Vad vi gör om dagarna…

Promenad, promenad och mer promenad! 😅 Vi går minst 30 minuter varje dag, oftast längre. Här tackar jag mitt jobbval som gör att jag ibland kan gå på dagtid, eftersom det envisas med att bli mörkt vid 15:30 i det här landet.

Är det mörkt vill jag inte gå i skogen, då traskar vi runt på utebanan istället. Så där kul tycker jag, Mini är glad bara hon får vara utomhus. 😊 Jag kom på den superba idén att sätta på Creepy-podden, lägga telefonen i min dunfodrade luva och på så vis kunna lyssna utan hörlurar + att telefonen håller sig varm. 👌 Riktigt mysigt att traska runt i mörkret och lyssna på spökhistorier! 👻

Annars tillbringar vi dagarna med att biolighta, äta medicin (Mini gillar!), rykta (Mini hatar)! och äta havreflarn (Mini älskar!). Den 15:e ska vi göra ett nytt ultraljud, jag tror dock inte att det kommer vara helt bra då. Hon vilar fortfarande mer på det benet än det andra, så det blir nog några extra skrittveckor kan jag tänka mig.


/Emma

Upp i sadeln!

Hejsan! Nu har Penny varit på Grava-Rud sedan i måndags kväll. Hon har skött sig exemplariskt och det känns nästan som att hon aldrig varit härifrån. Det är supermysigt att ha henne hos mig igen. Det är härligt att få lukta lite häst igen 😉

Jag linade Penny i tisdags och tänkte att hon skulle få springa av sig lite. Jag hade på sadel och träns. Tänkte att om inte känns överdrivet galen så hoppar jag upp. Hon bockade och skuttade en del men lugnade sig snabbt. Hon fick trava och galoppera en stund i båda varven, sedan hoppade jag upp. Vi skrittade runt lite och travade sedan i båda varven. Jag red inte alls länge utan ville mest känna på henne lite. Hon var så duktig och lydig så. Det var superkul att vara tillbaka i sadeln.

Idag körde jag samma visa, lina lite först och hoppade sedan upp. Hon skötte sig riktigt fint idag med. Hon var lite stel i vänstersidan, vilket hon var en veva i höstas också. Jag försökte mjukgöra henne lite i skritten. Jag kunde lägga an vänsterskänkeln och lirka lite i vänstertygeln och hon ställde fint till vänster. Skoj!

penny1
/Maria

Rapport från sjukstugan!

Bästa Mini fick 5 guldstjärnor av matte när vi var hos doktorn idag. Det tog tid innan vi fick komma in, men hon stod så snällt och väntade i uppbindningsspiltan. Inte ett skrap, inte en tillstymmelse till otålighet. Hon är så nöjd när hon bara får vara med, när man står hos henne så skulle hon nog kunna stå still hur länge som helst tror jag.

Vi började med att böja höger bak, där jag trodde skadan var. En liten reaktion, men inte något nämnvärt. Även höger fram böjdes för att utesluta att hon har belastat bak för att kompensera fram. Men inget där heller. Höger bak böjdes igen, nu mer uppdelat på olika leder. Ingen större reaktion.
Jag fick sen gå ut och longera henne och där kom hältan fram direkt i höger varv.

Där kunde veterinären utesluta en ledinflammation, eftersom det inte blev någon böjreaktion, utan mer en belastningsreaktion. Vi tog in henne på röntgen för att kolla hasleder, kota och knä. Här fick jag lite ont i magen och tänkte direkt på spatt. Mini blev nog också nervös, hon kissade på sig lite lätt inne i röntgenrummet, stackarn. 🙂

Men bilderna såg fina ut, det var något litet vid ena hasen, men det var inte något nytt. Lite skavanker har vi nog överlag om man börjar röntga gissar jag! 😉

Sist så skulle vi ultraljuda benet för att kolla senor och gaffelband. Här fick jag ont i magen igen och såg framför mig en låååååång konvalescens. Jag kikade lite nervöst på bilden, och tyckte mig se ett stort svart hål över senan. Nu kan jag inte alls tyda sådana bilder, men paniken steg där kan jag säga!

