Snö, igångsättning och mycket mer


Nu var det ett tag sen jag uppdaterade här! Det har hänt en del, men ändå inte. 😉 Fiffi hade ju slagit sig i hagen sist jag skrev, sedan dess har hon blivit mycket bättre (eller ja, helt bra!) och har fått promenera ca 30 minuter varje dag. Det kan ju lätt bli spännande i en unghästs liv, som dessutom skulle stå i liten hage, men jag upptäckte att hon var mycket lugnare att gå med ute, så vi har traskat runt på utebanan så gott som varje dag.

Nu har hon återhämtat sig såpass att det är dags för lite lugn igångsättning. Veterinären tyckte att jag skulle skritta uppsuttet, men jag avstår det tror jag… Så jag har börjat longera henne lite försiktigt och då bara i trav. Min ”nya” metod är att försöka hålla henne lugn och fokuserad. En avspänd Fiffi är en bra Fiffi! Så nu har jag i två dagar longerar i ridhuset (alldeles för mycket snö ute!!) och hon har varit väldigt avspänd. Jag kör ganska kort och avslutar med en bra känsla i kroppen hos oss båda, och även om då Fiffi blir rädd för något, blir reaktionen så mycket mildare när hon i grunden är avspänd. (Känner mig klok! 😀 )

Finaste, tokiga, Fiffus

Igår fick hon även skor bak, med snösulor, brodd och hela grejen! Inget mer omkullramlande i hagen tack. Hovis sa även att det var dags för skor bak, hon hade slitit mycket på hovväggen nu. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, hon är ganska känslig om bakbenen, men det gick verkligen över förväntan. Liten reaktion när han slog i skon, men ändå bra!

Små söta hovisar!

Annars då? Jag rider lilla Delle en gång i veckan ungefär. En oerhört trevlig ponny, men med ett oerhört märkligt temperament stundtals. Hon kan med lätthet springa över presseningar, få flaggor över huvudet och rör inte ett öra när hon travar förbi paraplyer som ligger på backen. Men om det ligger en snöklump inne i manegen, eller ett täcke i en stol, då avlider hon nästan av skräck. Delle är en c-ponny (Hannahs, som även har Montana och Justice) och har tävlat de högsta klasserna i dressyr. Hon har helt fantastiska gångarter, och när hon är med på noterna är hon svårslagen. Väldigt rolig att rida, fast man kliar sig i huvudet ibland och försöker förstå hur hon tänker. 🙂 Som tur är så är hon relativt lättövertalad.

Jag tyckte att en fux minsann skulle kunna ha rosa på sig, så det fick hon ha! 😛

Och till slut, om någon har missat det så har det kommit lite snö i Sverige! Vi har fått nästan 4 decimeter på kort tid, helt galet! Vi hade stalljour i morse, det var lite svettigt eftersom det inte var plogat än! 🙂

Fiffus är nöjd..
…och får massor av morötter av husse

Vinterland!

Hej på er!

Jag bara älskar vintern. Gör ni? Så länge snön får ligga kvar är det ju underbart med det vita. Det ljusar upp så härligt tycker jag.

Just nu är jag påväg till Branäs för skidåkning. Jag ska åka Öppet spår och Stafettvasan i år så jag åker en hel del skidor. Utöver skidåkningen rider jag fortsatt en dag i veckan på fina Justice.

Det vankas första start för Hannah så nu gäller det att toppa formen 😉 Lille skutt är pigg som en liten bomb och energin bara spritter i gossen. Jag red igår och jobbade med ungefär samma som förra veckan. Jag värmde upp och när Justice ville öka takten valde jag att rida svaga öppnor eller ställa lätt in mot sargen, flytta honom svagt för skänkeln.

Detta gjorde jag för att då ”bromsar han upp sig själv” istället för att jag ska behöva bromsa med händerna. Då sög han ta i bettet ganska bra upplevde jag.

Han blev väldigt taggad i galoppen och även där flyttade jag honom för skänkeln och bad honom att jobba på för att jag skulle komma till drivning. Det är svårt med så laddade hästar, just att komma till drivning. Arras var likadan speciellt som ung. Då fick jag ha samma tänk som med Justice igår.

Jag jobbade också med att forma bålen. Alltså att han inte enbart ska vara böjd i halsen utan också att kunna forma och flytta bogarna.

