Alla inlägg av dressyrsnack

Det blev vinter!

Från en dag till en annan så blev det vinter här i Sverige. Dock tror jag inte den stannar så väldans länge, men idag fick faktiskt Fiffi ha täcke på sig för första gången sedan i våras. Inte för att det var nödvändigt kanske, eftersom fröken ”jag hatar att bli blöt” springer in i sitt hus så fort det kommer några droppar regn på henne. Idag när jag mockade hagen (vi gör det nästan varje dag), så hittade jag inte mindre än 4 högar inne i vindskydden, mot det mer normala antalet 0 en dag med uppehåll! 😉

Ridningen har det blivit lite si och så med sista veckan. Jag vill ju helst inte rida med någon annan i ridhuset samtidigt, eftersom jag dels inte kan styra helt och hållet och dels att vi inte kan rida på hela banan än, då porten inte är uppe efter att ha gått sönder i en storm. Fiffi blir då väldigt tittig och sprätter lätt iväg om någon häst helt plötligt dyker upp bakom hörnet – det blir lite väl spännande för oss. Jag känner att jag inte kan kräva av andra ekipage att ta så stor hänsyn till oss, så jag försöker endast rida när jag blir ensam.

Men sen kan det hända andra saker. Som den gången när det hade varit fruset och började tina, med effekten att det droppade vatten överallt inne i ridhuset, från taket. När Fiffi fick vattendropparna på sig fick hon totalpanik och bockade som en tok när jag longerade. När dropparna träffade henne i pannan, tvärstannade hon och kastade frenetiskt på huvudet. Jag kände inte för att rida då…

Så igår kände jag att nä, nu måste jag komma upp på henne! Hon var rätt så taggad när jag longerade, bockade en hel del för det helt plötsligt började forsa vatten i ett stuprör precis när hon galopperade förbi (typiskt med en ljudkänslig dam), så hon fick springa en bra stund innan jag hoppade upp. Men väl i sadeln så var det precis som hon tänkte ”äntligen” och började både andas igen och frusta ur sig spänningarna. Visst tittade hon till på saker, och jag höll mig endast på två volter, men det kändes faktiskt ganska så avslappnat.

Hon är lite speciell min lilla häst, men det är väl så när man är ett sto, unghäst och har både Jazz och Tailormade Temptation i stammen! 😛 Men med tanke på vad mycket som har hänt med henne senaste månaderna så tror jag det blir bara bra i slutänden! (Mini skenade med mig över hela ridhuset en gång när en häst frustade utanför väggen. Hon var då 5 år och rädd för precis allt!).

Fiffi kan till exempel stå still på stallgången när jag mockar, trots att det inte finns något ”stopp” bakom rumpan på henne. Det hade inte gått i våras, då hon fick panik när kedjorna tog emot när hon backade bak. (Hon gillar att backa…).

Hon fick även ett nytt täcke inför regnsäsongen, i en storlek större än vad hon har haft. Passade fint!

En veckas ponnyridning!

Kanske kan det finnas någon av Dressyrsnacks läsare som kan tänkas vara intresserad av att läsa om min kommande vecka på hästryggen. Jag (Maria) ska rida Inspi(red) Justice då Hannah är iväg på träningsvecka i Danmark med Delle. Idag red jag första passet och det gick finfint.

Innan passet tänkte jag tillbaka på alla miljontals…eller iallafall tusentals Ankiträningar jag genomfört under mina närmare 30 år på hästryggen. Jag snappade upp några övningar som jag tänkte skulle passa Justice. En övning jag provade en liten stund var den lite mindre fyrkanten, eller var det så den kallades?

Alltså där man rider hästen i en fyrkant eller hur många kanter/hörn man nu vill ha och antingen ställer ut koner eller ser ut riktmärken. Jag struntade i koner men satte ut riktmärken med blicken och gjorde övningen i trav. Inför varje hörn gjorde jag en halvhalt, red hörnet med en mjuk innersida och försökte få honom spikrak fram till nästa hörn. Halvhalt – runda i sidan – rida hörnet – rak igen!

