Fiffi vilar på!

Det händer inte så mycket i Fiffis liv just nu. Hon går i hagen och äter mat. Det är gött för henne, hon både växer och tappar tänder så viloperioden kunde nog inte ha kommit lägligare.

Fiffi visar upp sina nya tänder, blandat med bebisvarianterna! 😁😍Jag borstar henne ungefär 4 dagar i veckan kanske, lite olika beroende på hur jag jobbar. Hon är fortfarande lite väl påfrestande att ha inne på gången när vi är ensamma så jag brukar passa på när de andra hästarna är inne. Men vi klias och äter morötter varje dag iallafall! 🥕Snön hittade ju äntligen till Karlstad nu, tyvärr försvinner den väl till veckan när det ska regna… Men hästarna blev nöjda iallafall, nu kan de äntligen röra sig i hagen!

Det blåste ju verkligen storm samtidigt som snön kom, hästarna var mer än tokiga den dagen… 👀😅 Annars har Fiffi skärpt till sig lite åtminstone och går hyfsat snällt in och ut från hagen.Men jag börjar bli riktigt sugen på att rida henne nu… jag har ju inte ens provkört henne än! 😂 Men jag litar på Christine som är inridningspilot, jag tror hon gillar henne! ☺️

Välkommen Fiffi ❤️

Ibland går det fort i svängarna och från igår så är jag (och min sambo!) hästägare igen. Det känns otroligt roligt, men med lite blandade känslor. Jag hade inte en tanke i världen på att jag skulle köpa häst, typ någonsin igen, eftersom Mini skulle få bebisar som skulle efterträda henne. Men så blev det ju inte och jag kände ganska snabbt att jag måste börja titta efter en ny kompis.

Det var en hel del som hörde av sig, vissa var inte intressanta och några var alldeles för dyra. Men så fick jag ett sms från Malin Holmgren på stall Buskhaga. ”Jag tror jag har en häst åt dig!”

Och så var det! Buskhagas Firozi ”Fiffi” är ett sto född 2015, e: Blue Hors First Choice u: Buskhagas Temina, e: Tailormade Temptation – Davignon I

Hon är idag ca 162, men växer en bit till. Hon är inte inriden, men har haft träns, sadeln och är hängd på. (Jag har alltid sagt att jag ska inte rida in någon mer häst, men det ändrade sig visst! 😂)

Fiffi ska nu få bo in sig ordentligt, sen ska vi börja lite smått med inridningsarbetet! Hon är en vaken tjej men verkar väldigt vettig och snäll. Hon tog en travrunda i nya hagen, sen traskade hon runt och kollade alla hörn och vrår för att sen börja äta hö. Hon gick även in i huset och ställde sig vid några tillfällen, något inte alla hästar har gjort i början!

Jag har bestämt mig för att fortsätta med bloggen, i ”mindre skala”, då jag tycker att det är så kul att ha allt nedskrivet vad jag gör med hästarna. Är det något jag är evigt tacksam för så är det dessa nästan 7 år med text om Minis liv, de nästan 10.000 bilder på henne och de 150-200 filmerna jag har. 🐴❤️

Så jag hoppas att några av er vill fortsätta att följa min och Fiffis resa ihop! 😃

Boxgrannen Lennart hälsade henne välkommen genom att slicka henne i ansiktet…

Ett litet klipp när vi var och tittade på henne!

Kopierat från Instagram 

I 9 år har jag försökt att ge Mini den bästa omvårdnaden, så mycket kärlek och ett så bra hästliv som möjligt. Men vad hjälper det när naturen gör som den vill. Igår morse fick Mini somna in för alltid. Allt gick så fort, veterinären stod maktlös, det fanns absolut inget att göra. Efter gårdagens chock finns nu bara oändlig sorg, smärta och saknad kvar. Älskade Mini, vi kommer aldrig att glömma dig. Tack vare sociala medier har jag fått dela med mig av en liten del av Minis enorma personlighet och glada uppsyn. Jag är så tacksam att vi fick låna Mini en tid i våra liv, även om det inte var tänkt att sluta nu. Minardi 2005-2017, vi älskar dig! ❤️💔❤️

Stackars Mini

Till att börja med – vårt ryggningsproblem är som bortblåst, nu gör hon bättre ryggningar än någonsin! Vi har även en tid för vetcheck inbokad till den 16:e. 👍

Igår red jag ut och konditionstränade. Vi rullade på i galopp totalt 3,5 km! Bra flås på både Mini och mig! Tyvärr var det en del älgflugor som svärmade runt oss, trodde jag hade fått bort alla men… 

Idag när jag hade ställt Mini på gången så försökte hon hela tiden få mig att klia henne på rumpan genom att trycka den mot ena väggen. Så här brukar hon göra så det var inget nytt, men nu var hon nästan hysterisk. Det slutade liksom aldrig klia och hon piskade med svansen av och till. Då såg jag den jäkeln där, krypandes längst upp i svansen på henne. Den förbannade älgflugan! 😡 Den hade väl övernattat där antar jag. När jag sen hade ridit klart, i samma sekund som jag länger tyglarna så ställer sig Mini och kissar, alltså på riktigt den största pöl jag någonsin sett! (Två gånger tidigare har hon kissat i ridhuset, inte vanligt med andra ord!)

