Minardi och Breeders!

Jag slänger in det här inlägget igen, det publicerades för ett år sedan. Det handlar alltså om hur jag och Mini kvalade till Avelschampionatet, och lite av vads som egentligen krävs.

Detta var 2010, när hon var 5 år. I början av året hade jag inte en tanke på att ens försöka kvala, då hon absolut inte var redo. Varken fysiskt eller psykiskt. Men hon utvecklade sig massor under våren, och under de första tävlingarna vi var ute på så visade hon att hon klarade av det mentalt också. Jag trodde faktiskt ett tag att det aldrig skulle gå och tävla med henne, men det visade sig att hon var betydligt snällare på bortaplan, än hemma..

Anki frågade mig i maj nångång, om jag var beredd på att satsa mot Breeders-finalerna. Efter några dagars fundering så bestämde jag mig för att det var värt ett försök. Det kostar ju en del att deltaga, och man får ha med i beräkningarna att det kanske inte kommer att gå.

I juni så skulle vi prova att rida en kvalklass för första gången. Det gick käpprätt åt skogen.

”Trav”ökning..

Och här utgick vi!

Jag var jätteledsen i några dagar, och jag trodde än en gång att det aldrig kommer att bli en tävlingshäst av min spända dam, men sen tog vi nya tag igen!

I slutet av juli så provade vi igen. Då var vi i Hagfors och tog oss faktiskt runt hela programmet. Tror vi fick runt 69,5% och man ska ha 72% för att kvala. Jag var väldigt nöjd med henne då, men trodde inte att vi skulle kunna höja oss så mycket som krävdes.

I början av september så var vi tillbaka till tävlingsplatsen där vi fick utgå första försöket. Första dagen så fick vi 70,4%. Hon kändes så himla fin då. Dagen efter så hade vi flera missar i programmet och när jag kom ut från banan, så trodde jag absolut inte att det hade gått vägen. Min resultat blev aldrig uppropat, och på mitt protokoll så stod inte procenten med. Så jag lastade in hästen, och skulle bara gå och fråga vad det var, av ren nyfikenhet. Då visade det sig att vi fick precis 72% och vi var kvalade till Flyinge! Jag blev jättechockad, och förstod inte riktigt vad som hade hänt…

Sen började vi att hårdträna inför finalerna, som gick av stapeln på Flyinge i Skåne i mitten av oktober. Där rider man två semifinaler, en på onsdagen och en på fredagen. Så vi åkte ner på måndagen och fick på så sätt 5 hela dagar nere i Skåneland, under något som är det mest intressanta under hela året, när det gäller dressyrtävlingar. Och nu skulle jag vara med själv!

På morgonen den dagen jag skulle rida första semifinalen, var jag så nervös att jag trodde jag skulle svimma. Plus att jag fick en släng av magkatarr (eller något liknande) och var livrädd för att jag skulle spy när jag red… 😉

Inne på banan så var jag också fruktansvärt nervös, något som jag inte brukar vara när jag väl rider. Men detta var något speciellt! Kommer till och med ihåg att jag under programmets gång önskade att det skulle vara klart snart, så jag kunde få komma därifrån. När sista halten var, höll jag på att börja grina av lättnad!

Under andra semifinalen var jag betydligt mer sansad och hade bara kul inne på banan! Fick fick absolut inga toppresultat, runt 65-66% tror jag. Men Mini var världens bästa häst att ha med sig, och hon gick inne på den stora arenan med så mycket publik, banderoller och annat läskigt, utan att protestera det minsta. Det blåste storm sista dagarna, och på ett av uppstallningstallen så blåste taket av! Men min Minihäst var faktiskt förhållandevis lugn, och kliade man bara på henne, så var hon trygg.

Dock var hon ganska tagen av allt runt omkring, och sista dagen vi tävlade var hon så trött inne på banan. Jag drev och drev, men fick absolut noll respons, hon orkade helt enkelt inte.

De 5 dagarna var absolut det roligaste jag har varit med om, och jag ångrar inte en sekund att vi åkte, trots att vi kanske inte hade något där att göra egentligen. Det kanske är något man inte kommer att vara med om någon mer gång.

Det krävs ändå en hel del av hästarna, 5-åringarna ska gå ett program motsvarande MsvC -fast utan skolor, 6-åringarna går motsvarande MsvB och 7-åringarna går St George. Det är hårt arbete för våra unghästar det, och det är inte alls konstigt om ens häst inte är klar för detta!

Kvällen innan start, vi provar banan. Tillsammans med Janne B och gänget….

Efter sista starten. Anki tar i mot oss utanför ridhuset

Två foton som är tagna av Roland Thunholm

// Emma

Favoritutrustning!

