Alla inlägg av dressyrsnack

Krasslig i sadeln!

Jag skulle aldrig få för mig att gå ut på en löptur med halsont. Men rida? Javisst! Jag har tävlat med streptokocker, hostat blod och proppat i mig smärtstillande för att kunna rida. Ni hör ju själva, ”det är ju galenskap”, som pappa Ebbe skulle sagt.

I fredags skulle jag ridit Justice men fick ställa in pga rejäl förkylning. Det sätter sig i luftrören på mig och mina lungor slemmar igen helt. Stort att ställa in, det händer ju typ aldrig. Under helgen började jag pigga på mig litegrann och skrev till Hannah att jag kunde rida söndag istället.

Jag kände när jag suttit upp och hostat slem som vare sig vill komma upp eller ner, att det där var nog ingen bra idé. Men jag red på en stund ändå, ni vet, när man väl kommit igång så kommer man in i bubblan på nått sätt. Jag skulle ju aldrig trimma en häst som springer runt och hostar, men en själv är det ju inte så noga med. Är jag ensam eller känner ni igen er?

Justice har sprungit superfint i veckan och det glädjer mig. Han kändes fin även i söndags. Min uppgift är inte att ”finrida” om ni förstår hur jag menar. Jag ska ju trots allt rida för att det ska ge någonting. Så jag försökte få honom än mjukare i sidorna/kroppen. Jag jobbade lite med slutorna i skritt innan jag tog dem i trav. Jag vill såklart att han är mellan mina hjälper så att jag har honom samlat under mig.

När jag växlade på steglängd i galoppen, blev han aningen spänd i överlinjen i det samlade läget. Jag red lite för kort tid för att hinna jobba på det där lite mer noga kände jag. Men han var aktiv och jag fick till några fina övergångar ändå. Jag lyckades nog lite bättre förra veckan, men å andra sidan hade vi då trimmat tillsammans 5-6 dagar och nu var det ändå en vecka sedan jag satt upp. Jag och Hannah ger ju inte exakt samma signaler så det är ju inte alls konstigt att vi inte får till det tusen procent på momangen!

Han såg väldigt fin ut när Hannah red efter mig och det är ju faktiskt det som är allra viktigast.

På fredag ska jag rida igen ❤️

/Maria

Snart ett år!

Nu har det snart gått ett helt år sedan Fiffi kom till oss. Det har hänt mycket under detta året, och även om det kanske har gått lite långsamt fram, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Fast det är ju bara början än så länge. 🙂

Igår var det första gången som jag hoppade upp på henne utan att longera innan, vi tränade galoppfattningar och volter. Underbar känsla! Fiffi tappar framåtbjudningen lite grann, speciellt i början av passet, sen tar även bensinen slut snabbt, men hon ger en väldigt stabil känsla däremellan. I galoppen fokuserar jag inte på formen, utan jag vet att den kommer komma mer när hon går ärligt fram. Nu blir det lite som att galoppera i sirap, hon har så stor galopp att hon inte riktigt mäktar med den än. Vi har ju inte arbetat i galopp så himla mycket, så jag tycker inte att det är så konstigt. Men hon fattar rätt galopp varenda gång, och oftast nästan direkt på hjälpen.

I traven känns hon väldigt balanserad och även om jag här också vill ha fram henne lite till, så är känslan att hon är avslappnad och tillfreds. Vi har ju haft lite munbekymmer, men de är nu som bortblåsta. 😄

Jag gillar att ha mål, även med en bebishäst. Jag har haft mina egna små delmål, t.ex. att kunna sitta upp från en pall, galoppera runt fyrkanten, sitta upp utan att longera – allt detta kan vi nu. Jag skulle även vilja rida ute på henne, vi kommer kanske dit innan jul. Mitt ”stora” mål innan årsskiftet är att kunna vara med på en Anki-träning! Det skulle vara så himla kul, och även om den träningen mest skulle bestå av att visa upp vad vi kan för dagen, så vill jag ändå ha lite input vad vi ska träna vidare på, vad vi ska kunna innan sommaren och hur jag ska lägga upp det.

