Kopierat från Instagram 

I 9 år har jag försökt att ge Mini den bästa omvårdnaden, så mycket kärlek och ett så bra hästliv som möjligt. Men vad hjälper det när naturen gör som den vill. Igår morse fick Mini somna in för alltid. Allt gick så fort, veterinären stod maktlös, det fanns absolut inget att göra. Efter gårdagens chock finns nu bara oändlig sorg, smärta och saknad kvar. Älskade Mini, vi kommer aldrig att glömma dig. Tack vare sociala medier har jag fått dela med mig av en liten del av Minis enorma personlighet och glada uppsyn. Jag är så tacksam att vi fick låna Mini en tid i våra liv, även om det inte var tänkt att sluta nu. Minardi 2005-2017, vi älskar dig! ❤️💔❤️

Stackars Mini

Till att börja med – vårt ryggningsproblem är som bortblåst, nu gör hon bättre ryggningar än någonsin! Vi har även en tid för vetcheck inbokad till den 16:e. 👍

Igår red jag ut och konditionstränade. Vi rullade på i galopp totalt 3,5 km! Bra flås på både Mini och mig! Tyvärr var det en del älgflugor som svärmade runt oss, trodde jag hade fått bort alla men… 

Idag när jag hade ställt Mini på gången så försökte hon hela tiden få mig att klia henne på rumpan genom att trycka den mot ena väggen. Så här brukar hon göra så det var inget nytt, men nu var hon nästan hysterisk. Det slutade liksom aldrig klia och hon piskade med svansen av och till. Då såg jag den jäkeln där, krypandes längst upp i svansen på henne. Den förbannade älgflugan! 😡 Den hade väl övernattat där antar jag. När jag sen hade ridit klart, i samma sekund som jag länger tyglarna så ställer sig Mini och kissar, alltså på riktigt den största pöl jag någonsin sett! (Två gånger tidigare har hon kissat i ridhuset, inte vanligt med andra ord!)

När hon kom in på gången kissade hon igen och jag fick kasta in henne i boxen. Nu funderar jag på om hon inte har vågat ställt sig i ”kissposition” på grund av älgflugan? Det var kiss i boxen, men något mindre än vanligt. Hon hade inte heller druckit så mycket vatten som hon brukar, om nu hästar tänker så, ”jag är kissnödig, kissar inte, fyller inte på med vatten”? (Eller är det mitt sjuksköterske-jag som överanalyserar nu..? 😂)

Synd om Minis iallafall! 


Hur söt är hon inte här, livrädd för en jordhög, fullkomligt normalt! 😄👻

Höst-Mini

Puh, det är inte lätt att vara Mini, eller Minis matte nu. Vi har varit lite oense över nödvändigheten att ibland gå baklänges (=rygga) de senaste ridpassen, något som har fått mig att fundera både en och två gånger hur jag ska lösa detta. Tror det kan ha att göra med att när hon inte är helt loss i sin korta rygg så blir det jättejobbigt för henne att samla ihop sig och rygga. Hon vill gärna köra upp huvudet och ta ett steg bakåt – sen räcker det!

När jag går bredvid henne så ryggar hon väldigt fint, i lägre form så jag tror inte på att hon har ont eller så. Igår fick husse gå bredvid och rygga henne när jag satt på. Det gick bra och tillslut kunde jag göra det utan hans hjälp. Mini fick upp ryggen en halvmeter, kändes det som, efteråt så det var kanske nyttigt.

Men jag kände mig ganska liten när hon för första gången någonsin ställde sig på bakbenen och höll på att slå över… 😟

Hursom så ska jag boka en veterinärtid idag, något jag ändå har tänkt att göra innan vintern.

Mini är även nyklippt, stod som ett ljus i 2 1/2 timme och har nu fått en svart/brun blank nyans! 😍 Jag har även investerat i en liten klippmaskin som ska underlätta ben- och huvudklippning i fortsättningen. Det är inte lätt att klippa där med den stora maskinen..!

Dessa uteritter

Ni som har hängt med oss genom åren vet att jag och Mini har haft stora problem med uteritter stundtals. Jag minns en period, jag tror Mini var runt 7-8 år, när det inte gick att sitta upp på henne utanför stallet. Hon sprang runt och började typ bocka (hon kan inte riktigt det), stegra sig och försökte kasta sig iväg. Bara vi kom ut i skogen var det lugnt. Även om jag satt upp i ridhuset, så började hon direkt vi kom utomhus.