I galoppen övade jag även på att galoppera spikrakt framåt på 3/4 linjen utan att höger bak ska sticka något till höger. Då tog jag spegeln till hjälp. Det gick fint.

Ha en fin helg!

/Maria

Två dagars!

Hej på er! Det var längesen. Jag kom helt av mig, hade ju tänkt blogga här lite mer ofta då jag faktiskt rider hela en dag i veckan 😉 Men jag rider på fredagar. På fredagar är vi allt som oftast inbjudna på tacofredag ungefär en timma efter att vi är klara i stallet. Ska jag blogga om träningen gör jag gärna det när jag har allt färskt i huvudet.

Jag gillar att blogga om träningen för då får jag tänka igenom allt en gång till. Vad hände? Hur gjorde jag då? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur var känslan? Sådant tycker jag är utvecklande att tänka igenom efter träningen.

Idag red jag Justice och ska även göra imorgon, det är alltid kul och nyttigt att rida två dagar i rad. Då kan jag fortsätta med det jag vill jobba vidare med och hitta den där känslan lite tidigare i passet kanske. Hur gick det idag då? Jo, jag jobbade med följande:

  • Att Justice inte ska bli kort i halsen. Jag jobbade med att få honom mjukare i sidorna. Inte hasta iväg för då är det lätt hänt att man börjar bromsa = Justice blir lite kort i halsen. Alltså – rund i sidorna – vila lite på steget – lätta i fronten utan att öka tempot.

 

  • Att han skulle sakta av från galopp till skritt precis i det språnget jag vill. Inte när han själv känner att det är läge. Hur gjorde jag då? Jag samlade upp galoppen, som om jag skulle sakta av, istället för att sakta av till skritt red jag på framåt i galopp igen. Ibland har han en tendens till att själv välja tempo, så jag fick vara noga med att han var lyhörd för vilket tempo jag ville att han skulle gå i. Justice ville ibland krumma ihop sig lite i den samlade galoppen, då gav jag honom signal att ta för sig framåt. När jag sedan kände att han lyssnade på mina signaler så förberedde jag och saktade av. Och berömde såklart!

Jag är jättenöjd med dagens arbete och ser fram emot att fortsätta jobbet imorgon 🙂

/Maria

Men hur söt?!

Jag fick en massa bilder från en tjej som har haft hand om Fiffi när hon var föl, jag fullkomligt älskar fölbilder, och då speciellt på min egen pålle!

Men hur söt var (är) hon inte?!

Första promenaden utomhus! ?

Med bästa kompisen (Fiffi till höger.) ?❤️

Här har hon vuxit till sig lite!

Busan idag! ❤️

Skräcken

Fiffi har verkligen lyckats skrämma slag på oss. Igår tog jag in henne mitt på dagen för ett longeringspass. Hon sattes igång efter sin vintervila i helgen och har varit allt annat än lugn. Så igår skulle hon få rasta av sig lite och tanken var att jag skulle börja rida till helgen – så blir det inte!

Jag valde att prova ett nytt schabrak igår och när jag sadlade på så började hon skjuta upp ryggen och spände sig som bara den. Känsliga häst muttrade jag och tänkte att hon vänjer sig säkert. När vi skulle gå ut så gick hon väldigt avvaktande och under själva longeringen så stod hon emot en del. Jag skyllde fortfarande på schabraket och var mest glad (och lite förvånad) att hon inte bockade.

När jag skulle slänga på täcket sen blev hon jätterädd och höll på att sätta sig på baken. Där började jag ana oråd, men trodde fortfarande att hon bara var väldigt känslig.

Lite senare ringde de från stallet och sa att Fiffi gick jättekonstigt in, liksom lite vingligt och som att hon var halt fram. Jag åkte dit och kände igenom benen – inget konstigt – tog sen av täcket och skulle börja känna igenom ryggen, när hon höll på att ramla omkull så fort jag kom i närheten av baken. Jag tog ut henne och longerade i grimma, i trav syntes inget alls, men hon kunde inte gå rakt fram.