En liten film från igår:

Mitt mössbekymmer löste sig som så att jag drog käkremmen mellan öglorna på huvan. Den blev lite stram, men satt åtminstone kvar. Husse tyckte dock att det såg ut som att Fiffi hade en vikingahjälm på sig, och alla skrattade åt henne. Stackars liten. 😉

Sista dagen!

Imorgon kommer Hannah hem från Danmark och min vecka med Justice är till ända. Idag var det sista passet ihop. Alltså det låter ju drastiskt, jag lär ju sitta upp i sadeln igen framöver, men ni fattar. Det var sista dagen på den här veckan tillsammans.

Nu känner vi ju varandra skapligt ändå och det är en skön känsla tycker jag. När jag tar tyglarna och vi har koll på varandra. Han känns mjuk i min hand från start. Idag värmde jag upp på utebanan. Jag galopperade i lätt sits och lätt honom sträcka ut galoppen. Det gillade han. Han var pigg och framåt men ändå fokuserad på mina signaler. Jag log inombords.

Underlaget är bäst längst med långsidorna så jag red mestadels på fyrkanten i trav och galopp. Sedan gick jag in i ridhuset och travade över bommar jag lagt ut. Till min förvåning låg bommarna i en perfekt distans till varandra 😉 Det var ju tusen år sedan jag lade ut bommar men det blev verkligen bra, haha. Justice var som en klocka över bommarna. Drog inte åt något speciellt håll, han tuffade på och behöll mjukheten.

Jag kollade av alla gångarter och checkade även av att han kunde samla ihop kroppen i galoppen. Jag checkade av att han var mjuk i sidorna och att jag kunde flytta honom för skänkeln. Detta för att jag vill att han ska vara så vältrimmad som möjligt nu när Hannah kommer hem. Jag tvivlar inte på att veckans arbete har gjort gott. Han känns jättefin verkligen.

Han var med på noterna och jag avslutade passet med att skritta ut en sväng. Vi traskade förbi stona och Fiffi i hagen, han sneglade lite på dem men gav dem inte mer uppmärksamhet än så. Skönt. Ett riktigt bra avslut på veckan tillsammans!

/Maria

Gråa november…

Well, november startade ju med exakt allt det november står för – grått, blött, kallt och mörkt. Tackar högre makter (eller rättare sagt, tackar mig själv för mitt yrkesval! 😉 ) för att mitt jobb tillåter mig att vara i stallet på dagtid ganska ofta! Gäller att ta vara på det lilla ljuset som orkar sig hit den här delen av året.

Igår tömkörde jag Fiffi och la då fram en bom som hon fick springa över. Inga konstigheter tyckte hon, och hon travade snällt över den. Jag försökte även få henne att galoppera över den, men vi har svårt att hålla galoppen utan bom, så det blev lite överkurs just nu.

Idag red jag en sväng, och skulle då testa att ha på en ljuddämpande huva. Den fyllde sitt syfte, förutom att den inte satt så bra. Fick en del tips på Instagram hur man ska få den att sitta, men jag tror att det är själva modellen som det är fel på. Den är liksom för kort bakom öronen, trots att det är den största storleken.

Själva ridningen gick rätt så bra! Hon känns lite ”nödig” i början, och går låååångsamt fram, då blir hon lite ostadig i formen. Men efterhand släpper det lite och då känns hon så fin! Tyvärr tar orken slut snabbt och idag kom jag aldrig till galoppen. Mössan var även på väg av, och jag var lite rädd för hur hon skulle reagera om den helt plötsligt flög iväg, så jag avslutade då.
Maria var även med idag och hejade på, precis som på den gamla goda tiden! 😉 Det gillas!

Jag ska rida på söndag och sedan på tisdag, då ska hon även vaccineras så jag tänkte att hon får ledigt resten av veckan då.