När hon kom in på gången kissade hon igen och jag fick kasta in henne i boxen. Nu funderar jag på om hon inte har vågat ställt sig i ”kissposition” på grund av älgflugan? Det var kiss i boxen, men något mindre än vanligt. Hon hade inte heller druckit så mycket vatten som hon brukar, om nu hästar tänker så, ”jag är kissnödig, kissar inte, fyller inte på med vatten”? (Eller är det mitt sjuksköterske-jag som överanalyserar nu..? 😂)

Synd om Minis iallafall! 


Hur söt är hon inte här, livrädd för en jordhög, fullkomligt normalt! 😄👻

Höst-Mini

Puh, det är inte lätt att vara Mini, eller Minis matte nu. Vi har varit lite oense över nödvändigheten att ibland gå baklänges (=rygga) de senaste ridpassen, något som har fått mig att fundera både en och två gånger hur jag ska lösa detta. Tror det kan ha att göra med att när hon inte är helt loss i sin korta rygg så blir det jättejobbigt för henne att samla ihop sig och rygga. Hon vill gärna köra upp huvudet och ta ett steg bakåt – sen räcker det!

När jag går bredvid henne så ryggar hon väldigt fint, i lägre form så jag tror inte på att hon har ont eller så. Igår fick husse gå bredvid och rygga henne när jag satt på. Det gick bra och tillslut kunde jag göra det utan hans hjälp. Mini fick upp ryggen en halvmeter, kändes det som, efteråt så det var kanske nyttigt.

Men jag kände mig ganska liten när hon för första gången någonsin ställde sig på bakbenen och höll på att slå över… 😟

Hursom så ska jag boka en veterinärtid idag, något jag ändå har tänkt att göra innan vintern.

Mini är även nyklippt, stod som ett ljus i 2 1/2 timme och har nu fått en svart/brun blank nyans! 😍 Jag har även investerat i en liten klippmaskin som ska underlätta ben- och huvudklippning i fortsättningen. Det är inte lätt att klippa där med den stora maskinen..!

Dessa uteritter

Ni som har hängt med oss genom åren vet att jag och Mini har haft stora problem med uteritter stundtals. Jag minns en period, jag tror Mini var runt 7-8 år, när det inte gick att sitta upp på henne utanför stallet. Hon sprang runt och började typ bocka (hon kan inte riktigt det), stegra sig och försökte kasta sig iväg. Bara vi kom ut i skogen var det lugnt. Även om jag satt upp i ridhuset, så började hon direkt vi kom utomhus.

En annan period så kunde vi bara rida ut om vi hade en svans att gå i. Oftast fick snälla Edelbert ställa upp, han hade en väldigt trygg svans att styra in i.

Numera kan jag rida ut själv, jag kan sitta upp utanför stallet och skritta iväg på långa tyglar. Jag kan trava med halvlånga tyglar och Mini lufsar på utan problem. I galopp taggar hon till (rejält) men nu vet jag vad hon eventuellt kan hitta på så jag känner mig relativt trygg, fast jag inte tar några onödiga risker. Men bara det att jag kan brassa på i lite högre tempo, det är så himla underbart, och Mini behöver verkligen det!
Häromdagen filosoferade jag lite och kom fram till att Mini är ingen modig häst. Men till skillnad mot en del andra lite fegare hästar, så vågar hon alltid trotsa sin feghet och göra sådant som hon tycker är läskigt. Hon ballar (nästan) aldrig ur, och jag kan relativt lätt övertyga henne att gå förbi/över saker som hon är rädd för, där andra hästar kanske kastar sig tillbaka eller totalvägrar.

Som idag till exempel. Då hade vi varit på rakbanan och kört ett riktigt hårtpass (4 vändor i galopp, säkert ett par kilometer iallafall! 💪), på vägen hem kom det helt plötsligt 5 stora hundar springandes emot oss, skällandes… 🙈 Jag blev lite lätt panikslagen och skrek åt dom att stanna (de brydde sig inte nämnvärt…). Mini däremot, stod bara och stirrade, men rörde inte en fena. Till saken hör att vi har hundar i stallet som springer löst, så hästarna blir väldigt vana vid det. Tack för det säger jag efter idag! 