Fråga:

Hej! Min fråga är eller frågor rättare sagt  om ni fick välja era absoluta favoriter i kategorierna sadlar, träns, kandar, tävlingstäcke, skydd, lindor, hjälm, kavaj/frack, handskar, ridbyxor, ja you name it! Vill veta era hetaste och blötaste utrustningsdrömmar!  Gärna med några bilder också!  Tack för en super blogg! Ni ger sån otrolig inspiration och ni är btw stort sköna!!  Massa kramar

Sadel: Röösli (av den äldre modellen!)

Träns/Kandar: Rundsytt OS med ett snyggt pannband, bred nosgrimma, helsvart!

Tävlingstäcke: Hm.. Om någon tar fram ett skitsnyggt, lite mer exklusivt, Back on Track-täcke tar jag gärna emot det! Det kanske finns redan? 

Skydd: Använder inte skydd så mycket, men jag skulle vilja prova Piaffe Verdeus. Den bra sorten…

Lindor: Schockemöhle har bra lindor. Men även Hööks. De är faktiskt riktigt bra!

Hjälm: Har alltid gillat den äldre varianten av Charles Owens dressyrhjälm. Men jag ser ut som ett ägg i den. Så kanske en lyxigare variant av Uvex skulle passa? Jag är rätt nöjd med den jag har..

Maria med sin Charles Owen.

Kavaj/frack: Kingsland har väl kommit med en ny kavaj? Den har jag för mig var ganska snygg. Men annars är det nog Pikeur, men jag skulle gärna vilja ha en i mer softshellmaterial. Men inte för kort! 

Handskar: Jag har ett par Schockemöhle nu och de är riktigt bra! Jag råkade dock köpa fodrade, så de har varit lite varma i sommar. Sen har jag Roeckl och tävlar i, och de är ju fantastiska, men dyra!

Ridbyxor: Pikeur alla dagar.

// Emma

Kürmusik..

Vi fick en musikfråga:

Jag är nyfiken på vad ni skulle ha för musik till er ”drömkür” alltså typ GP kür, och om ni haft något kürprogram tidigare, vad var det för musik i så fall? Det beror såklart på hästen, men ponera att ni rider en häst som passar perfekt till den musik ni skulle vilja ha.

Ända sedan jag var liten (eller ja, yngre än nu iallafall) har jag sagt att den dagen jag ska rida kür, då ska jag bli kompis med Robert Miles, så ska han få sätta ihop musiken till mitt program. Ni vet han som har gjort bla. de här låtarna:

Jag gillar också de där lite pampigare styckena, som Edward Gal är en mästare att få till.

Jag tycker också om Pirates of the caribbean musiken, men den börjar kännas lite uttjatad nu. Men det stuket är tufft!

Men det är klart, skulle Coldplay eller U2 komma till mig och säga att ”Emma, det är klart vi gör din musik”, så skulle ju inte jag tacka nej.. 😉

// Emma

Svar på frågor!

Vi inser att vi inte gör oss bra framför kameran, så vi svarar på frågorna i ett inlägg istället! 

Hej! Alltid lika kul att följa er blogg, dressyrintresserad som jag är. Har en ung 4 åring som gärna laddar ordentligt i galoppen, dels för att det är så himla kul, dels för att hon har jobbigt i galoppen. Hon kan nästan hamna jämfota och hoppa och skutta, rättar man henne framåt springer hon med rumpan ordentligt innanför spår (jobbigt att spåra ordentligt ju!) Ställer jag mig i lätt sits vill hon gärna på börja bocka lite smått då hon tycker det blir för obalanserat. Har ni några tips och råd på hur man kan agera konsekvent i dessa situationer?

Helt spontant tycker vi att det är viktigt att en fyraåring går framåt i galoppen. Det är ju jättesvårt att komma med tips när man inte har sett hästen, men det låter som att du kanske kan stå i lätt sits, och när den börjar bocka få den att gå ännu mer fram. 

När den slutat bocka och bjuder framåt i galoppen, och blivit lite starkare, kan man sätta sig ner. Men det är viktigt att den hela tiden bjuder framåt. Det är alltid bra att ha en tränare som hjälper en, men det har du säkert. 🙂

Har ni några bra övningar för att få en mer flexibel och rörlig häst?
Undrar också om ni har bra övningar för att få den stark och bärig.
Jättetrevlig blogg verkligen. Mycket härlig och lärorik att läsa :)

Styrka, bärighet och rörlighet hänger ihop. När hästen blir stark så orkar den därmed bära sig bättre och då ökar även rörligheten. 

För att få en starkare och bärigare häst finns det såklart mängder av övningar, något som vi tycker är viktigt är att variera sin träning med hästen. Med det menar vi att gärna ha med bommar (cavalettiträning), klättra i skogen, gymnastikhoppning etc. Mängder med övergångar i alla gångarter, halvhalter, skolor…ja så varierat som möjligt! När hästen blir starkare kommer den även orka vara mer flexibel. 

