Roligt nästan jämnt!

I torsdags hittade jag Fiffi i hagen med världens största skrapsår på utsidan av hasen. Jag vet inte riktigt vad hon har gjort, men två alternativ är att hon antingen har rullat sig inne i vindskyddet och skrapat upp sig mot en bräda, eller så har hon drattat omkull och skrapat upp sig mot isen.

Hur som så kom jag fram till att det ”bara” var skrapsår, det kom inget blod och hon ömmade inte. Men det såg groteskt ut…

Dag 2 hade det börjat svullna. Då kom jag på att jag kunde ju testa appen First vet, där man har ett gratis rådgivningsbesök via sitt försäkringsbolag! Himla smidigt, skrev en kort beskrivning, skickade in några bilder, sen fick jag en tid 20 minuter senare. Pratade med en veterinär via FaceTime och fick rådet att hålla såret rent, röra på henne och hålla koll på att hon inte fick feber. Hon tyckte även att jag skulle köpa en honungssalva som ska verka antiseptiskt.

Idag såg såren bättre och ser helt torra ut, men hela utsidan av benet är svullet. Fiffi däremot är totalt obekymrad över det och är hur pigg och glad som helst! Så här mitt i vintervilan blev hon mycket uppiggad av att få gå på promenader och bli extra ompysslad.

Men svullnaden oroade mig lite så snälla Christine lånade ut sina Ice-vibes. Jag var osäker på hur hon skulle reagera (Fiffi alltså! 😆) eftersom hon inte uppskattade när jag provade att sätta bakskydd på henne, men detta verkade det som hon tyckte var ganska skönt! Jag lindade henne även efter med Back on track (också premiär ✌️), så det får hon stå med under natten.

Nu hoppas jag att svullnaden ger med sig snart, eller åtminstone går ned, men med tanke på hur såret såg ut så tycker jag inte att det är alltför konstigt att hon ser ut som hon gör. Svullnaden är så gott som bara på utsidan av benet och hon är inte alls varm. Och som sagt, totalt oberörd av hela den uppståndelsen hon har orsakat! 😆

❤️

Unghästar!

Ena dagen sitter jag och letar efter unghästutbildare på google, för att nästa dag få till ett helt fantastiskt bra ridpass på min ombytliga, men troligen rätt normala, unghäst!

När det smällde till och blev svinkallt förra veckan (det blev liksom 15 minusgrader över natten), så var alla hästarna i stallet lite på tårna. Fiffi inget undantag. I samma veva hade hon fått vila nästan en vecka och när jag skulle rida igen hade det då blivit vargavinter. Fiffi visade upp hela registret när jag longerade henne, och jag beslutade ganska snabbt att bara låta henne rasta av sig, och spara på ridningen. När jag var nöjd och hon hade fått bocka av sig, så skulle jag bara stanna henne. Det tyckte inte hon, utan började skena (!) runt mig i full fart, det tog säkert fem minuter innan jag fick stopp på henne. Då tänkte jag att allt arbete var förstört, hästen var förstörd, hon var rädd för all framtid och jag kommer aldrig någonsin kunna rida henne igen. Jag är en mästare på att utveckla katastroftankar av egentligen ingenting, och jag var nog inget trevligt sällskap hemma den kvällen. 😉

Som vanligt när det blir så här, så kommer Christine till undsättning. Hon har hjälpt oss så otroligt mycket under detta första år med Fiffi, med allt från inridning till hantering, och nu även mental coach till ryttaren. 😛 Vi tog nya tag och i torsdags kravlade jag mig upp i sadeln igen, lite lätt nervös och med tydliga instruktioner till Christine att hålla i longerlinan hela tiden. Det gick bra och även om Fiffi var aningens spänd, då blir hon lite av och på i bjudningen, så kändes det ändå okej.