Hursomhelst så fångades hundarna in snabbt och ingen skada skedd, men jisses vad rädd jag blev för en stund, tänk om Mini hade tvärvänt i panik, det hade inte vart kul.



Våra ridvägar är bäst! 😍😍😍

Träning och tävling

Måndagens träning gick riktigt bra! Vi ökar kraven på Mini-hästen och hon får börja ta i ordentligt nu. Hon blir trött såklart, men det är i nuläget en gång i veckan som hon går så hårt, så jag tror bara det är bra för henne. Vi måste ju bli starkare!

Vi tog oss igenom galoppen, och framför allt formen i övergångar. Mini vill gärna dra ut formen och släppa ryggen. Hon har alltid tummat på just det, men det är extra tydligt nu när hon tappat lite muskler. Jag fick rida serpentiner med enkla byten och även vanliga byten, och hela tiden se till att hon var med på den nya yttertygeln och var eftergiven i den nya innersidan. Det blev väldigt mycket bättre, dock fungerade galoppombytena bättre än de enkla… 😛

I slutet fick vi till så fin trav en kort sekvens, den känns som den gamla Mini kommer tillbaka lite mer för varje dag!

Jag hade ju även tänkt att rida en Msv B:4 som första start, men ändrade istället till en B:3 (om tävlingen nu blir av, det måste till en hög till med anmälningar…!). Jag har aldrig gillat B:4, bara massa snett igenom, och Mini laddar för ökning varje gång. B:3 är väldigt trevlig, med lite volter och byten rätt över ridbanan. 14:e oktober är det tänkt att vi ska lufta oss, innan det ska Mini klippas och kanske hinna med en vetcheck, annars tar vi den efter! (Hon känns väldigt fräsch nu, så det är inte hela världen.)

Woohoo!

Höst- och regnmörker över stallet

Mini och hennes granne Lennart. Mini har en hatkärlek till honom, oftast står hon och surar mot honom (Lennart ser lika glad ut som vanligt), men när han har mat och inte hon, då är han väldigt trevlig tycker Mini, som glatt äter hö direkt ur hans mun.

Glad Mini

Idag red jag ett program för första gången sedan november förra året. Det fick bli Msv B:4, som jag eventuellt har tänkt att starta om drygt en månad! 

Jag hade inte tänkt rida några travökningar, onödigt slitage tänkte jag. Mini var ganska med på det i början, men blev så jäkla taggad under programmet så i slutet när man rider först en galoppökning på långsidan, för att sen sakta av till trav och göra en ökning på diagonalen, då hade jag inget att säga till om! Mini tog tag i bettet och drog iväg i full fart! 😍

Vi missade väl inget direkt, det ska vi väl inte göra heller kanske, men övergångar och sånt fanns inte med i Minis värld. I galoppen blev hon så på hugget och de enkla bytena var tydligen sjukt onödiga! 😂 Lite mer programträning får nog stå på schemat om vi ska våga visa upp oss!


Imorgon är det Anki-träning igen! 

Tillbaka till verkligheten!

Nu har jag jobbat i en vecka och semestern känns lite avlägset långt borta! 🙂 Dock är solbrännan från ett underbart Mallorca kvar fortfarande, en otroligt härlig resa som vi gjorde min sista semestervecka. Mallis överträffade ALLA förväntningar, vi hyrde bil och åkte över hela den östra sidan av ön, till små badvikar och grottor. Rekommenderas varmt! 😀

Nu går vi in i en höst som kantas av träning, jobb och förhoppningsvis en eller två tävlingar i början av november. Jag och sambon håller även på att avsluta ett tomtköp och ska börja på allvar att förverkliga våra husbyggar-planer. Om ett år har vi kanske, kanske ett nästan (halv)färdigt hus att flytta in i, bara ett par kilometer från Minis stall! 🙂

Mini blir hela tiden starkare och starkare, börjar få bort gräsmagen och jag har börjat sätta lite mer press med samling och form. Jag har tänkt att fortsätta med uppbyggnaden i en månad till, sen ska vi ta en veterinärcheck innan vi siktar mot tävlingsstart och vinterträning. Första start kommer bli en Msv B:5 och jag hoppas vi kan vara tillbaka i Msv A/St George i mars/april nästa år, det borde inte vara några problem om vi fortsätter vara skadefria!