Vad kul att du gillar bloggen, vi hoppas att du fortsätter besöka oss!

Hej! Jag skulle önska att ni kunde förklara (jag vet mycket begärt, men värt ett försök!) hur man som ryttare känner skillnad på när hästen arbetar rätt dvs. med ordentliga bakben och rygg till skillnad från när det bara kröker på nacken… Tack för en toppen blogg!

Oj, det kan vara den svåraste fråga vi har fått 😉 . Det lättaste är förmodligen att ha en tränare som står bredvid och säger när hästen arbetar rätt, och helt enkelt lära sig hur det känns. 

Hej! Först tack för en super blogg! Hur tränar ni era hästar för att få ut maximalt steg och taktmässighet (om det är ett ord) i ökningarna från punkt A till punkt B? Jag har svårt att få hästen att länga från första steget och sedan hålla vägen fram.

Hej! Jag undrar hur man tränar på att få hästen att länga stegen i mellan/ökade gångarter? Finns det tips på övningar och tänk. Och hur man som ryttare rider och inverkar på bästa sätt

Försök att ladda ordentligt redan i hörnet innan diagonalen, och var noga med att hästen svarar fram direkt vid bokstaven. Försök att föreställ dig att diagonalen är längre än vad den egentligen är, så att hästen inte bromsar för tidigt. Prova att öka genom hörnet, så att den inte lär sig att bromsa innan bokstaven. 

Ökningar sliter ganska mycket på hästen, så för att träna upp hästen att länga steget är det bättre att rida korta sekvenser, alltså att öka och minska flera gånger på t.ex. en diagonal.

Ett bra sätt att introducera förvänd galopp, min häst får lite panik och blir väldigt stressad, hoppar gärna på stället, hon tycker att jag är heltokig!! 
Kommer vi i rätt galopp och ska rida in på serpentiner så rusar hon sig igenom dom förvända bågarna och byter eller bryter av…  

Mini fick också lite panik och slängde sig i övergången till förvänd galopp (typ serpentin) och då fick jag fatta förvänd galopp istället, och bara rida korta sekvenser sen bryta av. Successivt kunde jag förlänga galoppsträckan och även rida genom ett hörn eller två. Känner man att hästen laddar för att kasta sig över i den förvända bågen, är det bättre att avbryta och lägga en volt istället. 

Jag fick göra en bra övning på en träning en gång, där Anki sa åt mig att antingen göra en volt eller gå över i förvänd galopp, utan att jag i förväg visste vad hon skulle säga. Alltså jag red rätt över ridbanan och visste inte om jag skulle rida över i förvänd eller inte. Det satt lite i mitt huvud också, att jag förväntade mig att hon skulle kasta sig, så detta var en väldigt bra övning!

// Emma & Maria

 

Svar på några frågor!

Jag jobbar fortfarande på att få Maria framför kameran, då vi tänkte svara på de flesta frågor i ett videoinlägg.

Men jag tänkte ta några korta svar här! (Maria hängde med på ett hörn på några av frågorna)

Jag har en fråga till dig Emma! Om jag fattat det hela rätt så jobbar du som undersköterska i hemtjänsten? Jag ska läsa till uska i höst och undrar hur du trivs med arbetet och hur det funkar att ha häst med tanke på oregelbundna arbetstider och så?

Det funkar faktiskt riktigt bra! Jag tycker att det är super att jobba i skift, då jag kan åka till stallet på dagtid när jag jobbar kväll, och att jag har lediga dagar mitt i veckan. Sen är det inte kul att jobba helg och absolut inte de delade turerna, men de hoppas vi försvinner snart.. Jag jobbar i snitt var tredje helg, vilket är helt okej!

Hur mycket går era hästar ute i hage? Är de ute dygnet runt på sommaren? Om inte, varför?

De är ute mellan 8-15 ungefär. Varför de inte går ute längre är helt enkelt för att personalen i stallet slutar kl 16. I somras gick de ute mellan 05-21 beroende på väder och vind. De är inte ute dygnet runt av den anledningen att jag tycker inte att de får den vilan som de behöver ute. Alltså för att kunna fortsätta tävla och prestera bra. De hästar som jag har haft ute jämnt, har vart väldigt trötta när de kommit in på box.

Hur ofta rider ni ut med era hästar?
Hur ofta rider ni dressyr eller hoppar?
Tycker ni det är viktigt att rida ut med en häst??

Emma: Jag rider ut en till två gånger i veckan. Hoppar mycket sällan men målet är väl att nån slags bomträning ska utföras kontinuerligt. Tyvärr slarvas det med detta… 😉 Ni som har läst mina ridinlägg på sista tiden vet att jag tycker att det är väldigt viktigt med just uteritt, och att jag gör det ganska ofta faktiskt!

