  6,5:or och 6:a på den. 

Efter saxen flöt galoppdelen på bra, serien i vart tredje språng fick vi 7:or på, vi fick mestadels 7:or på piruetterna men missade tyvärr bytet mellan piruetterna, det blev jämfota och vi fick 4:or och 5:a. 

Tyvärr missade vi bytena i vartannat, som flöt på superfint tills precis i slutet där vi fick två missar, vilket vi fick 4:or och 5:a på. Den sista ökade traven var fin, men precis innan vi skulle säga hejdå snubblade Arras ganska ordentligt, men halten lyckades vi få till ändå innan vi hälsade. 

Lite blandad kompott med andra ord, hade vi inte haft missarna vet jag inte vad vi hamnat på, men det hade blivit rekord så det stänkt om det!

Resultatet blev finfina 65,570% – vilket är kanonbra och jag är väldigt stolt och glad över att lyckas skrapa ihop så fina procent med tanke på att vi inte varit på topp och med tanke på våra missar. Riktigt skoj att avsluta säsongen med en känsla att det kan bli riktigt bra nästa säsong!

Johan Ekenberg – 66,711%

Jämnt och ganska stabilt, men jämnare flyt fram till handen är önskvärt

Elisabeth Lette – 65,789%

Prydligt ridet. Oftast bra form men lite orolig mun

Mats Eriksson – 64,211%

Tilltalande häst och ridning! Ibland lite kort i sin form. Kunde vara mer nyanserad.

Dags för en halt och ryggning tror jag bestämt…

Johan Ekenberg var en av tre domare idag!

I skrittprogrammet…

Efter ritten! Konstig vinkel, jag tror att Arras står med fram och bakbenen långt isär. Han har hur som helst gått ned i vikt sedan SM tror jag bestämt!

Lite reklam för en viss klubb kan tyckas!

Måste hålla koll på Equipe…

Anki är påväg till prisutdelningen och jag bär lite grejer!

På bild:

1. Malin Rinné & Scharmeur  – 2. Anki Carlsson & Chaplin – 3. Philippa Ral & Levall 002

Pappa berättade att det stod någon person på läktaren och tog en hel del bilder på mig och Arras, det vore roligt om denne ger sig till känna 😉 Pappa lyckades inte få till några bra bilder på banan, eftersom objektivet inte räckte till riktigt!

/Maria

 

Snart är vi där…

Fyyy, nu börjar det. Kallt, mörkt, grått, blött, is, snö… Värsta tiden på året. Minst 5 månader väntas med is och snö. Jag träffade en snubbe från Nya Zeeland för några veckor sen, och han frågade varför vi svenskar envisades med att bo kvar här på vintern. Ja det kan man fråga sig…

Den här bilden togs i januari, och jag minns att jag frös ihjäl flera gånger om, trots långkalsonger och tre tröjor. 

Det är inte kul…

// Emma

Utvärdering av kamera!

Jag köpte ju en backkamera på Jula i våras och installerade (med hjälp av pappa) den i transporten, och på så vis fungerar den som en transportkamera! 

Den har faktiskt fungerat över förväntan. Visst det blir lite störningar och det är inte alltid bilden är klar, men jag ser alltid Mini därinne och det räcker för mig. Sen blir det lite immigt ibland, men det brukar gå bort snabbt.

Jag vågar nog inte ha kvar den ute nu när det börjar bli kallt, utan då får vi nog montera ner den igen. Jag kör ju inte transport så jättemycket på vintern, så då kan den få bo inne i värmen istället!

Om man jämför så kostade denna 599 kr mot en HorseCam som kostar från 2800 kr och uppåt. Jag är nöjd!

// Emma

Minardi och Breeders!

Jag slänger in det här inlägget igen, det publicerades för ett år sedan. Det handlar alltså om hur jag och Mini kvalade till Avelschampionatet, och lite av vads som egentligen krävs.