En annan period så kunde vi bara rida ut om vi hade en svans att gå i. Oftast fick snälla Edelbert ställa upp, han hade en väldigt trygg svans att styra in i.

Numera kan jag rida ut själv, jag kan sitta upp utanför stallet och skritta iväg på långa tyglar. Jag kan trava med halvlånga tyglar och Mini lufsar på utan problem. I galopp taggar hon till (rejält) men nu vet jag vad hon eventuellt kan hitta på så jag känner mig relativt trygg, fast jag inte tar några onödiga risker. Men bara det att jag kan brassa på i lite högre tempo, det är så himla underbart, och Mini behöver verkligen det!
Häromdagen filosoferade jag lite och kom fram till att Mini är ingen modig häst. Men till skillnad mot en del andra lite fegare hästar, så vågar hon alltid trotsa sin feghet och göra sådant som hon tycker är läskigt. Hon ballar (nästan) aldrig ur, och jag kan relativt lätt övertyga henne att gå förbi/över saker som hon är rädd för, där andra hästar kanske kastar sig tillbaka eller totalvägrar.

Som idag till exempel. Då hade vi varit på rakbanan och kört ett riktigt hårtpass (4 vändor i galopp, säkert ett par kilometer iallafall! 💪), på vägen hem kom det helt plötsligt 5 stora hundar springandes emot oss, skällandes… 🙈 Jag blev lite lätt panikslagen och skrek åt dom att stanna (de brydde sig inte nämnvärt…). Mini däremot, stod bara och stirrade, men rörde inte en fena. Till saken hör att vi har hundar i stallet som springer löst, så hästarna blir väldigt vana vid det. Tack för det säger jag efter idag! 

Hursomhelst så fångades hundarna in snabbt och ingen skada skedd, men jisses vad rädd jag blev för en stund, tänk om Mini hade tvärvänt i panik, det hade inte vart kul.



Våra ridvägar är bäst! 😍😍😍

Träning och tävling

Måndagens träning gick riktigt bra! Vi ökar kraven på Mini-hästen och hon får börja ta i ordentligt nu. Hon blir trött såklart, men det är i nuläget en gång i veckan som hon går så hårt, så jag tror bara det är bra för henne. Vi måste ju bli starkare!

Vi tog oss igenom galoppen, och framför allt formen i övergångar. Mini vill gärna dra ut formen och släppa ryggen. Hon har alltid tummat på just det, men det är extra tydligt nu när hon tappat lite muskler. Jag fick rida serpentiner med enkla byten och även vanliga byten, och hela tiden se till att hon var med på den nya yttertygeln och var eftergiven i den nya innersidan. Det blev väldigt mycket bättre, dock fungerade galoppombytena bättre än de enkla… 😛

I slutet fick vi till så fin trav en kort sekvens, den känns som den gamla Mini kommer tillbaka lite mer för varje dag!

Jag hade ju även tänkt att rida en Msv B:4 som första start, men ändrade istället till en B:3 (om tävlingen nu blir av, det måste till en hög till med anmälningar…!). Jag har aldrig gillat B:4, bara massa snett igenom, och Mini laddar för ökning varje gång. B:3 är väldigt trevlig, med lite volter och byten rätt över ridbanan. 14:e oktober är det tänkt att vi ska lufta oss, innan det ska Mini klippas och kanske hinna med en vetcheck, annars tar vi den efter! (Hon känns väldigt fräsch nu, så det är inte hela världen.)

Woohoo!

Höst- och regnmörker över stallet

Mini och hennes granne Lennart. Mini har en hatkärlek till honom, oftast står hon och surar mot honom (Lennart ser lika glad ut som vanligt), men när han har mat och inte hon, då är han väldigt trevlig tycker Mini, som glatt äter hö direkt ur hans mun.

Glad Mini

Idag red jag ett program för första gången sedan november förra året. Det fick bli Msv B:4, som jag eventuellt har tänkt att starta om drygt en månad! 