Tränar ni något utöver ridningen? Och vad anser ni om att “ryttaren också borde träna eftersom vi tränar hästen”? Om ni förstår vad jag menar.

Emma: Nej. Jag springer ibland, men just  nu har jag ont i knäna, och även om jag säkert klarar att springa så vill jag inte påfresta dem. Jag går däremot  mycket, och cyklar mycket på jobbet. Jag hatar att gå på gym och även om det säkert är jättebra för en ryttare så tänker jag inte göra det heller.
Borde och borde, jag tycker nog att vi får ganska bra träning med allt var ridning och skötsel innebär, däremot så borde man kanske stretcha mer än vad man gör… Men jag håller samtidigt med om Marias svar här nedan, men så länge jag känner att jag orkar ett helt pass, och har krafter kvar som jag har idag, så tror jag nog att min träning är tillräcklig!

Maria: Jag springer också ibland, och på vintern åker jag längdskidor. Under en ganska lång period tränade jag på gym cirka 4-5 dagar i veckan. Jag klev då upp tidigt som sjutton, gick till gymmet, åkte till jobbet och efter jobbet åkte jag till hästen och red. När jag kom hem från hästen gick jag och la mig. Jag körde på så under en ganska lång tid men tillslut gav jag upp.

Om jag hade haft mer tid och ork, så hade jag tränat mer utöver ridningen, om jag fick välja hade jag dansat. Men med jobb/studier och hästen 3-4 timmar varje dag, så blir det svårt att hinna med allt. Förövrigt så tycker jag givetvis att det är viktigt att träna utöver ridningen, gärna konditionsträning, men även träning av bål, rygg, axlar och andra muskelgrupper som ”tar stryk” och som behöver stärkas. Yoga hade nog varit nyttigt för oss stela dressyrtanter.

Det finns vissa hästar som är mer fysiskt ansträngande att rida, till exempel en häst som stod i stallet där vi hade våra hästar i somras, den är extremt fysiskt ansträngande att rida. Den tjejen som rider hästen är ute och springer 5-6 dagar i veckan och är väldigt vältränad, och hon anser att hade hon inte gjort det, så hade hon aldrig orkat rida hästen ordentligt.

Hade jag känt att jag inte orkar fullt ut när jag rider, att jag måste ta pauser, att jag inte orkar sitta emot, eller om jag blev extremt trött, då hade jag inte tvekat att träna upp mig mer utanför stallets väggar. För att kunna göra ett så bra jobb som möjligt med hästen, för att förutsättningarna ska vara så optimala som möjligt, anser jag att det är viktigt att även ryttaren som sitter på hästen är i en god form.

En sak jag undrar är hur reglerna inne på prisutdelning är. Har aldrig tävlat så jag har ingen aning. Har sett att vissa gör en hälsning innan de kör på med ärevarvet.. hur är det egentligen med det där?

Segraren brukar säga ”Hälsning” så hälsar alla pristagare samtidigt. Oftast brukar speakern be om en hälsning och ett ärevarv, men det är alltså segraren som inleder hälsningen!

Bor ni i lägenheter?
Har ni något flera djur än era hästar?
hur långt är det för er till stallet?
Om ni fick välja vilken häst som helst häst att rida vilken skulle ni välja?

Emma: Jag bor i lägenhet och har ungefär 8 km till stallet. Jag har haft en kanin, men den gav jag bort i våras. Hemma hos mina föräldrar har jag en 14 1/2 år gammal labradorflicka som jag bestämt hävdar är min!

Maria: Angående djur, Nej, men mammas två hundar brukar jag gosa med så fort jag får tillfälle!
Jag bor i en lägenhet några hundra meter ifrån Emma!

Emma: Oj, vilken svår fråga. Rent spontant; Totilas! Med all säkerhet en supersvår häst att rida, men jag skulle bara vilja känna på den powern. Sen skulle det inte ha vart fel att testa en passage på Blue hors Matine… Men det blir svårt.. 🙁

(Jag gråter fortfarande när jag ser det här klippet. Ser ni öronen på hästen i sista passagen mot kameran?! Åååå…)

Maria: Totilas är nog allas dröm, men som Emma säger, man skulle nog flyga som en vante. Att sitta ner i traven är nog bara att glömma. Men att sitta på ett sådant kraftpaket hade varit en dröm!

// Emma & Maria

Kandar!

Vi har fått många olika frågor om kandar, så jag ska försöka på ett bra sätt sammanfatta lite!