Nu hade jag blivit jätteorolig och ringde direkt till vår hästklinik som hade kvällsöppet, och bokade in oss direkt på morgonen idag. Jag fick i samma veva reda på vad Fiffi hade haft för sig under morgonen… Hästarna hade blivit lite uppspelta i hagarna och då hade Fiffi galopperat i full fart från bortre änden i hagen, men råkat glömma bort att det är en översvämning i mitten, som nu är en skridskobana. Hon brukar vara jätteförsiktig där, men nu ramlade hon rätt rejält åt sidan och gled sen fler meter på isen. Som tur var så fläkte hon sig inte, utan benen hamnade åt samma håll. Det förklarade hennes märkliga beteende när jag skulle longera, detta hade hänt bara nån timme innan!

Iallafall, Fiffi hade inte åkt transport sedan i slutet av augusti och förvånade oss med att gå rätt in. Hon var ganska spänd i början av alla ljud, men stod snällt ändå. Vi har ju bara 10 minuter till kliniken, väldigt lyxigt!

Jag hade ju såklart googlat symtom och kommit fram till att hon förmodligen hade krossat bärbensknölen och att de skulle behöva ta bort henne så fort vi kom in (Minis snabba sjukdomsförlopp har helt klart satt sina spår…), men väl där så möttes vi av en väldigt lugn och trevlig veterinär, som började med att känna igenom henne. Fiffi är ju otroligt känslig i sin kropp och om man råkar göra något mot henne som gör ont, då kommer hon ihåg det i all evighet. Men hon reagerade inte nämnvärt först, utan vid mer provokation så ömmade hon. Vi fick springa rakt och på volt, Fiffi skötte sig super och travade hur fint som helst åt båda håll. Veterinären var ganska säker på att hon skadat mjukdelarna, hade det varit en fraktur skulle hon inte ha travat så obehindrat. Nu ska hon äta smärtlindring och antiinflammatoriskt i en vecka, gå i mindre hage sen får hon börja sättas igång när hon slutar att ömma. Eventuellt får en equieterapeut komma och titta på henne innan, något veterinären rekommenderade.

Hursom skrämde Fiffi halvt ihjäl mig, jag har sovit minimalt lite inatt och trodde inte att hon skulle få följa med hem igen. Otroligt skönt att så blev fallet. Nu har vi delat av hagen så hon kommer inte åt isen, vi har ändå grusat så gott det går men det har inte vart möjligt överallt. Till nästa vinter kommer hon ha bakskor med brodd…

Men stackarn, hon har fortfarande väldigt ont och kniper in rumpan så fort man tittar på henne. Jag har aldrig haft en lårkaka, men det lär göra väldans ont..!

Alla hästarna välkomnade henne hem, hon var tydligen efterlängtad! ❤️

Min plutt! ?

Roligt nästan jämnt!

I torsdags hittade jag Fiffi i hagen med världens största skrapsår på utsidan av hasen. Jag vet inte riktigt vad hon har gjort, men två alternativ är att hon antingen har rullat sig inne i vindskyddet och skrapat upp sig mot en bräda, eller så har hon drattat omkull och skrapat upp sig mot isen.

Hur som så kom jag fram till att det ”bara” var skrapsår, det kom inget blod och hon ömmade inte. Men det såg groteskt ut…

Dag 2 hade det börjat svullna. Då kom jag på att jag kunde ju testa appen First vet, där man har ett gratis rådgivningsbesök via sitt försäkringsbolag! Himla smidigt, skrev en kort beskrivning, skickade in några bilder, sen fick jag en tid 20 minuter senare. Pratade med en veterinär via FaceTime och fick rådet att hålla såret rent, röra på henne och hålla koll på att hon inte fick feber. Hon tyckte även att jag skulle köpa en honungssalva som ska verka antiseptiskt.

Idag såg såren bättre och ser helt torra ut, men hela utsidan av benet är svullet. Fiffi däremot är totalt obekymrad över det och är hur pigg och glad som helst! Så här mitt i vintervilan blev hon mycket uppiggad av att få gå på promenader och bli extra ompysslad.

Men svullnaden oroade mig lite så snälla Christine lånade ut sina Ice-vibes. Jag var osäker på hur hon skulle reagera (Fiffi alltså! ?) eftersom hon inte uppskattade när jag provade att sätta bakskydd på henne, men detta verkade det som hon tyckte var ganska skönt! Jag lindade henne även efter med Back on track (också premiär ✌️), så det får hon stå med under natten.