Jag gjorde en del skolor i trav och i vänster varv får jag vara noggrann med att fånga upp högersidan. När jag red vänster öppna och gick över till förvänd sluta – sedan tillbaka till vänster öppna utan att tappa ut högerbogen, så blev det jättebra!

I galoppen startade jag med lätt sits och friskt tempo. Jag samlade upp galoppen vartefter och vid något tillfälle lade han av lite och saktade av till trav när jag inte drev tillräckligt. Jag sade till honom att han fick lov att fortsätta galoppera med kvalité utan att jag ska behöva driva varje steg. Han ”fattade galoppen”! Efter att ha kommit överens om det så jobbade han på jättefint.

Jag avslutade passet med cirka 5 minuter på utebanan, i solen. Justice ville visa sig snygg för stona som fanns lite var stans på anläggningen. Med all rätt 😉

Efter att ha mockat, gjort mat, burit vatten och sådant pyssel som man gör i stallet, slog det mig vilken otroligt bra hobby ridningen är.  Det är bra vardagsmotion man får i jämförelse med att åka en timma i bilen till gymmet, träna en timma, åka bilen hem! 

/Maria

En liten häst!

Jag fick två bilder på Fiffi av hennes uppfödare, jag vet inte vad det är med fölbilder (speciellt de på ens egna pålle), men jag blir alldeles rörd av dem. Titta bara här, så liten och gullig, alldeles nyfödd;

Fiffi visades även på fölvisning, där hon fick 49 p, trots växtfas. Hon var ju det även på 3-årstestet, så jag undrar om hon har tänkt att växa hela livet? 😉
Här med mamma Temina:

Så fin!

Jag mätte Fiffi för skojs skull häromdagen, på 3-års var hon ju 169 cm, men jag tror inte på den mätningen, då det inte drogs av för skorna, plus att Fiffi inte stod still… Men jag vette tusan om jag tror på min mätning heller, då hon första gången blev 164 cm och andra gången 165 cm. Skulle hon ha krympt under sommaren? Nu är hon förvisso oskodd, men ändå…

Ridningen rullar på, dock fäller hon som en tok just nu, och känns lite matt. Jag ska testa och rida med ett spö nästa gång, bara för att kunna renodla hjälperna lite. Vi behöver även få lite mer framåtbjudning för att bli rakare på långsidorna, det blir lätt lite slalom annars. Helst av allt skulle jag vilja rida henne ut i skogen, men jag är inte riktigt säker på henne än, och vi har en hel del travhästar i vår skog som när som helst kan komma upp bakom/framför/bredvid en, utan att det märks. (Mini var jätterädd för dessa, trots många övertygelser om att de också var hästar…)
Vi får se till vintern om det finns någon trygg svans i stallet som vi kan hänga på ute, då har vi lärt känna varandra lite bättre förhoppningsvis också!

Ridning och en trött Fiffus!

Vilken helg det har varit, näst intill sommarväder – hur skönt som helst! Fiffi har fått flytta ifrån sin kompis Swea nu, och står i sin gamla hage igen. Jag vill gärna ha henne med en kompis men just nu behöver de träna på att vara ifrån varandra och bli lite självständiga. Jag har haft ganska svårt att ta in Fiffi själv från hagen och ha henne i stallet har varit en prövning… 😉
Saken är också den att den gamla hagen har stått orörd sedan i början av juni, gräset har både bränts upp under torkan i somras, och återhämtat sig nu på höstkanten, och Fiffi fick nog en chock över att komma ut på grönbete igen. När hon kom in på eftermiddagen idag var hon jättetrött och väldigt mätt. Det tar nog några dagar innan hon kommer i fas igen tror jag!

Jag har ridit igår och idag, och det känns bara bättre och bättre! Bara på några få gånger har hon blivit mycket rakare, bjuder på framåt på långsidorna och går att svänga och byta varv utan problem. Jag har även galopperat utan lina, dock bara på volt än så länge. Fiffi tappar bjudningen lite i galoppen och jag får nog försöka ta oss ut på fyrkanten där med snart!