Personligen tycker jag att hästen ska gå i en stadig form i alla gångarter, och med en viss grad av samling, innan man börjar introducera kandaret. Mini fick prova kandar på höstkanten som 6-åring, då vi redan hade debuterat MsvC. Man får ju välja i MsvC:1 till och med MsvB:3 om man vill ha kandar eller inte, så jag tycker inte att det behöver vara någon hets bara för att man ska upp i msv. (Varför man väljer att rida sin 5-åring på kandar, det förstår jag bara inte!)

Första gången jag sätter på ett kandar brukar jag kolla med det vanliga tränsets inställning, för att se ungefär hur jag ska sätta fast betten. Stången ska ju sitta något längre ner än bridongen, det brukar vara lagomt med ett – två hål ungefär, men det varierar från häst till häst!

I början brukar jag bara rida i skogen eller lite lätt på ridbanan. Jag brukar då bara ha ett lätt stöd på stångtygeln, bara så att hästen känner att det finns något där. Det räcker oftast att skritta lite på korta tyglar första gångerna. Jag har vant en hel del hästar vid kandar, och det har aldrig varit några problem! Bara man går lugnt tillväga så brukar det gå bra. 

Första gången med kandar!

Vad man ska ha för stång och bridong får man nästan prova sig fram. Min häst går med tredelat bett i vanliga fall, så det naturliga var ju att välja en tredelad bridong. Jag brukar alltid börja med en ganska snäll stång, alltså en med svag tungfrihet. Det finns en hel uppsjö av olika stänger, så som sagt, det är bäst att prova helt enkelt!

Mini har ett 3-delat bridongbett och en stång med liten tungfrihet från Sprenger. 

Hur hårt ska kedjan sitta?

När man tar i stångtygeln ska den bilda en vinkel på 45 grader till hästens mun. Varken mer eller mindre. Det är inte bra med en för hårt spänd kedja, men inte heller för lös! Många tror att det är snällare mot hästen att ha kedjan löst spänd, men det stämmer inte. En stång som ”faller igenom” får en felaktig inverkan, och är då inte snäll mot hästen.

Hur håller jag tyglarna?

Det är också en smaksak, men det vanligaste är nog att man har bridongtyglen som vanligt, mellan ringfingret och lillfingret, och stångtygeln mellan ringfingret och långfingret. Vissa rider med stången utanför lillfingret, men jag trivs bäst med den första tygelfattningen!

Det var en läsare som frågade om skumrem.
Jag har aldrig använt det och jag har aldrig sett någon som har det, men en skumrem använder man för att förhindra att hävstången rör sig framåt vid eftergift, alltså att skänklarna på stången rör sig framåt, och hamnar ”på fel håll”. Det kan de göra för att hästen fibblar med bettet, men är det så illa att de gör det, då bör man fundera över betslingen istället för att sätta på en sådan rem.

Skumrem på en stång

Är man osäker på kandar eller om det är första gången man använder det, ska man alltid vända sig till någon som kan mer! Det är väldigt viktigt att det sitter rätt och att man rider rätt med det!

Maria försöker på filmen här nedan att visa hur bettena sitter på hennes kandar. Arras gör sitt bästa för att medverka… Kandaret är inte hans favorit!

Jag tror jag har fått med det viktigaste, men har jag missat något fråga på! Eller om någon vill tillägga något! 🙂

// Emma

Liniment och kyla!

Vi fick ju en fråga angående om vi använder liniment/kyla/lindar benen osv. Maria har redan svarat, så nu tänkte jag göra det också!

Jag använder sällan liniment och jag kyler aldrig benen på Mini. Kanske skulle jag göra det om behovet fanns, alltså om hon slagit på sig och svullnat men peppar, peppar så har det aldrig hänt.

Jag har både arnika och blue lotion i stallskåpet, men de flaskorna används så sällan att de oftast hinner gå ut i datum innan de är slut.

Däremot lindar jag med BoT-paddar ibland. Efter en ansträngande träning, under meeting eller om jag tycker att hon är mer gallig än vanligt. Sen är jag lite hypokondrisk när det gäller Minis ben och rygg, ungefär en gång i veckan får jag för mig att hon är halt, ömmar över ryggen eller har något annat fel. Hon har en lös benbit i ena framkotan, dock sitter den inkapslad och hon har aldrig besvärats av den, men veterinären varnade mig och sa att jag kommer säkert att stirra mig blind på det benet. Faktiskt så har jag nästan glömt bort den, men häromdagen snubblade hon två gånger på det benet, så då trodde jag med ens att hon var halt och att det var benbiten som spökade. 

Nu var det ju inte så, och halt är hon definitivt inte. Men jag brukar kolla upp henne med böjprov efter varje tävlingssäsong för att vara på den säkra sidan. Så länge inte benbiten flyttar på sig, är operation inte nödvändigt, rättare sagt så är det helt onödigt!