Ikväll är det Anki-träning igen, en bra avslutning på en regnig måndag! 🙂

Lite blandade bilder från sommaren:


En givande träning 

Både jag och Anki är helt överens om att nu släpper vi på restriktoner (som jag egentligen inte har haft sedan i början av juni), och tränar på mer ”som vanligt”. Fast lite kortare pass och mer skrittpauser. Mini fick träna på att spänna magen, jobba på med bakbenen och korta ihop kroppen. Jobbigt, jobbigt men oo så nyttigt! Mini kändes väldigt fin  i traven efter en stund, lika fin som för ett år sedan! Men inte lika stark såklart. 

Jag rider bara 30 minuter och med flera skrittsekvenser så blir det kanske effektiv ridning i 25 minuter. Men det räcker i nuläget!

Imorgon ska vi skritta ut i skogen och klättra sen hade jag tänkt att konditionsträna på onsdag. Eftersom jag åker bort på lördag så rider jag på den här veckan. Emma ska rida henne lite under tiden men vi har inte riktig bestämt hur mycket än! 😊

Bästa ridvägarna!

Vi kan ha världens bästa ridvägar! 😍

Idag körde vi intervallträning på rakbanan som finns ca 15 minuters promenad från stallet. Mini blev sjösvett och riktigt trött! Det märks att orken inte finns där, men detta är också första gången vi har galopptränat så mycket sedan skadan. Men det är dags att komma i form nu! 💪

Dagarna går!

Jag jobbar otroligt intensivt in i det sista nu innan semestern. Jag förstår inte riktigt, men det känns som att jag jobbar mycket mer än mina kollegor som också gör heltid..? Trots att vi lägger egna schema så verkar jag jobba typ varenda dag! 😅 Nu väntar helgjobb, sen två veckor natt sen fyra (4!) veckors semester!! Förra sommaren hade jag ingen ledighet i och med att det var min första sommar efter examen, men nu är det min tur! 👌 Inte mycket står på schemat mer än en utlandssemester och eventuellt en trip till Göteborg och EM!

Mini tränas på, första träningen för Anki gjordes förra veckan. Det var jättekul och vi fick lite tips hur vi ska arbeta upp oss framöver. Mini har tappat mycket styrka och muskler (men bildat ett beskyddande fettlager..), det känns att hon är svag och det är en helt ny känsla för mig. Jag tycker hon är halt hela tiden, när det i själva verket är styrkan som saknas, det blir liksom en slingrig känsla istället.

Styrketräning är det som gäller, vi försöker variera träningen med backintervaller och bommar. Men det gör lite ont i hjärtat när jag ser hennes omusklade rumpa och hals 🙈😭. Gäller bara att skynda långsamt, bygga en bra grund och komma tillbaka starkare än någonsin! 💪

Alltså magen…..

Vi kör även vattenträning! Tydligen har jag övat på volter? Ser ganska jämna ut tycker jag! 😂

Mot Klarälven!!

Så här trött blev Mini efter Ankiträningen. Helt slut!

Något bättre 

Jag inbillar mig att Mini har blivit lite, lite bättre i kroppen efter våra stretchövningar. Hon är jämnare i sidorna samt att det fungerar bättre med slutorna, så speciellt åt vänster som faktiskt inte gick att göra för bara 2 veckor sedan!

Jag jobbar henne väldigt lång och låg, men jag vill att hon ska komma dit själv, inte att jag ska ”rida dit” henne. Med hjälp av övningarna (och godis!) får hon hitta dit utan mig på ryggen, när jag sen hoppar upp är hon ”redan där”. 

Mini har blivit så tjock nu när hon får gå gräs, och är allmänt tjock att rida oxå.. Men när hon har kommit igång finns där lite turbo, tyvärr kan vi bara rida i ridhuset nu – förutom när vi rider ut då, eftersom det har lagts på nytt underlag på utebanan. Tills det har satt sig ordentligt är det alldeles för djupt för att rida där, så vi får snällt gå in i vårt bastuvarma ridhus! Mini gillar inte! 😅

Throwback Wednesday!

Jag har lite (mycket) nostalgiskt läst igenom en bråkdel av vårt bloggarkiv senaste dagen, (tips om ni vill läsa våra gamla inlägg så finns det ca 6000 st att välja bland… Arkivet finns till vänster i menyn), och kom över ett inlägg med en av Hannah och Eltons första tävlingar! Ni som har varit med ett tag vet att Maria red Hannahs ponnysar (Elton och Montana) under ett par år när Hannah var för liten för att reda upp allt själv.

Nu har hon däremot snart växt om en annan (!) och har alldeles nyligen kommit 5:a på SM och har fått en plats i Sveriges NM-lag! Helt sjukt, och vart tog tiden vägen!?! Hursomhelst, ett stort Grattis igen till Hannah, vi står ju fortfarande i samma stall så vissa saker ändras iallafall inte! 🙂

Från mars 2012

Montana och Hannah på årets SM. Foto; Ulrika Jacobs