I helgen red vi igen. Första dagen med Hannah och Delle som sällskap. Fiffi var precis som vanligt, vi red runt hela fyrkanten och hon brydde sig inte det minsta om att det var en till häst där inne! Jag som har haft Mini som var så otroligt mötesskygg och bakskygg (när hon var unghäst var det outhärdligt!), tycker att det är helt fantastiskt att Fiffi klarade av en travande och galopperande ponny både framför och bakom henne.
Däremot var framåtbjudningen lite borta och jag hade glömt spöt, så vi travade bara då och red lite volter och andra enkla ridvägar.

Vi körde på med ridning även i söndags, även då med sällskap i ridhuset. Då hade jag även med mig ett kort spö. Jag var modig och hoppade upp direkt utan att longera innan, inga problem alls! (Detta var alltså fem dagar efter att jag trodde att det aldrig mer skulle gå och rida. Drama-queen? Nej då.) Vi travade och galopperade i båda varven och Fiffi var så otroligt duktig! Det finns ett klipp på Instagram (dressyrsnack) för den som är intresserad av att se det modiga ekipaget! 😉

Jag måste verkligen lära mig att det är så här med unghästar. Det går upp och ned, och det var ju faktiskt inte konstigt att hon var så explosiv den där dagen, med tanke på hur resten av hästarna betedde sig.

Jag hade ju en tanke att kunna vara med på en Anki-träning innan året var slut, men det kommer tyvärr inte att gå. Jag jobbar alla måndagar som hon kommer till stallet, och jag jobbar även väldigt mycket under julveckan. Därför har jag bestämt mig för att Fiffi kommer, efter dagens ridpass, att få gå på vintervila. Egentligen hade jag tänkt att hon skulle börja den runt den 22:e, men det får alltså bli redan nu. Hon kommer få vila mellan 4-6 veckor, har inte riktigt bestämt mig än, men i början/mitten av januari kör vi igång igen. Då är vi redo för träning sedan när våren kommer! 😀

Fiffi, precis nykommen till oss för ganska exakt ett år sedan! Hon var så liten, men växte ganska snabbt till sig!

Hon har dock inte riktigt lärt sig att stå normalt på stallgången. Fiffi är nämligen en ”backare” och skulle nog kunna backa i två mil om det var så. Innan ridning är hon ganska jobbig att ha på gången (om man inte låter henne va, då står hon snällt), så fort jag börjar borsta henne så går hon steg för steg bakåt, tills kedjorna är helspända. Än så länge har hon inte kastat sig, men det ser ju inte så bekvämt ut… Efter ridningen däremot, står hon som ett ljus och jag kan borsta och rykta hur länge som helst, och hon rör inte en fena.

Fick till ett bra pass!

I fredags red jag Justice igen och fick till ett finfint pass som jag tänkte dela med mig av. Jag kallar mig numer ”gästbloggare” här och lär titta in och skriva så länge chefen tycker det är okej 😉 (Emma)!

Justice var pigg som en lärka i fredags och när jag kortade tyglarna började han småtrava. Montana reds samtidigt av Hannah och även han var på tårna. Så roligt med energi i pållarna.

Han var fin i höger varv men något sned i vänstervarvet. Sådär svårt att förklara hur jag menar, det var bara en känsla att han inte var lika jämn i ställning och böjning i det varvet. Hur gjorde jag då, jo:

  • Red öppna till höger där jag ställde om och rundade honom till vänster. Lösningen fungerade bra!
  • Fortsatte med ganska så tvära (en definitionsfråga) slutor till vänster för att gymnastisera honom. Mjuk i sidan och korsa över till vänster.
  • Kortare sekvenser av förvänd galopp där jag kollade av att han var mjuk i båda sidor. Alltså att jag i tex vänster galopp kunde ställa över lite lätt till höger.

Med lite gymnastiska övningar blev han klart jämnare i sidorna och galoppen var superfin!

Häromveckan red jag även Montana! Alltid en ära att sitta upp på honom 🙂

/Maria

Ridning och nya skor!