För att återgå till ursprungsfrågan.. Nej, jag är ingen större användare av liniment, bara när det känns som hon har träningsvärk! 🙂

// Emma

Flugmössan!

Det var en läsare som undrade hur jag gör om man inte får ha flugmössa på när det är utomhustävling och sen undrade hon vad jag har för utrustning när jag rider ut.

Jag har nästan alltid mössa på när jag rider ut, helt enkelt för att skona min häst. Hon är jättekänslig för insekter och om jag då kan dämpa irritationen lite, så gör jag såklart det. 

Faktiskt så får man nu för tiden nästan alltid ha flughuva på när det är tävling, åtminstone på regional och uppåt. Det måste fortfarande godkännas av överdomaren, men oftast är det bara att gå och fråga i sekretariatet så fixar de det. Får man ha huva, väljer jag att ha det, och får man inte det, så går det oftast bra ändå.

Mini skakar ganska mycket på huvudet utan den, men bara när hon står stilla och ibland i skritten. Det går ju oftast att avvärja inne på banan, men kan man undvika det så väljer jag ju det alternativet. Och efter att ha köpt fel färg på mössa tre gånger, har jag nu äntligen kommit på att min häst är brun med svart man, så en svart mössa är den mest diskreta… Tänk att det var så svårt att komma på! 😉 

När vi rider ut har jag ett vanligt träns, vår vanliga sadel, vanliga skydd (av ”hoppvariant”) och då flughuva vid behov. Inga konstigheter!

Nuvarande mössan!

Mössan jag köpte i vintras för att ”den hade så diskret färg till min häst!” Eller hur….. (Här ser man också vår rida ut-utrustning!)

// Emma

Långa paddar!

Både jag och Maria har oftast långa paddar på bakbenen, och vi får frågor ibland om varför vi har så.

Helt enkelt är det så att vi upplever att de Eskadronpaddarna som vi har till frambenen, är för korta till bakbenen. Jag har ännu inte hittat ”den perfekta storleken”, utan kör med Eskadronpaddarna modell större till bakbenen. Det funkar ju, men de blir ganska fort smutsiga…

// Emma

 

Mötesfobin

Det var en läsare som undrade hur jag hanterar Minis mötesfobi på framridningar.

Och ja, det är definitiv inte lätt! Dels måste jag hålla koll på vart alla andra inne på banan håller till, sen måste jag även ha koll bakåt då hon även är bakskygg. Samtidigt vill jag ju försöka få till en så bra framridning som möjligt. På hemmaplan kan jag ”gå på” henne lite mer, men det vill jag inte göra på tävling, då risken är att hon blir ännu mer spänd.

Många kan säkert uppfatta mig som lite otrevlig, men faktiskt så är jag inte rädd att säga ifrån när jag tycker att folk rider för nära. Inte så att jag skriker och gormar för minsta sak (det ligger inte riktigt för mig), men jag tycker inte att det är okej att komma i galopp tre centimeter bakom oss, när man ser att hästen är rädd.

När vi får möte så försöker jag att fokusera rakt fram och inte sitta med tanken ”hon kommer bli rädd”. Det kan också hjälpa att ställa henne ifrån den andra hästen. Men märker jag att, det här kommer inte gå, då stannar jag henne helt enkelt, tills den mötande hästen gått förbi.

Folk är ofta upptagna med sin ridning och det är skrämmande många som inte håller koll på sina medtävlanden. Jag tycker att det minsta man kan begära är att vanliga ridhusregler följs, och att man håller avstånd! 

Mini har ändå blivit hundra gånger bättre, men är det en trång framridning med många ekipage, då är det inte kul! Fördelen med detta problem är att hon blir lugnare inne på banan, och hon saknar definitivt inte de andra hästarna! 😉

En rädd Mini

// Emma

Fråga!

Lizette frågade:

Kan du inte berätta lite hur du rider piruetterna. Både före och i piruetten. Vad du tänker på os.v. Min har svårare för vänster piruetten, svårare att sätta sig där och den blir lite hastig.

Hej!

Menar du hur jag rider under och före piruetten på tävling? På träning gör jag ofta arbetspiruetter, då gör jag dem lite större än vad jag gör på tävling, om hästen har en tendens att kasta sig runt i piruetten så skulle jag rida dem större och absolut inte låta hästen kasta sig runt. 

Inför piruetten samlar jag upp galoppen som förberedelse inför själva vändningen. Viktigt här är att bibehålla energin i galoppen, jag ställer åt det hållet jag ska vända, (han ska vara rund i innersidan i hela vändningen) och samlar upp galoppen på ytter tygel. Jag tar flera halvhalter inför piruetten och bestämmer mig sedan för att ta en tydligare halvhalt och vända honom runt bakdelen, hur jag gör i själva vändningen beror lite på hur Arras vänder, börjar han vända för snabbt så tar jag kan jag leda med yttertygeln  utåt, ibland får jag ta en rejäl förhållning där, så att han inte kastar sig runt. Om han vänder lite segt, så engagerar jag galoppen, och kan lägga till spöet lite lätt för att hjälpa till. 