Nu hoppas jag att svullnaden ger med sig snart, eller åtminstone går ned, men med tanke på hur såret såg ut så tycker jag inte att det är alltför konstigt att hon ser ut som hon gör. Svullnaden är så gott som bara på utsidan av benet och hon är inte alls varm. Och som sagt, totalt oberörd av hela den uppståndelsen hon har orsakat! ?

❤️

Unghästar!

Ena dagen sitter jag och letar efter unghästutbildare på google, för att nästa dag få till ett helt fantastiskt bra ridpass på min ombytliga, men troligen rätt normala, unghäst!

När det smällde till och blev svinkallt förra veckan (det blev liksom 15 minusgrader över natten), så var alla hästarna i stallet lite på tårna. Fiffi inget undantag. I samma veva hade hon fått vila nästan en vecka och när jag skulle rida igen hade det då blivit vargavinter. Fiffi visade upp hela registret när jag longerade henne, och jag beslutade ganska snabbt att bara låta henne rasta av sig, och spara på ridningen. När jag var nöjd och hon hade fått bocka av sig, så skulle jag bara stanna henne. Det tyckte inte hon, utan började skena (!) runt mig i full fart, det tog säkert fem minuter innan jag fick stopp på henne. Då tänkte jag att allt arbete var förstört, hästen var förstörd, hon var rädd för all framtid och jag kommer aldrig någonsin kunna rida henne igen. Jag är en mästare på att utveckla katastroftankar av egentligen ingenting, och jag var nog inget trevligt sällskap hemma den kvällen. 😉

Som vanligt när det blir så här, så kommer Christine till undsättning. Hon har hjälpt oss så otroligt mycket under detta första år med Fiffi, med allt från inridning till hantering, och nu även mental coach till ryttaren. 😛 Vi tog nya tag och i torsdags kravlade jag mig upp i sadeln igen, lite lätt nervös och med tydliga instruktioner till Christine att hålla i longerlinan hela tiden. Det gick bra och även om Fiffi var aningens spänd, då blir hon lite av och på i bjudningen, så kändes det ändå okej.

I helgen red vi igen. Första dagen med Hannah och Delle som sällskap. Fiffi var precis som vanligt, vi red runt hela fyrkanten och hon brydde sig inte det minsta om att det var en till häst där inne! Jag som har haft Mini som var så otroligt mötesskygg och bakskygg (när hon var unghäst var det outhärdligt!), tycker att det är helt fantastiskt att Fiffi klarade av en travande och galopperande ponny både framför och bakom henne.
Däremot var framåtbjudningen lite borta och jag hade glömt spöt, så vi travade bara då och red lite volter och andra enkla ridvägar.

Vi körde på med ridning även i söndags, även då med sällskap i ridhuset. Då hade jag även med mig ett kort spö. Jag var modig och hoppade upp direkt utan att longera innan, inga problem alls! (Detta var alltså fem dagar efter att jag trodde att det aldrig mer skulle gå och rida. Drama-queen? Nej då.) Vi travade och galopperade i båda varven och Fiffi var så otroligt duktig! Det finns ett klipp på Instagram (dressyrsnack) för den som är intresserad av att se det modiga ekipaget! 😉

Jag måste verkligen lära mig att det är så här med unghästar. Det går upp och ned, och det var ju faktiskt inte konstigt att hon var så explosiv den där dagen, med tanke på hur resten av hästarna betedde sig.

Jag hade ju en tanke att kunna vara med på en Anki-träning innan året var slut, men det kommer tyvärr inte att gå. Jag jobbar alla måndagar som hon kommer till stallet, och jag jobbar även väldigt mycket under julveckan. Därför har jag bestämt mig för att Fiffi kommer, efter dagens ridpass, att få gå på vintervila. Egentligen hade jag tänkt att hon skulle börja den runt den 22:e, men det får alltså bli redan nu. Hon kommer få vila mellan 4-6 veckor, har inte riktigt bestämt mig än, men i början/mitten av januari kör vi igång igen. Då är vi redo för träning sedan när våren kommer! 😀

Fiffi, precis nykommen till oss för ganska exakt ett år sedan! Hon var så liten, men växte ganska snabbt till sig!