Imorse när första personen kom till stallet hade Fiffi mött dem i stalldörren. Hennes granne Hugo har lärt sig att öppna sin boxdörr, så han är numera instängd med en kedja. Vad vi inte tänkte på var att han visst kunde öppna Fiffis dörr också. Så det hade han gjort i natt, men troligen inte förrän på morgonsidan, för Fiffi hade bara hunnit äta upp en morgonhink och rotat runt lite, men inget annat.
Så nu får båda pållarna hållas inkedjade! 😛

En liten film från idag:

 

Höstlov!

Ojojoj vad det bloggas från min sida nu. Jag gillar ju att skriva av mig efter ett träningspass. Det är liksom gött att tänka igenom passet i efterhand och reflektera lite över hur det gick och varför det gick som det gick. Det är inte alls samma sak med min egen träning. Det är klart roligare att skriva av sig om ridpassen än långdistanslöpningen eller klätterpasset 😉

När jag tränat mycket ”egenträning” efter att jag sålde Arras har jag haft hjälp av en coach som lägger upp mitt träningsschema. Jag har haft som mål att bli både snabbare, starkare och mer uthållig. Grundtanken i träningsupplägget är inte så dumt att ha med sig när man lägger upp träningen för hästen. När jag hade häst tänkte jag att den skulle få varierad träning. För att min kropp ska hålla behöver jag varierad träning och återhämtning. Det samma gäller ju för hästen tänker jag. Också för att hålla glädjen och motivationen uppe.

Hannah hoppar/arbetar sina hästar över bommar, de rids ut i skogen och får en fin variation i vardagen <3  Dä ä fint dä!


Idag jobbade jag vidare med det arbetet jag gjorde i förrgår. Jag värmde upp honom i skritt och trav, tog en skrittpaus innan jag satte igång med galopparbetet.

Efter en liten stund startade jag med övergångarna och jag var inte hundra nöjd med dem till en början. Men vem är nöjd från start? Vore man det hade man inte haft något att jobba med. Det smög sig in något litet mini travsteg innan skritten och upp i galopp ville jag att han skulle sätta sig lite bättre. Det handlar ju om att jag måste förbereda honom så bra som möjligt för att lyckas. Han är såpass stark att han ska kunna gå i en samlad galopp och gå ned till skritt i balans och samling, det handlar bara om att jag ska göra ett bra jobb i sadeln så att förutsättningarna blir goda 😉

Jag jobbade med flera övergångar och lade in extra snurr (energi) i den samlade galoppen. Rätt vad det var, så kändes det som polletten trillade ner. Han satt liksom kvar på bakdelen och lugnt gjorde övergången till skritt som om det var världens enklaste grej. Det var som att han sa ”Jahaaa, var det så du menade, okej då gör jag så”. För jag provade några övergångar till för att se så det inte var rena turen, men samtliga kändes fina. Jag berömde ordentligt och övergick till travarbetet.

Det är precis den där känslan som är så fantastisk. Eller hur?

Travarbetet gynnades av att vi fick till galoppen såpass bra. Hans energi var fin och jag fick tänka på att lägga in en del halvhalter. Halvhalterna uppmärksammade honom på att han inte bara kunde ösa på framåt. När halvhalterna gick igenom, fick jag upp fronten lite mer på honom. Då kunde jag även lätta av/mjukna lite framtill. Den känslan var fin!

/Maria

Ponnyridningen fortsätter!

Emma frågade mig idag om inte jag saknar att ha häst just en dag som denna. Det regnar, blåser och är riktigt tråkigt väder. Nja, just idag saknar jag kanske inte leriga ben, blöta täcken och kalla fötter!

Igår var det också en sådan riktig ruskdag. Vi hade hälsotimma på jobbet på morgonen (eleverna har höstlov), så jag hann rida innan jobbet. Jag gillar verkligen att rida på morgonen/förmiddagen. Tack vare hälsotimman hann jag ju även med ett pass i klätterhallen efter jobbet 😉

Det var tredje dagen i rad jag red Justice och det känns bra att få ett par dagar i rad tillsammans. Han lär känna mig och jag honom på ett annat sätt än om det blir en dag i veckan.