Om din häst har svårt att sätta sig i vänster galoppen hade jag försökt stärka den där, rida en del piruettgalopp och inte öva endast på själva vändningen. Vill hästen kasta sig runt i själva piruetten, hade jag tränat mycket på att rida ingången till piruetten, vända något steg och sedan rida något steg rakt fram, för att sedan vända något steg till… Då lär sig hästen att den inte kan ”hasta” sig runt i piruetten, utan måste faktiskt vänta och lyssna på dina signaler.

Den tycker förmodligen att det är jobbigt att sätta sig i piruetten i vänster varv och måste därför stärkas där. Har du tillräckligt med energi i galoppen inför piruetten? Galoppkvalitén inför själva vändningen är viktig, och att man när man tränar inte alltid gör små vändningar, som på uppvisning, utan att man gör arbetspiruetter/ varierar antalet språng/ vänder något steg för att sedan rida ur, osv!

/Maria

Fråga!

Maria, jag har en fråga du gärna får ta upp i bloggen som svar sen :) Det här med att när man skall kyla och värma,(eller inte göra något alls) med hästens ben efter en större ansträngning, vad bör man, eller bör man tänka på? Tänkte att eftersom du läser om idrott har du säkert koll på det här med muskler med värmande o kylande. Det borde vara så enkelt, men ändå är det lite klurigt. Har alltid fått lära mig att man skall värma, alltså linda benen med paddar efter sådan ansträngning, men ibland fått höra att man skall kyla först, sen värma. Tack för svar :)

Svar: Åh det där är verkligen inte lätt! Under min utbildning har vi inte pratat om värme, men att man ska kyla/linda/högläge om man skadar/vrickar benet eller foten. Och jag antar att det är liknande på hästen, alltså om hästen skadat sig/vrickat sig eller om man misstänker någon form av senskada eller så, då skulle jag använda kyla. Vad jag förstått ska man dock inte använda kylbalsam eller liknande och därefter linda. 

Om Arras har gått väldigt hårt så brukar jag linda med back on track runt om, för att öka blodcirkulationen och för att slaggprodukter ska transporteras ut ur kroppen (det hade säkert gått bra utan lindor också). Om hästen har lätt för att bli lite ”svampig/gallig”, så skulle jag nog linda efter hårda pass. Det finns ju även Back on Track skydd som jag vet att många använder och som jag hade köpt om jag hade haft pengar. Men jag måste ändå erkänna att jag ytterst sällan lindar Arras ben över natten, det är främst när han gått väldigt hårt eller åkt långt. 

/Maria

Galoppfattning!

Vi fick en fråga från Emilila:

Jag ska köpa en unghäst, (jag har mycket hästvana och är inte helt grön men det är just när det kommer till sin egna som jag börjar tänka annurlunda och vill gärna ha tips från er) han är 4 år och riden sen i december, super trevlig liten kille. Men han har svårt för galoppen, han kan inte fatta galopp han springer som en galning och sen kommer han in i en liten vinglig ojämn galopp. Min fråga till er är hur ska jag träna för att lära honom galoppfattningar på bästa möjliga sätt, har ni några tips? Skulle verkligen bli super glad, sen om ni vet några bra ”övningar” som jag kan börja träna lite smått med skulle jag uppskatta också.

Jag hoppas verkligen på svar!
/Emilia

När jag ska lära en häst fatta galopp, ser jag först till att den förstår vad jag menar från marken. Alltså när jag longerar eller tömkör den, så ska den förstå kommandot ”galopp”. Jag brukar dock aldrig använda mig av själva ordet, utan jag gör en dubbel-smackning som betyder galopp. Detta fick jag lära mig när jag jobbade i Skåne, och det funkar mycket bra! Man får se till att inte blanda ihop smackningarna, en smackning betyder öka farten och två betyder alltså galopp.

Varför vi gjorde så var för att det är lättare inne på en uppvisning att smacka lite diskret, än att säga ”ggaalloooppp” lite diskret…

När jag red in Mini lärde hon sig detta kommando väldigt snabbt, och vi har aldrig haft några problem med galoppfattningarna. Visst har hon fattat fel galopp, men själva fattningen har alltid gått bra.

När man lär in fattningen från ryggen är det bra att göra den i hörnen på ridhuset, före långsidan. Alltså att fatta i samband med att hästen svänger. Då fattar hästen för det mesta rätt galopp. Hästen måste ha framåtbjudning och vara uppmärksam på att något nytt ska hända. Det gäller också att vara mycket noggrann med hjälpgivningen, och göra tydliga hjälper i samband med att man med rösten ger kommandot för galopp. 