Och ja, det fanns något på gaffelbandet. En liten vätskeansamling, blödning, syntes. Den var dock väldigt liten, en varning som veterinären kallade det. Just en sådan skada uppkommer oftast när de trampar ned i ett hål i hagen till exempel. Och det är även typiskt att de inte är halta vid böjprov utan först vid belastning som vid longering. Planen nu är antiinflammatorisk medicin i två veckor, skritt i 45 minuter per dag och inte hoppa runt i hagen. Sen blir det återbesök den 15:e december för ett nytt ultraljud, då vi hoppas på att vätskan har resorberats lite (helst helt).

Håll tummarna för att lilla Minis blir frisk snart!

img_6113

//Emma

Veterinären idag!

Idag styr vi bilen mot Värmlands Hästsjukhus. Det ligger på ett bekvämt avstånd från stallet, det tar ca 10 minuter att köra dit.

Jag har ridit Mini sporadiskt under veckan. De två senaste gångerna har hon känts ännu mer halt än tidigare. Tyvärr… Sista gången så hoppade jag av och longerade för att få se själv, och det syntes mycket tydligt att hon haltade på höger bak. Jag gissar på att det sitter i knäleden, men jag är verkligen ingen expert på att se hältor, så det kan vara precis vart som helst.

Jag har aldrig haft en halt häst förut, mer än några hovbölder och Minis hovskada hon hade förra sommaren (som troligtvis var en böld). Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är märkligt att denna hälta kom från ingenstans en dag, och då var ganska markant. Jag tycker också att det är konstigt att den bara blivit sämre på två veckor, trots vila. Men vad vet jag, det kanske är så en obehandlad ledinflammation yttrar sig?

Återstår att se vad domen blir i eftermiddag, men jag har redan ställt in mig på att det kommer bli en lång vila för Mini i vinter.

IMG_5567Men frisk ska hon bli!

//Emma

Biolight…

Jag har gått all in när det gäller Biolight den här veckan. Mini har fått vila och bara gått promenader, samtidigt som jag har kört ett behandlingsprogram med Biolight. Nu vet jag ju inte exakt vart hon har ont, så jag har kört programmet på två ställen, bakknät och kotan/senan på höger bak. Totalt 40 minuter tar det varje dag, och ja det är dödstråkigt. 😂 10 dagar ska man visst hålla på, så torsdag blir sista dagen. 

Jag har ridit henne i två dagar nu, bara joggat dock. Mini känns alltid halt på alla benen när hon har vilat en längre tid, och jag kände ju inget innan heller. Men vi filmade lite igår och jag kan ana lite när hon svänger en snävare sväng åt höger.

Ingen idé att överanalysera om hon är halt eller inte, jag ska jogga denna veckan så blir det veterinären på måndag! 🐴

​Här hade hon vilat i 6 dagar! Bara att sitta upp och trava iväg! 😍Jag roar mig även i att göra roliga frisyrer på henne! 😆
/Emma

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

I söndags var jag och Mini till Örebro och tävlade. Vi red en Msv A:1. Jag har ju inte känt att vi varit i tävlingsform och de sista två dagarna innan start fick jag ingen bra känsla alls. Den höll i sig på söndagen och jag fick aldrig igenom henne på framridningen. Inne på banan hade jag inget flyt, traven kändes väldigt oelastisk och i galoppen fick vi massor av onödiga missar. Vi fattade bland annat FEL galopp, något som knappt har hänt sedan Mini föddes tror jag… Hon kastade sig i ena piruetten, missade ett par byten och körde på en galoppökning i serien. Vi fick nästan 62%, men känslan var som sagt botten.