Hon har dock inte riktigt lärt sig att stå normalt på stallgången. Fiffi är nämligen en ”backare” och skulle nog kunna backa i två mil om det var så. Innan ridning är hon ganska jobbig att ha på gången (om man inte låter henne va, då står hon snällt), så fort jag börjar borsta henne så går hon steg för steg bakåt, tills kedjorna är helspända. Än så länge har hon inte kastat sig, men det ser ju inte så bekvämt ut… Efter ridningen däremot, står hon som ett ljus och jag kan borsta och rykta hur länge som helst, och hon rör inte en fena.

Fick till ett bra pass!

I fredags red jag Justice igen och fick till ett finfint pass som jag tänkte dela med mig av. Jag kallar mig numer ”gästbloggare” här och lär titta in och skriva så länge chefen tycker det är okej 😉 (Emma)!

Justice var pigg som en lärka i fredags och när jag kortade tyglarna började han småtrava. Montana reds samtidigt av Hannah och även han var på tårna. Så roligt med energi i pållarna.

Han var fin i höger varv men något sned i vänstervarvet. Sådär svårt att förklara hur jag menar, det var bara en känsla att han inte var lika jämn i ställning och böjning i det varvet. Hur gjorde jag då, jo:

  • Red öppna till höger där jag ställde om och rundade honom till vänster. Lösningen fungerade bra!
  • Fortsatte med ganska så tvära (en definitionsfråga) slutor till vänster för att gymnastisera honom. Mjuk i sidan och korsa över till vänster.
  • Kortare sekvenser av förvänd galopp där jag kollade av att han var mjuk i båda sidor. Alltså att jag i tex vänster galopp kunde ställa över lite lätt till höger.

Med lite gymnastiska övningar blev han klart jämnare i sidorna och galoppen var superfin!

Häromveckan red jag även Montana! Alltid en ära att sitta upp på honom 🙂

/Maria

Ridning och nya skor!

Fiffi har fått vila sedan förra onsdagen, då hon kändes lite trött och även var superbrunstig (precis som alla andra ston i vårt stall…). I måndags fick hon springa på lina för att få ut lite energi, då var definitivt den pigga Fiffi tillbaka! ?

Igår började vi dagen med att få på framskor igen. Hon har gått barfota sedan i juni men nu vill jag ja skor åtminstone fram, så hon kan få broddar när det behövs. Med hjälp av en halv påse morötter var Fiffi en ängel när hovis bankade på fötterna! ? Hon är fortfarande väldigt valpig med att lyfta ben, lära sig att hålla balansen, stå still… Men igår skötte hon sig ypperligt!

Jag fortsatte med att rida Delle, en c-ponny som står i samma stall. En söt liten dam, som är riktigt trevlig när man förstår sig på henne.

På kvällen var det dags att rida Fiffus! Hon fick gå några varv på lina eftersom hon inte blivit riden på nästan en vecka. Precis i början när jag sitter upp är det lite som att rida i sirap. Hon går så låååååångsamt och det känns lite som hon fortfarande är osäker på att hon verkligen ska springa med någon på ryggen. Det går dock över snabbt, jag hade ett litet spö och petade henne på bogen, det räckte för att hon skulle komma på att röra sig framåt.

I traven kändes hon fantastiskt fin, bjöd på superfint på långsidorna och var stadig och bra i formen. Hon gjorde även fina galoppfattningar, men sen är det svårare att få till framåtbjudningen rakt fram. Hon galopperar så stort och blir lite hög i formen, sen tappar hon bort sig och bryter av. Vi gjorde massor av fattningar och fick lite hjälp av Christine från backen att komma framåt, i slutet gjorde vi ”nästan en galoppökning” (citat från publiken ?). Ett av de bättre passen faktiskt!

Krasslig i sadeln!

Jag skulle aldrig få för mig att gå ut på en löptur med halsont. Men rida? Javisst! Jag har tävlat med streptokocker, hostat blod och proppat i mig smärtstillande för att kunna rida. Ni hör ju själva, ”det är ju galenskap”, som pappa Ebbe skulle sagt.

I fredags skulle jag ridit Justice men fick ställa in pga rejäl förkylning. Det sätter sig i luftrören på mig och mina lungor slemmar igen helt. Stort att ställa in, det händer ju typ aldrig. Under helgen började jag pigga på mig litegrann och skrev till Hannah att jag kunde rida söndag istället.