Det var dags att spänna bågen lite. Jag vet att han har gått de högsta klasserna i ponnydressyr. Han är såpass stark att jag ska kunna samla honom och kräva en hel del av honom, jämfört med en pålle som inte är lika högt utbildad. Jag valde att lägga lite krut på galoppen. Det var dags att sätta honom i lite mer samling, varpå han till en början tappade lite aktion. Jag fick jobba på det en liten stund – att han ska kunna samla galoppen och hålla kvar energi och engagemang.

Förutom detta är det ju viktigt att hålla honom mjuk i den samlingen. Jag tycker att han gjorde det jobbet bra. Jag gjorde många övergångar mellan galopp och skritt – skritt och galopp. Jag red även in på en mindre volt för att få ordning på kroppsdelar och runda honom i sidan.

När jag sedan gick över till trav hade han lagt in turbomotorn och jag fick göra mängder av halvhalter för att han skulle vänta på mig. Han är riktigt rolig att jobba med Justice och jag är nöjd med arbetet vi gjorde igår.

I arbetet med skolorna tycker jag att slutorna blivit klart bättre på några dagar. Jag ska fortsätta jobba med dom innan Hannah kommer hem. Jag planerar också att lägga in lite arbete med bommar någon av dagarna jag har kvar i sadeln <3

Bild från i söndags!

/Maria

Det blev vinter!

Från en dag till en annan så blev det vinter här i Sverige. Dock tror jag inte den stannar så väldans länge, men idag fick faktiskt Fiffi ha täcke på sig för första gången sedan i våras. Inte för att det var nödvändigt kanske, eftersom fröken ”jag hatar att bli blöt” springer in i sitt hus så fort det kommer några droppar regn på henne. Idag när jag mockade hagen (vi gör det nästan varje dag), så hittade jag inte mindre än 4 högar inne i vindskydden, mot det mer normala antalet 0 en dag med uppehåll! 😉

Ridningen har det blivit lite si och så med sista veckan. Jag vill ju helst inte rida med någon annan i ridhuset samtidigt, eftersom jag dels inte kan styra helt och hållet och dels att vi inte kan rida på hela banan än, då porten inte är uppe efter att ha gått sönder i en storm. Fiffi blir då väldigt tittig och sprätter lätt iväg om någon häst helt plötligt dyker upp bakom hörnet – det blir lite väl spännande för oss. Jag känner att jag inte kan kräva av andra ekipage att ta så stor hänsyn till oss, så jag försöker endast rida när jag blir ensam.

Men sen kan det hända andra saker. Som den gången när det hade varit fruset och började tina, med effekten att det droppade vatten överallt inne i ridhuset, från taket. När Fiffi fick vattendropparna på sig fick hon totalpanik och bockade som en tok när jag longerade. När dropparna träffade henne i pannan, tvärstannade hon och kastade frenetiskt på huvudet. Jag kände inte för att rida då…

Så igår kände jag att nä, nu måste jag komma upp på henne! Hon var rätt så taggad när jag longerade, bockade en hel del för det helt plötsligt började forsa vatten i ett stuprör precis när hon galopperade förbi (typiskt med en ljudkänslig dam), så hon fick springa en bra stund innan jag hoppade upp. Men väl i sadeln så var det precis som hon tänkte ”äntligen” och började både andas igen och frusta ur sig spänningarna. Visst tittade hon till på saker, och jag höll mig endast på två volter, men det kändes faktiskt ganska så avslappnat.

Hon är lite speciell min lilla häst, men det är väl så när man är ett sto, unghäst och har både Jazz och Tailormade Temptation i stammen! 😛 Men med tanke på vad mycket som har hänt med henne senaste månaderna så tror jag det blir bara bra i slutänden! (Mini skenade med mig över hela ridhuset en gång när en häst frustade utanför väggen. Hon var då 5 år och rädd för precis allt!).

Fiffi kan till exempel stå still på stallgången när jag mockar, trots att det inte finns något ”stopp” bakom rumpan på henne. Det hade inte gått i våras, då hon fick panik när kedjorna tog emot när hon backade bak. (Hon gillar att backa…).

Hon fick även ett nytt täcke inför regnsäsongen, i en storlek större än vad hon har haft. Passade fint!