Fiffi har fått vila sedan förra onsdagen, då hon kändes lite trött och även var superbrunstig (precis som alla andra ston i vårt stall…). I måndags fick hon springa på lina för att få ut lite energi, då var definitivt den pigga Fiffi tillbaka! 🙈

Igår började vi dagen med att få på framskor igen. Hon har gått barfota sedan i juni men nu vill jag ja skor åtminstone fram, så hon kan få broddar när det behövs. Med hjälp av en halv påse morötter var Fiffi en ängel när hovis bankade på fötterna! 😇 Hon är fortfarande väldigt valpig med att lyfta ben, lära sig att hålla balansen, stå still… Men igår skötte hon sig ypperligt!

Jag fortsatte med att rida Delle, en c-ponny som står i samma stall. En söt liten dam, som är riktigt trevlig när man förstår sig på henne.

På kvällen var det dags att rida Fiffus! Hon fick gå några varv på lina eftersom hon inte blivit riden på nästan en vecka. Precis i början när jag sitter upp är det lite som att rida i sirap. Hon går så låååååångsamt och det känns lite som hon fortfarande är osäker på att hon verkligen ska springa med någon på ryggen. Det går dock över snabbt, jag hade ett litet spö och petade henne på bogen, det räckte för att hon skulle komma på att röra sig framåt.

I traven kändes hon fantastiskt fin, bjöd på superfint på långsidorna och var stadig och bra i formen. Hon gjorde även fina galoppfattningar, men sen är det svårare att få till framåtbjudningen rakt fram. Hon galopperar så stort och blir lite hög i formen, sen tappar hon bort sig och bryter av. Vi gjorde massor av fattningar och fick lite hjälp av Christine från backen att komma framåt, i slutet gjorde vi ”nästan en galoppökning” (citat från publiken 😂). Ett av de bättre passen faktiskt!

Krasslig i sadeln!

Jag skulle aldrig få för mig att gå ut på en löptur med halsont. Men rida? Javisst! Jag har tävlat med streptokocker, hostat blod och proppat i mig smärtstillande för att kunna rida. Ni hör ju själva, ”det är ju galenskap”, som pappa Ebbe skulle sagt.

I fredags skulle jag ridit Justice men fick ställa in pga rejäl förkylning. Det sätter sig i luftrören på mig och mina lungor slemmar igen helt. Stort att ställa in, det händer ju typ aldrig. Under helgen började jag pigga på mig litegrann och skrev till Hannah att jag kunde rida söndag istället.

Jag kände när jag suttit upp och hostat slem som vare sig vill komma upp eller ner, att det där var nog ingen bra idé. Men jag red på en stund ändå, ni vet, när man väl kommit igång så kommer man in i bubblan på nått sätt. Jag skulle ju aldrig trimma en häst som springer runt och hostar, men en själv är det ju inte så noga med. Är jag ensam eller känner ni igen er?

Justice har sprungit superfint i veckan och det glädjer mig. Han kändes fin även i söndags. Min uppgift är inte att ”finrida” om ni förstår hur jag menar. Jag ska ju trots allt rida för att det ska ge någonting. Så jag försökte få honom än mjukare i sidorna/kroppen. Jag jobbade lite med slutorna i skritt innan jag tog dem i trav. Jag vill såklart att han är mellan mina hjälper så att jag har honom samlat under mig.

När jag växlade på steglängd i galoppen, blev han aningen spänd i överlinjen i det samlade läget. Jag red lite för kort tid för att hinna jobba på det där lite mer noga kände jag. Men han var aktiv och jag fick till några fina övergångar ändå. Jag lyckades nog lite bättre förra veckan, men å andra sidan hade vi då trimmat tillsammans 5-6 dagar och nu var det ändå en vecka sedan jag satt upp. Jag och Hannah ger ju inte exakt samma signaler så det är ju inte alls konstigt att vi inte får till det tusen procent på momangen!

Han såg väldigt fin ut när Hannah red efter mig och det är ju faktiskt det som är allra viktigast.

På fredag ska jag rida igen ❤️

/Maria

Snart ett år!

