Stövel vs Stövel!

När jag köpte mina stövlar kunde jag inte använda dem det första halvåret. Varför? Därför att de lät så mot sadeln, så Mini blev livrädd och skenade. Har jag nämnt att hon är känslig? 😉 Arras fick agera inridningshäst med stövlarna, men han rider jag ju inte så ofta så det tog ett tag innan jag kunde ha dem på Mini. 

Men jag måste säga att det blir en grym estetisk skillnad när man har ett par ”riktiga” dressyrstövlar. Det ÄR mycket snyggare, speciellt med den höga bågen!

Okej det syns inte så bra kanske, men tro mig, de var inte snygga! Men bra och hållbara, jag tror jag hade dem i 10 år och var inte så bra på att sköta dem. Men de höll ändå! Minns inte vad det var för märke, Petrie kanske? Finns det nåt sådant märke?

Nuvarande stövlar. Cavallo Grand Prix plus. Jättesnygga enligt mig!

// Emma

Första tävlingarna!

Minis första framträdande för publik var på kvalitén när hon var 4 år. Egentligen var hon inte redo för det, eftersom hon blev så sent inriden. Men vi tyckte att det var nyttigt för henne och även om hon inte kunde visa upp sina bästa sidor, gångartsmässigt, så tycker jag att det gick helt klart över förväntan.

Jag däremot var sjukt nervös och trodde inte jag skulle komma levande från platsen. Jag hade aldrig ridit henne utomhus, och jag hade bara varit iväg och ridit på andra ställen två gånger innan. Framridningen var på Karlstads RK:s stora hoppbanan och jag tänkte att det kommer aldrig att gå…

Jag minns att Maria fick longera oss ett tag, men ganska snart märkte vi båda två att hästen var stencool. Vi knäppte loss och jag började trava runt banan. Första gången utomhus på en häst som inte riktigt kunde svänga, det kunde ha blivit riktigt spännande, men faktiskt så kändes det väldigt stabilt. 

Det visade sig efter visningen att Mini skötte sig betydligt bättre på bortaplan än hemma, nästan som om hon litade och lyssnade på mig lite mer. Kanske för att hon var lite osäker och kände trygghet i mig (haha), ja jag vet inte, men bra gick det iallafall!

Däremot var hon väldigt trött så poängen vart ingen höjdare, men med facit ihand, så har hon blivit en ganska fin häst ändå 😉 .

Uppställning efter ridprovet

Poängen från kvalitén (tryck på bilden)

Vår första riktiga dressyrstart var på våren när hon var 5 år. Första start blev en LB:1 i Sunne och jag tror vi fick 67%. Även där skötte hon sig fantastisk bra och även om hon var spänd så lyssnade hon på mig hela tiden.

På väg hem från Sunne

Första utomhusstarten blev i Grums några veckor efter Sunne, då red vi en LB:2. Jag är inte riktigt säker för denna start finns inte med på TDB, men jag tror att vi fick vår första placering här. Två veckor senare vann vi iallafall vår första tävling, med 70% i en LB:2!

Från starten i Grums

// Emma

Bildminne

För ett år sedan var jag i Mariefred och tävlade med Arras, Emma fotade en del fina bilder.

Jag red St: George och Intermediaire I. Jag minns att jag red ettan på cirka 63 %, och då hade vi inte så mycket missar. Skillnaden i år är att Arras orkar mycket mer (samling etc.), han är mer framåt inne på banan, vilket är superskoj!

(Förra året red jag med hatt, det gör jag inte längre)

Arras fredag!

I går var det dags för ett dressyrpass med Arras, förmodligen det sista innan vi åker iväg på söndag, eftersom jag jobbar idag. 

Jag försökte tänka på min sits en hel del igår. Jag tycker det lätt blir att man tänker på det och 5 sekunder senare så är man i full sjå med att ställa hästen till höger, och då tappar man sitsen lite. Därför är det bra att ha någon som tittar på en, helst varje dag som kan påminna en om sitsen. 

Det behöver inte vara någon proffs som säger ”lyft hakan”, eller ”trampa ner i höger stigbygel”.

Hur har ni det där ni rider, brukar ni påminna och hjälpa varandra när ni rider?