Idag longerade jag bara en kort stund innan jag hoppade upp, troligen behövs inte longeringen alls, och jag tror jag bara kommer göra det när hon har vilat några dagar, eller om det är någon yttre omständighet som göra att hon är extra spänd.

Nu ska hon få vila åtminstone tre dagar, så får vi se om hon piggar på sig lite. Värmen gör ju sitt till också, men jag tror det ska bli lite svalare till  veckan.

Några fina bilder från idag:

Och ett par filmer! Jag inser att det förmodligen bara är jag och mina närmaste som tycker det är roligt med att se dessa träningspass, men jag tycker samtidigt att det är så roligt att dela med mig av det, så ni får stå ut! 😉

Hej från mig igen!

Hej på er!

Här kommer en liten vink från mig igen. Jag red Justice igår samtidigt med Hannah och Montana. Pappa Ebbe var med och fotade precis som förr i tiden, så härligt. Och hur härligt är det inte att inleda helgen på hästryggen?

Till veckan åker jag till London, jag ska tävla VM i hinderbana (OCR heter sporten) och därför blir det ingen fredasridning utan jag sitter upp i sadeln redan imorgon. Det ska bli kul, och varför inte starta en vecka i stallet? Det må ju bringa lycka kan jag tycka 😉

Justice skötte sig ungefär lika fint som hans päls glänser, alltså riktigt bra!

/Maria 💚

Galopperat!!

En stor dag idag! En dag vi (jag) har mentalt förberett oss (mig) på i flera månader. Galopp-dagen! 😉 Det har varit en liten mental sak hos mig, eftersom det var i just galoppfattningen som hon fick sadeltvång på treårstestet. Det har ju inte hänt varken före eller efter, men eftersom jag är ganska så feg av mig så satte det sig lite i huvudet på mig.

Men idag så kändes det som en bra dag att testa. Jag har ridit henne 6 eller 7 gånger nu, och känner mig säkrare för varje gång. Bromsen fungerar fint, svänga går hyfsat och hon lyssnar faktiskt bra på skänklarna. Sen är ju kontakten lite av och på, men även det blir bättre. Jag tömkörde igår och fokuserade på galoppfattningarna, som gick super. (Hon lyssnar väldigt bra på kommandot ”galopp”!).

Christine är så snäll och är med mig när jag rider, så hon fick hålla oss på lina idag när jag skulle testa. Vi gjorde två fattningar åt båda håll, alla i rätt galopp och Fiffi lyssnade fint när jag bad henne sakta av och även när hon höll på att bryta av och jag drev på henne, så förstod hon vad jag ville. Duktig Fiffus! 😀

Efter det så red jag runt själv runt fyrkanten i trav, vände snett igenom och övade på att rida rakt fram. Det går lättare åt det ”svåra” hållet, åt vänster, där är hon mycket rakare och bjuder på fint framåt. I höger varv böjde hon väldigt på halsen åt höger och det var lite svårt att få fram henne rakt. Men vad tusan, bara det jag sitter och övar på rakriktning är inte något jag ens kunde tro att jag skulle göra än, jag trodde jag skulle rida på lina i flera veckor! 😛

Dagens pass kom inte med på film, husse (och första filmare) påstod att han stod för långt bort (finns annars zoom på dagens moderna telefoner 😉 ), men vi fastnade på film häromdagen!

Det är så himla kul att vara igång lite mer nu och faktiskt kunna rida på min egna häst! Planen är inte helt fastställd för i år, men jag tror jag kommer fortsätta rida/tömköra henne ungefär 3 gånger i veckan fram tills december/januari då hon kommer få lite vila. Hon har ju faktiskt vilat ganska mycket redan i år, med tanke på vargtänderna och att hon sommarvilade i 3 månader. Hon ser väldigt ”klar” ut i kroppen nu, så jag tror att hon fixar en höst med aktiviteter!

