Fiffi vilar på!

Det händer inte så mycket i Fiffis liv just nu. Hon går i hagen och äter mat. Det är gött för henne, hon både växer och tappar tänder så viloperioden kunde nog inte ha kommit lägligare.

Fiffi visar upp sina nya tänder, blandat med bebisvarianterna! 😁😍Jag borstar henne ungefär 4 dagar i veckan kanske, lite olika beroende på hur jag jobbar. Hon är fortfarande lite väl påfrestande att ha inne på gången när vi är ensamma så jag brukar passa på när de andra hästarna är inne. Men vi klias och äter morötter varje dag iallafall! 🥕Snön hittade ju äntligen till Karlstad nu, tyvärr försvinner den väl till veckan när det ska regna… Men hästarna blev nöjda iallafall, nu kan de äntligen röra sig i hagen!

Det blåste ju verkligen storm samtidigt som snön kom, hästarna var mer än tokiga den dagen… 👀😅 Annars har Fiffi skärpt till sig lite åtminstone och går hyfsat snällt in och ut från hagen.Men jag börjar bli riktigt sugen på att rida henne nu… jag har ju inte ens provkört henne än! 😂 Men jag litar på Christine som är inridningspilot, jag tror hon gillar henne! ☺️

2018 – Fiffi blir 3 år!

Vi lämnar skitåret 2017 bakom oss och hoppas 2018 bjuder på fler glädjeämnen än sorg.

I helgen var det exakt 1 månad sedan vi provade sadel på Fiffi för första gången sen hon kom, och det var också då det totalt lossnade med galoppfattningar, springa rakt fram och att det gick att driva på henne i galopp utan att hon spände sig. När det även gick att svänga byta varv utan att hon stannade, så ansåg vi oss klara för nu.

Planen framöver är att Fiffi ska få vila ungefär 2 månader – tills början av mars. Då ska vi köra igång med ridningen igen, samt även lägga in några löshoppningspass. 3-årstestet i Värmland går 3:e juni, det blir precis lagom med att lägga in sommarbete efter det! 🙂 (Ska bara hitta något lämpligt först..)

Fiffi är verkligen så fantastiskt fin och trevlig på alla sätt, men hon är väldigt vaken och känslig. Dessutom verkar hon vara mörkrädd och blir då väldans bakskygg, så hon har levt lite rövare med de som tar ut henne på morgonen. Men så fort det frös igen, är hon mer fokuserad på vart hon sätter fötterna och glömmer lite bort vad som händer runt omkring. Får hoppas att ljuset återvänder snart eller att vi åtminstone kan få lite snö – något som det har varit extrem bristvara på i Karlstad denna vintern. 🙁

Fina Firozi!

Hon fick ett nytt pannband i julklapp – hon kan ju inte få ärva allt från Mini. Tyckte hon passade så bra i detta! 🙂

Ser ni henne lååååångt där borta? Det var ju sol för första gången på evigheter, så alla hästarna passade på att flytta sig så de hela tiden stod i solen, så länge den var kvar. Härligt att se!

Annars gör hon mest som kompisarna gör – biter du så biter jag! Design och Fiffi gör fint…

A-barn!

Fiffi har verkligen varit så himla duktig senaste veckan. Från att dag 1 blivit sutten på och gått 20 meter, till dag 4 travat runt fyrkanten och bytt varv – utan medhjälpare! Ett varv i galopp har det blivit också, då dock på lina.

Hon har verkligen inte spänt sig alls för ryttaren, dock kan omkring-händelser vara ganska så spännande. Men att det skulle gå så här bra, det trodde jag faktiskt inte. Jag hade en förhoppning när jag köpte henne att vi kanske, kanske hade åtminstone kommit upp i sadeln innan jul, men att vi skulle kommit så här långt… Kul!! 🌟

Jag har precis gått av min nattvecka nu, 4 nätter på rad med ungefär 5 timmars sömn per dygn sätter sina spår kan jag lova, och i morse när jag slutade åkte jag nästan direkt till stallet för då skulle Fiffi skos för första gången! Jag (och min hovslagare…) minns fortfarande första gången Mini skulle skos. Det slutade med en stegrande häst som slog huvudet i taket. Allt som egentligen hände var att hovis slog en gång på skon – Mini blev hysteriskt jätterädd. Jag minns att vi provade med bomull i öronen, då blev hon ännu räddare och jag fick inte ur bomullen på 3 dagar! 😋

Men Fiffi stod som ett ljus! Hon fick till och med premiära med att stå med hoven på ”pinnen med bollen på” (vet inte vad den heter…) och det gick jättebra! Stora A i uppförande, helt klart! 😄

Så nu kanske hon kan gå någorlunda i den halkan vi tyvärr har nu. Hon är så extremt rädd för att halka så hon tar ett steg i taget och stannar så fort jag säger till. Det tar en evighet att gå ut och in med henne, men hellre det än att hon ska halka omkull. Visst slinter hon med bakbenen fortfarande, men nu har hon åtminstone fäste fram.