En veckas ponnyridning!

Kanske kan det finnas någon av Dressyrsnacks läsare som kan tänkas vara intresserad av att läsa om min kommande vecka på hästryggen. Jag (Maria) ska rida Inspi(red) Justice då Hannah är iväg på träningsvecka i Danmark med Delle. Idag red jag första passet och det gick finfint.

Innan passet tänkte jag tillbaka på alla miljontals…eller iallafall tusentals Ankiträningar jag genomfört under mina närmare 30 år på hästryggen. Jag snappade upp några övningar som jag tänkte skulle passa Justice. En övning jag provade en liten stund var den lite mindre fyrkanten, eller var det så den kallades?

Alltså där man rider hästen i en fyrkant eller hur många kanter/hörn man nu vill ha och antingen ställer ut koner eller ser ut riktmärken. Jag struntade i koner men satte ut riktmärken med blicken och gjorde övningen i trav. Inför varje hörn gjorde jag en halvhalt, red hörnet med en mjuk innersida och försökte få honom spikrak fram till nästa hörn. Halvhalt – runda i sidan – rida hörnet – rak igen!

Jag gjorde en del skolor i trav och i vänster varv får jag vara noggrann med att fånga upp högersidan. När jag red vänster öppna och gick över till förvänd sluta – sedan tillbaka till vänster öppna utan att tappa ut högerbogen, så blev det jättebra!

I galoppen startade jag med lätt sits och friskt tempo. Jag samlade upp galoppen vartefter och vid något tillfälle lade han av lite och saktade av till trav när jag inte drev tillräckligt. Jag sade till honom att han fick lov att fortsätta galoppera med kvalité utan att jag ska behöva driva varje steg. Han ”fattade galoppen”! Efter att ha kommit överens om det så jobbade han på jättefint.

Jag avslutade passet med cirka 5 minuter på utebanan, i solen. Justice ville visa sig snygg för stona som fanns lite var stans på anläggningen. Med all rätt 😉

Efter att ha mockat, gjort mat, burit vatten och sådant pyssel som man gör i stallet, slog det mig vilken otroligt bra hobby ridningen är.  Det är bra vardagsmotion man får i jämförelse med att åka en timma i bilen till gymmet, träna en timma, åka bilen hem! 

/Maria

En liten häst!

Jag fick två bilder på Fiffi av hennes uppfödare, jag vet inte vad det är med fölbilder (speciellt de på ens egna pålle), men jag blir alldeles rörd av dem. Titta bara här, så liten och gullig, alldeles nyfödd;

Fiffi visades även på fölvisning, där hon fick 49 p, trots växtfas. Hon var ju det även på 3-årstestet, så jag undrar om hon har tänkt att växa hela livet? 😉
Här med mamma Temina:

Så fin!

Jag mätte Fiffi för skojs skull häromdagen, på 3-års var hon ju 169 cm, men jag tror inte på den mätningen, då det inte drogs av för skorna, plus att Fiffi inte stod still… Men jag vette tusan om jag tror på min mätning heller, då hon första gången blev 164 cm och andra gången 165 cm. Skulle hon ha krympt under sommaren? Nu är hon förvisso oskodd, men ändå…

Ridningen rullar på, dock fäller hon som en tok just nu, och känns lite matt. Jag ska testa och rida med ett spö nästa gång, bara för att kunna renodla hjälperna lite. Vi behöver även få lite mer framåtbjudning för att bli rakare på långsidorna, det blir lätt lite slalom annars. Helst av allt skulle jag vilja rida henne ut i skogen, men jag är inte riktigt säker på henne än, och vi har en hel del travhästar i vår skog som när som helst kan komma upp bakom/framför/bredvid en, utan att det märks. (Mini var jätterädd för dessa, trots många övertygelser om att de också var hästar…)
Vi får se till vintern om det finns någon trygg svans i stallet som vi kan hänga på ute, då har vi lärt känna varandra lite bättre förhoppningsvis också!

Ridning och en trött Fiffus!