Om hästen drar i väg eller fattar fel galopp, bryter man av till lugn trav och försöker igen i nästa hörn. 

Det låter som om din häst har svårt med galoppen överlag, och behöver stärka den mer innan fattningarna kommer fungera bra. Jobba honom mycket från marken, med tömkörning och longering. Gör då mycket galoppfattningar så han lär sig kommandot, och fråga de förra ägarna om de gjorde något speciellt för att få honom fatta galopp. Tänk också på att inte galoppera för långa sträckor, utan det är bättre att göra många fattningar och avbrott för att stärka hästen!

Hoppas du är någorlunda nöjd med svaret! 🙂

Mini i en galoppfattning!

// Emma

 

Fråga!

Hej! Jag har en intressant (tycker jag :) ) fråga till er båda: Hur gamla var era hästar när ni köpte dem och hur lång tid har det tagit till den nivån där ni är idag? Tycker ni att er utveckling har skett sakta, snabbt eller normalt? När gjorde ni er första start med era nuvarande hästar? Vad har ni haft för milstolpar under utvecklingstiden?

Jag letar häst, och har mer och mer börjat kika åt unghästar (3-4 åringar) och mitt mål med min nya häst är såklart att vi ska ”bli bra” och tävla på relativt hög nivå, och med det menar jag att få tävla i hatt haha! Dessutom har jag hyfsat likadan förutsättningar som er, bor i Karlstad, utbildar mig (till ssk) men är färdig nästa år och är förövrigt en ganska vanlig Svensson ;)

Svar från Maria:

Hur gamla var era hästar när ni köpte dem och hur lång tid har det tagit till den nivån där ni är idag? 

Min familj köpte Arras 2003, jag har alltså haft honom i 9 (!) år. Och med andra ord har det tagit lika lång tid för oss att ta oss dit vi är idag, och det hade jag nog aldrig kunnat drömma om när jag köpte honom!

Tycker ni att er utveckling har skett sakta, snabbt eller normalt?

Hmm… Det har gått lite upp och ner tycker jag. I början gick det nog ganska snabbt, vi startade Breeders både som 5 och 6 åring och vi startade Medelsvår B som 7åring, och ganska snart därefter Medelsvår B:5. När vi sedan kom upp till piruetter, seriebyten etcetera så gick det lite trögare. Men det är ju inte alls konstigt, det är ju svåra saker och jag hade tidigare endast ridit ponny upp till FEI och storhäst upp till Lätt A. När hästen är grön och ryttaren också, så tar allt längre tid än om jag hade de kunskaperna jag har idag. Då hade allt förmodligen gått snabbare. Men samtidigt kanske det är bra att ta tid på sig, så att hästen inte skadar sig på vägen. Arras har dessutom varit ganska speciell (Warsteiner), så han har sagt ifrån bland, vilket gjort att man fått tagit allt lite slow. Men jag är nöjd med den utvecklingen vi haft tillsammans!

När gjorde ni er första start med era nuvarande hästar?

Jag gjorde min första start med Arras våren 2003, två Lätt B klasser minns jag. Jag tror  att vi vann båda två.

Vad har ni haft för milstolpar under utvecklingstiden?

 Jag tänkte aldrig när jag köpte Arras att jag skulle rida svår klass, utan har haft små delmål som jag satte upp under tidens gång. När jag började tävla Arras red vi Lätt B, då var stora målet att kvala till Breeders för 5 åriga hästar, det lyckades vi med. Därefter var målet att lära Arras byten och kvala till Breeders nästkommande år, det uppnådde vi och tävlade Medelsvår B ett par år. Därefter var målet att lyckas med seriebyten, det var inte enkelt. Nästkommande mål var att rida St:George, steget var stort från medelsvår B, men efter många års tragglande lyckades vi starta St:George på regional nivå med bra resultat. Efter hand ville vi även tävla nationellt, det märkte jag ganska snabbt att det var ett STORT kliv och en helt annan nivå jämfört med regional nivå. Under tiden vi tävlade George började vi höja svårighetsgraden för att såsmåningom kunna starta Intermediaire I, vilket jag egentligen bara drömt om. Just nu är nästa milstolpe att starta en klass där byten i varje, piaff och passage ingår (Intermediaire IB). Vi får se om vi lyckas med det en vacker dag. 

/Maria

Fråga!

Vart har ni köpt eran putskloss, verkar vara en superbra produkt att använda på sin dressyrstövlar?

De här använder jag, den gula är köpt på Färjestad R & T, den svarta är köpt på Bergqvist skor på Bergvik:

/Maria