Hovis tyckte inte hon skulle ha skor sen när halkan försvinner, hovarna var inte helt färdigutvecklade än. Men just nu finns det inga alternativ var vi överens om, hon måste ju kunna röra sig.

Imorgon ska Christine sitta upp på henne igen, vi kör lite intensivt nu en månad ungefär, sen blir det långledigt. Jag rider Christine och Hannahs lilla c (d?)-ponny ungefär 1 gång i veckan, så vi kör lite byteshandel i stallet! Win win liksom! 🙂

God Jul till er alla – jag är ledig på julafton för första gången på 10 år och vi börjar firadet i stallet med det traditionella julaftonsfikat! Ska bli så kul att kunna vara med för en gångs skull! 😃🎅🏻

Den här bilden har jag helt enkelt stulit från Fiffis uppfödare Malins instagram. Men hur fin är den inte? För att inte tala om Fiffi ❤️😍

Tystnad – inridning pågår!

Världens bästa Fiffi har nu under helgen gjort två premiärer – 1) Haft ryttare på sig för första gången och 2) Travat med ryttare på sig för första gången! 😀 Jag har bästa Christine och hennes sambo Robban som hjälp med detta, jag håller mig till marken än så länge. Jag har blivit alltför feg (förståndig) med åren, och det är inte en så bra kombination med en icke inriden 2,5-åring och en feg (förståndig) människa! 😉

Longeringsbiten har varit ganska så spännande, speciellt de första gångerna. Något litet skutt och hopp har det blivit, men det släpper ganska så snart och har blivit bättre för varje gång. Men för säkerhetsskull så gjordes första traven runt fyrkanten med ledare. Fiffi tyckte att det var fruktansvärt märkligt att Robban helt plötsligt skulle leda henne på höger sida, och hon vägrade helt sonika att röra sig. Lite som att ”Hörrududu, gör om och gör rätt”.

Planen nu är att rida henne två dagar till, då har hon gått fyra dagar i rad (nu snackar vi 10-15 minuterspass), sen ska hon få smälta detta. På fredag ska hon även få skor fram, det blir spännande att se hur det går! Första gången Mini skulle skos fick hovis vända hem efter att Mini stegrat sig och nästan slagit runt. Jag har samma hovslagare än idag och han pratar fortfarande om denna första gång. 😛

En sak som vi måste träna lite på är att tränsa. Fiffi har tagit sig lite väl stora friheter och kör gärna upp huvudet och springer iväg när jag ska försöka få på tränset. Än så länge gör jag detta i boxen, då jag inte vill riskera att hon rymmer från mig. Jag har nu börjat ha en grimma på henne och lägger först på nackstycket över öronen, och har bara sidostycket knäppt på en sida. Sen får hon ta bettet i munnen och så knäpper jag på sidostycket igen, då går det utan problem. Hon är inte det minsta rädd om huvudet och när väl tränset är på plats kan jag göra ”vad som helst” med henne – ändra inställningar, greja med nosgrimman etc.

Men hon kan ju inte vara bäst på allt! Sadla är däremot inga problem, hon reagerar inte det minsta på sadelgjorden. Skönt!

Nedan är ett klippbart klipp med första traven och även lite longering. Jag vågade knappt andas när de travade…

http://dressyrsnack.se/wp-content/uploads/2017/12/720p.mov

 

Absolut första gången! 🙂

Fin vy igår. Imorgon ska det regna igen…

Fiffi har fått Minis gamla boll, och uppskattar det väldans! 😀

Lära känna varandra!

Nu har Fiffi bott hos oss i 1 1/2 vecka, och hon börjar komma in i rutinerna. Hon har verkligen varit supersnäll att ta in och ut från hagen, mest för att hon nog är jätterädd för att halka och att hon inte gillar att gå på frusna lerhögar. Men hon går snällt på sin sida, försöker inte att knuffas och om hon blir rädd för något så hoppar hon aldrig mot en, något en del unghästar har en förkärlek för.