Det har hänt en del sedan den där dagen i december förra året när Fiffi hade ryttare på sig för första gången!

Det ska nu gå att kommentera igen, testa gärna! 😉

Gästspel!

Nämen goddag kära vänner!

Det var på tiden med ett litet gästspel tyckte jag. När skrev jag här senast? Det var nog två år sedan då jag red Penny, om jag inte minns helt fel. Några av er kanske är nya följare av bloggen och då kan jag berätta att jag och Emma startade Dressyrsnack tillsammans för ungefär tusen år sedan (ett gäng år sedan). Jag ägde den rödhåriga Arras som efter 15 år i min ägo såldes till Malung. Där bor han idag och han mår finfint. Han är pigg och hungrig, precis som han alltid varit <3

När jag sålde Arras var tanken att jag skulle köpa unghäst, det fanns liksom inget annat. Men det blev inte så, efter att ha varit nära ett köp av en pålle som inte gick igenom besiktningen så blev det inget unghästköp. Istället tog jag mig an Penny. Henne tränade jag inför Flyinge och för två år sedan gjorde jag min senaste tävling på hästryggen.

Hur som helst så har jag nu suttit i sadeln på en riktig läckerbit och känner att jag vill dela med mig av det till er. 

Vid två tillfällen har jag fått äran att rida en ponny som anlänt till stallet på Grava-Rud. Hannah Regosa ska ha ponnyn i träning och tävling. Inspi(red) Justice heter han och det är en 10 årig hingst. Han är en riktig snygging tycker jag, superläcker att vila ögonen på.

Första passet, förra veckan, var ett lärakänna pass. Jag provade mig fram för att se hur han fungerade, vilka knappar man skulle trycka på osv. Han kändes lättsam och det var liksom inga konstigheter alls med honom som jag upplevde.  Det var otroligt roligt att sitta upp i sadeln igen och jag fick verkligen blodad tand.

Vi bokade in ett pass till veckan därpå (alltså igår). Då satt jag upp igen och tyckte att han var mjukare redan från start. Jag hade som mål att rida honom ganska rund och jobba med att mjuka upp sidorna på honom.

Han var så gullig för när jag hade promenerat med honom och sedan satt upp för att skritta lite på korta tyglar, så var han laddad och små trippade lite. Som att han tyckte ”kom igen, låt mig springaaa”. Haha, så himla gullig. Jag värmde honom i alla tre gångarter, tog en skrittpaus och valde sedan att fokusera lite på skolorna.

Öppnorna kändes något enklare än slutorna. Jag jobbade med att få honom rund i slutorna utan att tappa flytet framåt. Vid några tillfällen skalade jag av (alltså gjorde det lite enklare), genom att gå ned till skritt och göra övningen där. När jag ”hittat rätt” där, så kändes det som att vi var redo att göra övningen i trav!

Galoppen är u n d e r b a r på den där krabaten. Rund och jag upplever också att han har lätt för sig i galoppen. Jag lade lite mer krut på traven igår. Jämfört med förra veckan så var han mjukare och sökte fint stöd fram till handen när jag avslutade passet i en rundare form.

Jag hoppas att Hannah får samma känsla idag när hon rider och jag ser fram emot nästa veckas pass. Då blir det fredagsfys tillsammans med dessa godingar nedanför!

/Maria

En liten film!

Bloggen fungerar långt ifrån optimalt, men jag tror åtminstone ni kan komma in och läsa här, trots att det ser lite knasigt ut kanske. (Jag och teknikerna på One.com är väl bekanta med varandra vid det här laget…)

Jag har nu hunnit rida Fiffi 4 gånger! Sista gången red jag runt halva ridhuset i trav och bytte varv. Stort! Stora ridhusporten har blåst bort (!!) i senaste stormen, så det går inte att stänga in oss, så jag vill inte göra för stora utsvävningar innan den är på plats igen.