Jag hade inte tänkt rida några travökningar, onödigt slitage tänkte jag. Mini var ganska med på det i början, men blev så jäkla taggad under programmet så i slutet när man rider först en galoppökning på långsidan, för att sen sakta av till trav och göra en ökning på diagonalen, då hade jag inget att säga till om! Mini tog tag i bettet och drog iväg i full fart! 😍

Vi missade väl inget direkt, det ska vi väl inte göra heller kanske, men övergångar och sånt fanns inte med i Minis värld. I galoppen blev hon så på hugget och de enkla bytena var tydligen sjukt onödiga! 😂 Lite mer programträning får nog stå på schemat om vi ska våga visa upp oss!


Imorgon är det Anki-träning igen! 

Maj genom åren

Alltid roligt att gå igenom gamla bilder här på bloggen. Vi har ett gediget arkiv kan jag säga… Bara på min dator har jag nästan 20 000 bilder, lägg till ungefär 300 videofilmer så förstår ni att det finns mycket att kolla på!

Men det är väldigt kul, speciellt att jämföra lite. Här följer några bilder på mig och Mini, från maj 2013 till maj 2017.

Maj 2013

Maj 2014

Maj 2015

Maj 2016

Maj 2017

Första galoppen efter 6 månaders konvalescens

Vi får se hur maj 2018 kommer att se ut! 🙂

Måndagens träning

Jag hade en väldigt pigg och glad Mini-häst inför måndagens Anki-träning. Något även Anki påpekade, att även om vi är på henne lite om att aktivera bakbenen, att ändra sig, ställa mer, vinkla hit och dit så ser hon så glad ut hela tiden. Det finns inga protester i den lilla hästen, utan hon försöker och försöker. Jag överdriver inte om jag kan räkna gångerna hon faktiskt har satt sig på tvären till, ja kanske tre gånger? Nästan så jag minns alla tillfällena till och med! 🙂 Sen kan det lätt bli för mycket Mini att försöka reda ut, speciellt när hon hetsar upp sig och börjar ta alldeles för många egna initiativ. Dessa har dock blivit mindre med åren, men oj vad de fanns där när vi skulle börja med galoppombyten…! 😉

Åter till träningen då! Vi började att checka av traven. I höger varv så var vi väldigt nöjda från början, takten var bra, formen likaså och Mini var fint i ramen. I vänster varv var det lite svårare att få in vänster bog och få en fjädring till yttertygeln. Jag fick tänka lite öppna i volten, utan att hon fick slänga ut bakdelen, det var bogen – framdelen som skulle flytta sig. Detta blev betydligt bättre ganska snabbt.

I galoppen har vi lite kvar innan vi är tillbaka. Mini vill gärna dra isär sig och bli lite flack, istället för att runda upp ryggen och komma över bakbenen. Det har ju med styrkan att göra – hon orkar inte riktigt än. Men vi får till små sekvenser hela tiden, många förlängda halvhalter som gör att hon får samla sig några steg i taget. Det är så små marginaler och vips så har Mini fallit isär, utan att jag nästan märkt det. Det krävs alltså en aktiv ridning från min sida, här får man inte tänka på annat inte! 😉 Vi fick iallafall till det några steg då och då. Nästa träning ska vi starta med galoppen, hon blir så himla trött snabbt och då orkar hon absolut inte. Bättre att börja med det jobbiga när hon har energi kvar. Traven klarar jag av att reda upp hyfsat bra på egen hand, jag tränar ju bara 30 minuter, så det är lite knappt om tid. Mini behöver ett par skrittpauser under tiden också.

Igår red jag ett pass i ridhuset igen och tog mig igenom galoppen som stundtals kändes superfin!! Vi kommer sakta, sakta tillbaka!

Tröttsamt! Mini får varje höst knölar och små sår i ansiktet, därav massa ludd här och var. Jag provade att rida med remontnosgrimman, men det uppskattades inte, så hon får se ut så här ett tag!

Nytt schabrak från vårt stall, Vicini. Passar Mini finfint!

Magen försvinner mer och mer… 😛

Sportz-vibe z

Jag har ett tag sneglat på diverse magnettäcken, men har avfärdat samtliga med tanke på vad de kostar. Jag lekte även med tanken att sy ett eget (eller mamma 😉 ), med lösa magneter men nää, alldeles för krångligt (tycker mamma).