Nu har det snart gått ett helt år sedan Fiffi kom till oss. Det har hänt mycket under detta året, och även om det kanske har gått lite långsamt fram, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Fast det är ju bara början än så länge. 🙂

Igår var det första gången som jag hoppade upp på henne utan att longera innan, vi tränade galoppfattningar och volter. Underbar känsla! Fiffi tappar framåtbjudningen lite grann, speciellt i början av passet, sen tar även bensinen slut snabbt, men hon ger en väldigt stabil känsla däremellan. I galoppen fokuserar jag inte på formen, utan jag vet att den kommer komma mer när hon går ärligt fram. Nu blir det lite som att galoppera i sirap, hon har så stor galopp att hon inte riktigt mäktar med den än. Vi har ju inte arbetat i galopp så himla mycket, så jag tycker inte att det är så konstigt. Men hon fattar rätt galopp varenda gång, och oftast nästan direkt på hjälpen.

I traven känns hon väldigt balanserad och även om jag här också vill ha fram henne lite till, så är känslan att hon är avslappnad och tillfreds. Vi har ju haft lite munbekymmer, men de är nu som bortblåsta. 😄

Jag gillar att ha mål, även med en bebishäst. Jag har haft mina egna små delmål, t.ex. att kunna sitta upp från en pall, galoppera runt fyrkanten, sitta upp utan att longera – allt detta kan vi nu. Jag skulle även vilja rida ute på henne, vi kommer kanske dit innan jul. Mitt ”stora” mål innan årsskiftet är att kunna vara med på en Anki-träning! Det skulle vara så himla kul, och även om den träningen mest skulle bestå av att visa upp vad vi kan för dagen, så vill jag ändå ha lite input vad vi ska träna vidare på, vad vi ska kunna innan sommaren och hur jag ska lägga upp det.

En liten film från igår:

Mitt mössbekymmer löste sig som så att jag drog käkremmen mellan öglorna på huvan. Den blev lite stram, men satt åtminstone kvar. Husse tyckte dock att det såg ut som att Fiffi hade en vikingahjälm på sig, och alla skrattade åt henne. Stackars liten. 😉

Sista dagen!

Imorgon kommer Hannah hem från Danmark och min vecka med Justice är till ända. Idag var det sista passet ihop. Alltså det låter ju drastiskt, jag lär ju sitta upp i sadeln igen framöver, men ni fattar. Det var sista dagen på den här veckan tillsammans.

Nu känner vi ju varandra skapligt ändå och det är en skön känsla tycker jag. När jag tar tyglarna och vi har koll på varandra. Han känns mjuk i min hand från start. Idag värmde jag upp på utebanan. Jag galopperade i lätt sits och lätt honom sträcka ut galoppen. Det gillade han. Han var pigg och framåt men ändå fokuserad på mina signaler. Jag log inombords.

Underlaget är bäst längst med långsidorna så jag red mestadels på fyrkanten i trav och galopp. Sedan gick jag in i ridhuset och travade över bommar jag lagt ut. Till min förvåning låg bommarna i en perfekt distans till varandra 😉 Det var ju tusen år sedan jag lade ut bommar men det blev verkligen bra, haha. Justice var som en klocka över bommarna. Drog inte åt något speciellt håll, han tuffade på och behöll mjukheten.

Jag kollade av alla gångarter och checkade även av att han kunde samla ihop kroppen i galoppen. Jag checkade av att han var mjuk i sidorna och att jag kunde flytta honom för skänkeln. Detta för att jag vill att han ska vara så vältrimmad som möjligt nu när Hannah kommer hem. Jag tvivlar inte på att veckans arbete har gjort gott. Han känns jättefin verkligen.

Han var med på noterna och jag avslutade passet med att skritta ut en sväng. Vi traskade förbi stona och Fiffi i hagen, han sneglade lite på dem men gav dem inte mer uppmärksamhet än så. Skönt. Ett riktigt bra avslut på veckan tillsammans!

/Maria

Gråa november…

Well, november startade ju med exakt allt det november står för – grått, blött, kallt och mörkt. Tackar högre makter (eller rättare sagt, tackar mig själv för mitt yrkesval! 😉 ) för att mitt jobb tillåter mig att vara i stallet på dagtid ganska ofta! Gäller att ta vara på det lilla ljuset som orkar sig hit den här delen av året.