Jag kände när jag suttit upp och hostat slem som vare sig vill komma upp eller ner, att det där var nog ingen bra idé. Men jag red på en stund ändå, ni vet, när man väl kommit igång så kommer man in i bubblan på nått sätt. Jag skulle ju aldrig trimma en häst som springer runt och hostar, men en själv är det ju inte så noga med. Är jag ensam eller känner ni igen er?

Justice har sprungit superfint i veckan och det glädjer mig. Han kändes fin även i söndags. Min uppgift är inte att ”finrida” om ni förstår hur jag menar. Jag ska ju trots allt rida för att det ska ge någonting. Så jag försökte få honom än mjukare i sidorna/kroppen. Jag jobbade lite med slutorna i skritt innan jag tog dem i trav. Jag vill såklart att han är mellan mina hjälper så att jag har honom samlat under mig.

När jag växlade på steglängd i galoppen, blev han aningen spänd i överlinjen i det samlade läget. Jag red lite för kort tid för att hinna jobba på det där lite mer noga kände jag. Men han var aktiv och jag fick till några fina övergångar ändå. Jag lyckades nog lite bättre förra veckan, men å andra sidan hade vi då trimmat tillsammans 5-6 dagar och nu var det ändå en vecka sedan jag satt upp. Jag och Hannah ger ju inte exakt samma signaler så det är ju inte alls konstigt att vi inte får till det tusen procent på momangen!

Han såg väldigt fin ut när Hannah red efter mig och det är ju faktiskt det som är allra viktigast.

På fredag ska jag rida igen ❤️

/Maria

Snart ett år!

Nu har det snart gått ett helt år sedan Fiffi kom till oss. Det har hänt mycket under detta året, och även om det kanske har gått lite långsamt fram, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Fast det är ju bara början än så länge. 🙂

Igår var det första gången som jag hoppade upp på henne utan att longera innan, vi tränade galoppfattningar och volter. Underbar känsla! Fiffi tappar framåtbjudningen lite grann, speciellt i början av passet, sen tar även bensinen slut snabbt, men hon ger en väldigt stabil känsla däremellan. I galoppen fokuserar jag inte på formen, utan jag vet att den kommer komma mer när hon går ärligt fram. Nu blir det lite som att galoppera i sirap, hon har så stor galopp att hon inte riktigt mäktar med den än. Vi har ju inte arbetat i galopp så himla mycket, så jag tycker inte att det är så konstigt. Men hon fattar rätt galopp varenda gång, och oftast nästan direkt på hjälpen.

I traven känns hon väldigt balanserad och även om jag här också vill ha fram henne lite till, så är känslan att hon är avslappnad och tillfreds. Vi har ju haft lite munbekymmer, men de är nu som bortblåsta. ?

Jag gillar att ha mål, även med en bebishäst. Jag har haft mina egna små delmål, t.ex. att kunna sitta upp från en pall, galoppera runt fyrkanten, sitta upp utan att longera – allt detta kan vi nu. Jag skulle även vilja rida ute på henne, vi kommer kanske dit innan jul. Mitt ”stora” mål innan årsskiftet är att kunna vara med på en Anki-träning! Det skulle vara så himla kul, och även om den träningen mest skulle bestå av att visa upp vad vi kan för dagen, så vill jag ändå ha lite input vad vi ska träna vidare på, vad vi ska kunna innan sommaren och hur jag ska lägga upp det.

En liten film från igår:

Mitt mössbekymmer löste sig som så att jag drog käkremmen mellan öglorna på huvan. Den blev lite stram, men satt åtminstone kvar. Husse tyckte dock att det såg ut som att Fiffi hade en vikingahjälm på sig, och alla skrattade åt henne. Stackars liten. ?

Sista dagen!

Imorgon kommer Hannah hem från Danmark och min vecka med Justice är till ända. Idag var det sista passet ihop. Alltså det låter ju drastiskt, jag lär ju sitta upp i sadeln igen framöver, men ni fattar. Det var sista dagen på den här veckan tillsammans.