Då hittade jag Sportz-vibe z massagetäcke, och tyckte att detta lät väldans intressant. Den varianten jag tittar på kostar runt 6000 kr, så ja, fortfarande väldigt mycket pengar. Men så hittade jag exakt dessa täcken på eBay för nästan halva priset, så frågan är om det blir aktuellt med köp, så kanske man ska beställa därifrån?! De hade fortfarande 30 dagrars öppet köp…

Hursom så ska jag kolla runt lite vad folk tycker om detta täcken, om det överhuvudtaget är värt att inhandla ett, eller om man lika gärna kan rykta hästen lite extra om dagarna. 😉 (Någon som har provat det??)

Bilder lånade från strombergsgard.se

Tillbaka till verkligheten!

Nu har jag jobbat i en vecka och semestern känns lite avlägset långt borta! 🙂 Dock är solbrännan från ett underbart Mallorca kvar fortfarande, en otroligt härlig resa som vi gjorde min sista semestervecka. Mallis överträffade ALLA förväntningar, vi hyrde bil och åkte över hela den östra sidan av ön, till små badvikar och grottor. Rekommenderas varmt! 😀

Nu går vi in i en höst som kantas av träning, jobb och förhoppningsvis en eller två tävlingar i början av november. Jag och sambon håller även på att avsluta ett tomtköp och ska börja på allvar att förverkliga våra husbyggar-planer. Om ett år har vi kanske, kanske ett nästan (halv)färdigt hus att flytta in i, bara ett par kilometer från Minis stall! 🙂

Mini blir hela tiden starkare och starkare, börjar få bort gräsmagen och jag har börjat sätta lite mer press med samling och form. Jag har tänkt att fortsätta med uppbyggnaden i en månad till, sen ska vi ta en veterinärcheck innan vi siktar mot tävlingsstart och vinterträning. Första start kommer bli en Msv B:5 och jag hoppas vi kan vara tillbaka i Msv A/St George i mars/april nästa år, det borde inte vara några problem om vi fortsätter vara skadefria!

Ikväll är det Anki-träning igen, en bra avslutning på en regnig måndag! 🙂

Lite blandade bilder från sommaren:


En givande träning 

Både jag och Anki är helt överens om att nu släpper vi på restriktoner (som jag egentligen inte har haft sedan i början av juni), och tränar på mer ”som vanligt”. Fast lite kortare pass och mer skrittpauser. Mini fick träna på att spänna magen, jobba på med bakbenen och korta ihop kroppen. Jobbigt, jobbigt men oo så nyttigt! Mini kändes väldigt fin  i traven efter en stund, lika fin som för ett år sedan! Men inte lika stark såklart. 

Jag rider bara 30 minuter och med flera skrittsekvenser så blir det kanske effektiv ridning i 25 minuter. Men det räcker i nuläget!

Imorgon ska vi skritta ut i skogen och klättra sen hade jag tänkt att konditionsträna på onsdag. Eftersom jag åker bort på lördag så rider jag på den här veckan. Emma ska rida henne lite under tiden men vi har inte riktig bestämt hur mycket än! 😊

Måndag!

Semestervecka nummer tre startar med strålande sol och inte för många grader. Precis i min smak! Hur jag ska överleva en vecka på Mallorca i 30 grader är en gåta, men då kan man åtminstone kasta sig i vattnet när som helst. Vårt hotell ligger precis vid havet, så det ska nog gå bra! 🙂

Annars bjuder denna måndagen på Anki-träning, precis så som det ska vara. Tänk att vi har varit utan träningar i nästan 7 månader, och ändå känns det som igår. Himla kul att vara igång igen iallafall. Mini känns bättre och bättre och har fått tillbaka en hel del av sina forna muskler. Nu är det bara köttbullemagen som ska trimmas! 😉

Jag har börjat kika på lite tävlingar och tänker mig kunna starta i början av november. Det finns en Msv B:5 på Sörmon och helgen efter en i Örebro. Jag har dock inte löst någon licens i år (såklart) och är inte heller medlem i någon klubb än. Men om jag inte är helt fel ute så kan man lösa endagslicenser så det få nog bli en sådan. Säkert billigare än att lösa en årslicens för två tävlingar!