Hur som helst, Arras var fin igår, det jag tänkt på som jag anser blivit mycket bättre är att när vi gör passage-sekvenser, så känns Arras över ryggen på ett helt annat sätt än för ett halvår/ett år sedan. Då höjde han nacken och sänkte ryggen och tyckte att det var jobbigt. Nu kan han gå in i passagen och vara kvar i samma form. DET känns riktigt bra! 

Det gäller att tänka tillbaka ibland och se att saker och ting faktiskt går framåt, om än lite långsamt ibland…

Igår tränade vi även på att rida rakt fram mot spegeln och verkligen rida rakt… Det är inte så lätt alltid och ganska nyttigt att se så att hästen är helt spikrak och att jag själv sitter rakt över hästen och har lika mycket stöd på båda tyglarna!

 

image
image

/Maria

 

Tömkörning idag!

Mini fick springa lite på töm idag. Jag fick springa lite jag med, eftersom jag oftast tömkör runt fyrkanten när hon blivit uppvärmd.

Det var ett tag sen sist jag gjorde detta, men Mini var med på noterna från början. Hon har faktiskt väldigt lätt för sig och gör jättefina öppnor på töm (varför gör hon inte lika fina när jag rider?!), och riktigt bra travökningar!

Idag spände jag in lite annorlunda än vad jag brukar. Vanligtvis har jag en ledande innertöm och gramankopplad yttertöm, men idag hade jag ”rak” yttertöm. Alltså direkt från gjorden till bettet. I slutet satte jag så på båda sidor, så man lätt kan byta varv utan att koppla om. Detta har jag aldrig gjort förut på henne, och hon blev lite rädd varje gång vi bytte varv, men så fort hon hade ”svängt klart” så lugnade hon ner sig igen. Det blev ett bra pass och Mini kändes loss och aktiv hela tiden.

Jag insåg också att jag måste köpa mig en riktig körpisk, att tömköra med longerpisk är fruktansvärt jobbigt…. 😉

Kikar in lite i sadelkammaren när jag skulle hämta telefonen. Blev lite rädd ett tag att hon skulle kliva in..

 

Eftersom hon vägrar att ta fram öronen, hämnas jag med att ta fula kort istället 😉

// Emma

Kikar på programmet

Först och främs: Ni får ha överseende med att texten hoppar hit och dit, jag får verkligen ingen ordning på den, trots mellanslag och massor av entertryck… Man blir ju galen på datorer!

Jag har kikat lite på programmet på Falsterbo, och det ser finns ju hur mycket intressant som helst att se, NU LÄNGTAR VI!

På onsdag åker vi från Karlstad, så då hinner vi se följande:

Onsdag: 

14:00 Hagahill Ponny Kür, final,                                                                                         17:15 Folksam Scandinavian Open 6:åringar, semifinal forts.

Torsdag:

10:00 Folksam Scandinavian Open 5:åringar, final,                                                         12:30 Folksam Scandinavian Open 6:åringar, final,                                                        15:30 Falsterbo Horse Show 7:års championat, kval

Fredag:
10:00 Gina Tricot Future Elite, unga ryttare, omg. 1,                                                      
16:00 7:års championat, final, 
18:00 Öppen träning för Grand Prix ekipage inför publik
Lördag:
Lördagen är lite oklar än, det beror lite på hur dagen ser ut, eftersom vi ska checka ut från boendet och stå i Thules tält på dagen.
Här ska vi bo!

/Maria


 

Omställningen

Våra hästar går ju i grus/sandhagar till vardags men ska nu ut till sommarstället och få äta gräs. Hagarna kommer vara relativt nerbetade, men ändå så blir det ju en omställning för deras små magar.

Jag har betat Arras en del och gett honom gräs varje dag, men det blir ju inte samma sak som att stå och ha tillgång till gräs hela dagarna. 

Tidigare somrar har jag inte märkt att Arras har reagerat, han har inte varit lös i magen eller haft några problem alls. Hur känsligt är det där egentligen med omställningen?

 

image

/Maria

Nackspärr!

Jag vaknade upp imorse och mådde finemang, tills jag vände mig i sängen och det högg till i nederdelen av nacken. S M Ä R T A !