Nu känner vi ju varandra skapligt ändå och det är en skön känsla tycker jag. När jag tar tyglarna och vi har koll på varandra. Han känns mjuk i min hand från start. Idag värmde jag upp på utebanan. Jag galopperade i lätt sits och lätt honom sträcka ut galoppen. Det gillade han. Han var pigg och framåt men ändå fokuserad på mina signaler. Jag log inombords.

Underlaget är bäst längst med långsidorna så jag red mestadels på fyrkanten i trav och galopp. Sedan gick jag in i ridhuset och travade över bommar jag lagt ut. Till min förvåning låg bommarna i en perfekt distans till varandra 😉 Det var ju tusen år sedan jag lade ut bommar men det blev verkligen bra, haha. Justice var som en klocka över bommarna. Drog inte åt något speciellt håll, han tuffade på och behöll mjukheten.

Jag kollade av alla gångarter och checkade även av att han kunde samla ihop kroppen i galoppen. Jag checkade av att han var mjuk i sidorna och att jag kunde flytta honom för skänkeln. Detta för att jag vill att han ska vara så vältrimmad som möjligt nu när Hannah kommer hem. Jag tvivlar inte på att veckans arbete har gjort gott. Han känns jättefin verkligen.

Han var med på noterna och jag avslutade passet med att skritta ut en sväng. Vi traskade förbi stona och Fiffi i hagen, han sneglade lite på dem men gav dem inte mer uppmärksamhet än så. Skönt. Ett riktigt bra avslut på veckan tillsammans!

/Maria

Gråa november…

Well, november startade ju med exakt allt det november står för – grått, blött, kallt och mörkt. Tackar högre makter (eller rättare sagt, tackar mig själv för mitt yrkesval! 😉 ) för att mitt jobb tillåter mig att vara i stallet på dagtid ganska ofta! Gäller att ta vara på det lilla ljuset som orkar sig hit den här delen av året.

Igår tömkörde jag Fiffi och la då fram en bom som hon fick springa över. Inga konstigheter tyckte hon, och hon travade snällt över den. Jag försökte även få henne att galoppera över den, men vi har svårt att hålla galoppen utan bom, så det blev lite överkurs just nu.

Idag red jag en sväng, och skulle då testa att ha på en ljuddämpande huva. Den fyllde sitt syfte, förutom att den inte satt så bra. Fick en del tips på Instagram hur man ska få den att sitta, men jag tror att det är själva modellen som det är fel på. Den är liksom för kort bakom öronen, trots att det är den största storleken.

Själva ridningen gick rätt så bra! Hon känns lite ”nödig” i början, och går låååångsamt fram, då blir hon lite ostadig i formen. Men efterhand släpper det lite och då känns hon så fin! Tyvärr tar orken slut snabbt och idag kom jag aldrig till galoppen. Mössan var även på väg av, och jag var lite rädd för hur hon skulle reagera om den helt plötsligt flög iväg, så jag avslutade då.
Maria var även med idag och hejade på, precis som på den gamla goda tiden! 😉 Det gillas!

Jag ska rida på söndag och sedan på tisdag, då ska hon även vaccineras så jag tänkte att hon får ledigt resten av veckan då.


Imorse när första personen kom till stallet hade Fiffi mött dem i stalldörren. Hennes granne Hugo har lärt sig att öppna sin boxdörr, så han är numera instängd med en kedja. Vad vi inte tänkte på var att han visst kunde öppna Fiffis dörr också. Så det hade han gjort i natt, men troligen inte förrän på morgonsidan, för Fiffi hade bara hunnit äta upp en morgonhink och rotat runt lite, men inget annat.
Så nu får båda pållarna hållas inkedjade! 😛

En liten film från idag:

 

Höstlov!

Ojojoj vad det bloggas från min sida nu. Jag gillar ju att skriva av mig efter ett träningspass. Det är liksom gött att tänka igenom passet i efterhand och reflektera lite över hur det gick och varför det gick som det gick. Det är inte alls samma sak med min egen träning. Det är klart roligare att skriva av sig om ridpassen än långdistanslöpningen eller klätterpasset 😉

När jag tränat mycket ”egenträning” efter att jag sålde Arras har jag haft hjälp av en coach som lägger upp mitt träningsschema. Jag har haft som mål att bli både snabbare, starkare och mer uthållig. Grundtanken i träningsupplägget är inte så dumt att ha med sig när man lägger upp träningen för hästen. När jag hade häst tänkte jag att den skulle få varierad träning. För att min kropp ska hålla behöver jag varierad träning och återhämtning. Det samma gäller ju för hästen tänker jag. Också för att hålla glädjen och motivationen uppe.