Vilken helg det har varit, näst intill sommarväder – hur skönt som helst! Fiffi har fått flytta ifrån sin kompis Swea nu, och står i sin gamla hage igen. Jag vill gärna ha henne med en kompis men just nu behöver de träna på att vara ifrån varandra och bli lite självständiga. Jag har haft ganska svårt att ta in Fiffi själv från hagen och ha henne i stallet har varit en prövning… 😉
Saken är också den att den gamla hagen har stått orörd sedan i början av juni, gräset har både bränts upp under torkan i somras, och återhämtat sig nu på höstkanten, och Fiffi fick nog en chock över att komma ut på grönbete igen. När hon kom in på eftermiddagen idag var hon jättetrött och väldigt mätt. Det tar nog några dagar innan hon kommer i fas igen tror jag!

Jag har ridit igår och idag, och det känns bara bättre och bättre! Bara på några få gånger har hon blivit mycket rakare, bjuder på framåt på långsidorna och går att svänga och byta varv utan problem. Jag har även galopperat utan lina, dock bara på volt än så länge. Fiffi tappar bjudningen lite i galoppen och jag får nog försöka ta oss ut på fyrkanten där med snart!

Idag longerade jag bara en kort stund innan jag hoppade upp, troligen behövs inte longeringen alls, och jag tror jag bara kommer göra det när hon har vilat några dagar, eller om det är någon yttre omständighet som göra att hon är extra spänd.

Nu ska hon få vila åtminstone tre dagar, så får vi se om hon piggar på sig lite. Värmen gör ju sitt till också, men jag tror det ska bli lite svalare till  veckan.

Några fina bilder från idag:

Och ett par filmer! Jag inser att det förmodligen bara är jag och mina närmaste som tycker det är roligt med att se dessa träningspass, men jag tycker samtidigt att det är så roligt att dela med mig av det, så ni får stå ut! 😉

Hej från mig igen!

Hej på er!

Här kommer en liten vink från mig igen. Jag red Justice igår samtidigt med Hannah och Montana. Pappa Ebbe var med och fotade precis som förr i tiden, så härligt. Och hur härligt är det inte att inleda helgen på hästryggen?

Till veckan åker jag till London, jag ska tävla VM i hinderbana (OCR heter sporten) och därför blir det ingen fredasridning utan jag sitter upp i sadeln redan imorgon. Det ska bli kul, och varför inte starta en vecka i stallet? Det må ju bringa lycka kan jag tycka 😉

Justice skötte sig ungefär lika fint som hans päls glänser, alltså riktigt bra!

/Maria 💚

Galopperat!!

En stor dag idag! En dag vi (jag) har mentalt förberett oss (mig) på i flera månader. Galopp-dagen! 😉 Det har varit en liten mental sak hos mig, eftersom det var i just galoppfattningen som hon fick sadeltvång på treårstestet. Det har ju inte hänt varken före eller efter, men eftersom jag är ganska så feg av mig så satte det sig lite i huvudet på mig.

Men idag så kändes det som en bra dag att testa. Jag har ridit henne 6 eller 7 gånger nu, och känner mig säkrare för varje gång. Bromsen fungerar fint, svänga går hyfsat och hon lyssnar faktiskt bra på skänklarna. Sen är ju kontakten lite av och på, men även det blir bättre. Jag tömkörde igår och fokuserade på galoppfattningarna, som gick super. (Hon lyssnar väldigt bra på kommandot ”galopp”!).

Christine är så snäll och är med mig när jag rider, så hon fick hålla oss på lina idag när jag skulle testa. Vi gjorde två fattningar åt båda håll, alla i rätt galopp och Fiffi lyssnade fint när jag bad henne sakta av och även när hon höll på att bryta av och jag drev på henne, så förstod hon vad jag ville. Duktig Fiffus! 😀

Efter det så red jag runt själv runt fyrkanten i trav, vände snett igenom och övade på att rida rakt fram. Det går lättare åt det ”svåra” hållet, åt vänster, där är hon mycket rakare och bjuder på fint framåt. I höger varv böjde hon väldigt på halsen åt höger och det var lite svårt att få fram henne rakt. Men vad tusan, bara det jag sitter och övar på rakriktning är inte något jag ens kunde tro att jag skulle göra än, jag trodde jag skulle rida på lina i flera veckor! 😛

Dagens pass kom inte med på film, husse (och första filmare) påstod att han stod för långt bort (finns annars zoom på dagens moderna telefoner 😉 ), men vi fastnade på film häromdagen!