Fiffi bjuder på lite mer fram för varje gång, och blir då automatiskt mer stabil i formen. När hon backar av lite blir hon ganska slängig med huvudet, och en unghäst ska ju bara tänka på framåt, så det är ju inte mer än rätt att hon protesterar. 😉 Väldigt snäll har hon varit hittills iallafall, och har inte alls spänt sig för vare sig ryttaren eller sadeln.
Jag är inte helt bekväm med att galoppera på henne än, men det kommer. Vi behöver ändå öva på att styra så det kanske är lika bra att öva på en gångart i taget. 🙂

Imorgon ska jag tömköra henne för att sen rida igen på tisdag eller onsdag. Stackars Fiffi är brunstig IGEN (2:a gången på en månad) och blir jättetrött och står och kissar exakt hela tiden, men jag hoppas det går snabbt över. Hon försöker med alla medel få sin boxgranne Hugo intresserad, men lyckas inte speciellt bra. Skönt att hon inte piper och håller på, men det märks på henne att hon blir dämpad. Mini fick ju munkpeppar en period, kanske ska testa det på Fiffi nästa år.

Vi fastnade iallafall på en liten film, första gången vi red utan att någon höll i oss!

Fiffi och Hugo, han förstår inte alls vad hon vill. Och visst ser hon liten ut?! Han är nämligen hela 178 cm hög! 😀

Vi har fått nya hjälpredor i stallet både gulliga (katt) och mindre gulliga (5 miljoner gråsparvar)

ÄNTLIGEN (x 2)!

Bloggen har strulat som tusan sedan i somras, orsak? En mal… (Malware 😉 ). Jag har suttit i chattsupport både på svenska och engelska i hur många timmar som helst, och fått radera massor av tillägg och andra diverse saker, därav ser bloggen ut som den gör nu.

Om någon är intresserad av att hjälp mig med lite design (mot betalning givetvis), snälla skicka ett mejl; dressyrsnack@hotmail.com

Vad har då hänt sedan sist? Massor! Eller ja, Fiffi fick gå på bete till sista dagarna i augusti. Hon och Swea hade världens bästa sommar ute på lösdrift. De kunde gå in i skuggan de varma dagarna och hade massor av gräs att äta nästan hela sommaren. De får fortsätta gå ihop nu under en tid, de funkar verkligen fint ihop.

Igår var även första gången jag hoppade upp på henne! Jag har förberett oss båda i ett par veckor, med tömkörning, longering med dressyrsadeln och även hängt på henne. Fiffi känns mer mogen än i våras, även om hon är vaken och känslig, men det blir inte riktigt samma explosionsreaktioner nu. Hon hade en släng av sadeltvång vid första tömkörningstillfället, då med ny, smal gjord, men efter den gången har det inte varit så mycket som en spark.

Igår då så tog jag mod till mig och kravlade mig upp. Jag travade åt båda hållen (på lina) och det kändes bra. Hon var aningens spänd i början, men slappnade av snabbt. Hon är ju faktiskt inte riden på över 3 månader! Planen för hösten är ridning två gånger i veckan och tömkörning en gång, sedan blir det lite vila när det passar in.

Jag hoppas ni vill hänga med på vår resa (och att ni hittar tillbaka hit efter alla veckors frånvaro!)


Fiffi och Swea mådde som de två prinsessor de är! 🙂


Tillbaka till verkligheten!

 

Sommarbete!

Nu går Fiffi och hennes kompis Swea på bete! Lite jobbigt för den överbeskyddande matten som mår lite dåligt över att bebis ska sova ute, behöva titta på kossor och bli blöt osv. 😉 Första dagarna var jag där tre gånger per dygn ungefär, men jag tycker ju faktiskt att hästar ska gå vara just hästar, men jag lämnar henne inte helt vind för våg! De har det superbra i hagen iallafall, och har även tillgång till en stor, halmad ligghall där de kan gå in om det regnar eller är för varmt! Just nu är det främst det sistnämnda, inte en droppe regn i sikte kommande veckan.