Detta var 2010, när hon var 5 år. I början av året hade jag inte en tanke på att ens försöka kvala, då hon absolut inte var redo. Varken fysiskt eller psykiskt. Men hon utvecklade sig massor under våren, och under de första tävlingarna vi var ute på så visade hon att hon klarade av det mentalt också. Jag trodde faktiskt ett tag att det aldrig skulle gå och tävla med henne, men det visade sig att hon var betydligt snällare på bortaplan, än hemma..

Anki frågade mig i maj nångång, om jag var beredd på att satsa mot Breeders-finalerna. Efter några dagars fundering så bestämde jag mig för att det var värt ett försök. Det kostar ju en del att deltaga, och man får ha med i beräkningarna att det kanske inte kommer att gå.

I juni så skulle vi prova att rida en kvalklass för första gången. Det gick käpprätt åt skogen.

”Trav”ökning..

Och här utgick vi!

Jag var jätteledsen i några dagar, och jag trodde än en gång att det aldrig kommer att bli en tävlingshäst av min spända dam, men sen tog vi nya tag igen!

I slutet av juli så provade vi igen. Då var vi i Hagfors och tog oss faktiskt runt hela programmet. Tror vi fick runt 69,5% och man ska ha 72% för att kvala. Jag var väldigt nöjd med henne då, men trodde inte att vi skulle kunna höja oss så mycket som krävdes.

I början av september så var vi tillbaka till tävlingsplatsen där vi fick utgå första försöket. Första dagen så fick vi 70,4%. Hon kändes så himla fin då. Dagen efter så hade vi flera missar i programmet och när jag kom ut från banan, så trodde jag absolut inte att det hade gått vägen. Min resultat blev aldrig uppropat, och på mitt protokoll så stod inte procenten med. Så jag lastade in hästen, och skulle bara gå och fråga vad det var, av ren nyfikenhet. Då visade det sig att vi fick precis 72% och vi var kvalade till Flyinge! Jag blev jättechockad, och förstod inte riktigt vad som hade hänt…

Sen började vi att hårdträna inför finalerna, som gick av stapeln på Flyinge i Skåne i mitten av oktober. Där rider man två semifinaler, en på onsdagen och en på fredagen. Så vi åkte ner på måndagen och fick på så sätt 5 hela dagar nere i Skåneland, under något som är det mest intressanta under hela året, när det gäller dressyrtävlingar. Och nu skulle jag vara med själv!

På morgonen den dagen jag skulle rida första semifinalen, var jag så nervös att jag trodde jag skulle svimma. Plus att jag fick en släng av magkatarr (eller något liknande) och var livrädd för att jag skulle spy när jag red… 😉

Inne på banan så var jag också fruktansvärt nervös, något som jag inte brukar vara när jag väl rider. Men detta var något speciellt! Kommer till och med ihåg att jag under programmets gång önskade att det skulle vara klart snart, så jag kunde få komma därifrån. När sista halten var, höll jag på att börja grina av lättnad!

Under andra semifinalen var jag betydligt mer sansad och hade bara kul inne på banan! Fick fick absolut inga toppresultat, runt 65-66% tror jag. Men Mini var världens bästa häst att ha med sig, och hon gick inne på den stora arenan med så mycket publik, banderoller och annat läskigt, utan att protestera det minsta. Det blåste storm sista dagarna, och på ett av uppstallningstallen så blåste taket av! Men min Minihäst var faktiskt förhållandevis lugn, och kliade man bara på henne, så var hon trygg.

Dock var hon ganska tagen av allt runt omkring, och sista dagen vi tävlade var hon så trött inne på banan. Jag drev och drev, men fick absolut noll respons, hon orkade helt enkelt inte.

De 5 dagarna var absolut det roligaste jag har varit med om, och jag ångrar inte en sekund att vi åkte, trots att vi kanske inte hade något där att göra egentligen. Det kanske är något man inte kommer att vara med om någon mer gång.

Det krävs ändå en hel del av hästarna, 5-åringarna ska gå ett program motsvarande MsvC -fast utan skolor, 6-åringarna går motsvarande MsvB och 7-åringarna går St George. Det är hårt arbete för våra unghästar det, och det är inte alls konstigt om ens häst inte är klar för detta!

Kvällen innan start, vi provar banan. Tillsammans med Janne B och gänget….

