Florencio-avkomma!

Jag vill börja med att klargöra att jag aldrig säger att hästar är halvsyskon, bara för att dom har samma pappa. En hingst kan få hundra eller rent av tusentals avkommor, och således 1000 olika individer. Nej, halvsyskon är enbart hästar som har samma mamma.

Men! Det är väldigt kul att se en Florencioavkomma i årets bruksprov! Nämligen Luxux CML. Och här kan man tydligt se att två hästar av samma pappa inte är speciellt lika. (Nu pratar jag alltså om Mini, hon är som sagt också efter Florencio!)

Titta vad fin!



// Emma

Klant-häst…

Det är så kul att komma till stallet och mötas av det här:

Mini har lyckats, trots att hon har boots på alla fötterna, trampa upp en 1,5 dm reva på hela framsidan av benet. Dock bara ytligt, men det blödde en hel del. Hon hade haft lite uppvisning i hagen och då är hon inte den smidigaste direkt..

Men hon blev ompysslad efter konstens alla regler:

(Det ser lite konstigt ut, den självhäftande tejpen, vägrade självhäfta!)

// Emma

Enkla byten, inte så enkelt!

Jag har sett många tävlingar där enkla byten ingår, men hur många är det som gör dem korrekt? Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte. Men många hästar lägger in trav emellan galoppen och skritten, eller så slår de sig fria, en del stannar upp helt medan andra vill inte sakta av alls. Många gånger tror jag att det har med spänning att göra, men även att ryttaren inte vågar samla hästen innan avsaktningen.


När man kommer i galopp innan ett enkelt byte gäller det ju att samla hästen såpass att övergången kan bli mjuk och lugn. Jag brukar nästan tänka piruettgalopp innan enkla bytet. Sedan ska hästen skritta några lugna steg, jag brukar räkna ungefär fyra stycken. För att sedan fatta galopp igen. Kommer man med en bra samlad galopp in, brukar det inte vara några svårigheter med fattningen.

För att öva enkla byten brukar jag göra flera stycken under en långsida eller på volt, galopp – skritt – galopp – skritt, osv. Sedan kan man träna hästen att bara samla men aldrig sakta av, man samlar hästen precis så mycket det går, för att sedan rida framåt igen. Gör man så kan inte hästen förutse vad som ska hända. Ibland kan det bli skritt, ibland inte. På detta sätt gör jag hästen uppmärksam på mina signaler. Thats how i do it 🙂


Hade gött!

/Maria

En gammal vän..

Alla har väl haft en häst i sitt liv, som man har fastnat lite extra för. Nu tycker jag väldigt mycket om Mini, och skulle inte byta ut henne mot någon annan häst, men min förra pålle, Batseba, kommer alltid att ha en speciell plats hos mig.
Batseba, eller Babben, fanns på den gården jag jobbade på i Ängelholm. Faktiskt så var det Maria som började rida henne, men när hon flyttade hem så tog jag över. Jag hade henne sen i 4 år, och vi tävlade upp tom msv i dressyr.

Babben är världens underbaraste häst och även världens snällaste. Vem som helst kunde göra vad som helst med henne.

Hade jag haft pengar så hade jag köpt henne direkt…

Finaste Bladlusen..

// Emma

Tömkörning idag!

Idag står det tömkörning på schemat, vi får se om jag lyckas filma lite kanske!

Jag försöker precis som Emma att tömköra lite då och då. Tömkörning är skonsamt för hästen så till vida att den slipper belastning av ryttaren. Muskler och balans hos hästen stärks på ett bra sätt. Ryttaren påverkar hästen mycket, ibland kan man störa hästen på ett negativt sätt, är ryttaren lite stel eller sned själv, så kommer detta att påverka hästen negativt.

Jag har vid något tillfälle försökt att trampa Arras när han går på töm. Då måste jag gå ganska nära och hålla i samtidigt som jag håller i ett spö som jag använder mig försiktigt av, oftast behöver man inte nudda hästen, det räcker med att piskan är där. Detta är ganska svårt. Målet är att kunna göra piaff och passage, som finns med i de svåra programmen!