Swea är ett 2-årigt sto som kommer från Minis uppfödare, och de har funnit varandra fint. De går sida vid sida hela tiden och kliar varandra när de inte har fullt upp med att äta. Underbart! 😍

Vi får se hur länge det blir, tyvärr är ju återväxten på gräset sådär i denna torkan. 🙃 Förhoppningsvis kan de gå där en bit in i augusti, även om vi kanske får slänga till dem lite hö mot slutet.

Skönt!

Igår blev Fiffi riden igen, på lugn hemmaplan, i alla gångarter. Inga konstigheter, trots ny ryttare som är betydligt längre än den förre (den ryttaren skadade sig tyvärr lite i fallet och hade ingen möjlighet att ta sig an ridningen just nu.. 🙄). Fiffi var precis som vanligt och trots att det blåste och att hon är jättebrunstig så gick det fin-fint!

Nu släpper vi detta och Fiffi ska få gå på det planerade betet tillsammans med stallkompisen Swea. Nya tag till hösten, då ska matte introduceras i sadeln! 😄

Gårdagens test – mycket blandat resultat

Då var det gjort. Fiffis treårstest! Hur gick det då? Ja, vart ska jag börja… Jag kan iallafall säga att jag är helt nöjd med hennes bedömning och siffror. Det var ungefär det jag väntade mig, + 1 cm på mankhöjden (jag gissade 168, hon var 169 med spänning i kroppen 😉 ). Hon fick väldigt fina omdömen av gångartsdomaren som tyckte att hon var väldigt välutvecklad men för dagen något i framvikt. Hon hade vägvinnande gångarter men lite svårbedömd i skritten. Helt i sin ordning tycker jag. Fiffi var spänd men försökte sitt bästa (hon försökte även sitt bästa med att bli av med knopparna, och fick panik när flätorna lossnade och stack henne på halsen… Ston?!)
Hon fick poängen 8-7,5-7,5-7-8-8, 46 poäng och klass 1. Hoppade för godkänt betyg.

Men sen kom ridningen. Troligtvis en total missbedömning från vår sida, hur spänd hon faktiskt var. Vi trodde verkligen att hon skulle vara trött och velade till och med om vi skulle longera henne eller inte. Nu gjorde jag det och hon galopperade snällt åt vänster, men bockade en del åt höger, något hon har gjort även hemma. Dock aldrig med ryttare på. När Christine hoppade upp och började trava såg det helt okej ut, men man såg att Fiffi var lite spänd för omgivningen, tittade på staketet osv. När galoppfattningen kom fick hon världens sadeltvång och var ytterst nära att slå runt. Christine försökte klamra sig fast, men  ramlade till sist av.

Jag vet verkligen inte vad den utlösare faktorn var, det kanske var lite av varje som till slut slog över. Hon har aldrig visat några tendenser hemma, förutom en gång i vintras men det var inget mot gårdagens reaktion. Senaste två månaderna har hon vart riktigt avspänd att rida, sista gången i fredags var hon helt suverän.

Så nu har jag en hel del att fundera på och skulle verkligen uppskatta några kloka råd!

Jag borde verkligen rida henne en gång innan betet, på hemmaplan i lugn och ro. Men vågar jag det? Det vet jag inte. Ska jag bara låta saken vara och tro att det var en engångsgrej? Låta henne gå på bete i två månader och ta tag i det till hösten? Ska jag då skicka iväg henne på utbildning hos någon som är mer unghästkunnig?
Ridprovsdomaren tyckte att jag skulle betäcka henne och låta henne mogna på det sättet. Är det en bra idé? Då kommer ju direkt 18 följdproblem (eftersom jag har en tendens att se just problem istället för möjligheter i allt jag gör), vart ska jag ha henne när hon ska föla? Hur gör man? Är det värt det?

Hjälp!!

Nöjd med Fiffus iallafall, hon fick inte den optimala resan dit. När vi åkte kom såklart världens värsta åskregn och följde med oss halva bilturen. Inte lätt för en ljudkänslig häst.