Igår tömkörde jag Fiffi och la då fram en bom som hon fick springa över. Inga konstigheter tyckte hon, och hon travade snällt över den. Jag försökte även få henne att galoppera över den, men vi har svårt att hålla galoppen utan bom, så det blev lite överkurs just nu.

Idag red jag en sväng, och skulle då testa att ha på en ljuddämpande huva. Den fyllde sitt syfte, förutom att den inte satt så bra. Fick en del tips på Instagram hur man ska få den att sitta, men jag tror att det är själva modellen som det är fel på. Den är liksom för kort bakom öronen, trots att det är den största storleken.

Själva ridningen gick rätt så bra! Hon känns lite ”nödig” i början, och går låååångsamt fram, då blir hon lite ostadig i formen. Men efterhand släpper det lite och då känns hon så fin! Tyvärr tar orken slut snabbt och idag kom jag aldrig till galoppen. Mössan var även på väg av, och jag var lite rädd för hur hon skulle reagera om den helt plötsligt flög iväg, så jag avslutade då.
Maria var även med idag och hejade på, precis som på den gamla goda tiden! 😉 Det gillas!

Jag ska rida på söndag och sedan på tisdag, då ska hon även vaccineras så jag tänkte att hon får ledigt resten av veckan då.


Imorse när första personen kom till stallet hade Fiffi mött dem i stalldörren. Hennes granne Hugo har lärt sig att öppna sin boxdörr, så han är numera instängd med en kedja. Vad vi inte tänkte på var att han visst kunde öppna Fiffis dörr också. Så det hade han gjort i natt, men troligen inte förrän på morgonsidan, för Fiffi hade bara hunnit äta upp en morgonhink och rotat runt lite, men inget annat.
Så nu får båda pållarna hållas inkedjade! 😛

En liten film från idag:

 

Höstlov!

Ojojoj vad det bloggas från min sida nu. Jag gillar ju att skriva av mig efter ett träningspass. Det är liksom gött att tänka igenom passet i efterhand och reflektera lite över hur det gick och varför det gick som det gick. Det är inte alls samma sak med min egen träning. Det är klart roligare att skriva av sig om ridpassen än långdistanslöpningen eller klätterpasset 😉

När jag tränat mycket ”egenträning” efter att jag sålde Arras har jag haft hjälp av en coach som lägger upp mitt träningsschema. Jag har haft som mål att bli både snabbare, starkare och mer uthållig. Grundtanken i träningsupplägget är inte så dumt att ha med sig när man lägger upp träningen för hästen. När jag hade häst tänkte jag att den skulle få varierad träning. För att min kropp ska hålla behöver jag varierad träning och återhämtning. Det samma gäller ju för hästen tänker jag. Också för att hålla glädjen och motivationen uppe.

Hannah hoppar/arbetar sina hästar över bommar, de rids ut i skogen och får en fin variation i vardagen <3  Dä ä fint dä!


Idag jobbade jag vidare med det arbetet jag gjorde i förrgår. Jag värmde upp honom i skritt och trav, tog en skrittpaus innan jag satte igång med galopparbetet.

Efter en liten stund startade jag med övergångarna och jag var inte hundra nöjd med dem till en början. Men vem är nöjd från start? Vore man det hade man inte haft något att jobba med. Det smög sig in något litet mini travsteg innan skritten och upp i galopp ville jag att han skulle sätta sig lite bättre. Det handlar ju om att jag måste förbereda honom så bra som möjligt för att lyckas. Han är såpass stark att han ska kunna gå i en samlad galopp och gå ned till skritt i balans och samling, det handlar bara om att jag ska göra ett bra jobb i sadeln så att förutsättningarna blir goda 😉

Jag jobbade med flera övergångar och lade in extra snurr (energi) i den samlade galoppen. Rätt vad det var, så kändes det som polletten trillade ner. Han satt liksom kvar på bakdelen och lugnt gjorde övergången till skritt som om det var världens enklaste grej. Det var som att han sa ”Jahaaa, var det så du menade, okej då gör jag så”. För jag provade några övergångar till för att se så det inte var rena turen, men samtliga kändes fina. Jag berömde ordentligt och övergick till travarbetet.