Blue Horse Matine hade en overklig piaff och passage

/Maria

Tips för ljudkänsliga hästar!

Det här är Arras när han ska få sina tänder kollade!

En del hästar är väldigt rädda för ljud. Till exempel så har min häst varit väldigt vild i transporten. Han har sparkat och hoppat som en liten kanin under flera år. När det kommer stora lastbilar eller när det regnar kan jag tänka mig att det är öronbedövande att stå i transporten.

Ett tips för hästar som är extra rädda är att köpa en sådan mössa som Arras har på bilden ovanför. Den är fodrad och smidig att sätta på!

/Maria

Snart dax!

Årets första tävling närmar sig med stormsteg! En vecka kvar! Ska bli så kul att komma igång igen, vi har inte vart utanför gården sedan i oktober! Det är verkligen på tiden nu..

Vi ska alltså starta en LA:3! 🙂

// Emma

Formen är på väg UPPÅT!

Idag red jag tidigt på morgonen innan jobbet. Jag stoppade in det där hemska kandaret som vi avskyr så. Det är ju snyggt och så men Arras gillar ju inte att ha massa ”jox” i munnen.

Anki brukar klaga lite på mig ibland, jag är nämligen bra på att undvika att rida med kandaret, jag rider hellre på träns. Men nu är tävlingssäsongen snart igång och jag måste vänja Arras vid kandaret igen. Det är en helt annan grej att rida på kandar. Det kan gå hur bra som hellst med träns, för att sedan gå bedrövligt på kandar. Därför måste jag använda kandaret lite mer flitigt innan tävling, så att han vänjer sig.


Idag red jag som sagt med kandar och han gick riktigt bra! Formen är på väg uppåt sakta men säkert…

/Maria

Tips på skydd!

Jag har provat alla möjliga varianter av transportskydd. Jag började med Bucas för att sedan prova ett par vanliga, lite tjockare transportskydd. Jag har provat att linda med en längre padd under och boots till. När Arras var yngre trampade han sönder allt jag satte på honom. Att linda benen var då inget alternativ eftersom jag inte ville riskera att han trampade upp lindorna och trasslade in sig…

De här trampade Arras sönder


Jag provade sedan en liknande variant som är på bilden nedanför och de var de enda skydden Arras ville ha på sig! Idag har han dock sansat sig och nu kan han ha lindor utan att trassla in sig. Men jag rekommenderar verkligen de här skydden för de som är känsliga!

/Maria

Om man har en dålig dag!

Om det är något som jag verkligen har fått jobba med genom åren, så är det att hålla ordning på mitt humör när jag rider. En grundregel som jag har, är att vet jag med mig att jag har en dålig dag, då anpassar jag ridningen efter det. Jag kanske inte rider det där hårda dressyrpasset jag hade tänkt mig, utan tar en lugn och kravlös tur i skogen istället.

Detta får jag verkligen tänka på med min nuvarande häst. Jag vet så väl, att blir jag arg på henne, då kommer det sitta i en lång tid framöver. Hon är en väldigt känslig häst, och blir något fel i hanteringen eller ridningen så kommer hon i håg detta. Hon har givetvis blivit bättre, men i början när jag fick henne, var hon väldigt tålamodsprövande. Det tog 3 månader innan jag kunde slänga på ett täcke på henne, och det kan fortfarande vara svårt att göra det när hon är lös i boxen. En gång var det någon som hade ledit henne med kedja under hakan. Det tog en hel sommar innan man fick på henne grimman utan diskussion.

Och ändå har hon aldrig varit med om några tråkigheter, som man lätt kan tro. Hon är bara en känslig individ, och då får man ta hänsyn till detta.

Jag har blivit väldigt tålmodig under dessa 2 åren, och jag har alltid gett henne den tid hon behöver för att vänja sig vid saker. Det har verkligen gett resultat, och nu märker jag i många situationer, vad mycket hon litar på mig. Blir hon rädd för något, räcker det oftast med en liten lugnande klapp och ett konsekvent handlande, så blir hon lugn direkt, och kan fortsätta som om inget har hänt.

Det är väldigt mycket värt i slutänden!


Mini-en speciell dam!

// Emma