Vi har inte gjort så mycket avancerat än, utan lär fortfarande att känna varandra. Jag vill gärna veta ungefär hur hon reagerar i olika situationer innan vi går vidare. Det som är väldigt skönt är att vi absolut inte har bråttom med något alls.
I lördags fick hon ha en longergjord med svaga inspänningar på sig, inga problem tyckte Fiffi. Hon spände sig inget för gjorden, nu var den ganska snäll men ändå. Jag longerade henne lite åt båda hållen, och även om hon var spänd och lite rädd för sargen och skuggor, så gick hon hela tiden fram när jag bad henne om det. Hon har även (nästan) vant sig vid att se sig själv i spegeln, inget är ju självklart hos en bebishäst! 🙂

Idag gick vi en liten promenad i ridhuset med träns på, det gick fint tills en ponny började leva rövare, då blev det väldigt läskigt. Men så fort vi kom ut i mörkret utanför så gick hon som en hund igen.

Jag har varit lite försiktig med att ha henne på stallgången än så länge, då hon en gång tidigare (hos förra ägaren) kastade sig i linorna när hon vart lite spänd. Hon har inte gjort några tendenser än så länge, men vill gärna smygbacka och då vet jag av tidigare erfarenhet att när linorna blir för sträckta kan paniken komma (Hej Mini som unghäst 😉 ). Men idag var hon så otroligt duktig, hon stod på gången i säkert 20 minuter, med folk som gick omkring henne med säckar och burkar, fyllde vattenkannor osv, och hon stod bara där och kollade läget. Jag kunde till och med ta av och på täcket utan ett snedsteg! 😉

Jag undrar dock hur stor hon tänker bli… Hon är betydligt högre bak nu… 😛

En sak är säker; Fiffi älskar mat!

Välkommen Fiffi ❤️

Ibland går det fort i svängarna och från igår så är jag (och min sambo!) hästägare igen. Det känns otroligt roligt, men med lite blandade känslor. Jag hade inte en tanke i världen på att jag skulle köpa häst, typ någonsin igen, eftersom Mini skulle få bebisar som skulle efterträda henne. Men så blev det ju inte och jag kände ganska snabbt att jag måste börja titta efter en ny kompis.

Det var en hel del som hörde av sig, vissa var inte intressanta och några var alldeles för dyra. Men så fick jag ett sms från Malin Holmgren på stall Buskhaga. ”Jag tror jag har en häst åt dig!”

Och så var det! Buskhagas Firozi ”Fiffi” är ett sto född 2015, e: Blue Hors First Choice u: Buskhagas Temina, e: Tailormade Temptation – Davignon I

Hon är idag ca 162, men växer en bit till. Hon är inte inriden, men har haft träns, sadeln och är hängd på. (Jag har alltid sagt att jag ska inte rida in någon mer häst, men det ändrade sig visst! 😂)

Fiffi ska nu få bo in sig ordentligt, sen ska vi börja lite smått med inridningsarbetet! Hon är en vaken tjej men verkar väldigt vettig och snäll. Hon tog en travrunda i nya hagen, sen traskade hon runt och kollade alla hörn och vrår för att sen börja äta hö. Hon gick även in i huset och ställde sig vid några tillfällen, något inte alla hästar har gjort i början!

Jag har bestämt mig för att fortsätta med bloggen, i ”mindre skala”, då jag tycker att det är så kul att ha allt nedskrivet vad jag gör med hästarna. Är det något jag är evigt tacksam för så är det dessa nästan 7 år med text om Minis liv, de nästan 10.000 bilder på henne och de 150-200 filmerna jag har. 🐴❤️

Så jag hoppas att några av er vill fortsätta att följa min och Fiffis resa ihop! 😃

Boxgrannen Lennart hälsade henne välkommen genom att slicka henne i ansiktet…

Ett litet klipp när vi var och tittade på henne!