Hannah hoppar/arbetar sina hästar över bommar, de rids ut i skogen och får en fin variation i vardagen <3  Dä ä fint dä!


Idag jobbade jag vidare med det arbetet jag gjorde i förrgår. Jag värmde upp honom i skritt och trav, tog en skrittpaus innan jag satte igång med galopparbetet.

Efter en liten stund startade jag med övergångarna och jag var inte hundra nöjd med dem till en början. Men vem är nöjd från start? Vore man det hade man inte haft något att jobba med. Det smög sig in något litet mini travsteg innan skritten och upp i galopp ville jag att han skulle sätta sig lite bättre. Det handlar ju om att jag måste förbereda honom så bra som möjligt för att lyckas. Han är såpass stark att han ska kunna gå i en samlad galopp och gå ned till skritt i balans och samling, det handlar bara om att jag ska göra ett bra jobb i sadeln så att förutsättningarna blir goda 😉

Jag jobbade med flera övergångar och lade in extra snurr (energi) i den samlade galoppen. Rätt vad det var, så kändes det som polletten trillade ner. Han satt liksom kvar på bakdelen och lugnt gjorde övergången till skritt som om det var världens enklaste grej. Det var som att han sa ”Jahaaa, var det så du menade, okej då gör jag så”. För jag provade några övergångar till för att se så det inte var rena turen, men samtliga kändes fina. Jag berömde ordentligt och övergick till travarbetet.

Det är precis den där känslan som är så fantastisk. Eller hur?

Travarbetet gynnades av att vi fick till galoppen såpass bra. Hans energi var fin och jag fick tänka på att lägga in en del halvhalter. Halvhalterna uppmärksammade honom på att han inte bara kunde ösa på framåt. När halvhalterna gick igenom, fick jag upp fronten lite mer på honom. Då kunde jag även lätta av/mjukna lite framtill. Den känslan var fin!

/Maria

Ponnyridningen fortsätter!

Emma frågade mig idag om inte jag saknar att ha häst just en dag som denna. Det regnar, blåser och är riktigt tråkigt väder. Nja, just idag saknar jag kanske inte leriga ben, blöta täcken och kalla fötter!

Igår var det också en sådan riktig ruskdag. Vi hade hälsotimma på jobbet på morgonen (eleverna har höstlov), så jag hann rida innan jobbet. Jag gillar verkligen att rida på morgonen/förmiddagen. Tack vare hälsotimman hann jag ju även med ett pass i klätterhallen efter jobbet 😉

Det var tredje dagen i rad jag red Justice och det känns bra att få ett par dagar i rad tillsammans. Han lär känna mig och jag honom på ett annat sätt än om det blir en dag i veckan.

Det var dags att spänna bågen lite. Jag vet att han har gått de högsta klasserna i ponnydressyr. Han är såpass stark att jag ska kunna samla honom och kräva en hel del av honom, jämfört med en pålle som inte är lika högt utbildad. Jag valde att lägga lite krut på galoppen. Det var dags att sätta honom i lite mer samling, varpå han till en början tappade lite aktion. Jag fick jobba på det en liten stund – att han ska kunna samla galoppen och hålla kvar energi och engagemang.

Förutom detta är det ju viktigt att hålla honom mjuk i den samlingen. Jag tycker att han gjorde det jobbet bra. Jag gjorde många övergångar mellan galopp och skritt – skritt och galopp. Jag red även in på en mindre volt för att få ordning på kroppsdelar och runda honom i sidan.

När jag sedan gick över till trav hade han lagt in turbomotorn och jag fick göra mängder av halvhalter för att han skulle vänta på mig. Han är riktigt rolig att jobba med Justice och jag är nöjd med arbetet vi gjorde igår.

I arbetet med skolorna tycker jag att slutorna blivit klart bättre på några dagar. Jag ska fortsätta jobba med dom innan Hannah kommer hem. Jag planerar också att lägga in lite arbete med bommar någon av dagarna jag har kvar i sadeln <3

Bild från i söndags!

/Maria