Igår skulle vi träna för Anki. Jag red fram och kände inget konstigt men när jag skulle börja träningen så tyckte Anki att hon inte rörde sig riktigt rent med ena bakbenet. Hon hoppade upp och travade henne några varv så jag fick se, och jag höll med om att det var något som störde med höger bakben. Hon tog inte ut steget lika mycket som med vänster. Jag red en stund till för att se om hon värmde ur det, tävlingen gick på fiberunderlag, ett underlag som inte är optimalt för hästen och som är långt ifrån det underlag vi har. Kanske var hon lite stel eller hade träningsvärk från starten.

Men det blev inte bättre, det märktes en markant skillnad när vi gick över i höger varv. Kanske är det höger bak som spökar, eller så är det vänster fram. Hur som så ska vi till veterinären den 28:e och kolla upp det, jag ska försöka att inte måla upp det värre än vad det är och se det positiva i att det kommer nu och inte till våren. Inte för att tävlingar är allt här i världen, men om man får välja mellan pest eller kolera, så tar jag hellre en hälta i november än i april.

Kanske har hon sträckt sig i halkan? En liten känning i bakknät som bröt ut mer när hon gick på annat underlag? Ja, jag vet inte, men vi ska komma till rätta med detta. Jag reagerade redan i lördags kväll när jag skulle brodda ur henne, att hon inte ville hålla uppe höger bakben, utan försökte hela tiden rycka bort det. Riktigt så brukar hon inte vara, även om hon gärna tröttnar på att hålla upp benet.

Kanske är det också svaret på varför de konstiga missarna kom i söndags, även om det spelar noll roll alls i sammanhanget så känns det ändå lite tröstande med tanke på att det var väl vårt sämsta resultat i den klassen på länge.

Jag ska hålla igång henne lite lätt fram tills veterinärtiden och även utnyttja vår Biolight till max, så får vi se vad som händer.img_6041

Fina Mini…

//Emma

Fars dag!

Det var inte igår som jag skrev något här 😉 Jag har ju ingen pålle för tillfället. Men eftersom jag vet att pappa läser bloggen så passar jag på att gratta honom för andra gången idag på hans dag 🙂


Mamma är också värd att uppmärksammas! Utan dom hade jag ju inte funnits till 💜

/Maria 

Tävling på söndag!

Och vi är egentligen inte redo! Vi har i nästan en månad fokuserat på lösgörande arbete och att Mini ska hålla alla sidor på plats. Det är ett arbete för framtiden och inte något vi löser på några veckor. Jag har inte ridit några rörelser eller testat på tävlingsformen alls, men å andra sidan så är det ”bara” en vanlig regional Msv A som ska ridas. Den betyder inget egentligen utan vi kan rida helt utan press och bara ha kul! (Och hoppas att vi inte fryser ihjäl…)

Jag sa till Anki, och hon höll med, att jag kunde ju ha valt att släppa det arbete vi höll på med och börja slipa på tävlingsformen, men det vill jag inte! Vi fortsätter som tänkt och tar en tävlingsstart som ett avbräck. 😄
Planen sen blir fortsatt träning en månad till, sen kommer hon få en liten vintervila med promenader i en vecka över jul. Då jobbar jag så otroligt mycket så det är bra för oss båda. 😊

/Emma

Klippt igen!

Världens snällaste Mini stod näst intill blickstill i nästan 3 timmar och fann sig i att jag kröp runt bland benen på henne med den stora klippmaskinen, att jag klippte henne under hakan, bakom öronen och i alla virvlar. Det är tredje gången jag klipper henne i år, lika många gånger som jag har klippt henne utan droger, med bara lite bomull i öronen. Igår fick jag för mig att klippa hela benen också, något jag aldrig gjort på någon häst tror jag. Men det blev väldigt mycket finare, och jag tänkte att det kan vara praktiskt att ha det så nu när lerperioden är på ingång. Men OJ vad mycket längre tid det tog! 😀

Efter dessa tre timmar så skulle vi ut och rida en sväng på utebanan. Det började redan skymma lite så de fina, soliga höstbilderna som skulle tas, blev lite grådassiga istället. Mini var SÅ TAGGAD efter att ha stått still så länge, hon flög ut ur stallet och låg på som en ångvält i början. Men hon är så himla rolig när hon är på det humöret (så länge jag inte har tänkt att rida ett seriöst pass, då kan jag bli lite trött… 😉 ), och vi lattjade mest runt för motionens skull.