Kopierat från Instagram 

I 9 år har jag försökt att ge Mini den bästa omvårdnaden, så mycket kärlek och ett så bra hästliv som möjligt. Men vad hjälper det när naturen gör som den vill. Igår morse fick Mini somna in för alltid. Allt gick så fort, veterinären stod maktlös, det fanns absolut inget att göra. Efter gårdagens chock finns nu bara oändlig sorg, smärta och saknad kvar. Älskade Mini, vi kommer aldrig att glömma dig. Tack vare sociala medier har jag fått dela med mig av en liten del av Minis enorma personlighet och glada uppsyn. Jag är så tacksam att vi fick låna Mini en tid i våra liv, även om det inte var tänkt att sluta nu. Minardi 2005-2017, vi älskar dig! ❤️💔❤️

Stackars Mini

Till att börja med – vårt ryggningsproblem är som bortblåst, nu gör hon bättre ryggningar än någonsin! Vi har även en tid för vetcheck inbokad till den 16:e. 👍

Igår red jag ut och konditionstränade. Vi rullade på i galopp totalt 3,5 km! Bra flås på både Mini och mig! Tyvärr var det en del älgflugor som svärmade runt oss, trodde jag hade fått bort alla men… 

Idag när jag hade ställt Mini på gången så försökte hon hela tiden få mig att klia henne på rumpan genom att trycka den mot ena väggen. Så här brukar hon göra så det var inget nytt, men nu var hon nästan hysterisk. Det slutade liksom aldrig klia och hon piskade med svansen av och till. Då såg jag den jäkeln där, krypandes längst upp i svansen på henne. Den förbannade älgflugan! 😡 Den hade väl övernattat där antar jag. När jag sen hade ridit klart, i samma sekund som jag länger tyglarna så ställer sig Mini och kissar, alltså på riktigt den största pöl jag någonsin sett! (Två gånger tidigare har hon kissat i ridhuset, inte vanligt med andra ord!)

När hon kom in på gången kissade hon igen och jag fick kasta in henne i boxen. Nu funderar jag på om hon inte har vågat ställt sig i ”kissposition” på grund av älgflugan? Det var kiss i boxen, men något mindre än vanligt. Hon hade inte heller druckit så mycket vatten som hon brukar, om nu hästar tänker så, ”jag är kissnödig, kissar inte, fyller inte på med vatten”? (Eller är det mitt sjuksköterske-jag som överanalyserar nu..? 😂)

Synd om Minis iallafall! 


Hur söt är hon inte här, livrädd för en jordhög, fullkomligt normalt! 😄👻

Höst-Mini

Puh, det är inte lätt att vara Mini, eller Minis matte nu. Vi har varit lite oense över nödvändigheten att ibland gå baklänges (=rygga) de senaste ridpassen, något som har fått mig att fundera både en och två gånger hur jag ska lösa detta. Tror det kan ha att göra med att när hon inte är helt loss i sin korta rygg så blir det jättejobbigt för henne att samla ihop sig och rygga. Hon vill gärna köra upp huvudet och ta ett steg bakåt – sen räcker det!

När jag går bredvid henne så ryggar hon väldigt fint, i lägre form så jag tror inte på att hon har ont eller så. Igår fick husse gå bredvid och rygga henne när jag satt på. Det gick bra och tillslut kunde jag göra det utan hans hjälp. Mini fick upp ryggen en halvmeter, kändes det som, efteråt så det var kanske nyttigt.

Men jag kände mig ganska liten när hon för första gången någonsin ställde sig på bakbenen och höll på att slå över… 😟

Hursom så ska jag boka en veterinärtid idag, något jag ändå har tänkt att göra innan vintern.

Mini är även nyklippt, stod som ett ljus i 2 1/2 timme och har nu fått en svart/brun blank nyans! 😍 Jag har även investerat i en liten klippmaskin som ska underlätta ben- och huvudklippning i fortsättningen. Det är inte lätt att klippa där med den stora maskinen..!

Dessa uteritter

Ni som har hängt med oss genom åren vet att jag och Mini har haft stora problem med uteritter stundtals. Jag minns en period, jag tror Mini var runt 7-8 år, när det inte gick att sitta upp på henne utanför stallet. Hon sprang runt och började typ bocka (hon kan inte riktigt det), stegra sig och försökte kasta sig iväg. Bara vi kom ut i skogen var det lugnt. Även om jag satt upp i ridhuset, så började hon direkt vi kom utomhus.

En annan period så kunde vi bara rida ut om vi hade en svans att gå i. Oftast fick snälla Edelbert ställa upp, han hade en väldigt trygg svans att styra in i.