Det är så himla kul att vara igång lite mer nu och faktiskt kunna rida på min egna häst! Planen är inte helt fastställd för i år, men jag tror jag kommer fortsätta rida/tömköra henne ungefär 3 gånger i veckan fram tills december/januari då hon kommer få lite vila. Hon har ju faktiskt vilat ganska mycket redan i år, med tanke på vargtänderna och att hon sommarvilade i 3 månader. Hon ser väldigt ”klar” ut i kroppen nu, så jag tror att hon fixar en höst med aktiviteter!

Det har hänt en del sedan den där dagen i december förra året när Fiffi hade ryttare på sig för första gången!

Det ska nu gå att kommentera igen, testa gärna! 😉

Gästspel!

Nämen goddag kära vänner!

Det var på tiden med ett litet gästspel tyckte jag. När skrev jag här senast? Det var nog två år sedan då jag red Penny, om jag inte minns helt fel. Några av er kanske är nya följare av bloggen och då kan jag berätta att jag och Emma startade Dressyrsnack tillsammans för ungefär tusen år sedan (ett gäng år sedan). Jag ägde den rödhåriga Arras som efter 15 år i min ägo såldes till Malung. Där bor han idag och han mår finfint. Han är pigg och hungrig, precis som han alltid varit <3

När jag sålde Arras var tanken att jag skulle köpa unghäst, det fanns liksom inget annat. Men det blev inte så, efter att ha varit nära ett köp av en pålle som inte gick igenom besiktningen så blev det inget unghästköp. Istället tog jag mig an Penny. Henne tränade jag inför Flyinge och för två år sedan gjorde jag min senaste tävling på hästryggen.

Hur som helst så har jag nu suttit i sadeln på en riktig läckerbit och känner att jag vill dela med mig av det till er. 

Vid två tillfällen har jag fått äran att rida en ponny som anlänt till stallet på Grava-Rud. Hannah Regosa ska ha ponnyn i träning och tävling. Inspi(red) Justice heter han och det är en 10 årig hingst. Han är en riktig snygging tycker jag, superläcker att vila ögonen på.

Första passet, förra veckan, var ett lärakänna pass. Jag provade mig fram för att se hur han fungerade, vilka knappar man skulle trycka på osv. Han kändes lättsam och det var liksom inga konstigheter alls med honom som jag upplevde.  Det var otroligt roligt att sitta upp i sadeln igen och jag fick verkligen blodad tand.

Vi bokade in ett pass till veckan därpå (alltså igår). Då satt jag upp igen och tyckte att han var mjukare redan från start. Jag hade som mål att rida honom ganska rund och jobba med att mjuka upp sidorna på honom.

Han var så gullig för när jag hade promenerat med honom och sedan satt upp för att skritta lite på korta tyglar, så var han laddad och små trippade lite. Som att han tyckte ”kom igen, låt mig springaaa”. Haha, så himla gullig. Jag värmde honom i alla tre gångarter, tog en skrittpaus och valde sedan att fokusera lite på skolorna.

Öppnorna kändes något enklare än slutorna. Jag jobbade med att få honom rund i slutorna utan att tappa flytet framåt. Vid några tillfällen skalade jag av (alltså gjorde det lite enklare), genom att gå ned till skritt och göra övningen där. När jag ”hittat rätt” där, så kändes det som att vi var redo att göra övningen i trav!

Galoppen är u n d e r b a r på den där krabaten. Rund och jag upplever också att han har lätt för sig i galoppen. Jag lade lite mer krut på traven igår. Jämfört med förra veckan så var han mjukare och sökte fint stöd fram till handen när jag avslutade passet i en rundare form.