Idag ska vi träna för Anki, och förhoppningsvis inte bli sjösvettiga, det var enormt mycket päls som skalades av kan jag säga!!

img_6508 img_6511-1 img_6517-1

//Emma

Söndag!

Jag sitter i soffan med kaffekoppen i högsta hugg och tittar på livesändning från Elmia, gissar på att Maria sitter i samma ställning – vi kommenterar ritterna via sms. 😆

Jag blir supertaggad på att åka till stallet och rida ett pass på utebanan i det fantastiska höstvädret, men innan det ska Mini klippas, för 3:e gången denna höst. Vi kämpar mot varandra där Mini och jag. Hon vill tydligen se ut som en luddboll, jag är inte helt med på det! 😋

Tänkte lura in kameran i handen på Erik så kanske vi kan få till lite soliga bilder idag!

//Emma

Kämpiga dagar!

Mini har fått bekänna färg senaste veckan! I måndags jobbade vi vidare med lösgjordheten, det var kämpigt tyckte Mini, men oj vad bra det är för henne! Hon blir så fin mellan varven, men än så länge orkar hon inte vara ”där” hela tiden. Det är mer arbetsamt för henne i galoppen där hon gärna blir lite styv och svårreglerbar. 

Idag var vi ut till Anki och tränade. Vi fortsatte måndagens arbete och fokuserade mer på galoppen. Jag fick rida i förvänd galopp på en liten volt för att där kunna ändra henne i ställning utan att hon försvann åt något håll. Jag fick även rida på fyrkanten i förvänd galopp och ändrade steglängd, även det utan att Mini fick dra ut sig eller lägga sig på handen. I slutet av passet så fick jag henne verkligen mellan skänklarna, jag kunde driva med båda benen och känna hur jag slöt om runt henne. Härlig känsla och hon var så fin! Men så trött!! Helt skummig och inte en torr fläck på hela hästen.

Jag ska fortsätta arbetet imorgon tänkte jag, men sen blir det uteritt och en vilodag för damen!

😍

/Emma

Få stopp på Mini…

Senaste veckornas projekt har varit att få stopp på Mini. Hon vill gärna lägga sig på i handen när jag lägger om benen, jag å andra sidan vill vara mjuk i handen och kunna driva fram till den. Resultatet blir något obalanserat (😉) och häromdagen lyckades vi med bedriften att skena i trav… Men när hon accepterar att inte få hänga framtill, och låter mig komma ann med skänklarna, då blir hon så fin! Vi måste komma till den punkten, hela tiden! Energi har hon gått om iallafall. 😃

Vi har också varit hos tandläkaren, där fick hon bra betyg, kallades för ponny pågrund av sin munstorlek och höll på att få följa med veterinären hem. Hon har ett gott öga till Mini och påpekar varje år vi kommer in hur fin hon är. Min Mini! 😍

Idag red vi ut i skogen med ponnymaffian, pensionär-Yoghurt (snart 31 år) och en cykel, inga konstigheter tyckte Mini. Imorgon ska vi träna igen.

Och nu ska jag åka till stallet för tredje gången idag, stalljoursdag med allt vad det innebär! (Tur att det blir så många resor varje dag…😝)

img_6109Om en måndåd är det dags för årets sista start! En Msv A:1 i Örebro. Hoppas inte att vintern har kommit då..🙄

/Emma

Flyinge!