Efter sista starten. Anki tar i mot oss utanför ridhuset

Två foton som är tagna av Roland Thunholm

// Emma

Lite bättre!

Jag fick en fråga om varför jag inte klipper Arras, eftersom han börjar bli masig och långhårig och det är för att jag inte vill klippa honom mer än en gång per säsong (eftersom vi måste åka in till ATG, spruta massor och det är ett väldigt projekt) så väntar jag tills pälsen växt ut helt. Förra året klippte jag honom sent och då höll han sig fin i pälsen hela våren!

Idag red jag ett pass i ridhuset, och jag hade ett annat bett på honom idag. En vanlig tredelad bridong, vanligtvis har jag ett tjockare tredelat. Jag tycker att han var lättare i handen med bridongen, men dessvärre var han då istället inte helt stängd och lugn med munnen. Jag kommer förmodligen välja att rida med det tjockare tredelade imorgon!

Jag red en hel del skolor idag där jag bad om energi stundtals men saktade även av till skritt i bibehållen öppna/sluta. Till höger är skolorna ganska bra men till vänster blir han lite låg/sned och det fick jag jobba en del med idag. Jag måste tänka uppåt-framåt så att skolorna blir lite mer luftiga.

Saxen krånglade vi lite med idag, efter bytet till vänster vill Arras gärna ramla iväg till vänster, så jag fick ta mängder med halvhalter och övergå till öppna till vänster, så att han inte tilläts att ramla iväg åt sidan. Serierna satt bra idag. Det är främst skolorna som vi fick traggla lite med idag, vi får hoppas att Anki kanske har lite tid över imorgon och kan hjälpa oss lite på framridningen! Vi får se!

 

/Maria 

 

Avelschampionatet 2012!

Nu på måndag drar Avelschampionatet igång i Flyinge. Enligt mig är det en av årets höjdpunkter och jag hade mer än gärna velat vara på plats.

Jag har varit där många gånger och till och med fått deltaga själv ett år, och det går inte beskriva känslan att rida in på den banan! Nervöst är bara förnamnet!

Värmland har många deltagare i år, för att nämna några så ska Minis lillasyster Massa och Karro vara med bland 5-åringarna, sen har vår tränare Anki med en hel hög med hästar! Även Jessica Andersson deltar med flera hästar, också hon från Värmland. Ska bli så kul att följa dem, fast då tyvärr via Equipe. 

Alla resultat och startlistor finns HÄR!

Jag och Mini på Avelschampionatet 2010!

// Emma

Lurvpelle

Nu har pälsen växt lite till på Arras och jag tycker aldrig att jag kan få honom ren. Det virvlar runt dam och hår och lägger sig på ungefär samma ställe som innan jag började borsta. Helt omöjligt. Men han är ändå relativt blank och det är väl tur det. Jag ger Arras olja varje dag i betforen, jag tror att det gör gott. 

Idag red jag Arras i ridhuset, han är fortfarande lite loj, lite ouppmärksam och lite seg i reaktionerna, men när jag ”jagat” igång honom lite och han kommer igång (efter ungefär 40 minuter) ja då är han ganska fin, men det tar tid och jag får vara kvick och tydlig i mina hjälper. Det känns inte jättebra inför tävlingen kan jag ju erkänna, men vi får se hur det känns efter morgondagens pass!

/Maria

Patrik Kittel avslutar samarbetet

Tidigt i morse kunde man läsa på Patrik Kittels Facebook att han och Familjen Kohl, en av hans största hästägare, avslutar sitt samarbete efter 3 år tillsammans.

Detta innebär att Patrik inte längre kommer att rida Donna Unique och inte heller Sezuan. Fruktansvärt tråkigt, då det hade vart kul att se Patrik på dessa hästar, och det hade vart väldigt roligt om Sezuan hade tävlat under svensk flagg…

Ingen vet nog hela historien bakom uppbrottet, men enligt Patrik själv så vill han satsa all sin tid på sina egna hästar, istället för att pendla mellan två anläggningar. 

Patrik Kittel, Donna Unique och Arlette Jasper-Kohl

// Emma