Det är precis den där känslan som är så fantastisk. Eller hur?

Travarbetet gynnades av att vi fick till galoppen såpass bra. Hans energi var fin och jag fick tänka på att lägga in en del halvhalter. Halvhalterna uppmärksammade honom på att han inte bara kunde ösa på framåt. När halvhalterna gick igenom, fick jag upp fronten lite mer på honom. Då kunde jag även lätta av/mjukna lite framtill. Den känslan var fin!

/Maria

Ponnyridningen fortsätter!

Emma frågade mig idag om inte jag saknar att ha häst just en dag som denna. Det regnar, blåser och är riktigt tråkigt väder. Nja, just idag saknar jag kanske inte leriga ben, blöta täcken och kalla fötter!

Igår var det också en sådan riktig ruskdag. Vi hade hälsotimma på jobbet på morgonen (eleverna har höstlov), så jag hann rida innan jobbet. Jag gillar verkligen att rida på morgonen/förmiddagen. Tack vare hälsotimman hann jag ju även med ett pass i klätterhallen efter jobbet 😉

Det var tredje dagen i rad jag red Justice och det känns bra att få ett par dagar i rad tillsammans. Han lär känna mig och jag honom på ett annat sätt än om det blir en dag i veckan.

Det var dags att spänna bågen lite. Jag vet att han har gått de högsta klasserna i ponnydressyr. Han är såpass stark att jag ska kunna samla honom och kräva en hel del av honom, jämfört med en pålle som inte är lika högt utbildad. Jag valde att lägga lite krut på galoppen. Det var dags att sätta honom i lite mer samling, varpå han till en början tappade lite aktion. Jag fick jobba på det en liten stund – att han ska kunna samla galoppen och hålla kvar energi och engagemang.

Förutom detta är det ju viktigt att hålla honom mjuk i den samlingen. Jag tycker att han gjorde det jobbet bra. Jag gjorde många övergångar mellan galopp och skritt – skritt och galopp. Jag red även in på en mindre volt för att få ordning på kroppsdelar och runda honom i sidan.

När jag sedan gick över till trav hade han lagt in turbomotorn och jag fick göra mängder av halvhalter för att han skulle vänta på mig. Han är riktigt rolig att jobba med Justice och jag är nöjd med arbetet vi gjorde igår.

I arbetet med skolorna tycker jag att slutorna blivit klart bättre på några dagar. Jag ska fortsätta jobba med dom innan Hannah kommer hem. Jag planerar också att lägga in lite arbete med bommar någon av dagarna jag har kvar i sadeln <3

Bild från i söndags!

/Maria

Det blev vinter!

Från en dag till en annan så blev det vinter här i Sverige. Dock tror jag inte den stannar så väldans länge, men idag fick faktiskt Fiffi ha täcke på sig för första gången sedan i våras. Inte för att det var nödvändigt kanske, eftersom fröken ”jag hatar att bli blöt” springer in i sitt hus så fort det kommer några droppar regn på henne. Idag när jag mockade hagen (vi gör det nästan varje dag), så hittade jag inte mindre än 4 högar inne i vindskydden, mot det mer normala antalet 0 en dag med uppehåll! 😉

Ridningen har det blivit lite si och så med sista veckan. Jag vill ju helst inte rida med någon annan i ridhuset samtidigt, eftersom jag dels inte kan styra helt och hållet och dels att vi inte kan rida på hela banan än, då porten inte är uppe efter att ha gått sönder i en storm. Fiffi blir då väldigt tittig och sprätter lätt iväg om någon häst helt plötligt dyker upp bakom hörnet – det blir lite väl spännande för oss. Jag känner att jag inte kan kräva av andra ekipage att ta så stor hänsyn till oss, så jag försöker endast rida när jag blir ensam.