Hej hej! Jag har smält Flyingeveckan nu och tänkte dela med mig om vad som hände där nere 🙂

Penny skötte sig suveränt. Åt, drack och sov toppenbra. Det är mycket intryck för en treåring att vara där nere. Det mesta är nytt och det är väldigt mycket folk, hästar, lastbilar, vimplar, flaggor och rörelse. Vi hade hästarna i det permanenta stallet vilket var helt fantastiskt. Där var det lugn, toaletter i stallet, uppbindningsmöjligheter etc. Ska jag dit med en häst igen tänker jag utan tvekan önska om att få stå där igen.

Första dagen jag kom ner gick vi till veterinärbesiktningen. Bara att ta sig dit med en energifylld treåring var ett träningspass. Men det gick bra och hon blev ”godkänd”. Jag red båda dagarna innan start. Inte något långt pass men ville ändå att hon skulle få röra på sig. Hon var pigg men snäll!! Dagen innan start visade jag Penny banan och hon skötte sig super!

När det var dags för start kändes det bra i magen. Penny hade fått aklimatisera sig och sett banan kvällen innan. Vi gick in med två ekipage till så ingen behöver vara ensam där inne. Penny skötte sig helt otroligt bra. Hon var cool lugn. Vi fick ta täten och rida de olika momenten domarna ville se. Så bra som hon gick inne på banan vet jag nog aldrig om hon gått. Hon var så avslappnad och fin. Något steg kände jag i traven att det blev lite obalans/ojämnt men la inte så mycket fokus på det.

När vi ridit våra 15 minuter berättade domarna först om de andra två ekipagen och gav dem betyg och omdömen. När det kommer till mig och Penny säger de att de är lite osäkra och tyckte sig se någon liten ojämnhet i traven. Domaren pratade engelska så jag hade lite svårt att höra vad hon sa. Men hon frågade mig om jag kände av någon liten ojämnhet i traven och jag nickade, eftersom jag hade känt något steg att hon var lite i otakt. Sedan fortsätter domaren på engelska och jag uppfattade det som att hon frågade om ”borde vi ha avbrutit dig under ritten” – något sådant. Jag nickade för jag tänkte att om de tycker att hon är oren så är det ju klart att de ska be oss sakta av, inte genomföra ritten. Om hon sa det här var oklart (ingen verkar ha hört), så de tackade för sig och vi fick lämna arenan. SNOPET? Jag fattade det som att de tyckte hon var oren och därför fick jag inga betyg. Men varför lät de mig rida hela ritten?

Jag var så kluven när jag kom ut för jag var så glad över hur Penny hade presterat där inne, jag var så stolt!! Men var hon halt? Hade hon gjort sig något?

När vi kom tillbaka till stallet åkte vi iväg till Barbro, veterinären som var på plats. Hon kollade upp Penny och vi fick springa igen. Hon tyckte att de inte alls Penny var halt. Däremot är hon bara tre år, har inte balans och styrka som en mer vuxen häst så hon tyckte inte att det var så konstigt att hon ibland var lite ojämn. Jahapp? Penny var alltså okej enligt veterinär men vi fick ändå inga betyg eller omdömen från domarna. Ni förstår nog att allt blev så himla snopet… Vi fick åka hem, med en Penny som sprungit så fint, inte halt enligt vet, men enligt domarna var hon inte helt 100%. Nu står Penny hemma hos sin ägare Ewa och vilar kropp och knopp efter några månaders träningsläger på Grava-Rud. Det är hon värd. I magen ligger en liten bebis. Pappa heter Touchdown och honom såg vi nere på Flyinge, så fin och cool hingst!

Fredagen var starten med Penny, jag åkte 05:15 på lördagen till Göteborg och sprang Toughest, kom på 13:e plats av 1348 personer och vann kvalgruppen till Elite. Snacka om händelserik vecka….


 

/Maria