Jag har legat i sängen och gjort lite övningar som jag hittade på tuben. Hoppas att det snart försvinner…

/Maria

Mötesfobin

Det var en läsare som undrade hur jag hanterar Minis mötesfobi på framridningar.

Och ja, det är definitiv inte lätt! Dels måste jag hålla koll på vart alla andra inne på banan håller till, sen måste jag även ha koll bakåt då hon även är bakskygg. Samtidigt vill jag ju försöka få till en så bra framridning som möjligt. På hemmaplan kan jag ”gå på” henne lite mer, men det vill jag inte göra på tävling, då risken är att hon blir ännu mer spänd.

Många kan säkert uppfatta mig som lite otrevlig, men faktiskt så är jag inte rädd att säga ifrån när jag tycker att folk rider för nära. Inte så att jag skriker och gormar för minsta sak (det ligger inte riktigt för mig), men jag tycker inte att det är okej att komma i galopp tre centimeter bakom oss, när man ser att hästen är rädd.

När vi får möte så försöker jag att fokusera rakt fram och inte sitta med tanken ”hon kommer bli rädd”. Det kan också hjälpa att ställa henne ifrån den andra hästen. Men märker jag att, det här kommer inte gå, då stannar jag henne helt enkelt, tills den mötande hästen gått förbi.

Folk är ofta upptagna med sin ridning och det är skrämmande många som inte håller koll på sina medtävlanden. Jag tycker att det minsta man kan begära är att vanliga ridhusregler följs, och att man håller avstånd! 

Mini har ändå blivit hundra gånger bättre, men är det en trång framridning med många ekipage, då är det inte kul! Fördelen med detta problem är att hon blir lugnare inne på banan, och hon saknar definitivt inte de andra hästarna! 😉

En rädd Mini

// Emma

Rabiat!

Idag var det alldeles för fint väder för att rida runt i ett dammigt ridhus, så jag skrittade fram  i skogen och red sedan på utebanan.

Jag började med att  värma upp mjukt och Arras var loss och fin från start. Jag red en del sidvärdsrörelser och galopperade ganska mycket och flyttade honom även i galopp.

Efter ett tag blev jag lite sugen på att hoppa några av de lägre hindren som stod framme, så jag hoppade över ett av dem. Det gick kanon. Jag ville ju inte sluta där, utan hoppade ett till varpå Arras drog iväg i 120 km/h, det kom bilar, motorcyklar och bussar under tiden vilket gjorde så att Arras blev än mer taggad och drog iväg som en raket. Arras hoppade i sidled, han kutade allt vad han hade och försökte dra ner huvudet och börja bocka.

Jag försökte få honom att lugna ner sig, han frustade som en tjur! Jag hoppade ett hinder till och Arras skjöt iväg som en kanonkula. Ungefär där kände jag att det blev en fara för både mig och Arras, så jag valde att trava av och försökte få honom att lugna sig… 

Jisses, denna farbror alltså! 

Här blev Arras plötsligt som en violsträng när han hörde konstiga ljud utanför. Då börjar även Arras underläpp att fladdra. Supergullig!

image

/Maria

Fram med öronen!

Det slår aldrig fel. Så fort kameran kommer fram, åker Minis öron bak och hon intar sin mest uttråkade min. (Sådan matte sådan häst kanske?)

Vi skulle ju fota profilbilder igår, och jag hade fullt sjå med att få fram de där j*kla öronen!

”Jag hatar det här”

Jag försöker hålla fram öronen på henne, för att snabbt ta bort handen innan bilden togs…

…det gick sådär bra.

Jag provar att spela lite musik för henne. Men inte ens ”The tallest man on earth” får Mini på fall.

”Får jag äta gräs istället?”

Tillslut vände vi åt andra hållet och Mini fick syn på en hästkompis. Tyvärr är ju manen på den här sidan, därför ville jag ha henne åt andra hållet..

 // Emma

Profilbild!

Jag och Emma fotade våra hästar igår, jag skulle ju ha gjort det från att Arras var fem. Det har jag ju tyvärr inte, men så här ser Arras ut nu iallafall:

Han är riktigt rund och fin nu om man jämför med i höstas!

/Maria