Men sen kan det hända andra saker. Som den gången när det hade varit fruset och började tina, med effekten att det droppade vatten överallt inne i ridhuset, från taket. När Fiffi fick vattendropparna på sig fick hon totalpanik och bockade som en tok när jag longerade. När dropparna träffade henne i pannan, tvärstannade hon och kastade frenetiskt på huvudet. Jag kände inte för att rida då…

Så igår kände jag att nä, nu måste jag komma upp på henne! Hon var rätt så taggad när jag longerade, bockade en hel del för det helt plötsligt började forsa vatten i ett stuprör precis när hon galopperade förbi (typiskt med en ljudkänslig dam), så hon fick springa en bra stund innan jag hoppade upp. Men väl i sadeln så var det precis som hon tänkte ”äntligen” och började både andas igen och frusta ur sig spänningarna. Visst tittade hon till på saker, och jag höll mig endast på två volter, men det kändes faktiskt ganska så avslappnat.

Hon är lite speciell min lilla häst, men det är väl så när man är ett sto, unghäst och har både Jazz och Tailormade Temptation i stammen! 😛 Men med tanke på vad mycket som har hänt med henne senaste månaderna så tror jag det blir bara bra i slutänden! (Mini skenade med mig över hela ridhuset en gång när en häst frustade utanför väggen. Hon var då 5 år och rädd för precis allt!).

Fiffi kan till exempel stå still på stallgången när jag mockar, trots att det inte finns något ”stopp” bakom rumpan på henne. Det hade inte gått i våras, då hon fick panik när kedjorna tog emot när hon backade bak. (Hon gillar att backa…).

Hon fick även ett nytt täcke inför regnsäsongen, i en storlek större än vad hon har haft. Passade fint!

En veckas ponnyridning!

Kanske kan det finnas någon av Dressyrsnacks läsare som kan tänkas vara intresserad av att läsa om min kommande vecka på hästryggen. Jag (Maria) ska rida Inspi(red) Justice då Hannah är iväg på träningsvecka i Danmark med Delle. Idag red jag första passet och det gick finfint.

Innan passet tänkte jag tillbaka på alla miljontals…eller iallafall tusentals Ankiträningar jag genomfört under mina närmare 30 år på hästryggen. Jag snappade upp några övningar som jag tänkte skulle passa Justice. En övning jag provade en liten stund var den lite mindre fyrkanten, eller var det så den kallades?

Alltså där man rider hästen i en fyrkant eller hur många kanter/hörn man nu vill ha och antingen ställer ut koner eller ser ut riktmärken. Jag struntade i koner men satte ut riktmärken med blicken och gjorde övningen i trav. Inför varje hörn gjorde jag en halvhalt, red hörnet med en mjuk innersida och försökte få honom spikrak fram till nästa hörn. Halvhalt – runda i sidan – rida hörnet – rak igen!

Jag gjorde en del skolor i trav och i vänster varv får jag vara noggrann med att fånga upp högersidan. När jag red vänster öppna och gick över till förvänd sluta – sedan tillbaka till vänster öppna utan att tappa ut högerbogen, så blev det jättebra!

I galoppen startade jag med lätt sits och friskt tempo. Jag samlade upp galoppen vartefter och vid något tillfälle lade han av lite och saktade av till trav när jag inte drev tillräckligt. Jag sade till honom att han fick lov att fortsätta galoppera med kvalité utan att jag ska behöva driva varje steg. Han ”fattade galoppen”! Efter att ha kommit överens om det så jobbade han på jättefint.

Jag avslutade passet med cirka 5 minuter på utebanan, i solen. Justice ville visa sig snygg för stona som fanns lite var stans på anläggningen. Med all rätt 😉

Efter att ha mockat, gjort mat, burit vatten och sådant pyssel som man gör i stallet, slog det mig vilken otroligt bra hobby ridningen är.  Det är bra vardagsmotion man får i jämförelse med att åka en timma i bilen till gymmet, träna en timma, åka bilen hem! 

/Maria

En liten häst!