Jag hoppas att Hannah får samma känsla idag när hon rider och jag ser fram emot nästa veckas pass. Då blir det fredagsfys tillsammans med dessa godingar nedanför!

/Maria

En liten film!

Bloggen fungerar långt ifrån optimalt, men jag tror åtminstone ni kan komma in och läsa här, trots att det ser lite knasigt ut kanske. (Jag och teknikerna på One.com är väl bekanta med varandra vid det här laget…)

Jag har nu hunnit rida Fiffi 4 gånger! Sista gången red jag runt halva ridhuset i trav och bytte varv. Stort! Stora ridhusporten har blåst bort (!!) i senaste stormen, så det går inte att stänga in oss, så jag vill inte göra för stora utsvävningar innan den är på plats igen.

Fiffi bjuder på lite mer fram för varje gång, och blir då automatiskt mer stabil i formen. När hon backar av lite blir hon ganska slängig med huvudet, och en unghäst ska ju bara tänka på framåt, så det är ju inte mer än rätt att hon protesterar. 😉 Väldigt snäll har hon varit hittills iallafall, och har inte alls spänt sig för vare sig ryttaren eller sadeln.
Jag är inte helt bekväm med att galoppera på henne än, men det kommer. Vi behöver ändå öva på att styra så det kanske är lika bra att öva på en gångart i taget. 🙂

Imorgon ska jag tömköra henne för att sen rida igen på tisdag eller onsdag. Stackars Fiffi är brunstig IGEN (2:a gången på en månad) och blir jättetrött och står och kissar exakt hela tiden, men jag hoppas det går snabbt över. Hon försöker med alla medel få sin boxgranne Hugo intresserad, men lyckas inte speciellt bra. Skönt att hon inte piper och håller på, men det märks på henne att hon blir dämpad. Mini fick ju munkpeppar en period, kanske ska testa det på Fiffi nästa år.

Vi fastnade iallafall på en liten film, första gången vi red utan att någon höll i oss!

Fiffi och Hugo, han förstår inte alls vad hon vill. Och visst ser hon liten ut?! Han är nämligen hela 178 cm hög! 😀

Vi har fått nya hjälpredor i stallet både gulliga (katt) och mindre gulliga (5 miljoner gråsparvar)

ÄNTLIGEN (x 2)!

Bloggen har strulat som tusan sedan i somras, orsak? En mal… (Malware 😉 ). Jag har suttit i chattsupport både på svenska och engelska i hur många timmar som helst, och fått radera massor av tillägg och andra diverse saker, därav ser bloggen ut som den gör nu.

Om någon är intresserad av att hjälp mig med lite design (mot betalning givetvis), snälla skicka ett mejl; dressyrsnack@hotmail.com

Vad har då hänt sedan sist? Massor! Eller ja, Fiffi fick gå på bete till sista dagarna i augusti. Hon och Swea hade världens bästa sommar ute på lösdrift. De kunde gå in i skuggan de varma dagarna och hade massor av gräs att äta nästan hela sommaren. De får fortsätta gå ihop nu under en tid, de funkar verkligen fint ihop.

Igår var även första gången jag hoppade upp på henne! Jag har förberett oss båda i ett par veckor, med tömkörning, longering med dressyrsadeln och även hängt på henne. Fiffi känns mer mogen än i våras, även om hon är vaken och känslig, men det blir inte riktigt samma explosionsreaktioner nu. Hon hade en släng av sadeltvång vid första tömkörningstillfället, då med ny, smal gjord, men efter den gången har det inte varit så mycket som en spark.

Igår då så tog jag mod till mig och kravlade mig upp. Jag travade åt båda hållen (på lina) och det kändes bra. Hon var aningens spänd i början, men slappnade av snabbt. Hon är ju faktiskt inte riden på över 3 månader! Planen för hösten är ridning två gånger i veckan och tömkörning en gång, sedan blir det lite vila när det passar in.

Jag hoppas ni vill hänga med på vår resa (och att ni hittar tillbaka hit efter alla veckors frånvaro!)


Fiffi och Swea mådde som de två prinsessor de är! 🙂


Tillbaka till verkligheten!