Idag – sliten bebispålle.

5 dagar kvar…

På söndag är det dags. Då går treårsttestet av stapeln. Jag måste erkänna att jag är så himla nervös! Jag vet att det är treåringar vi pratar om, de har aldrig varit ute på liknande saker tidigare, de kan reagera hur som helst, men samtidigt så vill jag ju så gärna kunna visa upp henne så bra som möjligt. Vi vet att vi har en fin häst, och det vill jag att resten ska se med! 😉

Jag tror att hon kommer att vara ganska så spänd men jag hoppas att det inte påverkar gångarterna allt för negativt. Testet är flyttat från Lillerud i Karlstad till Hammarö RF, det ridhuset är inte helt optimalt, då läktaren går längst med hela långsidan på banan. Nu vet inte jag hur de har tänkt att bygga och hästarna kanske inte alls tänker som jag ( 😛 ), men jag hoppas att det inte påverkar allt för mycket. Det blev lite med kort varsel som testet flyttades, så det var ju tur att det fanns en anläggning ledig.

Hur det än går, så kan jag iallafall säga att Fiffi är såpass förberedd som det går, med tanke på våra förutsättningar. Det har inte varit någon lätt vinter för Fiffi, med den kroppsförändringen (hur stor hon har blivit ska bli mycket intressant att veta, vi har nästan slagit vad i stallet, jag tippar på 168cm!), den spräckta vargtanden som ställde till så mycket och på det alla mjölktänder som vandrade runt i munnen på henne. Jag får försöka se det som en rolig grej att vara med på, som jag har sagt förut så är det inte slutmålet i Fiffis liv – det är knappt början!

Jag minns när jag visade Mini på kvalitén (hon var aldrig visad som treåring). Jag var så jäkla nervös att jag nästan kräktes innan. Mini var aldrig riden utomhus, löshoppad inte allt för många gånger, och kunde knappt fatta galopp. Lite nivåskillnad mot de andra hästarna som var med kan jag säga. Jag visste inte exakt hur det skulle gå till, men på något sätt så klarade vi oss igenom det ändå. Mini förvånade oss alla genom att vara stencool i ridningen, men visade absolut inga gångarter. Hon fick blygsamma 6:or rätt igenom, hoppade sisådär (rakt upp och rakt ned), men i slutänden blev hon ändå en av de mest framgångsrika dressyrhästarna i den årgången (av de som var med på vårt test!), så det säger definitivt inte allt!

Håll tummarna för oss på söndag – hela team Fiffus!

En liten fin ögoninfektion kom precis lagomt, som tur var räckte det med ett vattenbad av ögat och en mössa så var det problemet väck!

Löshoppning

Fiffi fick i torsdags åka väg på sin livs första löshoppning! Det blev premiär både för det och för att komma till ett nytt ställe.

Det började bra med att jag såg i transportkameran att hon lyckades få över huvudet på fel sida av ”pelaren” som sitter mellan mellanväggarna. Hon var uppbunden aningens för långt och skulle kika på andra sidan, men kom inte tillbaka… så vi fick stanna, jag fick hoppa in och knäppa loss henne men hon hade behövt att backa för att komma rätt, och det går ju inte när det är stängt… 😅 Jag fick helt enkelt åka med henne den kilometern som var kvar. Fruktansvärt obehagligt måste jag säga, jäklar vilket oväsen det är inne i en transport!!

Väl framme så var Fiffi faktiskt väldigt snäll, såklart taggad, men höll sig på mattan. Vi släppte henne först i ridhuset så hon fick springa lös. Sen fick hon springa över bommarna, något som hon inte riktigt förstod vitsen med och studsade över dom som en kanin.

Men! När hinderna kom upp så förstod hon direkt vad som gällde! Fort gick det och hon måste lära sig att bromsa lite men kolla vad duktig:

❤️

Vi ska försöka komma iväg åtminstone två gånger till innan testet!