Numera kan jag rida ut själv, jag kan sitta upp utanför stallet och skritta iväg på långa tyglar. Jag kan trava med halvlånga tyglar och Mini lufsar på utan problem. I galopp taggar hon till (rejält) men nu vet jag vad hon eventuellt kan hitta på så jag känner mig relativt trygg, fast jag inte tar några onödiga risker. Men bara det att jag kan brassa på i lite högre tempo, det är så himla underbart, och Mini behöver verkligen det!
Häromdagen filosoferade jag lite och kom fram till att Mini är ingen modig häst. Men till skillnad mot en del andra lite fegare hästar, så vågar hon alltid trotsa sin feghet och göra sådant som hon tycker är läskigt. Hon ballar (nästan) aldrig ur, och jag kan relativt lätt övertyga henne att gå förbi/över saker som hon är rädd för, där andra hästar kanske kastar sig tillbaka eller totalvägrar.

Som idag till exempel. Då hade vi varit på rakbanan och kört ett riktigt hårtpass (4 vändor i galopp, säkert ett par kilometer iallafall! 💪), på vägen hem kom det helt plötsligt 5 stora hundar springandes emot oss, skällandes… 🙈 Jag blev lite lätt panikslagen och skrek åt dom att stanna (de brydde sig inte nämnvärt…). Mini däremot, stod bara och stirrade, men rörde inte en fena. Till saken hör att vi har hundar i stallet som springer löst, så hästarna blir väldigt vana vid det. Tack för det säger jag efter idag! 

Hursomhelst så fångades hundarna in snabbt och ingen skada skedd, men jisses vad rädd jag blev för en stund, tänk om Mini hade tvärvänt i panik, det hade inte vart kul.



Våra ridvägar är bäst! 😍😍😍

Träning och tävling

Måndagens träning gick riktigt bra! Vi ökar kraven på Mini-hästen och hon får börja ta i ordentligt nu. Hon blir trött såklart, men det är i nuläget en gång i veckan som hon går så hårt, så jag tror bara det är bra för henne. Vi måste ju bli starkare!

Vi tog oss igenom galoppen, och framför allt formen i övergångar. Mini vill gärna dra ut formen och släppa ryggen. Hon har alltid tummat på just det, men det är extra tydligt nu när hon tappat lite muskler. Jag fick rida serpentiner med enkla byten och även vanliga byten, och hela tiden se till att hon var med på den nya yttertygeln och var eftergiven i den nya innersidan. Det blev väldigt mycket bättre, dock fungerade galoppombytena bättre än de enkla… 😛

I slutet fick vi till så fin trav en kort sekvens, den känns som den gamla Mini kommer tillbaka lite mer för varje dag!

Jag hade ju även tänkt att rida en Msv B:4 som första start, men ändrade istället till en B:3 (om tävlingen nu blir av, det måste till en hög till med anmälningar…!). Jag har aldrig gillat B:4, bara massa snett igenom, och Mini laddar för ökning varje gång. B:3 är väldigt trevlig, med lite volter och byten rätt över ridbanan. 14:e oktober är det tänkt att vi ska lufta oss, innan det ska Mini klippas och kanske hinna med en vetcheck, annars tar vi den efter! (Hon känns väldigt fräsch nu, så det är inte hela världen.)

Woohoo!

Höst- och regnmörker över stallet

Mini och hennes granne Lennart. Mini har en hatkärlek till honom, oftast står hon och surar mot honom (Lennart ser lika glad ut som vanligt), men när han har mat och inte hon, då är han väldigt trevlig tycker Mini, som glatt äter hö direkt ur hans mun.

Glad Mini

Idag red jag ett program för första gången sedan november förra året. Det fick bli Msv B:4, som jag eventuellt har tänkt att starta om drygt en månad! 

Jag hade inte tänkt rida några travökningar, onödigt slitage tänkte jag. Mini var ganska med på det i början, men blev så jäkla taggad under programmet så i slutet när man rider först en galoppökning på långsidan, för att sen sakta av till trav och göra en ökning på diagonalen, då hade jag inget att säga till om! Mini tog tag i bettet och drog iväg i full fart! 😍

Vi missade väl inget direkt, det ska vi väl inte göra heller kanske, men övergångar och sånt fanns inte med i Minis värld. I galoppen blev hon så på hugget och de enkla bytena var tydligen sjukt onödiga! 😂 Lite mer programträning får nog stå på schemat om vi ska våga visa upp oss!