Världens vackraste Mini! 

Det händer något!

Mini känns lite, lite starkare för varje pass vi gör! Jag har börjat öka på kraven (minimalt) och har börjat jobba henne i lite högre form och lite längre pass. Och hon känns så fin! 😀 Äntligen börjar jag få till en känsla som kan likna den vi hade för ett år sedan.

Jag är samtidigt otroligt nojig, känner och klämmer på henne varje dag, Mini tycker nog mest att jag är jobbig och tycker att jag ska klia henne istället. Jag har också köpt ett liniment som ska verka kylande, värmande och mjukgörande i en salig röra (och luktar fruktansvärt) som jag använder efter varje, lite hårdare, pass.

Jag har lagt upp våra veckor med max två pass dressyrträning i ridhus i rad. Sen blir det oftast ett utepass som kan innefatta klättring, kondition eller bad. Tyvärr kan vi fortfarande inte rida på vår utebana, längtar tills den dagen kommer som den går att använda igen. Då går vi inte in i ridhuset förrän mörkret tvingar oss!

Många frågor har kommit hur jag tycker detta bett fungerar! Det är alltså ett Stübben Golden Wings, tredelat bett. Jag tycker det är superbra på Mini! Hon är väldigt känslig i munnen och kan lätt bli lite ”av och på” i kontakten. Med detta bettet så blir hon mycket lugnare och stabilare i kontakten. Hon känns även betydligt jämnare.
Nackdelen? Att jag köpte en för stor storlek… Mini ligger mellan 11,5 och 12,5 och jag valde den större storleken, vilket var dumt. (Om någon vill byta mot ett likadant fast 11,5, hojta till! 😉 )
Jag köpte mitt på en internetsida som passande nog hade 20% rabatt vid det tillfället! Som hittat! 🙂

Jag hade appen Equilab igång sist vi red i ridhuset. Hur tusan red jag kan jag undra?!

 

Semester!!!

Nu har jag äntligen vaknat till liv efter sista jobbnatten och går nu på en efterlängtad semester i 4 veckor! Mitt första år som sjuksköterska är avverkat, ett fantastiskt roligt och lärorikt sådant! Nu ska jag bara lata mig, umgås med Mini och mina vänner. Och sambo såklart! 🙂 Vi har en trip till Stockholm inplanerat, min ena bror med familj bor där. Sen ska vi till Mallorca sista semesterveckan, då är tanken att jag ska våga sätta mig på ett flygplan inte bara en, utan två gånger (om jag vill komma hem…). Jag har blivit löjligt flygrädd på senare år, säkert för att jag är så himla ovan att flyga, har bara gjort det fyra gånger innan. Tips för att lindra flygrädsla?!

Mini har fått springa sin andra träning för Anki. En träning där Anki började med att fråga hur lång igångsättningsperiod jag har planerat, varav jag svarade ”typ för alltid?”. Lite så har det varit, jag vågar inte riktigt ta nästa steg och puscha på henne mer. Men nu tyckte Anki att vi nog kunde börja med lite mer samling, ändring av form och att länga på passet lite (utan att tumma på skrittpauser såklart!). Jag håller definitivt med! Nu har Mini varit igång sedan i mitten av april och sedan i början av juni har vi ridit lite mer ”på riktigt”.

VI provade att höja upp formen lite, alltså att driva in bakbenen mer mot handen för att få mer vikt där. Mini kändes stundtals riktigt fin, och arbetade på så himla bra! Hon orkar inte så länge av förklarliga skäl, men det känns som vi är på gång. Dagen efter fick hon skritta ut i skogen och klättra, jag har hittat en liten skogsstig där vi brukar klättra 10 gånger upp och ned.

Igår red jag ett pass i ridhuset igen, och med samma tänk som i måndags. Hon kändes så himla fin! Bästa passet på länge där hon var lite mer ihop i kroppen, men ändå var så lätt och fin i handen. Tänk om det kan hålla i sig nu! 😀 Vi fortsätter såklart att rida varierat, något jag har blivit så mycket bättre på. Olika underlag, backträning, vattenträning och gå över bommar. Jag tror Mini trivs med det också!

Se vad fina bilder det blir med iPhone 7+? Så roligt att fota med mobilen nu!

Mini älskar att plaska!