Jag fick två bilder på Fiffi av hennes uppfödare, jag vet inte vad det är med fölbilder (speciellt de på ens egna pålle), men jag blir alldeles rörd av dem. Titta bara här, så liten och gullig, alldeles nyfödd;

Fiffi visades även på fölvisning, där hon fick 49 p, trots växtfas. Hon var ju det även på 3-årstestet, så jag undrar om hon har tänkt att växa hela livet? 😉
Här med mamma Temina:

Så fin!

Jag mätte Fiffi för skojs skull häromdagen, på 3-års var hon ju 169 cm, men jag tror inte på den mätningen, då det inte drogs av för skorna, plus att Fiffi inte stod still… Men jag vette tusan om jag tror på min mätning heller, då hon första gången blev 164 cm och andra gången 165 cm. Skulle hon ha krympt under sommaren? Nu är hon förvisso oskodd, men ändå…

Ridningen rullar på, dock fäller hon som en tok just nu, och känns lite matt. Jag ska testa och rida med ett spö nästa gång, bara för att kunna renodla hjälperna lite. Vi behöver även få lite mer framåtbjudning för att bli rakare på långsidorna, det blir lätt lite slalom annars. Helst av allt skulle jag vilja rida henne ut i skogen, men jag är inte riktigt säker på henne än, och vi har en hel del travhästar i vår skog som när som helst kan komma upp bakom/framför/bredvid en, utan att det märks. (Mini var jätterädd för dessa, trots många övertygelser om att de också var hästar…)
Vi får se till vintern om det finns någon trygg svans i stallet som vi kan hänga på ute, då har vi lärt känna varandra lite bättre förhoppningsvis också!

Ridning och en trött Fiffus!

Vilken helg det har varit, näst intill sommarväder – hur skönt som helst! Fiffi har fått flytta ifrån sin kompis Swea nu, och står i sin gamla hage igen. Jag vill gärna ha henne med en kompis men just nu behöver de träna på att vara ifrån varandra och bli lite självständiga. Jag har haft ganska svårt att ta in Fiffi själv från hagen och ha henne i stallet har varit en prövning… 😉
Saken är också den att den gamla hagen har stått orörd sedan i början av juni, gräset har både bränts upp under torkan i somras, och återhämtat sig nu på höstkanten, och Fiffi fick nog en chock över att komma ut på grönbete igen. När hon kom in på eftermiddagen idag var hon jättetrött och väldigt mätt. Det tar nog några dagar innan hon kommer i fas igen tror jag!

Jag har ridit igår och idag, och det känns bara bättre och bättre! Bara på några få gånger har hon blivit mycket rakare, bjuder på framåt på långsidorna och går att svänga och byta varv utan problem. Jag har även galopperat utan lina, dock bara på volt än så länge. Fiffi tappar bjudningen lite i galoppen och jag får nog försöka ta oss ut på fyrkanten där med snart!

Idag longerade jag bara en kort stund innan jag hoppade upp, troligen behövs inte longeringen alls, och jag tror jag bara kommer göra det när hon har vilat några dagar, eller om det är någon yttre omständighet som göra att hon är extra spänd.

Nu ska hon få vila åtminstone tre dagar, så får vi se om hon piggar på sig lite. Värmen gör ju sitt till också, men jag tror det ska bli lite svalare till  veckan.

Några fina bilder från idag:

Och ett par filmer! Jag inser att det förmodligen bara är jag och mina närmaste som tycker det är roligt med att se dessa träningspass, men jag tycker samtidigt att det är så roligt att dela med mig av det, så ni får stå ut! 😉

Hej från mig igen!

Hej på er!

Här kommer en liten vink från mig igen. Jag red Justice igår samtidigt med Hannah och Montana. Pappa Ebbe var med och fotade precis som förr i tiden, så härligt. Och hur härligt är det inte att inleda helgen på hästryggen?

Till veckan åker jag till London, jag ska tävla VM i hinderbana (OCR heter sporten) och därför blir det ingen fredasridning utan jag sitter upp i sadeln redan imorgon. Det ska bli kul, och varför inte starta en vecka i stallet? Det må ju bringa lycka kan jag tycka 😉

Justice skötte sig ungefär lika fint som hans päls glänser, alltså riktigt bra!

/Maria 💚