Imorgon är det Anki-träning igen! 

Maj genom åren

Alltid roligt att gå igenom gamla bilder här på bloggen. Vi har ett gediget arkiv kan jag säga… Bara på min dator har jag nästan 20 000 bilder, lägg till ungefär 300 videofilmer så förstår ni att det finns mycket att kolla på!

Men det är väldigt kul, speciellt att jämföra lite. Här följer några bilder på mig och Mini, från maj 2013 till maj 2017.

Maj 2013

Maj 2014

Maj 2015

Maj 2016

Maj 2017

Första galoppen efter 6 månaders konvalescens

Vi får se hur maj 2018 kommer att se ut! 🙂

Måndagens träning

Jag hade en väldigt pigg och glad Mini-häst inför måndagens Anki-träning. Något även Anki påpekade, att även om vi är på henne lite om att aktivera bakbenen, att ändra sig, ställa mer, vinkla hit och dit så ser hon så glad ut hela tiden. Det finns inga protester i den lilla hästen, utan hon försöker och försöker. Jag överdriver inte om jag kan räkna gångerna hon faktiskt har satt sig på tvären till, ja kanske tre gånger? Nästan så jag minns alla tillfällena till och med! 🙂 Sen kan det lätt bli för mycket Mini att försöka reda ut, speciellt när hon hetsar upp sig och börjar ta alldeles för många egna initiativ. Dessa har dock blivit mindre med åren, men oj vad de fanns där när vi skulle börja med galoppombyten…! 😉

Åter till träningen då! Vi började att checka av traven. I höger varv så var vi väldigt nöjda från början, takten var bra, formen likaså och Mini var fint i ramen. I vänster varv var det lite svårare att få in vänster bog och få en fjädring till yttertygeln. Jag fick tänka lite öppna i volten, utan att hon fick slänga ut bakdelen, det var bogen – framdelen som skulle flytta sig. Detta blev betydligt bättre ganska snabbt.

I galoppen har vi lite kvar innan vi är tillbaka. Mini vill gärna dra isär sig och bli lite flack, istället för att runda upp ryggen och komma över bakbenen. Det har ju med styrkan att göra – hon orkar inte riktigt än. Men vi får till små sekvenser hela tiden, många förlängda halvhalter som gör att hon får samla sig några steg i taget. Det är så små marginaler och vips så har Mini fallit isär, utan att jag nästan märkt det. Det krävs alltså en aktiv ridning från min sida, här får man inte tänka på annat inte! 😉 Vi fick iallafall till det några steg då och då. Nästa träning ska vi starta med galoppen, hon blir så himla trött snabbt och då orkar hon absolut inte. Bättre att börja med det jobbiga när hon har energi kvar. Traven klarar jag av att reda upp hyfsat bra på egen hand, jag tränar ju bara 30 minuter, så det är lite knappt om tid. Mini behöver ett par skrittpauser under tiden också.

Igår red jag ett pass i ridhuset igen och tog mig igenom galoppen som stundtals kändes superfin!! Vi kommer sakta, sakta tillbaka!

Tröttsamt! Mini får varje höst knölar och små sår i ansiktet, därav massa ludd här och var. Jag provade att rida med remontnosgrimman, men det uppskattades inte, så hon får se ut så här ett tag!

Nytt schabrak från vårt stall, Vicini. Passar Mini finfint!

Magen försvinner mer och mer… 😛

Sportz-vibe z

Jag har ett tag sneglat på diverse magnettäcken, men har avfärdat samtliga med tanke på vad de kostar. Jag lekte även med tanken att sy ett eget (eller mamma 😉 ), med lösa magneter men nää, alldeles för krångligt (tycker mamma).

Då hittade jag Sportz-vibe z massagetäcke, och tyckte att detta lät väldans intressant. Den varianten jag tittar på kostar runt 6000 kr, så ja, fortfarande väldigt mycket pengar. Men så hittade jag exakt dessa täcken på eBay för nästan halva priset, så frågan är om det blir aktuellt med köp, så kanske man ska beställa därifrån?! De hade fortfarande 30 dagrars öppet köp…

Hursom så ska jag kolla runt lite vad folk tycker om detta täcken, om det överhuvudtaget är värt att inhandla ett, eller om man lika gärna kan rykta hästen lite extra om dagarna. 😉 (Någon som har provat det??)

Bilder lånade från strombergsgard.se